En blogg om mig och min resa med hästarna
Kategori: Ninlil
Måndag-onsdag är och kommer att vara ganska hektiska för mig & Zacke. På torsdag åker vi nämligen på festival igen. Det ska bli superkul!
Så det är shopping, packning, jobb och givetvis hinna med så mycket som möjligt med djuren. Jag prioriterar bland annat kvalitativ träning av Ida så att vi ändå får in ordentlig träning innan jag åker iväg. Jag vill ha så lite som möjligt att hämta upp sedan.
Dessutom städning här hemma och se till att allt är iordning så att hundvakterna som flyttar in hos oss får det så lättjobbat som möjligt.
Karaktäristiskt för Borzoien är den långa nosen. Vi älskar den. ”Fulsött” eller bara fult tycker andra, haha.
En snabb googling sammanfattar den långa nosen såhär:
”Borzoiens långa nos är ett resultat av avel för hetsjakt. Den ryska adeln avlade fram hunden för att springa ikapp och fånga snabba byten som vargar och harar.
Den långa nosen ger hunden tre stora fördelar:
Bättre syn: Nosens form ger hunden ett bredare synfält. Den kan lättare upptäcka och följa byten under jakten.
Större luktsinne: Den rymmer fler doftceller. Det hjälper hunden att spåra djur.
Starkt bett: Nosens längd ger plats åt kraftiga käkar. Det gör det lättare för hunden att hålla fast stora och starka byten.”
Om detta är 100% sant vet jag inte, men om ni undrar kring den långa nosen så är detta googles svar på det hela.
Lämna en kommentarBorzoien är en typ av vinthund. Första gången som jag ens interagerar med en hund av denna typ. Jag har ingen erfarenhet av dem sedan innan.
Vi fick väldigt mycket information från uppfödaren om hur Borzoierna är. Och en sak som de berättade var att de oftast är väldigt tydliga med när de har ont. De kan skrika som bara den och man kan tro att de brutit benet, men så visar det sig att det ”bara” är något litet. Med det sagt, det ska självklart tas på allvar, men i vissa fall så kan det låta väldigt mycket värre än vad det är och man behöver inte gripas av ”panik” direkt och anta det värsta.
Många ägare beskriver dem som ”dramatiska”, att de kan skrika eller tjuta vid plötslig smärta, rädsla eller överraskning, ibland mer än vad andra raser skulle göra vid samma händelse. Men detta är ju givetvis väldigt inviduellt.
Ninlil är helt klart extremt ”vocal”. Hon är ändå en ganska tuff tjej (ni har ju sett hur de leker😅) och skriker inte i tid & otid. Men häromdagen hade hon nog lite värk i munnen eller svalget. Oklart exakt vad det var. Hon vägrade att dricka och skrek bara hon såg vattenskålen. Och medans hon åt så pep hon oavbrutet. Gav man henne en hård godis så skrek hon rätt ut. Hjärtskärande skrik verkligen. Och jag blev ju halvt hysterisk, haha. Lät som om att hon hade fraktur i 3 tänder liksom. Jag undersökte mun & svalg utan framgång. Hon gapade stort och bah: ”FIXA MIG”.
Detta hände ca 15:00 på eftermiddagen. Och sedan vid 18:00 så var hon precis som vanligt igen. Och sedan har det inte funnits en tillstymmelse till att ha ont. Så himla skönt. Och med tanke på hur tydlig hon är så är jag helt säker på att hon nu är helt bekymmersfri. Det är skönt att hon säger till (hennes obehag ska tydligen inte undgå någon, haha) och att hon verkligen visar. Det är bara så ovant att reaktionen är så stark & tydlig.
Några fakta om Ninlil:
- Hon är strax över 4 månader gammal.
- Hennes mankhöjd förväntas att bli omkring 70 cm.
- Båda hennes föräldrar har tävlat framgångsrikt i Lure Coursing och hennes pappa har utöver det även lyckats bra på utställning. Så hon har både utställnings-linjer samt Lure Coursing-linjer i sig ifall det är något som man vill förvalta utöver fina egenskaper som sällskapshund vilket både mamma & pappa har.
- Flera av hennes syskon har exporterats till andra länder. Om jag fattat rätt så var det exempelvis intressenter på Ninlil från USA. Det är en annan värld mot vad jag är van vid när det gäller hundar, människor har koll på stamtavlor och hör av sig till uppfödare över hela världen för att få tag på det man önskar. Påminner lite om hästvärlden på så vis.
- Det märks att Borzoi är en lite ovanligare ras, och det känns som att vi med Borzoier är en egen liten familj. Vi har redan fått inbjudningar till att åka och träffa släktingar till Ninlil. Väldigt varm och inbjudande stämning vilket är väldigt kul.
- Hon är väldigt grundtrygg och så himla vänlig & trevlig. Superlätt i hanteringen.
Idag åkte jag & Zacke till Virserum för att besöka Dackes Vinyl. Vi gillar ju musik, och köper gärna några LP’s emellanåt även om vi inte är några direkta samlare.
På vägen dit så stannade vi på ett helt random ställe för att rasta hundarna. Såg ut som en helt vanlig & ganska tråkig väg in i skogen. Men vägen bjöd på flera överraskningar och det var verkligen så fint.
Efter besöket i butiken så köpte vi lunch, sedan gick vi ytterligare en promenad innan vi rullade hemåt. Vilken härlig förmiddag. En enkel utflykt som ändå kändes som ett äventyr med flera positiva överraskningar. Så kul vi haft!
*Peppar peppar* så verkar Ninlil må fortsatt bra även efter avslutad kur på smärtstillande. Hoppas att det fortsätter så.
Vi har trappat upp leken med Idun men försöker att hålla den lite lugnare. Värmen har hjälpt till, det har blivit mycket sovande vid fläkten eller på kylfilten. Det är bara på kvällen som de får spunk ibland och vill leka lite väl tufft.
Vi har passat på att åka & bada vid tre tillfällen under veckan som varit och det har hon gillat🤩
Ninlil är så cool. Hon är så väldigt trygg i sig själv, modig & nyfiken. Och smart!!! Det tog exempelvis 2 år innan Idun lärde sig att lyfta på locket till sin foderlåda, Ninlil har haft den färdigheten i minst 2 veckor redan, haha. Det märks att hon är väldigt intelligent.
Idag får hon sin sista dos av smärtstillande. Så vi får snart se om det var något lätt & övergående eller om det kommer tillbaka. Om det kommer tillbaka så ska vi kontakta veterinären igen för att se om vi med säkerhet kan hitta rätt diagnos (finns misstanke om panosteit om det inte går över som jag tidigare nämnt).
Fortsättning följer…
