Idag var det Palles tur att skritta i skogen, och tydligen Josefs tur att hänga med😅🫶 Han är lite jobbigare än Klas. Zoomar i dikena. Klättrar i träd. Springer vid hovarna och lägger sig i vägen när han är trött. Riktigt jobbig faktiskt, haha.
Utöver Palle så red jag även Hilma. Båda mycket duktiga! Utöver det så har jag jobbat och även hunnit ett snabbt pass på gymmet. Jag var seg idag, men det blev gjort. Så det känns bra!
Lämna en kommentarOm allt går enligt plan denna vecka så blir det INTENSIVT, planen är nämligen att tävla både Ida, Palle & Hilma. Så nu hoppas vi att allt går i lås (🍀✊), för då blir det nog riktigt kul!
Ida tävlade som sagt i lördags. Jag är fortfarande så glad efter helgens tävling. Det var så kul. Hon återhämtar sig iallafall fortfarande. Så idag tog vi en mysig runda i skogen. Repgrimma på henne och mjukisbyxor på mig. Bara en barbackapadd som saknades. Tänkt att jag ska köpa en länge, får se om jag får tummen ur.
Palle vilar idag. Men vi red ett pass igår som kändes väldigt bra.
Nu ska jag äta lunch, sedan in & jobba!
Festival torsdag-söndag förra veckan. Iväg onsdag-torsdag den här veckan. Lite trött är man allt ändå.
På festival är man ju så väldigt social. Jag älskar att träffa nya människor, släppa det vanliga och vidja min världsbild en smula. Det finns många roliga & häftiga människor där ute. Men efter 2-3 dagar så blir man trött, haha. Eller jag blir det iallafall. Då är det sociala kapitalet använt, och man blir lite småirriterad. Och alla är ju inte lika charmiga efter några glas🥂😅 Då är det skönt att komma hem igen. Borta bra, men hemma bäst.
Nu blir det lugnt i några få veckor. Eller lugnt & lugnt. Det finns planer. Framförallt med hästarna. Augusti ser dock ut att bli fartfyllt framåt slutet av månaden. Jag & Zacke ska åka till Idre. Och så är det ju Eksjö Stadsfest.
Nu blir det en kort period av att komma in i rutinerna. Rida & träna. Förhoppningsvis tävla en del också. Kommer att hålla er uppdaterade som vanligt!
Back to work!!! Hilma, Palle & Ida har tränats idag. Och jag har jobbat under eftermiddag & kväll.
Nya tävlingar i sikte (och egentligen hade jag tänkt att åka på öppen bana samt planera in nästa träning), men vi har bilhaveri😭 Så nu har jag suttit och försökt att göra en plan B för att lyckas att ta mig iväg på de tävlingar som jag anmält till inom de närmaste två veckorna.
Det värsta är ju att det är semestertider, så jag lär inte få min bil lagad i första taget. Menmen, kommer jag bara iväg på kommande starter så är jag nöjd. Så det hoppas vi på!
Lämna en kommentarDetta håller på att bli en kostblogg, haha. Jag är inne i helt fel algoritm på instagram nu alltså. Jag är inte ens särskilt ”intresserad” av kost. Men det är jättevanligt att man ser att de kopplar ihop kortisol och bukfett, MEN HÖR & HÄPNA, sambandet är ofta mer nyanserat än det framställs på sociala medier.
Kortisol är kroppens viktigaste stresshormon (en livsnödvändig hormon!!) och KAN bidra till ökad fettinlagring kring buken, men framför allt i DESSA situationer:
🍔Vid mycket höga och långvariga kortisolnivåer, till exempel vid Cushings syndrom eller långvarig behandling med kortisonläkemedel. Då är ökad bukfetma ett välkänt symptom. På människor som faktiskt har en SJUKDOM.
Vanlig vardagsstress är inte samma sak. Stress leder inte automatiskt till bukfett. Det som ofta händer vid kronisk stress är istället att man:
🍔Blir hungrigare, särskilt sugen på energität mat, sover sämre, rör sig mindre, tränar sämre eller återhämtar sig sämre. Det kan göra att man äter fler kalorier än man gör av med, vilket leder till viktuppgång. Och då kommer en del av det fettet att lägga sig på magen.
Påståenden som ”sänk ditt kortisol så försvinner bukfettet” är därför en kraftig förenkling. Jag menar, elitidrottare får kraftiga toppar av kortisol, och inte har de en stor mage som de springer runt med, eller hur? Obs, inget fel med en stor mage, jag vill bara nyansera den här förenklingen.
Glöm inte att kortisol är livsnödvändigt, vid brist på kortisol (Addisons sjukdom), kan man bli allvarligt sjuk och i värsta fall få ett livshotande tillstånd.
Jag är ingen läkare, så visst, jag kan ha fått något om bakfoten. Men jag kan med handen på hjärtat säga att jag har mer koll på detta än gemene man. Slut på meddelande.
