För några dagar sedan så hälsade Ninlil på Josef och då fräste Josef mot henne. Ninlil blev rädd och skrek. Då kom Idun som ett skott och jagade ut Josef från gården. Idun har väldigt stor respekt för katterna och vanligtvis när de markerar så är det hon som viker sig. Häftigt att se deras samspel, snart blir nog alla trygga igen, katterna har varit väldigt duktiga men behöver lite tid innan de vågar lita helt på den nya medlemmen.
Idun beter sig verkligen helt PERFEKT mot Ninlil. Idun är ju världens snällaste, men vi har inte kunnat låta henne leka med exempelvis mindre hundar då hon är alldeles för burdus och riskerar att skada dem i sin glädje. Men när det gäller Ninlil så förstår hon verkligen att det är en valp och leker så otroligt fint med henne. Hon anpassar sig så att Ninlil hinner med när de gör jagalekar och hon leker på precis rätt nivå med henne. Om Ninlil piper till så aktar sig Idun på en millisekund. Samtidigt så tycker Idun att detta är otroligt kul, de leker hela dagarna. Idun är extremt snäll, men inte dumsnäll, hon säger ifrån om hon måste, och även det gör hon så bra. Tänk att hon skulle vara så extremt duktig vår fina Idun.
Varje gång som Ninlil piper till eller uppvisar stress så kommer Idun och checkar på henne. Samma sak när hon ligger & sover, Idun smyger fram till bädden då & då för att se att allt är okej. Bästa!!!Lämna en kommentar
Igår red jag Hilma. Red henne förra veckan också. Förra veckan så fokuserade vi på delar ur LA, igår lämnade vi det och red ett förberedande pass inför helgen. Går allt enligt plan så rider vi en LB:1 på lördag.
Jag har tagit ganska många hästar från tävlingsdeut till LA. Och snart är planen att debutera LA på Hilma.
I LA förväntas hästen att bära mer vikt på bakbenen. Övergångarna ska vara mjuka och exakta. Det är större krav på att kunna visa skillnader i steglängden. Skänkelvikning, ryggning och förvänd galopp tillkommer. Dessutom är lättridning inte längre tillåtet, det är nedsittning som gäller. Om hästen känns framtung i LB så kommer det att märkas TYDLIGT i LA.
Jag tycker att Hilma gör delarna ur LA:1 riktigt bra emellanåt. Men det är en annan sak på tävling. Det är en bit kvar innan hon orkar att leverera det på tävling, men jag tror att vi ska ta en ”testrunda” i juni för att se vad som händer i skarpt läge. Ibland blir man överraskad, vissa saker kan funka bättre än väntat (eller sämre). Då kan jag ta med mig informationen som den starten ger och så kan jag skräddarsy träningen utefter det.
Det är ju det som är bra med dressyr, det gör inget om det blir ett avbrott eller om något inte riktigt går som tänkt. Det går inte ut över hästen. Det enda som händer är att man får ett moment eller två som får ett underkänt betyg, och det gör ju ingenting. Så länge man rider schysst så gör det ju ingenting. För visst, det går ju att starta för höga klasser i dressyr också. Vi har väl alla sett ryttare banka på och hålla fast i ett kandar för att få fram något som kan likna en piaff, men där är vi ju inte riktigt, haha.
Ninlil är som sagt av rasen Borzoi. En relativt ovanlig hundras. Här kommer en liten sammanfattning av det som jag läst och fått höra av uppfödaren som har fött upp denna ras i över 20 år.
Det är en vinthundras som ursprungligen kommer från Ryssland och dess historia sträcker sig långt tillbaka. Djingis Khan sägs ha tagit dess ättlingar till Ryssland. Den är avlad för jakt, framförallt på hare, räv & varg. Under lång tid så var det omöjligt att köpa en Borzoi, den kunde bara skänkas som gåva från någon inom den ryska tsarfamiljen.
Så i grund & botten så är detta en typ av jakthund (men det är givetvis inte tillåtet att jaga med dem i Sverige). Detta gör att det är en olämplig hund att ha lös, då den troligtvis kommer att jaga. Instinkten att jaga är djupt rotad.
Många beskriver denna ras som oerhört speciell med en lite mystisk personlighet. Lite som en katt i hundform. Den beskrivs som mycket intelligent och klok, men det är inte säkert att den är så intresserad av att tränas. Och den är lättkränkt. Om man förnärmar hunden så kan man bli dissad i någon dag eller två🤭
Det ska bli väldigt spännande att själv få lära känna denna typ utav hund. Många beskriver den som otroligt rolig, humoristisk och extremt tillgiven. Av det jag läst så är det en tyst hund, de vaktar sällan och latar sig gärna inomhus. Dess familj & flock är mycket viktig. Men när de är ute så älskar de att få sträcka ut sina långa ben och få springa fort. Det är en väldigt snabb hundras som ofta kan springa över 60 km/h. Den är trots allt gjord för att kunna fälla en varg.
