En blogg om mig och min resa med hästarna
Ellens Horselife Inlägg
Styrka handlar inte bara om muskelmassa, nervsystemet är också aktivt i allra högsta grad. Det är nervsystemet som skickar signaler om att musklerna ska skapa kraft.
Två personer kan ha lika mycket muskelmassa, men vara olika starka delvis på grund av den andre kan rekrytera fler muskelfibrer och skapa mer kraft på ett effektivare sätt. Den personens nervsystem är helt enkelt mer effektivt. Musklerna skapar potential för styrka, men det är nervsystemet som avgör hur mycket av den styrkan som går att använda. Sedan finns det givetvis fler faktorer, men kort förklarat.
Nervsystemet slits av för lite mat, stress och dålig sömn. Logiskt. Det slits också av tung träning. Jag tränar hårt, men jag går inte alltid till fail. Jag vill ha många starka kvalitativa repetitioner och hålla de riktigt fula repsen där man grisar upp vikten mer sällan. Det sliter mycket på både kropp & nervsystem.
Genom att ibland lämna lite fler repetitioner i tanken så kan jag träna snabbare nästa gång. När man lär sig en ny övning, exempelvis muscle ups, då har jag nytta av att snart kunna träna på samma sätt igen. Repetera. Det var ju vid ett tillfälle min muscle ups kändes omöjliga, och jag var så jävla envis den dagen, så jag trälade & trälade och på försök nummer 23 (efter 55 minuter) så tog jag mig upp. Det är ett exempel på hur man INTE ska göra, jag fick vänta i en vecka innan jag orkade att ens titta på ringarna igen.
Det gäller att träna smart helt enkelt. Den stora massan behöver dock lära sig att ta i mer och träna mer strukturerat om de vill utvecklas snabbare. Många har fler repetitioner kvar i tanken än vad de tror.
Lämna en kommentar
Hallå hallå! Idag är det fredag. Jag har faktiskt inget särskilt planerat idag utöver att rida och ta hand om Ninlil & Idun. Nog för att man inte kan planera så mycket särskilda saker såhär i början med en ny liten hund, men ändå, haha.
Ingen tävling planerad denna helg. Bara träning här hemma samt hålla i lite träningar. Jag höll i träning igår kväll och ska hålla i ytterligare träningar både lördag & söndag. Kul ju. Jag ”marknadsför” mig inte som tränare, men vill man ha hjälp utav mig så är man givetvis välkommen ifall jag har tid. Det är roligt att man kan förmedla lite av det man lärt sig genom åren och att ens ridning & synsätt tilltalar fler än mig.
I mitt jobb så möter jag många som tror att de har ont i en höft (eller vad det nu kan vara) för att de har hört eller upptäckt att de är lite sneda. Och ja, innan jag säger något annat. Sådant kan givetvis spela roll. Varje fall är unikt, men jag trodde tidigare att sådant spelade större roll än vad det gör. Dessutom. De kan ju faktiskt ha blivit sneda som ett resultat av att de HAFT/HAR ont. Jag upplever att det ofta går åt det hållet istället. Att det oftare är ett resultat av smärta snarare än orsaken.
(I detta inlägg pratar om jag om skillnader av normalvariation, det finns avvikelser som frångår det normala, och då kan man behöva hjälp.)
Här är ett exempel:
Ni kan se att min nedre trapezius är i olika höjd. En asymmetri som jag är född med, olika långa ben har jag också. Och på det så kan vi lägga till plattfot. Hualigen. Hur ska det gå?
Min bild visar något där vissa skulle börja gaffla om saker som: obalans, felaktig hållning, svag lower trap, roterat bäcken och att detta skulle vara orsaken till eventuell smärta.
Trots att jag inte symmetrisk så ser man god funktion och en stark & stabil pull up. Smärtfri är jag också trots att jag är ”sned” och dessutom belastar mina skuldror mer än de flesta. De få gånger som jag har ont så kan jag sätta en miljon på att det beror på stillasittande, stress eller överansträngning från gymmet.
Och poängen jag nu ska komma till. Kroppen är inte symmetrisk och behöver inte vara det för att fungera bra eller vara smärtfri.
