Försteberidaren aka mamma har lite ont i ljumske, så jag tog på mig att hoppa Palle. Vilken börda va, haha.
Jag värmde upp honom lite, och sedan tog jag en bana på 13 språng på hinder från 60 cm till 115 cm. Och eftersom att han är lite äldre så fick det räcka så. Vi lämnar hellre ett par språng i tanken, då kan vi snart hoppa lite igen. Han har hoppat tusentals språng i sin karriär, så detta är verkligen bara för nöjes skull. Finns ingen anledning till att nöta.
Jag är riktigt nöjd med känslan som han gav mig. Han känns riktigt fin just nu!
Fina Palle, vi tog fyra språng på 115 cm idag och det kändes lätt. Lämna en kommentar
Det här tränset hade jag en förhoppning om att jag skulle använda mer än vad jag har gjort.
Palle föredrar remontnosgrimma när jag tävlar dressyr. Och så är detta tränset lite stort för honom. Även om det är lite stort på Ida också så var förhoppningen att vi skulle ha det när vi tävlade i dressyr. Och det har vi ju gjort några gånger, men tyvärr så är skritten (problemet är att hon inte skrittar, haha) och hennes psyke inte optimalt för dressyr. Jag har tränat massor, men vi kan konstatera att hon passar bättre till hoppning. Och det är ju bara bra, jag vill ju ha en hopphäst i första hand. Men ibland får man acceptera att vissa individer har extremt svårt för vissa saker. Man ska aldrig ge upp för lätt, men det är också onödigt att banka huvudet i väggen när man inte måste.
Hursomhelst. Putsade upp det och funderade på om jag skulle sälja det. Men sedan kom jag ju på att jag har Hayley. En vacker dag så kanske hon kan rocka det på dressyrbanan istället?💃🪩 Jag hoppas på det, för jag gillar verkligen den vita fodringen även om vissa tycker att det är gammeldags.
Nog om det. Idag är det torsdag. Det gick faktiskt bra att både jobba och rida igår trots ryggen. Blev bara bättre & bättre under dagen av att vara igång. Så idag kör vi på med jobb & ridning igen.
Hoppla. Imorse körde jag 87,5 kg i böjen, 5 repetitioner. Rätt nöjd med det. Körde ett set till på samma vikt och sedan backade jag till 80 kg. Efter setet på 80 kg så kände jag att det hände något med ryggen. Först efter att gjort klart mitt set egentligen. Ett klassiskt ryggskott. Hade ett h*lvete att få tillbaka vikterna. De hänger lågt, och att böja sig fram med en vikt ihop med ett purungt ryggskott var ju lättare sagt än gjort. Men det gick, haha.
Det är tydligen lite krafs som vi ska igenom nu. Magsjuka. Ryggskott. Och just det. Idag kommer hovis, IGEN(🤯). Idas andra bakhov har en söm att rätta till. Skon sitter fortfarande bra, men frågan är om det håller till och över tävlingen i helgen så att säga. Börjar undrar om jag ens kommer att komma dit? Så mycket strul. I detta nu är jag ju inte ens själv i tävlingsbart skick, men det hinner förhoppningsvis att ändras om inget annat kommer i vägen.
Ska iallafall jobba nu under förmiddagen (vi får hoppas att det går bra), och sedan ska jag testa att rida i eftermiddag. Jag får helt enkelt ta en dag i taget och se vad ryggen går med på.
Ibland frågar folk vem jag går till när jag får ett ryggskott. Ingen svarar jag då. Ryggskott har ett naturalförlopp. Vad det betyder det? Jo, att det blir bra av sig självt utan att du behöver göra något. Ibland kan det självklart kännas bra att lägga sig ner och att få det behandlat ändå. Och det kan kännas bättre i stunden och hjälpa på flera sätt. Men naturen måste ha sin gång, och det tar den tid som det är menat att ta. Och skulle det ta onaturligt lång tid, ja då kanske man måste utreda saken vidare eftersom att det kanske rör sig om något annat än ett ryggskott.
Idag var det dags att lägga in ny torv i det nytvättade stallet. Nu är allt klart!
Vi hann även påbörja städ i sadel & foderkammare. Jag putsade några träns. Tog fram Lillans träns, putsade upp det och satte ett annat bett på det. Det är ju inte hennes träns längre. Jag har faktiskt inte rört tränset sedan jag tog av det för sista gången. Nu när jag snyggat till det så kanske det kommer till användning emellanåt igen.
Skönt att beta av några träns. Och jag har mer att göra. Mina träns är inte perfekt putsade. Ryttarinfluencers på instagram kanske kan stå och putsa på sina swarovski-pannband efter varje ridpass eftersom att det är en del av deras jobb, mer eller mindre. Men verkligheten är en annan, åtminstone för mig. Självklart ska utrustning vara ren nog för hästarna, men blänka måste den faktiskt inte göra. Jag prioriterar annat, oftast finns det viktigare saker att göra.
Säger inte detta för att vara dryg, mer en påminnelse om att verkligheten kanske inte blingar så mycket som den gör på vissa delar av nätet, och det behöver den inte heller. Men just nu är åtminstone några av mina träns i topp-skick✨ Känns bra!
I söndags körde jag igenom muscle up, pull up, dip & böj. Gick rätt bra ändå.
Muscle up och dips kändes över förväntan. Det var kul!
Böjen står stilla som vanligt. Men det är vad det är. Jag tränar ju för lite, så jag kan inte förvänta mig mer. Men det är irriterande ändå. Gjorde en etta på 97,5 kg och den var exakt lika tungt som när jag sist gjorde en etta på den vikten. Och det var många veckor sedan nu.