I måndags så fick Ninlil vara med på ridbanan när mamma red. Jag trodde att jag skulle behöva hålla henne i famnen, men hon var så lugn och trygg. Så hon låg lugnt och väntade medans jag stod bredvid och hjälpte mamma i ungefär 20 minuter. Duktig tjej. Det ska börjas i tid! Det är viktigt att ge dem en möjlighet till lugn såhär i början, men också att de i små doser får vara med på några av de saker som de förväntas vara med på i framtiden. På så sätt så blir det naturligt från början.
Det är ju alltid en vattendelare. När kan man göra vad? När ska exempelvis unghästar ridas in? ”De växer ju fortfarande” är det några som skriker i högan sky. Märkligt det där, forskningen visar att det är BRA att belastas i unga år MEDANS man växer. Det förbereder kroppen för vad den ska tåla och bygger upp den inför framtiden. Det finns mycket myter om det där både på hund, människa & häst. Träning är bra. Allt är en dosfråga (och man börjar med en lätt & liten dos) samtidigt som man ska vara uppmärksam på den individ man har framför sig. Alla är olika, men att starta träningen i tid tror jag att alla vinner på.
En röd katt med en stor personlighet. Och så travar han som en dressyrhäst. Men ingen modern ärtig sådan, utan långsamma, långa och svävande steg. Han hade haft lätt för passage som häst, men svårare för piaff, haha.
Kommer att bli mycket hundbilder nu ett tag😅 Jag kommer knappt ihåg vad jag skrivit tidigare & inte. Känns som att jag upprepar mig ibland, men Idun & Ninlil funkar väldigt bra ihop. Idun har intagit rollen som beskyddare😇
Jag förstår inte hur man kan vara så söt?!2 kommentarer
Nu när vi har valp så är det lite av ett pussel att få ihop allt. Jag har Ninlil hela dagarna vilket betyder att jag blir ganska låst. Sen eftermiddag så tar Zacke över och då försöker jag att klämma in lite jobb under sena eftermiddagen och tidiga kvällen.
Just nu är det fokus på hålla igång Palle & Ida. Om allt går som det ska så tränas de i några dagar till innan de ska släppas i sommarhagen. Förhoppningsvis blir det ytterligare en tävling innan dess. De ska absolut inte vila, men medans de kommer in i de nya rutinerna så får de dock lite ledigt i ett fåtal dagar. De har en bra träningsperiod bakom sig där de har fått trappa upp hoppningen, så det blir jättebra om allt går enligt plan.
När Palle & Ida är uppe på betet så ska vi börja att jobba med Hayley igen. Vi får hoppas att vi får ihop det någorlunda. Det tar mycket tid med valp och vi får se lite hur allt funkar. Men det är ingen stress. Tänker att vi gör det vi hinner, och sedan kan jag alltid investera i hjälp framåt höst & vinter.
Min egen träning kommer att få stå tillbaka, det finns inga möjligheter att åka till gymmet just nu. Jag får försöka att träna lite i trädgården så småningom.
Några bilder på Ninlil ute på gården. Väldigt skönt att kunna vara ute mycket. När vi hämtade Idun så var det vinter, och det var riktig vinter. Mycket snö och ca -15 grader. Inte superkul att springa ut i kylan typ 5 miljoner gånger per dag. Väldigt tacksamt väder att ha valp i nu.
Ninlil sov till 05:00 idag igen. Vi lade oss tidigt igår, så det blev strax över 7 timmars ihållande sömn för oss allihopa. Superbra ju. Nu har hon varit här i 2 dygn och hon blir äventyrligare och äventyrligare. Hon är så mysig & härlig.
Och nej, hon har inte fått märgben redan. Hon har hittat ett som Idun redan ätit upp. Lämna en kommentar
Vad är egentligen en bra runda? Det är olika för olika människor, och dessutom så kan ju en runda vara bra utefter just det specifika ekipagets förutsättningar. Men det märks att människor lägger väldigt olika värdering i det uttrycket.
Jag tycker exempelvis inte att runda där hästen behöver slå med huvudet eller gapa stort flera gånger är en bra runda. Det är helt OK att det händer, men det är ett tydligt tecken på att hästen inte är i balans och att tygeltagen inte går igenom och för mig är det väldigt viktigt att man som ryttare SER det och inte förklarar bort det.
