Nu går jag in i sleeveless season. Alltså att jag kör utan mina sleeves för att bygga en bra grundstyrka. Sleeves hjälper dig i bottenläget vilket ofta är den kritiska delen av ett lyft. Det bra att träna utan emellanåt, jag vill ju utmana mina svagheter!
Lämna en kommentarIgår hade jag & Palle en såndär drömmig uteritt. Det var bara så vackert ute och vi hade riktig kvalitétstid💚
Jag har faktiskt fått en läxa av min dressyrtränare. Och det är att kolla på VM i dressyr. Mats som är kommentator gör ett så bra jobb = gratis lektioner.
Han förklarar hela tiden hästens form, råd från domaren och vad, hur & varför. Han är själv domare på internationell nivå och är utöver det även tränare och tävlingsryttare.
Jag har kommit till en punkt där jag faktiskt inte tycker att det är särskilt roligt att titta på ridsport längre. Och det handlar inte om att jag har tappat intresset för hästar eller ridning, snarare tvärtom.
Jag tror att jag har blivit så pass intresserad av själva ridningen att jag inte längre nöjer mig med att se någon ta sig runt en bana eller få ett bra resultat.
Jag vill se ridning som är harmonisk. Där hästen är med i arbetet, där kommunikationen ser enkel ut och där ryttarens hjälper knappt behöver synas. Där det finns balans, lätthet, precision och en känsla av att häst och ryttare faktiskt arbetar tillsammans. För mig är det det som gör ridning vackert. Och kanske är det därför jag allt oftare känner att nivån jag ser inte riktigt motsvarar det jag själv vill få ut av sporten. Det är ju trots allt det bästa av det bästa som ska synas på TV:n, och jag hade önskat att se ännu mer självbäriga hästar & ännu mer kvalité.
Jag vill verkligen inte låta som en sur kärring, och nä, jag hade inte kunnat göra det bättre själv. Men jag blir mer inspirerad av att åka på clinics och lyssna på de jag inspireras av och verkligen NÖRDA ridning & ridlära.
Men nu har jag tittat en hel del, och det är verkligen intressant att höra hans kommentarer. Tips!!!
Vi blev rekommenderade av Ninlils uppfödare att köpa en tractive som en extra trygghet. Borzoien är en självständig hundras. Det är inte helt ovanligt att de kan rymma och ta sig långt, helt beroende på individ såklart.
I takt med att Ninlil blir äldre så kommer hon förmodligen att få en större jaktinstinkt. Det är ju det som hon är skapt för från början. Och det är också därför som vi kommer att testa på lure coursing, så att hon kan få utlopp för det.
Vi har inte haft Ninlil lös mer än 2-3 gånger, och det verkar överlag vara så att man ganska sällan kan ha Borzoier lösa. Men OM Ninlil fortsätter att vara såhär följsam så kanske vi testar att ha henne lite lös i specifika situationer. Jag menar inte att hon kommer att strosa lösa på skogspromenader utan kanske snarare vid inkallning, i nya inhägnader/på någon annans gård eller vad det nu kan vara. Känns bra att då ha en extra säkerhet utifall att.
Försteberidaren aka mamma har lite ont i ljumske, så jag tog på mig att hoppa Palle. Vilken börda va, haha.
Jag värmde upp honom lite, och sedan tog jag en bana på 13 språng på hinder från 60 cm till 115 cm. Och eftersom att han är lite äldre så fick det räcka så. Vi lämnar hellre ett par språng i tanken, då kan vi snart hoppa lite igen. Han har hoppat tusentals språng i sin karriär, så detta är verkligen bara för nöjes skull. Finns ingen anledning till att nöta.
Jag är riktigt nöjd med känslan som han gav mig. Han känns riktigt fin just nu!
Det här tränset hade jag en förhoppning om att jag skulle använda mer än vad jag har gjort.
