En blogg om mig och min resa med hästarna
Kategori: Ninlil
*Peppar peppar* så verkar Ninlil må fortsatt bra även efter avslutad kur på smärtstillande. Hoppas att det fortsätter så.
Vi har trappat upp leken med Idun men försöker att hålla den lite lugnare. Värmen har hjälpt till, det har blivit mycket sovande vid fläkten eller på kylfilten. Det är bara på kvällen som de får spunk ibland och vill leka lite väl tufft.
Vi har passat på att åka & bada vid tre tillfällen under veckan som varit och det har hon gillat🤩
Ninlil är så cool. Hon är så väldigt trygg i sig själv, modig & nyfiken. Och smart!!! Det tog exempelvis 2 år innan Idun lärde sig att lyfta på locket till sin foderlåda, Ninlil har haft den färdigheten i minst 2 veckor redan, haha. Det märks att hon är väldigt intelligent.
Idag får hon sin sista dos av smärtstillande. Så vi får snart se om det var något lätt & övergående eller om det kommer tillbaka. Om det kommer tillbaka så ska vi kontakta veterinären igen för att se om vi med säkerhet kan hitta rätt diagnos (finns misstanke om panosteit om det inte går över som jag tidigare nämnt).
Fortsättning följer…
Som rubriken lyder, igår fick vi åka akut till djursjukhuset.
Vi tar det från början.
I tiadags kväll så började Ninlil plötsligt att visa smärta. Zacke hörde flera skrik på trädgården och skyndade sig ut. Först trodde vi att Idun kanske attackerat henne, Zacke såg inte när det hände (och det var bara han som var hemma). Som tur är så har vi kameror, men kameran visade ingenting. Inget trauma, ingen attack, ingen tuff lek, men man ser att Ninlil får ont utan att något egentligen händer. Vi fick båda lite dåligt samvete efteråt, att vi ens misstänkte Idun. Hon som är så snäll (även om såklart allt kan hända med djur).
Vi tänkte att hon kanske trampat snett. Jag såg att hon var halt på höger fram. I övrigt ovillig att röra sig och gnällde i vartannat steg hon tog. Under natten så eskalerade sedan allt. Hon vaknade ur sin sömn allt emellan 3 minuter till 20 minuters intervaller och bara skrek helt fruktansvärda skrik. Det kändes orimligt att man vaknar av smärta på grund av en stukning (som hon inte ens reagerar på när man rör) så vi började att bli väldigt oroliga.
Vi kände såklart igenom henne men fick ingen tydlig indikation någonstans. Hon skrek en gång när jag kände över rygg & nacke. Men sedan var det OK nästa gång. Samma sak med andra delar av kroppen, så väldigt inkonsekvent. Det gjorde mig bara ännu mer förvirrad. Det verkade lite som att smärtorna kom i vågor, däremellan så var hon hyffsat pigg. God aptit, bra bajs. Inga konstigheter.
På morgonen började vi att ringa runt. Alla närliggande kliniker var fulla så det var bara att ge sig iväg till Jönköping. Väl där fick vi vänta i över 2 timmar (!) innan vi fick träffa en veterinär. Kändes som en evighet.
När vi väl fick träffa en veterinär så gjordes en väldigt grundlig undersökning och när vi var klara så presenterade hon 3 möjliga teorier och vilken hon ansåg vara mest trolig.
Just nu lutar det åt att hon drabbats av panosteit. Det är inte konstaterat, men det kan vara en trolig diagnos. Om hon svarar bra på smärtstillande så ökar det chansen att det är rätt diagnos. Hittills så har hon svarat väldigt bra på smärtstillande, idag är hon nästan helt sig själv.
Såhär summerar Google sjukdomen:
”Panosteit (även kallat ”växtvärk”) är en smärtsam men ofarlig inflammation i de långa rörbenen som drabbar växande hundar av stora raser. Det är ett självläkande tillstånd som flyttar runt mellan benen, men som under skoven kräver god smärtlindring.
Symptom: Hunden haltar kraftigt på ett ben, för att sedan plötsligt halta på ett annat ben efter några dagar. Stark smärta och ömhet när man trycker direkt på rörbenen. Vissa hundar får feber, minskad aptit och blir allmänpåverkade under de värsta smärttopparna.
Drabbade: Framför allt unga, snabbväxande hundar av stora raser (t.ex. schäfer, golden retriever, dobermann) i åldern 5–18 månader.
Orsak: Den exakta orsaken är okänd, men tillståndet innebär en störning i benmärgen som ökar trycket inuti benet.
Behandling/smärtlindring: Eftersom tillståndet är mycket smärtsamt brukar veterinären skriva ut antiinflammatorisk medicin (NSAID) för att lindra.
Vila: Hunden behöver strikt vila från vild lek och långa promenader under de akuta smärtperioderna.
Prognos: Helt godartad. Hunden blir helt återställd och besvären växer vanligtvis bort när hunden är runt 1,5 till 2 år gammal.”
Som jag fattat det så går denna sjukdom i skov. Vissa får bara ett skov, andra kan ha många skov med jättemycket besvär & smärta innan det slutligen växer bort.
Summa summarum, det var en jobbig dag igår. Men idag känns allt bättre. Nu håller vi tummarna för att Ninlil får så lite besvär som möjligt. Ifall besvären fortsätter så kommer utredningen att fortsätta för att konstatera att det är detta hon har och inte någon alternativ diagnos som behöver en annan behandling.
