Idag var det dags för tävling igen. Ytterligare en 110-klass. Denna gång i avdelning A. Vi red en totalfel, det betyder att man rider omhoppningen oavsett om man river i grundomgången.
Tyvärr rev vi hinder nummer 2. Men Ida var kanonfin. Så jag red min bästa & snabbaste omhoppningen på henne hittills. Vi slutade två utanför placering och utan nedslaget så hade vi vunnit klassen.
Ida är varken den försiktigaste eller snabbaste hästen. Men idag var vi ett riktigt team. Vi är inte särskilt bortskämda med placeringar, så det var synd att det inte fick räcka hela vägen. I slutändan är det viktigaste att göra rundor av kvalité, och förhoppningsvis så blir det en placering en annan gång istället. Bra rundor över tid ger alltid utdelning förr eller senare.
Idag fick Ida åka tillbaka till Huskvarna för att starta ytterligare en 110-klass och som rubriken lyder så blev det en felfri ritt!
I torsdags så var hon ganska stressad. Idag mycket lugnare, till en början iallafall. På framhoppningen så drog det ut på tiden och då började hon att ladda upp. Trots det så kommer hon till ro och gör jobbet så bra på banan sedan. Men hon var väldigt trött mentalt efteråt, så pass trött att hon inte ville gå på transporten först (vilket verkligen inte är likt henne eller några av mina hästar). Som tur var så tog hon sitt förnuft till fånga och gick på.
Aja. Redo för en analys? Här kommer den!
Tycker att jag har en ganska fin högergalopp när jag vänder upp mot hinder nummer 1. Man kan se att det tar några få meter innan jag hittar linjen till hindret. Det stod på ett sätt så att jag ändå var tvungen att fundera lite på vilken väg som jag skulle ta till hindret.
Efter första hindret så är det vänstersväng upp på banans första linje, oxer till räcke. 6 galoppsprång. Linjer med räcke ut är alltid lite kortare jämfört med när det är oxer ut, däremot ska man inte bli för passiv ändå. Linjen kommer tidigt i banan och ligger längs med långsidan precis bredvid staketet & högtalare vilket ibland kan få hästarna att krypa ihop lite. Men Ida var helt bekväm och riktigt framme, jag tycker att hon gör den linjen så spänstigt & fint.
Sedan en vänstersväng upp på en diagonal, där stod hinder nummer 4, en svartvit oxer. Kände att hon var påväg att gå isär litegrann i svängen så jag balanserade upp henne litegrann inför oxern och ni kan se att hon kommer upp till mig fint. Hon hoppar den svartvita oxern fint tycker jag. Sedan har vi en högersväng upp till nästa linje som är oxer till räcke. 7 steg. Böjt spår. Ni kan se att hon lutar in lite på höger bog och jag får understödja lite på ytterhanden för att få ut henne på rälsen igen. När vi är i jämnhöjd med kameran så känner jag att har ”fått upp skutan på rätt köl” igen. Tycker sedan att hon gör linjen fint.
Sedan är det vänstersväng upp till hinder 7a & b. En kombination alltså. Tycker att vi gör det bra. Sedan har vi ytterligare en linje på böjt spår till ett räcke, denna gången med 8 galoppsprång. Hon gör det fint också.
Efter den linjen så är det bara två hinder kvar, hinder nummer 9 & 10. Här börjar jag känna att hon är lite trött. Ni kan se hur hon lite rätar ut sin kropp och ser lite ”plankigare” ut till sista hindret. Kan känna i handen att det börjar bli lite kärvt, lätt hänt att börja plocka när man känner det, men jag försökte att bara vara mjuk så att jag inte gör det jobbigare för henne att göra sitt jobb. Jag kunde också höra att hon andades litegrann och att hon kändes svagare i sitt avstamp. Inget konstigt, hon är inte i full kondition än och just därför så börjar jag med en 110 bedömning A. Detta är precis lagom för henne just nu. Hon ska inte känna att det var för kämpigt, utan hon ska ha en go känsla i kroppen.
Summa summarum, supernöjd med rundan. Så nöjd med henne och min egen ridning. Vi har inte tävlat utomhus på en bana som denna på 2 år (!). Men jag måste säga, det kändes precis som igår. Allt fanns lagrat i min kropp när vi väl körde igång. Känslan att hoppa denna häst är magisk!
Idag for jag, Jenna & Ida till Stall Lindfelt för att starta en 110. En clear round bara, men det räcker gott för oss just nu. Det har gått nästan 2 år sedan jag & Ida senast red in på tävlingsbana utomhus (vi gjorde en start förra året, och det var inomhus). Så lyckan var ju total. Och det var ju lika härligt & roligt som jag visste att det skulle vara.
