Nu har Ninlil varit vår i mer än en vecka. Än så länge så har jag inte hört henne skälla. Hon är överlag en väldigt tyst hund förutom när hon måste åka bil. Hon skriker och ylar som bara den trots att vi bara åker en treminutersfärd upp till hästarnas sommarhage OCH tar med Idun för maximera tryggheten😅
Hon tigger redan och tycker att människomat är sjukt intressant. Kan inte minnas att Idun brydde sig om det någonsin. Det är ett helt normalt beteende (så inget konstigt i sig), men vi kan nog säga redan nu att det finns en god chans att hon blir motiverad av godis om hon behåller intresset som hon visat inför det, bådar gott inför kommande träning.
Hon är (förutom när hon åker bil) väldigt orädd. Och det märks att hon är smart. Att man får en godis när man sitter ner lärde hon sig på en sekund. Det tog några gånger för Idun att förstå det. Ninlil springer ikapp mig för att sedan snabbt sätta sig framöver mina ben med stora ögon bara för att se om hon får en liten snacksbit.