Benlängdsskillnader är extremt vanliga. Skulderblad sitter nästan aldrig identiskt. Revben/bröstrygg är ofta lite roterade. Höger/vänster muskelmassa skiljer sig nästan alltid åt. Dominant sida påverkar hållning och rörelsemönster. Trots detta så har majoriteten inte ont, presterar normalt och behöver inte “korrigeras”.
Det finns inga starka samband mellan asymmetri och smärta i forskningen. Många får ont utan tydlig asymmetri, och många med tydliga asymmetrier har inga besvär alls. Det kan vara värt att komma ihåg innan man börjar att leta fel och drar förhastade slutsatser om små & helt normala skillnader.
Lämna en kommentarTänker att jag kan delge lite mål, planer & tankar inför framtiden. Det är mycket som kan komma emellan och man får planera om. Vi utgår från drömscenariot helt enkelt!
Vi börjar med Hilma. Vi har betat av ett av våra delmål, att bli stabila i LB. Vi red på 66% i vår debut, sedan 68% och nu senast 75%. I början av juni är målet att debutera LA. Och sedan är nästa mål att förbereda oss inför Svenska Mästerskapen för Connemara där vi ska starta SM-klassen som går i LA. Vi har inte riktigt alla moment helt befästa än, men om vi har en bra dag (och lite tur) så tror jag att vi kan göra en stabil & godkänd insats.
Ida har också betat av årets första delmål. Dels att komma ut på tävling, men också göra 110 cm på ett bra sätt. Vi har gjort tre starter i 110 cm med resultatet, 0 fel, 0 fel och sedan 4 fel. Känts bättre för varje runda. Nästa delmål är att starta 115 cm, sedan 120 cm. Ett annat mål är att lastträna och hinna åka lite med henne innan dess då hon inte har varit helt 100% med transporten sedan olyckan, det märks inte hemma, men ihop med stressen på tävling så blir det för mycket.
Jag har precis löst tävlingslicens för Pallebus. Så vi ska förhoppningsvis ut och ta några lätta klasser. Vi får se om det kan bli något för mamma & Palle också, eller om de nöjer sig med att träna i år också.
Hayley ska gå på bete hela sommaren. Det kommer att göra gott för hennes kropp. Stärkande att få vara ute mycket och röra sig över stora ytor. Kommer att jobba henne från marken och kanske rida litegrann i mån av tid. Sedan får hon åka tillbaka Jennifer (som red in henne) för vidare utbildning framåt sen höst/tidig vinter. Sedan är målet att prioritera hennes träning allt mer, nästa år hoppas jag på att vi två ska göra entré på tävlingsbanan. Blir alldeles pirrig bara jag tänker på det. Mycket arbete är kvar innan dess, men målsättningen är klar och planen är lagd. Så spännande!
Jag har inga specifika mål vad det gäller min egen träning just nu. Den kommer att få stå tillbaka något på grund av att jag hoppas på att kunna rida en hel del, åka på resor och framförallt ta hand mycket om hundarna nu till en början. Jag tror att det är realistiskt att hinna med gymmet 1-2 gånger per vecka i dagsläget, så det är mitt mål. Jag får ta det lite som det kommer och träna utefter hur möjligheterna ser ut. I augusti ska jag springa ett lopp, så mitt mål utöver att gymma 1-2 gånger per vecka blir att börja jogga. Det räcker med en gång i veckan. Planen var egentligen att börja tidigare, men jag har inte kommit till skott än. Jag får nog sätta ett startdatum🙈 På sikt så är målet att göra ett SM i streetlifting, nästa år närmare bestämt, ett av kraven är att bemästra en muscle up. Mina muscle ups är inte perfekta än (de är väldigt stränga med formen), men det känns ju helt klart som att det ska vara görbart tills dess.
Sista men inte minst, hundarna. Vi har inga särskilda mål med hundarna då vi inte har någon ambition till tävling eller liknande. Tänker att jag så småningom ska plocka upp sök efter kantarell som jag & Idun började att träna på i höstas. Ninlil ska givetvis börja göra små träningspass och vi ska utforska vad hon gillar. Ett mål är definitivt att komma iväg på valpträff hos uppfödaren och vi vill gärna prova på lure coursing (men det sistnämnda ligger ju en bit framåt i tiden). Just nu finns det inga planer på att gå någon kurs, det hade vi gärna gjort. Hon som vi brukar träna för har flyttat, så vi får se om det blir kurs för någon annan så småningom eller om vi försöker att hålla i det på egen hand.