Sist jag var iväg med Ida så var hon rädd i transporten, efterdyningar efter olyckan. Idag var hon MYCKET mer tillfreds, som vanligt skulle jag säga. Däremot så var hon stressad på framridning & framhoppning, hon har alltid haft lite svårt för sådana miljöer, men mer påtagligt nu efter ett långt uppehåll. Men inne på banan så var hon sig själv, hon gjorde det så enkelt! Felfritt!
Vi hade lite väntetid innan det var dags att sitta upp, så det blev ett gäng bilder, haha. Måste säga att jag tycker att vi är gulliga i blått!Framridning. Påväg ner till banan, dags att starta. Jag fick rida precis efter en sladdpaus, så vi hade bästa möjliga förutsättningar. Nöjda tjejer!Fin rosett! Man hade lyxen att få välja mellan tre olika färger. Kul tycker jag som älskar att samla rosetter. Mvh Ellen 30 år gammal, haha. Lämna en kommentar
Ida igår! Bara att fortsätta att jobba på här. Hoppa mycket oxrar & kombinationer och gärna lite relaterade linjer så att jag får grepp om det också. Visst är hon duktig? Känns som att vi är gjorda för att hoppa tillsammans, hon passar mig så bra. Och jag tror att hon tycker att jag passar henne också🫶
Palle: Palle var först ut under dagens hoppning. Andra gången som jag hoppar honom i år. Jag hoppade en liten bana på båda hästarna. Efter uppvärmningen så tog jag banan på ca 90-105 cm. Kändes bra. Trots att jag inte har hoppat honom på länge så kände jag ändå att jag snabbt kunde ställa om till hans galopp. Tog banan i ett lite lägre tempo första rundan. Jag vill inte sätta för mycket galopp i Palle från början. Han kan tappa balansen och lite rusa mot hinderna om man sätter upp en galopp som är större än vad han orkar bära upp. Eftersom att han i grunden är en ganska taggad häst på hinderna så kan det vara svårt att bryta om han väl har börjat att springa. Så jag börjar hellre i ett lite lägre tempo, och sedan om jag känner att bärigheten är tillräckligt bra så rider jag ut galoppen lite mer. Allt kändes väldigt bra, så när vi tog banan en andra gång på lite högre höjd (ca 110cm) så växlade jag upp lite till, han var ändå kvar i balans och väntade fint på hinderna. Mycket bra!
Ida: Ida fick efter uppvärmningen precis som Palle ta banan på en lite lägre höjd. För henne är en lägre höjd omkring 110cm. Efter det en lite högre banan där hinderhöjden varierade mellan 110-130cm. Hon var väldigt fin och duktig precis som Palle. Första gången som hon tar flera språng på 120-höjd sedan 2024 tror jag? Vi förlorade ju hela förra året på grund av hennes allergi. Hon känns verkligen bättre & bättre för varje gång som vi hoppar. Kan inte klaga på något egentligen. Tycker att både hon, jag & Palle gjorde ett väldigt bra jobb idag. Väldigt roligt att hoppa båda hästarna!
Idag kom bästa Jenna hit och hjälpte mig när jag hoppade Palle & Ida. Så himla snällt! Båda hästarna var jätteduktiga och det blev två bra ridpass. Återkommer lite senare med några tankar om dagens ridpass. Jag passade dessutom på att sätta min kamera i Jennas händer och detta blev resultatet:
Jag började denna torsdag med att släppa ut hästarna och göra klart i stallet. Sedan så tränade jag & Ida för Ulla.
Jag fick med mig en hel del från senast. Bland annat att jag måste dra mindre i höger tygel i höger varv. Som min tränare i ungefärliga ordalag sa sist: ”det är inte mycket, men det är för mycket”.
Så jag har ridit henne lite rakare i höger varv än vad jag själv vill, men det har bara känts naturligare & naturligare för varje dag som gått. Och det är ju inte svårt egentligen, bara att kolla ner och titta på bogarna. Pekar de i rörelseriktningen, eller har jag dragit in hästens framdel & hals en smula? Det rör sig om små marginaler, men de gör stor skillnad i slutändan.
Tack vare att jag ridit Ida bättre till båda tyglarna så har sedan formningen kommit automatiskt i stort sett. För det är ju det jag lite letar efter när jag ”drar” i höger tygel, men inga problem löses någonsin av att göra så. Tvärt om. Bara genom att rida ordentligt och ge Ida möjligheten att arbeta rätt så föll det på plats.
