Som jag nämnde igår så har det varit mycket att göra de senaste dagarna. Bland annat förberedelser inför SRF. Det är mer att fixa än vad man tror. Slås av det varje gång, haha. Sedan blir det såklart lite extra när man har djur också. Hundvakterna kommer att bo i vårat hus, det ska städas och fixas i ordning också. Så att allt är lättillgängligt och tipp-topp!
Däremellan har jag klämt in egen träning samt ridning av Palle & Ida. Hilma har jag hunnit med också. Samtliga hästar mycket fina! Jag & Hilma är nu anmälda till vår debut i LA. Lite pirrigt ju! Vi är egentligen inte riktigt ”där”, men det är helt klart dags för en testrunda.
Det har varit lite mysiga sammankomster med. Pappa har fyllt år. Och idag är det mors dag och det ska firas under dagen. Vi ska träffa Zackes föräldrar mitt på dagen idag, och i eftermiddag blir det att umgås med min sida. Innan dess ska jag hålla i träning här hemma.
Imorgon är det måndag och då ska jag jobba litegrann samt fixa de sista förberedelserna. Zacke kommer att ta Ninlil till veterinären för vaccination. Schemat är fullt just nu, men hittills så rullar allt på och det har varit härliga dagar!
Det har varit FULLT UPP de senaste dagarna. Inte hunnit att uppdatera er.
Hur som helst. Ursprungsplanen den här helgen var att starta 110 cm med Palle i Vaggeryd idag, och sedan 115 cm med Ida imorgon. TYVÄRR blev tävlingen inställd.
Fanns en tävling i Huskvarna idag, men de hade bara upp till 110 cm först. Så jag tänkte att det inte var aktuellt för Ida, så jag anmälde Palle. Men så meddelande tävlingsplatsen för bara några få dagar sedan att de skulle lägga till en 115 cm som sista klass på dagen. Så då ändrade jag faktiskt från Palle till Ida och startade 115 cm. Känner att vi (främst jag) vill ha en 115 cm i kroppen innan jag går vidare mot 120 cm. Tråkigt att inte starta på Palle förstås, men det är Ida jag fokuserar på och detta passade in perfekt i vårt schema. Kommer nog nya tävlingar till Palle snart!
Sagt och gjort, vi åkte dit och startade. Resultatet? Ett nedslag i omhoppningen, 0+4 fel. Ida var lite matt idag. Kan bero på dagsform, kanske hennes allergi (även om hon känts tipp-topp det senaste) och/eller övervikt. Svårt att hålla hennes & Palles vikt i schack. De får komma hem från sommarhagen emellanåt för att reglera vikten litegrann, men det är svårt ändå.
När jag menar matt så menar inte jag att hon är seg. Hon är aldrig seg. Bara det att hon inte riktigt orkar arbeta som jag vill med kroppen. Det blev lite platt emellanåt. När jag försökte att engagera med mer skänkel så kände jag att hon föll mer på bogarna och dök lite i handen. Jag har varit nöjd med min ridningen det senaste, men jag är inte riktigt nöjd med den idag. Men det är helt ok. Inga stora grejer. Det blev ett bra träningstillfälle och det kändes trots detta ändå tryggt & stabilt även om jag inte var on top, men det är inräknat i kalkylen när jag åker på tävling. Nivån ska var tillräckligt befäst för att vi båda ska kunna ha en sämre dag utan att det blir en obehaglig upplevelse.
Det har gått 2 år sedan vi red högre än 110 cm. Så ett nedslag idag är ju ändå helt OK och det var härligt att känna att höjden ändå var lätt för oss även om vi inte riktigt hade den kvalité som jag vet att vi kan ha. Tar med mig mycket från dagens runda och ser fram emot att träna vidare! Mot nya utmaningar.
Ida redo för uppvärmning. Så tacksam för att vi kan tävla igen. Framhoppning!Inne på den stora & härliga banan. Tack för idag Ida. Och stort tack till Jenna som hängde med och dessutom hjälpte mig med lastningen av Ida som strulat sedan olyckan. Ska träna vidare med henne när jag kommer hem från SRF. Lämna en kommentar
Idag var det dags att dressyrträna lite igen. ”Så här bra har hon aldrig varit när du startat upp” sa Ulla och jag håller med. Utgångsläget från det att jag tar tyglarna de senaste veckorna är bättre än vad det någonsin varit.
