Dagarna just nu består av att jag har hundarna förutom när jag är iväg och jobbar på företag, då får Zacke ta ledigt. Sedan åker jag in på den senare delen av eftermiddagen och jobbar ett kort pass under sen eftermiddag/tidig kväll. I takt med att Ninlil blir större så kommer mina jobbtider att utökas till det normala igen.
När Ninlil sover under dagarna så försöker jag att klämma in mina ridpass. Ibland har jag mamma till hjälp och då brukar Ninlil få hänga med bort till ridbanan. Det är ändå en kilometer dit och än så länge är hon lite för liten för att okomplicerat kunna trava bort dit i koppel medans jag leder en häst bredvid.
Vissa veckor hinner man lite mer, andra lite mindre. Förra veckan var en sådan då jag hann med en hel del. Det blev totalt nio ridpass för mig och tre egna träningspass utöver det. Dessutom lastträning med Ida utöver det.
På tal om något annat. Tog några snabba bilder på Hayley & Lillan häromdagen. Kolla så fina de är!
Palle släppte transportolyckan som hände i början av året snabbt. Faktum var att han aldrig lade någon vikt vid det överhuvudtaget. Det var som det aldrig hänt direkt efteråt. Ida var det tvärt om med. Hon var livrädd. Vi började med att transportera henne ihop med Palle (vilket har gått bra) och sedan successivt övergått till resor på egen hand. Det har också gått bra och hon har blivit lugnare & lugnare.
MEN (japp, det kommer ett men), trots att det gick bra till en början så kom det sedan ett bakslag. Och jag har aldrig haft en svårlastad häst. Jag tränar lastning med mina hästar lite & ofta från det att de är unga. Genom att göra det så har det sedan alltid gått bra med samtliga hästar. Palle & Ida har jag exempelvis rest mycket med själv genom åren.
I detta fall där det ligger ett trauma bakom så hjälpte inte min vanliga strategi. Hon har gått på transporten men jag har ju sett att problemet fortfarande är där (om that makes sense) vilket gör att det knyter sig vissa gånger. Det har absolut inte varit omöjligt eller farligt, men Ida har verkligen var inkonsekvent med sitt beteende. Jag har inte vetat vart jag har henne eller hur jag ska nå henne. Jag har inte vetat hur jag ska kommunicera med henne för att hjälpa henne att ta sig över denna puckel (som bara visar sig vid vissa tillfällen).
Så jag kallade hit min kompis som kan detta på riktigt. Vi tränade under förmiddagen idag och det gick verkligen jättebra. Jag har studerat och lärt, så nu har jag lite att jobba vidare med i veckan. Dagens lastträning kändes otroligt lovande inför framtiden, på slutet var Ida avspänd och kunde även backa ur lugnt på kommando vilket har varit ytterligare en sak som varit väldigt svår för henne.
Jag är så glad och tacksam att vi kan få hjälp med detta innan det blir ett ännu större problem. Supernöjd!
Jag har berört detta och liknande grejer innan, men jag känner verkligen att jag vill lyfta det en gång till då det är så himla vanligt att man ser inlägg spridas som inte har något stöd alls.
Det här med hållning är en vanlig grej och jag ser det var & varannan dag. Att hållningen ska ”justeras” och att detta kommer att leda till att man blir smärtfri.
När det gäller hållning specifikt har forskningen de senaste 10–15 åren gått mot:
💪Variation är normalt.
💪Kroppen är robust.
💪Smärta är multifaktoriell.
💪Det finns inget samband mellan hållning & smärta. Folk med ”dålig hållning” är smärtfria, och annat folk med ”perfekt hållning” har smärta.
Jag tycker att det är oprofessionellt att det fortfarande finns de kiropraktorer, naprapater, fysioterapeuter, massageterapeuter och dylikt som struntar i allt det som vi hittills lyckats att fastställa och istället rider vidare på gamla myter bara för att de ska kunna tjäna pengar. Dessutom gillar de att paketera allt med fina ord så att det klingar lite vetenskapligt, allt för att vinna trovärdighet.
Kan en justering i din hållning leda till en förbättring? Självklart. Vi är olika, och det finns alltid fall på individnivå där vissa positioner orsakar smärta hos vissa individer, men på gruppnivå så finns det inget samband.
DET MAN DÄREMOT SETT ÄR ATT statisk belastning, repetitiva rörelser under en lång tid och få pauser har en koppling till smärta.
Några andra faktorer som har ett stöd inom forskningen för smärta är hög arbetsstress, låg kontroll på jobbet, dålig sömn, ångest/depression, katastroftänkande kring smärta och utmattning.
Dessa faktorer säljer dock inte så bra, det låter ju inte så kul & fräsigt. Istället är det andra faktorer så som hållning, obalanser och annat (som inte har något stöd alls) som får ta orimligt stor plats.