Och med det sagt, här kommer lite motiverande och härliga minnen från tidigare tävlingar:
Ovan: Idas debut. Nedan: Ida felfri i 125 cm. Under 2024 så var vi placerade i 125 cm och debuterade även 130 cm på ett bra sätt. Jag har inte tävlat 120 cm sedan dess, men jag hoppas att det blir comeback på den nivån i år.
Ett axplock från några av alla härliga minnen. Alla hästar som jag tävlat genom åren fick inte vara med i denna kaskad av bilder & filmer, men jag är tacksam för var & en av dem.
Lämna en kommentarKan inte fatta att det bara är tre veckor kvar till Sweden Rock? Tiden går så ruskigt fort nu. När vi är där så är det liksom sommar på riktigt och tiden då & efter kommer bokstavligt talat rusa förbi.
Jag kan liksom snart börja att packa?!
Dessa två älskar verkligen varandra. Idun ÄLSKAR uppmärksamhet. Jag trodde att det fanns en risk att hon skulle tycka att det var jobbigt att dela oss med Ninlil. Men nej. Verkligen inte. Och som hon älskar sin Ninlil. De har verkligen hittat varandra, de är bästa bästa bästa vänner❤️
Lämna en kommentarIdag började jag min måndag med att släppa ut hästarna (som alltid). I samband med detta så får också hundarna mat. Sedan går Zacke en längre morgonpromenad med Idun medans jag & Ninlil är kvar hemma.
Sedan fortsatte vi att leka, äta och sova om vartannat. Jag fick även stallet här hemma gjort.
Framåt 16-tiden (när Zacke så gott som eller ganska snart var klar på jobbet) så for jag in till stan för att jobba ett kort pass och packa med mig grejerna som jag ska ha när jag imorgon åker iväg och jobbar på företag. Imorgon får Zacke vara ledig och ha hundarna för omväxlings skull, annars är det i huvudsak jag som har ansvar för dem under dagarna nu under valptiden.
I samband med att jag åkte hem från jobbet så passade jag på att ta in Hayley & Lillan samt Palle & Ida som fortfarande är här hemma (de får joina de andra i sommarhagen på onsdag troligtvis). Så när jag väl klev innanför dörren igen så var allt klart och jag var redo att ta kväll och äta middag med Zacke. Annars är det ganska vanligt att vi tar in hästarna tillsammans och passar på att gå med hundarna i samband med det.
Dagarna ser lite olika ut beroende på vad som ska hinnas med, idag vilade exempelvis hästarna. Men detta är annars hur en normal dag kan se ut just nu. Lugna dagar men ändå inte, ni som haft valp, ni vet🤪
Lämna en kommentarNu har Ninlil varit vår i mer än en vecka. Än så länge så har jag inte hört henne skälla. Hon är överlag en väldigt tyst hund förutom när hon måste åka bil. Hon skriker och ylar som bara den trots att vi bara åker en treminutersfärd upp till hästarnas sommarhage OCH tar med Idun för maximera tryggheten😅
Hon tigger redan och tycker att människomat är sjukt intressant. Kan inte minnas att Idun brydde sig om det någonsin. Det är ett helt normalt beteende (så inget konstigt i sig), men vi kan nog säga redan nu att det finns en god chans att hon blir motiverad av godis om hon behåller intresset som hon visat inför det, bådar gott inför kommande träning.
Hon är (förutom när hon åker bil) väldigt orädd. Och det märks att hon är smart. Att man får en godis när man sitter ner lärde hon sig på en sekund. Det tog några gånger för Idun att förstå det. Ninlil springer ikapp mig för att sedan snabbt sätta sig framöver mina ben med stora ögon bara för att se om hon får en liten snacksbit.
IDAG GJORDE JAG MIN FÖRSTA VIKTADE MUSCLE UP. Jag har varit en person som tänkt: ”jag kommer aldrig att klara en pull up” och ännu mindre en muscle up. Men idag testade jag att hänga på 2,5 kg och döm av min förvåning när jag faktiskt klarade det. Så kul!