Även om det kändes som att smärtan kom från ingenstans i tisdags kväll så kan vi ändå konstatera (såhär i efterhand) att den förmodligen ändå kom smygande. Hon var exempelvis jobbig att promenera med tidigare under tisdagen. Satte sig flera gånger och vägrade att gå. Det är i sig inget konstigt. Hon är fortfarande inte så bra på att gå i koppel. Och hon har åsikter kring vart hon vill gå. Det är inte alltid kul att följa rutten som vi har valt när det finns andra vägval som är mer intressanta. Men ni fattar, såhär i efterhand så går det att se saker som förmodligen var relaterat till smärtan även om de nödvändigtvis inte heller behöver vara det.
I lördags tog Zacke med sig Ninlil för lite shopping i den lokala hundbutiken. Perfekt att passa på att ta med henne för lite miljöträning medans han köpte lite nya hundben, leksaker och annat jox. Hon är väldigt behaglig att ta med sig på nya platser. Blir en gnutta osäker och tycker att världen är stor, men inte mer än att hon glatt hälsar på nya människor och gärna tar emot en godis.
Lämna en kommentarI måndags morgon endast ett dygn efter att vi kom hem från Sweden Rock så började Ninlil att kräkas. Hon fick inte behålla någon mat och när vi framåt tidig kväll pratade med veterinären så sa hon att OM hon kräks en gång till så måste vi åka in.
Valpar kan snabbt bli uttorkade och det kan bli allvarligt fort. Samtidigt så började vi att bli oroliga för att hon kunde ha ätit något och fått ett stopp i tarmar eller mage. Hon tuggar ju exempelvis på pinnar ibland, och trä ska de absolut inte svälja då de inte kan bryta ner det. Vi har dock aldrig upplevt att hon svalt bitar tidigare, bara gnagat.
Vi har bra koll överlag, men en valp är en valp, och det går snabbt att få sig olämpliga saker.
Natten till tisdagen så gav vi henne 2 teskedar ihopmixad skonkost blandat med vatten varannan timme för att hon skulle få sig näring & vätska. Jag var sedan iväg och jobbade hela tisdagen medans Zacke trappade upp maten under dagen. Som TUR var så fick hon behålla det. Vi har sedan fortsatt kunnat trappa upp maten och hittills går allt enligt plan. Måltiderna växer och hon äter & bajsar normalt. Pigg och leker som en galning igen också. Så förhoppningsvis var det bara någon bakterie eller något annat krafs som gjorde att hon kräktes.
Det var nervöst där ett tag. Och det känns som att det varit SÅ MYCKET denna vecka, att det varit 1000 grejer, men trots det så är det bara onsdag förmiddag när jag skriver detta😅 Det har helt enkelt varit lite att rodda med, känns ju dessutom typ alltid som att man ligger efter när man kommer hem från en resa (och det är väl exakt det man gör). Men efter dessa ganska intensiva dagar så börjar jag långsamt att känna att vi är hyffsad i fas igen. Så nu ska jag försöka att njuta lite av resten av veckan och hoppas på att det fortsätter att rulla på med allt.
En fantastisk första månad. Hon och Idun klickade direkt. BÄSTA VÄNNER. Upplever Ninlil som väldigt orädd, självständig, okomplicerad & intelligent. Allt har fluit på så fint och vi är så så så glada i henne.
Hon är alltså 3 månader gammal och hon förstår nu att hon heter Ninlil och lystrar till det. Hon kommer på inkallning om miljön är lugn. Hon förstår ”sitt” och även ”ligg” om man hjälper henne. Hon kan gå i koppel kortare stunder och förstår rumsrenhetsträningens grunder. Vi har öppen dörr hela tiden och hon går alltid ut när hon behöver kissa. Så länge det är fint väder iallafall, haha. När vi kommer bort (som igår när vi åkte till min mormor) så blir hon lite spänd. Då kissade hon inomhus istället för utomhus trots att vi erbjöd henne att kissa flera gånger. Helt normalt. All ”träning” är fortfarande i ett väldigt tidigt skede. Vi är glada över att hon sköter kissandet så pass bra hemma redan. Vi har inte haft någon olycka inomhus på säkert 1 vecka (?) och då har hon skött det själv majoriteten av tiden. Det är väldigt bra jobbat tycker jag.
Lämna en kommentar
Chill i trädgården hela dagen idag. Igår kom hovis och fixade Palles tappsko. Hon kunde komma samma dag som jag hörde av mig, oerhört tacksamt. Jag red både Palle & Ida en snabbis. Två korta uteritter bara, mest för att komma in i de nya rutinerna med att göra iordning utanför sommarhagen och kunna lämna flocken där. De var duktiga båda två.
Skönt med en lugn dag idag (även om jag ska in och jobba en sväng när Zacke kommer hem). Jag har varit uppe och sprungit inatt, hade svårt att somna efter det. Djur slogs utanför vårat fönster och jag blev orolig över att det var en utav våra katter som attackerades. Så jag for ut beväpnad med ett verktyg i höger hand och en lampa i den vänstra handen. Hann inte se vad det var för djur (och tyvärr plockade inte övervakningskameran upp det heller), men de slank under vårat garage. Och jag hörde både väsande & grävande (???) där under men fick ingen klarhet i vad det var. Jag hoppas på två grävlingar. Josef var med under spektaklet inatt, men Klas (den andra katten) har jag inte sett till. Letat efter honom flera gånger idag. Jag hoppas inte att det var han som blev attackerad och att han dyker upp snart🥲
Lämna en kommentar