Eftersom att utgångsläget var så pass bra så fick jag faktiskt jobba lite med bytena, vi har inte jobbat aktivt med dem på mycket länge. Det har funnits andra grejer att ta tag i efter förra årets tråkiga år, det finns liksom ingen vits med att sätta sig och rida byten om hästen inte är tillräckligt rakriktad och igenom kroppen. Och även om målet var att göra några galoppombyten så var det absolut ingen brådska, jag fick rida omkring och först när jag tyckte att hon var ”DÄR” så fick jag byta. Och då menar jag verkligen ”DÄR”, inte att hon är ganska bra och jag testar. Hellre få och noggrant förberedda byten än ett helt gäng som är hafsiga. Det låter ju givetvis logiskt, men det är ändå lätt hänt att man slänger in ett byte för att det råkar kännas ganska bra. Utan noggrant, noggrant, NOGGRANT med fokus på att hästen ska jobba på ett sätt som är nyttigt, inte bara göra en rörelse.
Utöver det så fick jag rida ”ett steg av en piruett” i galoppen. Vi hann dock bara detta i den ena galoppen. Jag rider på en volt samtidigt som jag rider in henne i en liten sluta, sedan tar jag bara hästens bogar med mig och vänder ett steg för att sedan lämna. Sedan bygger vi upp samma sak igen & igen. Det är riktigt bra gymnastik för Ida och hon kämpar på riktigt fint med den övningen.
Däremellan blir det många halvhalter. Och jag får regelbundet lätta av i min hand för att kontrollera att jag inte ”håller fast”, det låter så grovt, men jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det annars. Kontentan är att vi vill kontrollera att hon är i balans och inte ramlar iväg när jag lättar i handen. Ida är explosiv och kan lätt bli het. Så för mig är det alltid ett pågående arbete att få henne att böja på bakbenen, bära och vara kvar hos mig. Balans, balans, balans. Och bland de bästa sätten att kontrollera att hon faktiskt är i balans är att jag kan lätta i handen utan att hon trillar framstupa och rinner iväg.
Hoppas att detta made sense, alltid svårt att återge. Supernöjd med träningen även om Ida blev lite spänd här & var (vilket ni kan se på filmen) då vi bland annat hade två katter som lekte huliganer under träningen. Jag tog med lite av allt den här gången. Bättre övergångar, sämre övergångar. Ida som spänner till. Några minuter från verkligheten helt enkelt!
…68 % av alla 40-åringar som INTE har ont i ryggen har diskdegeneration. Detta är en helt naturlig del av åldrandet och förklarar varför röntgenfynd och faktisk smärta långt ifrån alltid hör ihop.
Hej allihopa! Hur bra känns det inte att gå in i en ny vecka med en lyckad tävling i ryggen? Älskar det, och det höjer motivationen för att träna vidare.
Igår efter att vi kom hem från tävlingen så lastade vi av Palle här hemma vid stallet, sedan åkte vi två vändor fram & tillbaka till sommarhagen för att hämta hem de andra hästarna också. Idag var det nämligen dags för hovis. Skönt att ha det gjort, hovarna har växt en hel del nu när gräset kommit.
Hästarna får faktiskt vila idag. Men imorgon så är planen att både Palle & Ida ska ridas. På onsdag så har jag bokat in en dressyrträning för Ulla. Och i helgen så är tanken att göra ytterligare en start på Palle. Vi jobbar vidare!
Idag fick Palle åka och starta 1m i Aneby och det gjorde han så bra. Så bra som man kan faktiskt. Inte i en enda bom och supersnabb. Resulterade i en vinst!🥹🏆🥰 Så nöjd!
Som hästmänniska så tror jag att det är bra att inte satsa allt på ett kort, för mig är det viktigt att ha mer än ”bara” hästarna. Hästar upptar mycket tid, så det kan vara svårt att hinna med så mycket annat. Men som alla vet, ibland går det snett med hästar och hur många har inte slutat för att de bara inte orkar? (Säkert ihop med andra faktorer, men ändå). Det är ju såklart helt okej, men just därför så tror jag att det är viktigt att ha flera intressen och glädjeämnen. Så att det liksom jämnar ut sig litegrann.
Jag gillar exempelvis att träna (no shit, haha), andra djur (framförallt mina hundar), åka på hårdrocksfestivaler (och leva allt annat än hälsosamt med godis, snabbmat, dryck & sena nätter). Däremot ger det mig annat. Där träffar jag nya människor, lyssnar på musik och lever i stunden på ett annat sätt. Det är också en aspekt i hälsa och ger en balans till mitt liv.
Summa summarum, jag tror att det är viktigt att låta flera intressen ta plats i ens liv så att det finns flera platser att hämta energi & glädje ifrån när det krävs. Dessutom så kan flera intressen komplettera varandra. Att träna själv och vara intresserad av fysiologi samt att träna hundarna ger såklart färdigheter som man till viss del kan ta med sig i ens träning av hästarna!
Ida har gått 3 stycken 110-klasser. Känner mig klar med 110 cm, så planen var att nästa helg starta 115 cm i Vaggeryd. Sedan 120 cm vid midsommar. Hade dessutom tänkt att låta Palle starta en klass i Vaggeryd, men de har ställt in😭 Och det finns ingen bra ersättande tävling till Ida. Till Palle går det nog att lösa (så förhoppningsvis blir det tävling ändå). Men ändå, så tråkigt. Tänkte att detta blir ta mig tusan PERFEKT med upplägget som var tänkt.