Låter kanske lite svamlande. Men jag hinner inte förklara mer nu. Jag är i alla fall supernöjd med träningen. Nu är det dags att åka till jobbet!
Framskrittning i skogen.Ida efter en lyckad träning, dags att promenera hemåt. Lämna en kommentar
Några klipp från gårdagens hoppning här hemma på Ida. Så himla härlig! Bästa.
Jag började med att värma upp över galoppbommar. Sedan alla hinder på låg höjd. Och sedan alla hinder på ca 110cm. Det fick räcka. Klart på 20 minuter. Hon är fortfarande under upptrappningen i hoppningen, dessutom är hon lite tjock. Tänker att vi kan hoppa ytterligare en gång i helgen. Jag rider hellre två korta & sparsamma pass än ett hårdare, speciellt så här i början när hon ska vänja sig vid högre höjder. Jag vill inte att hon blir trött och tappar kvalitén. Viktigt att hon får känna sig stark och inte slita på kroppen mer än nödvändigt, detta är nog för tillfället.
Jag tycker inte att man ska vara rädd för att rida ordentligt, hästar & människor mår bra av att tränas och man måste träna ordentligt för att de ska bli starka, uthålliga och klara sina uppgifter med lätthet. MEN. Jag tror vi alla vet hur känslig kroppen kan vara när man trappar upp en viss aktivitet igen. Exempelvis löpningen efter en tids uppehåll. Det är alltid bra att ta det lite lugnare än vad man tror och att stegra aktiviteten i vad man ibland tycker är löjligt små steg.
F*n också. Idag skulle jag gjort årets första tävling på Ida. Men gissa vem som fick stryka sig?
Igår kväll när jag skulle rida ett förberedande ridpass och känna så allt var OK så visade hon symptom på sin allergi. När pollen för al var hög för ett par veckor sedan så visade hon lite på eftermiddagen under några enstaka dagar. Sedan har det varit lugnt. Så allt har varit under kontroll vilket har känts kanonbra.
Men igår var det en varm & torr dag. Halterna av pollen var troligtvis högre än vanligt. Speciellt på eftermiddagen. Så hon visade symptom och det var lite mer än vad jag tycker är OK.
Beslutade mig för att hoppa lite hemma idag istället (förutsatt att allt var bra givetvis). Inga symtom idag och allt var tipp-topp. Så att åka iväg och hoppa en liten 110-klass hade ju inte varit några problem. Men det är ju inget att chansa på. Det är en lång resa dit och Idas hälsa går ju givetvis först.
Kunde inte låta bli att få ett litet sammanbrott igår. Det känns som att man försöker så himla mycket och jag hoppas så att detta är vårat comeback-år, men vi har ju inte ens lyckats att ta oss hemifrån än, haha. Samtidigt så blir jag arg på mig själv. Hon har liksom haft allvarlig headshaking som vi *peppar peppar* lyckats bota och dessutom har hon varit med om en olycka. Jag har så mycket att vara tacksam över, detta är bara en liten skittävling.
Summa summarum, många känslor igår. Idag är en ny dag. Jag kunde rida på min häst och hon kändes underbar. Idag känns allt bra igen, haha.
Känns bra att klaga av sig lite här. Och kanske tröstar det någon som också har det lite motigt. Att det är såhär för oss alla, mer eller mindre. Och när man väl står där, med en skada, allergi som ballar ur helt eller med en katastrof, då är en strykning INGENTING.
Två glada tjejer som flög över hinderna hemma istället🥰Lämna en kommentar
Dessa fyra bilder tog jag i fredags morse i samband med att jag red ett förberedande pass inför lördagens hoppning.
Under ett förberedande pass inför hoppning så vill jag känna att hästen är kvar i balans och behåller samma steglängd på rakt spår, böjt spår och att jag kan växla mellan de olika varven. Ida blir lätt lite taggad på diagonalen vilket resulterar i att hon rätar ut sig, tappar bakbenen och går isär. Så jag rider många diagonaler och repeterar vad det är jag vill att hon ska göra. Jag börjar med kortare diagonaler och jobbar successivt ut längden på dem.
Kan man inte rida de enkla vägarna utan hinder så kan man inte förvänta sig att hästen är kvar i balans och samma steglängd med hinder.
Så jag joggar inte bara runt för att spara på hästen, utan jag rider in i den grad av arbete som jag tycker är passande för just den hästen. Oftast så sitter det direkt nästa dag. Det betyder att jag kan påbörja hoppningen tidigt i ridpasset.