Är det okej att ha en egen tro, erfarenhet och teori? Självklart, men att sprida det som att det vore en absolut sanning tycker jag är skevt (även om jag förstår att man blir salig på sin tro och vill sprida den vidare). För mig är det viktigt att man nyanserar saker och pratar på ett utbildande sätt. Då blir det lättare för folk att få en helhetsbild och sedan ta beslut utifrån det.
Och ja. Smärta är som sagt väldigt inviduellt, och SJÄLVKLART ska man göra det som man känner att man mår bättre av🙏 Men mitt tips är att läsa på litegrann, skapa sig en helhetsbild och sedan börja i rätt ände innan man nördar ner sig i vad som kan vara detaljer som inte spelar någon som helst roll. Kunskap är inte tungt att bära och det ger en trygghet.
Som jag nämnde igår så har det varit mycket att göra de senaste dagarna. Bland annat förberedelser inför SRF. Det är mer att fixa än vad man tror. Slås av det varje gång, haha. Sedan blir det såklart lite extra när man har djur också. Hundvakterna kommer att bo i vårat hus, det ska städas och fixas i ordning också. Så att allt är lättillgängligt och tipp-topp!
Däremellan har jag klämt in egen träning samt ridning av Palle & Ida. Hilma har jag hunnit med också. Samtliga hästar mycket fina! Jag & Hilma är nu anmälda till vår debut i LA. Lite pirrigt ju! Vi är egentligen inte riktigt ”där”, men det är helt klart dags för en testrunda.
Det har varit lite mysiga sammankomster med. Pappa har fyllt år. Och idag är det mors dag och det ska firas under dagen. Vi ska träffa Zackes föräldrar mitt på dagen idag, och i eftermiddag blir det att umgås med min sida. Innan dess ska jag hålla i träning här hemma.
Imorgon är det måndag och då ska jag jobba litegrann samt fixa de sista förberedelserna. Zacke kommer att ta Ninlil till veterinären för vaccination. Schemat är fullt just nu, men hittills så rullar allt på och det har varit härliga dagar!
…68 % av alla 40-åringar som INTE har ont i ryggen har diskdegeneration. Detta är en helt naturlig del av åldrandet och förklarar varför röntgenfynd och faktisk smärta långt ifrån alltid hör ihop.
Hej allihopa! Hur bra känns det inte att gå in i en ny vecka med en lyckad tävling i ryggen? Älskar det, och det höjer motivationen för att träna vidare.
Igår efter att vi kom hem från tävlingen så lastade vi av Palle här hemma vid stallet, sedan åkte vi två vändor fram & tillbaka till sommarhagen för att hämta hem de andra hästarna också. Idag var det nämligen dags för hovis. Skönt att ha det gjort, hovarna har växt en hel del nu när gräset kommit.
Hästarna får faktiskt vila idag. Men imorgon så är planen att både Palle & Ida ska ridas. På onsdag så har jag bokat in en dressyrträning för Ulla. Och i helgen så är tanken att göra ytterligare en start på Palle. Vi jobbar vidare!
Som hästmänniska så tror jag att det är bra att inte satsa allt på ett kort, för mig är det viktigt att ha mer än ”bara” hästarna. Hästar upptar mycket tid, så det kan vara svårt att hinna med så mycket annat. Men som alla vet, ibland går det snett med hästar och hur många har inte slutat för att de bara inte orkar? (Säkert ihop med andra faktorer, men ändå). Det är ju såklart helt okej, men just därför så tror jag att det är viktigt att ha flera intressen och glädjeämnen. Så att det liksom jämnar ut sig litegrann.
Jag gillar exempelvis att träna (no shit, haha), andra djur (framförallt mina hundar), åka på hårdrocksfestivaler (och leva allt annat än hälsosamt med godis, snabbmat, dryck & sena nätter). Däremot ger det mig annat. Där träffar jag nya människor, lyssnar på musik och lever i stunden på ett annat sätt. Det är också en aspekt i hälsa och ger en balans till mitt liv.
Summa summarum, jag tror att det är viktigt att låta flera intressen ta plats i ens liv så att det finns flera platser att hämta energi & glädje ifrån när det krävs. Dessutom så kan flera intressen komplettera varandra. Att träna själv och vara intresserad av fysiologi samt att träna hundarna ger såklart färdigheter som man till viss del kan ta med sig i ens träning av hästarna!
Ida har gått 3 stycken 110-klasser. Känner mig klar med 110 cm, så planen var att nästa helg starta 115 cm i Vaggeryd. Sedan 120 cm vid midsommar. Hade dessutom tänkt att låta Palle starta en klass i Vaggeryd, men de har ställt in😭 Och det finns ingen bra ersättande tävling till Ida. Till Palle går det nog att lösa (så förhoppningsvis blir det tävling ändå). Men ändå, så tråkigt. Tänkte att detta blir ta mig tusan PERFEKT med upplägget som var tänkt.
Aja. Tillbaka till ritbordet! Ska titta på hur det ser ut och besluta mig för hur jag bäst gör om planen utefter de möjligheter som finns.