Aja. Tillbaka till ritbordet! Ska titta på hur det ser ut och besluta mig för hur jag bäst gör om planen utefter de möjligheter som finns.
Igår red jag Palle. Jag har inget stall vid sommarhagen, så det blir lite av en ”raggardusch” innan ridning. Oftast gör jag i ordning hästarna precis utanför hagen, ibland använder jag en av uteboxarna. Det blir inte så mycket pyssel & finlir, utan bort med den värsta smutsen bara. De är ju i regel väldigt rena & fina nu när de går på gräs dock!
Palle kändes faktiskt oerhört fin igår. Jag fokuserade på galoppjobbet och kunde med glädje konstatera att utgångsläget var VÄLDIGT bra. Allvarligt talat så kändes han som en dröm. Så jag kunde utmana honom genom att rida lite mindre volter än vad jag/vi normalt rider just nu, vilket i dagsläget är volter med en diameter på ca 11-13 m. När mamma ska rida ihop honom i galoppen så tappar han ibland sin bjudning och knyter sig lite, men det upplevde jag inte alls. Därför passade jag som sagt på att utmana honom lite mer och han behöll drivet igenom kroppen även när jag bad honom att bära sig lite till. En viktig sak som jag tänker på när jag vill samla upp hästarna är att det inte får gå ut över kvaliteten på galoppen, om det gör det så har jag bett om för mycket. När hästen samlar sig korrekt så FÖRBÄTTRAS kvalitén, inte tvärt om.
Även om mamma (av förklarliga skäl) inte kan rida lika bra som jag så märks det att hon gör mer & mer rätt, annars hade inte kunnat sitta upp igår och vara så nöjd med utgångsläget som jag var. Väldigt härligt!
Idag red jag Ida istället. Himlen öppnade sig när vi var på ridbanan så jag avbröt passet och tog en omväg hem i skogen istället för att inte bli helt dygnsura. Jag hade inte regnkläder på mig då det var sol när jag red iväg. Hur eller hur så kändes hon VÄLDIGT fin de 10-15 minutrarna som vi jobbade på. Och ibland behövs det ju faktiskt inte mer än så. Hon tyckte dessutom att det var kul att få gå en runda i skogen.
Båda hästarna känns väldigt fina just nu. Eftersom att det är första veckan i sommarhagen så har jag valt att träna dem lite lugnare, men nästa vecka är planen att trappa upp träningen till full styrka igen.
Imorgon vilar de båda, jag ska däremot rida Merry istället. Så kul! Länge sedan nu.
Jag får regelbundet frågor om Lillan. Hon mår fint i hagen. Det går inte att se något fel och så säker som man kan vara, så säker är jag på att hon mår bra. Hennes problem som hon troligtvis haft sedan hon var mycket ung gör henne oförmögen att prestera som en atlet då hennes rygg inte har den rörligheten, det gör det väldigt svårt för henne att hoppa och gå på böjt spår. Tidigare hade hon ont, men det upplever jag som sagt inte att hon har just nu. Känts stabilt en längre tid nu.
Jag tänker ofta på hur det skulle kunna ha blivit, och det är faktiskt fortfarande svårt för att mig att under vissa dagar acceptera till 100% att inga av alla de förhoppningarna som man hade fick slå in. All tid som man lade ner utan att det fick ge utdelning på det sätt som man hade hoppats.
Min uppfattning är att väldigt mycket går att jobba runt. Och till viss del så gick det att göra det på Lillan också, men inte till den grad att hon kan tränas på riktigt eller förväntas prestera. Hon var snäll att rida på även om det tog lite tid att få henne ”vettig” då hon var en väldigt känslig häst att rida (och med all säkerhet störd av hennes problem). Hur eller hur så märkte man tidigt att många saker var märkligt svårt för henne. Trots det så hann vi skapa ett fint partnerskap där hon litade på mig. Hon är lite speciell, men en otroligt snäll tjej.
Men precis som de allra flesta hästägare någon gång får erfara så kommer det skador & fel som man ibland inte kan göra något åt hur mycket man än försöker. Det är tyvärr en del i att ha djur. I slutändan så kan man bara ta så väl hand om dem som man bara kan, och så får man hoppas att man har lite tur också, för det ska också till. Men visst är det jobbigt. Och man blir påmind om hur skört det är. Det är tufft att börja om, rädslan att något ska gå snett lurar i bakhuvudet emellanåt. Det är bara att hoppas på att den nya början blir allt det där som man hoppats på. När vi förlorade Corven i kolik så var det Ida som blev min nystart. Nu hoppas vi på att Hayley blir en lika lyckad nystart som Ida blev och att Lillan får fortsätta att må bra i hagen🥰