Imorse lade vi tre effektiva timmar på att tömma ur hela stallet. Sedan högtryckstvätt på det!
Städa, städa, städa!Klart för idag✅ Imorgon ska vi lägga in strö, sedan är det klart. Så gott som iallafall. Sadel & foderkammare behöver städas också. Men det tar vi lite senare!
Sedan hann faktiskt hovis svänga förbi innan jag for till jobbet. Så tacksam för det, hon är så duktig.
Nu håller vi tummarna för att resten av skorna sitter (man vet fasen aldrig med Ida, haha) till hennes ordinarie tid nästa vecka. Så att vi kan träna och komma iväg på tävling i helgen. Vill så gärna rida denna tävlingen.
I vanliga fall så brukar problemet vara att Idas hovar växer så fruktansvärt mycket på sommaren. Nu är det snarare så att torkan ställer till det, speciellt på en hov som är lite trasig sedan tidigare. Men vi håller tummarna som sagt. Jag kan inte göra så mycket än vad jag gör i dagsläget, och vädret styr jag ju tyvärr inte över.
Ibland känns det verkligen som ett heltidsjobb att hålla hästarna i tävlingsmässigt skick (eller sakerna runtomkring). Nu ska iallafall bilarna snart lagas, då båda bilarna som kunnat dra varit trasiga. När det är fixat så hoppas jag på att kunna boka in en träning. Förutsatt att hovar & skor är hela då (och allt annat, haha).
Idag är det måndag. Denna vecka innebär mer jobb för mig. Nu börjar jag att köra igång på riktigt igen.
Idag & imorgon ska förmiddagen läggas på att städa i stallet. Vi tvättar det varje år. Ska bli skönt att få det gjort.
Jag ska även se om jag kan få hit hovis, Idas ena baksko har börjat att släppa. Planen är att tävla i helgen, så det måste lösas. Jag har valt en kortare intervall för hennes skull (vilket tyvärr passar dåligt med Palle), men trots att det är till Idas fördel så måste det ändå fixas till. Tröttsamt. Men det är bara att hoppas på att vi kan få till en dejt och ordna det helt enkelt! Håll tummarna.
Vi har för övrigt några intensiva veckor framför oss. Det är loppet uppe i Idre, Eksjö Stadsfest, valpträff och en hel del annat på g! Så augusti ser ut att bli en händelserik månad. Kommer att hålla er uppdaterade som vanligt.
Andra personer lägger upp filmer på när deras borzoier tigger med sina långa nosar. Våran Ninlil tigger inte, hon går direkt på inbrott, tjuveri och bara rakt av ta det hon vill ha. Det är så hon jobbar, haha!
Hayley har varit hemma i några dagar. Igår så longerade jag henne i 10 minuter. Och nu är nog koden knäckt? Hon har haft lite svårt med longeringen faktiskt, men nu börjar det att sitta. Och det är ju inte så att det är något som vi har jobbat hårt på, utan det har blivit lite då & då. Det gör inget att det tar lite längre tid. Men igår var det tydligt att poletten hade trillat ner. Hon var verkligen så himla duktig & trevlig!🥹
Jag longerar inte mina hästar mycket, men det är ju ändå något som de måste kunna i slutändan.
Hayley ska iväg på utbildning i höst/vinter igen. Under sommaren så har hon mestadels fått gå på bete (och kommer att fortsätta att göra några månader till). Däremot så har jag haft henne hemma i 3 omgångar. Då har hon fått lämna flocken samt lämnas ensam. Åka transport. Haft sadel & träns. Jag har skrittat uppsuttet. Och så har vi lyft hovar samt longerat. Tränat på allt sånt som man behöver kunna helt enkelt.
Hon är verkligen en fröjd att ta med sig i skogen eller jobba med här hemma då hon är så trygg med att vara ensam. Hon går inte upp i varv av bilar, traktorer eller liknande. Älskar det!!!
I våras hade hon det jobbigt med sina hormoner. Och då var hon mindre rolig att hålla med. ”Hur ska detta gå” kände jag då. Men det stabiliserade sig under sommaren och hon har sedan dess varit löjligt trevlig att ha & göra med igen. Gjort ALLT rätt verkligen. Alla unghästar som jag har haft har varit jobbiga i minst en period, så för mig är det inget konstigt i sig även om man i stunden tycker att det är mindre roligt. Det är liksom en del i att ha djur. Nu är jag åtminstone förberedd på hur hon kan bli nästa vår och vad det beror på. Första året med en ny individ är alltid extra lärorikt.
Det ska bli så spännande i höst. Snart börjar ju hennes träning på riktigt!
Palle går just nu uppe på betet med Lillan. De får komma in i uteboxarna ibland. Men visst. Det märks att Palle varit ute och lagt på sig några kg igen. Jag får inte riktigt igång det arbetet som jag vill ha igenom kroppen.
Jag skulle vilja att han var lite rundare, och med rundare så menar inte jag att han ska böja in nosen och få en fin krull på halsen(!). Jag menar att han ska sitta lite mer på sina bakben, vinkla in sitt bäcken lite mer, aktivera sin bål och röra sig mer genom ryggen.
Även om han inte riktigt var ”där” så hoppade han fortfarande fint. Och med lätthet dessutom. Så vi tog faktiskt ett språng på 120 cm och det kändes verkligen som att vi hade kunnat göra det i sömnen. Kändes ju löjligt lätt!