För mig gör det inget om man behöver rätta galoppen eller kommer fel på hindret någon (eller några gånger) så länge som höjden är lämplig och att hästen är tillräckligt fit för att kunna lösa det med lätthet.
Ett nedslag eller två kan man ha utan att det är en dålig runda beroende på hur rivningarna sett ut. Däremot, har man ofta 8 fel, då bör man enligt mitt tycke gå ner ett pinnhål. Att få en vägran någon gång kan ju vara OK beroende på vad som hänt, men det är en röd flagga. Hästen har tydligt markerat att den inte KAN eller VILL, det ska man ta på allvar och man ska (eller jag tycker iallafall det) omgående gå ner i klass. Stopp på hinder ska inte normaliseras eller förklaras bort, då har man snart problem.
En bra runda för mig ska se trivsam ut för hästen och det sa vara konstruktiv ridning som bygger inför framtiden.
Alla rundor blir inte bra, och det betyder inte att man ska trycka ner sig själv. DET ÄR SUPERVIKTIGT. Jag tycker ändå att det är viktigt att kunna konstatera faktumet och sedan lägga upp en plan för att lyckas bättre nästa gång, eller gången efter det.
Idag fick Ida åka tillbaka till Huskvarna för att starta ytterligare en 110-klass och som rubriken lyder så blev det en felfri ritt!
I torsdags så var hon ganska stressad. Idag mycket lugnare, till en början iallafall. På framhoppningen så drog det ut på tiden och då började hon att ladda upp. Trots det så kommer hon till ro och gör jobbet så bra på banan sedan. Men hon var väldigt trött mentalt efteråt, så pass trött att hon inte ville gå på transporten först (vilket verkligen inte är likt henne eller några av mina hästar). Som tur var så tog hon sitt förnuft till fånga och gick på.
Aja. Redo för en analys? Här kommer den!
Tycker att jag har en ganska fin högergalopp när jag vänder upp mot hinder nummer 1. Man kan se att det tar några få meter innan jag hittar linjen till hindret. Det stod på ett sätt så att jag ändå var tvungen att fundera lite på vilken väg som jag skulle ta till hindret.
Efter första hindret så är det vänstersväng upp på banans första linje, oxer till räcke. 6 galoppsprång. Linjer med räcke ut är alltid lite kortare jämfört med när det är oxer ut, däremot ska man inte bli för passiv ändå. Linjen kommer tidigt i banan och ligger längs med långsidan precis bredvid staketet & högtalare vilket ibland kan få hästarna att krypa ihop lite. Men Ida var helt bekväm och riktigt framme, jag tycker att hon gör den linjen så spänstigt & fint.
Sedan en vänstersväng upp på en diagonal, där stod hinder nummer 4, en svartvit oxer. Kände att hon var påväg att gå isär litegrann i svängen så jag balanserade upp henne litegrann inför oxern och ni kan se att hon kommer upp till mig fint. Hon hoppar den svartvita oxern fint tycker jag. Sedan har vi en högersväng upp till nästa linje som är oxer till räcke. 7 steg. Böjt spår. Ni kan se att hon lutar in lite på höger bog och jag får understödja lite på ytterhanden för att få ut henne på rälsen igen. När vi är i jämnhöjd med kameran så känner jag att har ”fått upp skutan på rätt köl” igen. Tycker sedan att hon gör linjen fint.
Sedan är det vänstersväng upp till hinder 7a & b. En kombination alltså. Tycker att vi gör det bra. Sedan har vi ytterligare en linje på böjt spår till ett räcke, denna gången med 8 galoppsprång. Hon gör det fint också.
Efter den linjen så är det bara två hinder kvar, hinder nummer 9 & 10. Här börjar jag känna att hon är lite trött. Ni kan se hur hon lite rätar ut sin kropp och ser lite ”plankigare” ut till sista hindret. Kan känna i handen att det börjar bli lite kärvt, lätt hänt att börja plocka när man känner det, men jag försökte att bara vara mjuk så att jag inte gör det jobbigare för henne att göra sitt jobb. Jag kunde också höra att hon andades litegrann och att hon kändes svagare i sitt avstamp. Inget konstigt, hon är inte i full kondition än och just därför så börjar jag med en 110 bedömning A. Detta är precis lagom för henne just nu. Hon ska inte känna att det var för kämpigt, utan hon ska ha en go känsla i kroppen.
Summa summarum, supernöjd med rundan. Så nöjd med henne och min egen ridning. Vi har inte tävlat utomhus på en bana som denna på 2 år (!). Men jag måste säga, det kändes precis som igår. Allt fanns lagrat i min kropp när vi väl körde igång. Känslan att hoppa denna häst är magisk!