Älskar tidiga morgnar på sommaren, detta är ca 05:25 i går morse. Det var bara jag, Josef & hästarna som var vakna.
Igår var för övrigt en otroligt bra dag. Jag var ledig och hann med att träna. Styrka på morgonen, och en liten joggingrunda på eftermiddagen. Jag joggar 3 kilometer en gång per vecka, och har nu lyckats hålla detta i 3 veckor, haha. I augusti ska jag springa ett lopp på 9 km, så jag ska försöka att hålla min plan på en runda i veckan för att vänja in kroppen.
Utöver det så tömkörde jag Ida. Aldrig tömkört henne innan, men det gick fint. Lite väl mycket blinningar bara. Efter det fick hon & Palle återförenas med Lillan & Hayley i sommarhagen.
Bytte sedan en massage med lillasyster och sedan åkte vi alla och fikade hos mormor🥰 Däremellan lite förberedelser inför dagens avfärd mot Skogsrårocken🥳
Igår var vi inne och tränade med Ninlil i stan. Vi var i ett lugnt bostadsområde. Strosade, undersökte och tränade litegrann. Vi passade på att göra detta i samband med att Zacke skulle klippa sig. Zacke körde ett litet träningspass med henne innan han gick för att klippa sig och då tänkte jag att vi bara skulle vänta (vilket hon är väldigt bra på) eller fortsätta att strosa. Men Ninlil visade att hon ville träna lite mer, så då gjorde vi det.
Hon är verkligen så duktig. Överlag så tränar vi på följsamhet, omvänt lockande, gå fint, sitt, ligg och även igenom. ”Igenom” är ett bra trick för att smidigt få hunden till fotposition (sitta eller stå vid sidan). Idun kan flera vägar till den positionen och det är en bra utgångsposition för andra trick som till exempel slalom. Nu kommer vi nog inte att göra det med Ninlil, men det är också en bra start när man ska göra något med hunden. Vi placerar alltid Idun där innan vi skickar iväg henne på sök eller liknande, på så sätt vet hon att hon snart ska få arbeta.
Igår så fokuserade vi på följsamhet, sitt, ligg & igenom. Man kan inte ta allt på en gång.
Ninlil är otroligt lätt att ha med sig, och det är en positiv överraskning att hon är så motiverad och fokuserad på träning trots hennes ålder och en ny miljö. MEN. Hon håller sig fortfarande på nya platser och vill INTE kissa, helt otroligt, vi är i nya miljöer ungefär 1-2 gånger per vecka. Samma visa varje gång dock, haha. Hemma funkar det dock väldigt bra med kiss & bajs, hon är rumsren🎉
Lämna en kommentarMåndag-onsdag är och kommer att vara ganska hektiska för mig & Zacke. På torsdag åker vi nämligen på festival igen. Det ska bli superkul!
Så det är shopping, packning, jobb och givetvis hinna med så mycket som möjligt med djuren. Jag prioriterar bland annat kvalitativ träning av Ida så att vi ändå får in ordentlig träning innan jag åker iväg. Jag vill ha så lite som möjligt att hämta upp sedan.
Dessutom städning här hemma och se till att allt är iordning så att hundvakterna som flyttar in hos oss får det så lättjobbat som möjligt.
Jag nämnde ju i samband med inlägget om hoppträningen igår att lastningen av Ida går bra.
Det känns faktiskt som att en sten släppt från mitt bröst. Inte nog med att vara osäker på HUR jag ska hantera det så bidrog det till många begränsningar. Jag kände att jag exempelvis inte kan åka på träning eller tävling med Zacke som sällskap, eller någon annan som inte är VAN vid att hantera häst. Och jag kan inte begränsa mig till att BARA kunna åka med mamma (eller Jenna). Jag behöver alla mina medhjälpare för att få säsongen att gå ihop. Det är ett projekt nog som det är.
Visst kan det komma bakslag, men jag är inte orolig för det på samma sätt längre. Nu har jag en strategi och röd tråd, och den hjälper uppenbarligen Ida väldigt mycket. Igår var hon så bekväm och det bidrog till lugn över hela resan.
Efter som att jag känner en så duktig person så var det ju ”lätt” för mig att ta hjälp, ändå var det inte självklart. Det blev en påminnelse om hur viktigt det är att ta hjälp och att använda resurserna i ens närhet. Vi är bra på olika saker och det finns alltid input att hämta från andra.
Jag har åtminstone 2 veckor till nästa tävling. Inte bestämt om det är Palle eller Ida som ska gå den. De har ”bara” upp till 110cm, men det skulle kanske passa Ida att få gå ner ett pinnhål och eventuellt göra två starter. Jag får se!
Det ger sig. Med tanke på att jag inte har någon tävling i sikte just nu så har jag faktiskt planerat in en hoppträning för Pontus idag (vi är på väg dit i skrivande stund). Och så har jag även bokat in en dressyrträning för Ulla på måndag. Mycket roligt!
