Kategori: Källhults Spotless

Efter den öppna banan med Palle så åkte vi till det närliggande ridhuset med Lillan. Hon var ju suverän för några veckor sedan och vi travade för första gången. Efter det fick hon vila ca 2 veckor, efter det har hon varit lite mer komplicerad… Nervig, pigg och inte riktigt sig själv.

Hon har varit ganska tanig så vi har gett & ger henne mycket grovfoder. Vi har även kompletterat med kraftfoder för att hon ska få sig tillräckligt med protein. Hon har ätit det en längre tid, men nu känns det som att kroppen kommit ifatt. Det i kombination med nyår (då var hon som mest förändrad) gjorde att hon blev stimmig. Nu har hon fått mindre kraftfoder i några dagar och plötsligt känner jag igen vår hästen igen. Idag skrittade och travade vi. Hon förstår inte riktigt, men skötte sig kanon från början till slut.

Så nöjd!

Mycket uppdatering om Lillan nu, men det är kul när man har saker att skriva om. Lillan har varit lite spakare än vanligt. Jag tror att hon är i en växtfas. Jag tror faktiskt att hon brunstar också, men jag kan ha fel. Rumpan är hög och hon är lite fumlig & klumpig. Ligger ner mycket på natten också. Nyligen vaccinerad också.

Vi har ju tränat ganska sporadiskt hela tiden. Sakta men säkert och lite då & då snarare än intensiva perioder följda av långa vilor. Nu är våran hage fruktansvärt tråkig (knölig som tusan) och tills viss del behöver hon aktiveras utanför den för att hon ska få den rörelsen hon behöver. Hon behöver slappna av och röra sig lugnt på ett bättre underlag då & då för att hon ska må så bra som möjligt.

Jag får se lite hur hon verkar framöver, men nu när hon är lite trött så ska vi backa bandet. Vila och hålla det enkelt. De få aktiviteter som blir ska vara så bekväma & lugna som möjligt. Inga längre resor (som det blivit inför löshoppningarna) eller liknande inom det närmsta.

Lillan har bara haft bett i munnen tre gånger och förstår inget utav det än. Tills hon hunnit vänja sig och jag har hunnit gå igenom broms & ledande tygeltag från marken så får det tills vidare bli bettlös inridning.

Att bromsas av röst & grimma är det hon varit van vid under hela sitt liv, det sättet förstår hon ganska bra och är trygg med. Även om hon i stort sett tränsar sig själv och har bettet stilla i munnen finns det en risk för att hon skulle bli rädd om jag skulle råka ta lite för mycket om hon exempelvis ger sig iväg lite.

Jag väntar hellre lite för länge med bett än att stoppa in det direkt ”bara för att”. Vi har lite träning kvar innan vi är redo för det steget helt enkelt. För mig är det väldigt viktigt att hon får en bra upplevelse med bett. Om hästen får lära sig tygeltagen utan bett först så ökar förutsättningarna för att hon ska acceptera bettet. Då har hon mindre anledning att ”gå emot” bettet om hon förstår vad tygeltagen betyder. Det ska inte vara en obehaglig upplevelse för hästen att vänjas vid bett. Dessutom, vad ska jag egentligen med ett bett till? Såhär i början så ska vi springa rakt fram och svänga någon gång ibland utan att tappa den som är på ryggen.

Nu när jag varit/är sjuk så har de stora hästarna gått på halvfart (om ens det), men med en 2-åring är det små & korta sekvenser av lärande som gäller. Kräver koncentration av mig, men ingen vidare kraft.

I torsdags skrittade jag & Lillan i ridhuset. Och idag åkte vi dit igen, min tanke var att vi skulle trava för första gången. Och vet ni? Det gjorde vi!!!

Först tog det lite tid innan jag fick henne till trav, hon fattade ingenting först. Mamma fick hjälpa oss med drivningen. När hon väl började trava blev hon lite överrumplad och ramlade iväg med höjt huvud & sänkt rygg. Av ren reflex bromsade jag, hon stannade direkt. Kändes tryggt. Nästa gång förstod hon att hon skulle trava och kom upp i trav direkt. Sedan rullade hon lugnt på. Vi bröt av till skritt och gjorde ytterligare två korta sekvenser med trav innan jag mer än nöjd bromsade in och hoppade av.

BÄSTASTE LILLAN!!!