OM jag längtar tills hästarna är i träning igen. Vecka 7 (alltså nästa vecka) är tanken att sätta igång dem igen. Det har varit några bumps in the road, men hoppashoppashoppas att vi får en lång och bra sammanhängande period nu. Snälla!
Jag läste en text på Solo Equine som delades på Facebook och blev inspirerad och ännu mer taggad på att rida så bra som jag bara kan när vi sätter igång igen. Texten löd såhär:
”If there is one thing I’ve done throughout my career, it’s ride a lot of young horses.
When you spend that much time starting horses from the ground up, you start to realize that we often talk about ”suppleness” as if it’s a gym goal, something to be achieved through more bending, more lunging, or more ”work.”
But with a young horse, stiffness isn’t a physical problem. It’s a mental one.
Stiffness is the physical manifestation of doubt.
When a young horse is out of balance, they feel vulnerable. Their instinct is to brace, to lock their neck, hollow their back, and wear their muscles like internal armor. They are holding onto themselves because they don’t yet trust that they can stay upright without that tension.
You cannot force a horse to be supple. You can only invite them to be balanced.
Suppleness is what happens the moment the horse feels secure enough to let go. It’s the ”release” of the internal brace. As the rider, your job isn’t to ”bend” the horse into submission; it’s to be so steady in your seat and so clear in your intent that the horse feels safe enough to let go.
This is the ultimate parallel in life and training:
- Balance is the prerequisite for freedom. It is the rider being so predictable that the horse can find his own center.
- Suppleness is the evidence of that freedom. It is the ”release” of the muscles once the fear of falling is gone.
- Trust is the bridge between the two.
Suppleness isn’t something you create; it’s what’s left over when the horse finally feels secure enough to drop their internal armor and let the movement flow through them.
Next time you feel resistance under the saddle, don’t ask ”How do I make them bend?” Ask, ”What am I doing that makes them feel like they need to hold on?”
Mastery isn’t forcing the suppleness. It’s creating the safety that allows the suppleness to emerge.”
Det finns några tillägg som jag skulle kunna addera och saker som jag kanske inte riktigt håller med om till 100% i alla situationer, men strunt samma, summa summarum är att jag älskar detta sättet att tänka och det inspirerade mig. Jag är redan inne i detta tänket sedan innan, men nu blev jag inspirerad att vara ännu noggrannare med att fråga mig själv: ”Hur kan jag göra för att min häst ska vara ännu mer avspänd, bekväm och låta energin flöda igenom kroppen?” Allting går alltid tillbaka till mig som ryttare, aldrig tvärt om.