Palle föredrar remontnosgrimma när jag tävlar dressyr. Och så är detta tränset lite stort för honom. Även om det är lite stort på Ida också så var förhoppningen att vi skulle ha det när vi tävlade i dressyr. Och det har vi ju gjort några gånger, men tyvärr så är skritten (problemet är att hon inte skrittar, haha) och hennes psyke inte optimalt för dressyr. Jag har tränat massor, men vi kan konstatera att hon passar bättre till hoppning. Och det är ju bara bra, jag vill ju ha en hopphäst i första hand. Men ibland får man acceptera att vissa individer har extremt svårt för vissa saker. Man ska aldrig ge upp för lätt, men det är också onödigt att banka huvudet i väggen när man inte måste.
Hursomhelst. Putsade upp det och funderade på om jag skulle sälja det. Men sedan kom jag ju på att jag har Hayley. En vacker dag så kanske hon kan rocka det på dressyrbanan istället?💃🪩 Jag hoppas på det, för jag gillar verkligen den vita fodringen även om vissa tycker att det är gammeldags.
Nog om det. Idag är det torsdag. Det gick faktiskt bra att både jobba och rida igår trots ryggen. Blev bara bättre & bättre under dagen av att vara igång. Så idag kör vi på med jobb & ridning igen.
Lämna en kommentar
Hoppla. Imorse körde jag 87,5 kg i böjen, 5 repetitioner. Rätt nöjd med det. Körde ett set till på samma vikt och sedan backade jag till 80 kg. Efter setet på 80 kg så kände jag att det hände något med ryggen. Först efter att gjort klart mitt set egentligen. Ett klassiskt ryggskott. Hade ett h*lvete att få tillbaka vikterna. De hänger lågt, och att böja sig fram med en vikt ihop med ett purungt ryggskott var ju lättare sagt än gjort. Men det gick, haha.
Det är tydligen lite krafs som vi ska igenom nu. Magsjuka. Ryggskott. Och just det. Idag kommer hovis, IGEN(🤯). Idas andra bakhov har en söm att rätta till. Skon sitter fortfarande bra, men frågan är om det håller till och över tävlingen i helgen så att säga. Börjar undrar om jag ens kommer att komma dit? Så mycket strul. I detta nu är jag ju inte ens själv i tävlingsbart skick, men det hinner förhoppningsvis att ändras om inget annat kommer i vägen.
Ska iallafall jobba nu under förmiddagen (vi får hoppas att det går bra), och sedan ska jag testa att rida i eftermiddag. Jag får helt enkelt ta en dag i taget och se vad ryggen går med på.
Ibland frågar folk vem jag går till när jag får ett ryggskott. Ingen svarar jag då. Ryggskott har ett naturalförlopp. Vad det betyder det? Jo, att det blir bra av sig självt utan att du behöver göra något. Ibland kan det självklart kännas bra att lägga sig ner och att få det behandlat ändå. Och det kan kännas bättre i stunden och hjälpa på flera sätt. Men naturen måste ha sin gång, och det tar den tid som det är menat att ta. Och skulle det ta onaturligt lång tid, ja då kanske man måste utreda saken vidare eftersom att det kanske rör sig om något annat än ett ryggskott.
Lämna en kommentarIdag var det dags att lägga in ny torv i det nytvättade stallet. Nu är allt klart!
Vi hann även påbörja städ i sadel & foderkammare. Jag putsade några träns. Tog fram Lillans träns, putsade upp det och satte ett annat bett på det. Det är ju inte hennes träns längre. Jag har faktiskt inte rört tränset sedan jag tog av det för sista gången. Nu när jag snyggat till det så kanske det kommer till användning emellanåt igen.
Skönt att beta av några träns. Och jag har mer att göra. Mina träns är inte perfekt putsade. Ryttarinfluencers på instagram kanske kan stå och putsa på sina swarovski-pannband efter varje ridpass eftersom att det är en del av deras jobb, mer eller mindre. Men verkligheten är en annan, åtminstone för mig. Självklart ska utrustning vara ren nog för hästarna, men blänka måste den faktiskt inte göra. Jag prioriterar annat, oftast finns det viktigare saker att göra.
Säger inte detta för att vara dryg, mer en påminnelse om att verkligheten kanske inte blingar så mycket som den gör på vissa delar av nätet, och det behöver den inte heller. Men just nu är åtminstone några av mina träns i topp-skick✨ Känns bra!
