Borzoien är en typ av vinthund. Första gången som jag ens interagerar med en hund av denna typ. Jag har ingen erfarenhet av dem sedan innan.
Vi fick väldigt mycket information från uppfödaren om hur Borzoierna är. Och en sak som de berättade var att de oftast är väldigt tydliga med när de har ont. De kan skrika som bara den och man kan tro att de brutit benet, men så visar det sig att det ”bara” är något litet. Med det sagt, det ska självklart tas på allvar, men i vissa fall så kan det låta väldigt mycket värre än vad det är och man behöver inte gripas av ”panik” direkt och anta det värsta.
Många ägare beskriver dem som ”dramatiska”, att de kan skrika eller tjuta vid plötslig smärta, rädsla eller överraskning, ibland mer än vad andra raser skulle göra vid samma händelse. Men detta är ju givetvis väldigt inviduellt.
Ninlil är helt klart extremt ”vocal”. Hon är ändå en ganska tuff tjej (ni har ju sett hur de leker😅) och skriker inte i tid & otid. Men häromdagen hade hon nog lite värk i munnen eller svalget. Oklart exakt vad det var. Hon vägrade att dricka och skrek bara hon såg vattenskålen. Och medans hon åt så pep hon oavbrutet. Gav man henne en hård godis så skrek hon rätt ut. Hjärtskärande skrik verkligen. Och jag blev ju halvt hysterisk, haha. Lät som om att hon hade fraktur i 3 tänder liksom. Jag undersökte mun & svalg utan framgång. Hon gapade stort och bah: ”FIXA MIG”.
Detta hände ca 15:00 på eftermiddagen. Och sedan vid 18:00 så var hon precis som vanligt igen. Och sedan har det inte funnits en tillstymmelse till att ha ont. Så himla skönt. Och med tanke på hur tydlig hon är så är jag helt säker på att hon nu är helt bekymmersfri. Det är skönt att hon säger till (hennes obehag ska tydligen inte undgå någon, haha) och att hon verkligen visar. Det är bara så ovant att reaktionen är så stark & tydlig.
