Igår bar det iväg på en liten mini-resa. Det blev ett dygn i Vadstena med omnejd.
Vi var först & främst där för att se Dropkick Murphys. För er som inte vet så är Dropkick Murphys ett band som blandar folkmusik och punk. Innan de klev på så var det två förband, ett irländskt punkband vid namn An Slua och det svenska punkbandet DLK (De lyckliga kompisarna).
Jag tycker att alla band gjorde mycket väl ifrån sig. Det var kul att se alla tre. Jag är van vid ganska extrem musik, och det irländska punkbandet var ganska hårt så det passade mig väldigt bra måste jag säga. En trevlig överraskning.
Innan vi åkte på spelningen i Vadstena så hann vi med en hel del under dagen. Vi började med ett besök på Alvastra Klosterruin. Häftigt ställe! Aldrig varit där innan.
Sedan tog vi oss upp på Hjässan! Hjässan är Ombergs högsta punkt, 263 m över havet och 175 m över Vätterns yta. Där har jag varit någon gång tidigare som barn.
Efter det så bar det av till Ellen Keys Strand. Den 11 december 1910 flyttade den världsberömda författaren och pedagogen Ellen Key in i den nybyggda villan (som hon själv designat) vid Vättern som fick namnet Strand. Första gången som jag stötte på hennes namn så var jag ironiskt nog i USA där hon omnämndes någonstans (minns inte riktigt hur & när). Hon var en av sin tids mest inflytelserika debattörer, internationellt berömd för sina radikala idéer om barnuppfostran, kärlek och kvinnans rättigheter. Vi gick bara omkring utanför huset, men det går att boka guidade visningar om man vill gå in i huset.
Efter det så åkte vi till Borghamns Strand för att checka in. Även det beläget precis vid Vättern. Vi checkade in, fikade och strosade vid den lilla hamnen.
Sedan var vid redo att åka på spelningen. Vi hann med att promenera och äta inne i Vadstena innan det var dags. Vadstena är så fint. Senaste gången som jag var där så gick jag i 6:an. Då var vi där på klassresa. Minns den resan än idag, vad kul vi hade.
Efter spelningen såg vi en helt fantastisk solnedgång påväg tillbaka till bilen.
Dagen därpå började vi med frukost ute i solen, blåste lite kallt, så jacka på. Det gjorde det bara mysigare tycker jag. Sedan gick vi en kort promenad i området och trots att den inte var lång så hann vi se en gravplats, ett utkik och även ett stenbrott.
Sedan checkade vi ut och innan vi for hemåt så blev det ett besök till Tåkern. Och wow. Vilket ställe. Otroligt fint. Vi blev kvar där mycket längre än tänkt.
Ett otroligt dygn. Allt har varit så bra. Känns som att vi varit borta mycket längre än i ett dygn. Det var så mycket härligt som vi upplevde. Visste ni att vi upplever att tiden går långsammare när vi upplever nya saker? När dagarna är lika så och förutsägbara så sparar hjärnan på energi och skapar mindre detaljerade minnen. Då flyger tiden förbi. När vi upplever nya saker så skapar hjärnan fler & detlajerade minnen vilket gör att stunden känns längre när vi tänker tillbaka på den.
Trodde inte att denna lilla resa skulle ge så mycket, men det var verkligen så mysigt. Ibland bara blir det sådär bra helt enkelt. Nu ser jag redan fram emot att åka på nästa lilla resa, och då tänker jag att vi får ta med oss vovvarna.
Avslutar med två random bilder:
