Imorse körde jag ett tufft gympass. Varmt & kvavt där inne var det också. 1 timme och 40 minuter stannade passet på. Jag körde igenom alla övningar som ingår i streetlifting (muscle up, pull up, dip & knäböj) och så värmde jag upp med lite bänkpress.
Bänkpress fick inleda kalaset. Jag gjorde 60kgx5 och sedan en 1:a på 65kg. Ett fall framåt efter att ha tappat lite av min forna styrka på grund av lite olika anledningar som valp, hästar och fokus på mina streetlifting-övningar. Mitt tidigare PB är på 70kg. Ring muscle up, här med 2,5kg extra. Körde både chins & pull ups. På bilderna ser ni när jag gör en 1:a på 35kg vilket är ett tangerat PB. Gjorde även 4 repetitioner på 25kg, kändes bra!Sist men inte minst, knäböj. Körde 77,5kg, 6 repetitioner. 2 set. Sedan ett tredje set på 70 kg som avslutning.
Det är ju inte optimalt att köra såhär många & tunga övningar, men jag behöver göra det ibland eftersom att det liknar tävlingssituationen. Borde haft med mig lite kolhydrater till passet, men tycker ändå att jag lyckades att hålla energin uppe. Och jag åt ca 50 gram kolhydrater innan jag åkte, men ytterligare 20-30 gram att inta på gymmet är inte fel när man kör såhär långa pass.
I torsdags kväll så efteranmälde jag mig till en nationell 120-klass bedömning A i Mantorp idag.
Klockan ringde vid 05:00. Släppte ut Hayley & Ida som är här hemma just nu vid ca 05:10. Gillar att de får gå ut, sträcka på benen och äta frukost i lugn och ro. Tog sedan in Ida vid ca 06.20, och sedan rullade vi mot Mantorp vid 06:40.
Trots tidig start så var det vamt redan på morgonen. Höll framridning & framhoppning lite lättare än vanligt. Ida var ovanligt avspänd idag och kunde ändå koppla av när vi tog pauser under framhoppningen. Det kan vara svårt för henne, hon trivs inte i den miljön.
Banan bjöd sedan på 11 hinder & 13 språng. Jag tycker faktiskt att det var en ganska utmanande bana. Mamma tyckte att det såg högt ut och blev lite nervös. Hon är inte särskilt nervös när jag tävlar annars, hon vet att jag har koll på läget.
Ida gav verkligen sitt yttersta inne på banan och hoppade felfritt. JAG ÄR SÅ JÄVLA NÖJD MED HENNE RENT UT SAGT. Jag är nöjd med min ridning också förutom att jag ville rida iväg henne på ett räcke, såg ett stort läge (som egentligen inte fanns) som jag började att rida för. Eftersom att det inte var läge att gå av så blev det ett galoppsprång till. Så vi kom med lite väl mycket fart och väldigt intill räcket, Ida har ändå lite scope och hennes starkare sida är snarare att gå av lite stort än att komma intill. ”Fan, detta klarar hon aldrig tänkte jag”, men hon klev ihop så fint och tog sig över som att det var ingenting. SÅ DUKTIG. Jag gjorde liknande i förra helgens klass också, väldigt störigt. Jag lägger inte iväg/attackrider egentligen, det går ändå lugnt till, bara det att jag ser fel/tar beslutet lite för tidigt. Och när jag närmar mig så inser jag att har tagit fel beslut och behöver ett steg till (som då blir väldigt kort). Det kommer att ge med sig. Och även om hon fick ta i lite extra så har det inte blivit en obehaglig situation, utan något som hon är tillräckligt atletisk & tränad för att lösa.
Förra helgen så hade vi tre nedslag i en annan nationell 120-klass med lika många hinder & språng. Tre nedslag är egentligen inte ”OK”, men jag kände att nästan allt fanns där. Och idag var en ny dag. Ida var lite varmare i kläderna som nyligen känt på höjden och förra helgens 120-klass var exakt den där ”kom igång-klassen” som vi behövde, för idag var allt där. Precis som förr.
Skrittar fram. Framhoppning.I väntan på att få gå in på banan. Strax dags för hemfärd. Men först lite mash med elektrolyter. Jag ger inte elektrolyter vanligtvis, men under förhållanden som dessa (ca 30 grader varmt) så vill jag hjälpa till lite extra. Ida klarar värmen bra trots sin mörka färg, men hon svettas såklart mer än vanligt och då känns det bra att ge elektrolyter. Här flyger vi över det sista hindret. Pernilla Hägg har tagit det fina fotot! Lämna en kommentar
Idag stod Hilma, Ida & Hayley på schemat. Alla tre var mycket fina och duktiga.
Hilma gick sitt bästa pass hittills. Dagens arbete visade verkligen att grunderna börjar att falla på plats. Hon har aldrig varit så jämn, rakriktad och ”på rälsen” tidigare. Tydligt påväg hela tiden och jag kunde obehindrat växla med volter på 10m i diameter och rakt spår i båda varven. Wow!
Ida gick en uteritt idag. Förutom att vi först skulle gå hem på grund av ett löv utmärkte sig med en ljusare färg (👻) så var hon verkligen såååå trevlig & mysig.
Hayley och jag avancerade från gårdagens uppsittning framför stallet till att rida runt lite i skritt på ridbanan. Hon gjorde allt rätt⭐
Hayley har ju som sagt fått träna på lite basics den här veckan efter att bara ha fått gå på bete i flera veckor. Här kommer en sammanfattning av hennes vecka såhär långt.
Måndag: Lastat + kört kort sväng med transporten. Första gången som hon åker själv på länge, men det gick fint!
Tisdag: Longerad samt lämnad ensam en stund medans jag red Ida.
Onsdag: Promenad på 35 minuter i skogen på egen hand, sedan ett varv på banan där vi gick över bommarna en gång.
Torsdag/idag: Lämnad ensam en stund igen. Sedan sadel & träns på för första gången sedan i april (?). Ingen spänning så passade på att sitta upp & av flera gånger. Hon stod still vid pallen och gjorde det exemplariskt.
💪Gjorde om samma procedur på två olika ställen på vår lilla ”bana” framför stallet.
I höst/vinter kommer hon att få åka tillbaka till henne som red in henne för att startas upp på riktigt samt hoppas in. Sedan hoppas jag på att kunna ta vid själv.
Hayley har skött allt väldigt bra, men jag är inte riktigt bekväm med de riktigt unga hästarna (men som tur är så finns det ju andra som är just det). Och så är det svårt att få ihop det rent tidsmässigt. Men hon är ju ”bara” 3 år och även om hon inte är mycket riden så tycker jag att hon är väl framme. På det stora hela är hon en trygg individ och det känns så skönt att ha en sådan häst.
Att repetera att lämna & lämnas av flocken, lastas, gå över bommar samt bära lite på mig känns bra att bocka av. Det lägger grunden inför framtiden och det blir även mer lättjobbat för henne som sedan hjälper mig att starta upp henne💪
Idag blev det ett tidigt gympass ihop med Louise & Frida😀
Jag har inte haft så mycket tid till att träna under vår och sommar så det har blivit väldigt lite av varan pull ups & dips. Jag har mest kört kroppsvikt och rivit av några stycken här & var för att hålla igång det. När jag väl har tränat så har jag prioriterat att försöka att köra tungt i böjen samt lägga tid på mina muscle ups. Och muscle upsen är det enda som jag gjort fina framsteg i under denna period. Det är jag glad över, det är en ganska komplex övning och den kräver mycket styrka, teknik och kroppskontroll. Visst, mina muscle ups är inte perfekta, men emellanåt så är de ändå strikta och ser ganska atletiska ut vilket är superkul. Och det är faktiskt en övning som jag gillar att göra väldigt mycket.
Det blev en liten mjukstart idag (men det räckte gott & väl). Såhär såg dagens pass ut:
🏋️♀️Pull up, 12,5kg, 4 repetitioner, 2 set. Sedan ytterligare 2 set med en repetition på 17,5 kg.
Ninlil är så cool. Hon är så väldigt trygg i sig själv, modig & nyfiken. Och smart!!! Det tog exempelvis 2 år innan Idun lärde sig att lyfta på locket till sin foderlåda, Ninlil har haft den färdigheten i minst 2 veckor redan, haha. Det märks att hon är väldigt intelligent.
Idag får hon sin sista dos av smärtstillande. Så vi får snart se om det var något lätt & övergående eller om det kommer tillbaka. Om det kommer tillbaka så ska vi kontakta veterinären igen för att se om vi med säkerhet kan hitta rätt diagnos (finns misstanke om panosteit om det inte går över som jag tidigare nämnt).
De senaste två veckorna-ish har Palle & Ida varit hemma för att kunna förberedas optimalt inför träning & tävling.
Ida ska tränas vidare lite till, men för Palles del så passade det bra att ge honom några dagar ledigt. Så han fick åka upp till betet igår (där Lillan väntade på honom) och istället så fick Hayley åka ner till stallet där Ida väntade.
Det passar perfekt att repetera lite basics med Hayley medans hon är hemma under några dagar. Igår kort tur med transporten. Idag longering och lämnas ensam medans jag red Ida (Ida var för övrigt superfin). Trots att jag nyss bytt plats på hästarna (som ändå bidrar till lite oro) så var hon lugn som en filbunke och gjorde allt SÅ bra. Imponerad. Det var ändå länge sedan hon lämnades själv nu. Även om det alltid funkat bra så är repetition viktigt, use it or lose it.
Så småningom så kommer hela gänget att gå på betet tillsammans igen. Men nu när när Ninlil kräver extra uppsikt, ska hållas lugn, få medicin och etc. så underlättar det när hästarna som är i träning finns nära till hands. Även om sommarhagen inte ligger långt bort så tar det ungefär 30-45 minuter extra allt som allt när jag ska rida på dem där.
Hayley har växt i sin kropp så fint. Jag har aldrig haft en såhär snygg 3-åring innan. Lämna en kommentar
Idag passade jag på att träna lastning med Ida igen. Jag ville göra det idag eftersom att vi tävlade igår. Räknade med lite mer stress och att vi skulle ta itu med den. Men nej. Hon var otroligt lugn och lydde minsta vink.
För oss handlar det inte om att hon ”ska på”. Hon ”kan” den biten. Det handlar om att vi ska ta itu med den stress som byggts upp kring transporten.
Ida har tagit så stora steg framåt att det nu handlar om att kunna välja tillfällen då jag vet att det kommer att finnas mer stress så att vi kan ta hand om det och jobba oss igenom det.
Att hon var så pass lugn idag är också ett kvitto på att hon inte tyckte att gårdagen på tävling var så tokig ändå trots ovädret.
