Lyssnade på en podd häromdagen där de tog upp det här med ”märkeshetsen” inom ridsporten. De ansåg att det var värre förr, och det kanske det var. Jag minns när bloggeriet var som störst. Då var inlägg som ”dagens outfit” i fina & dyra märken vardag. Dessa bloggare gick ofta all in på mässorna också, man dreglade ju nästan över inläggen där de visade upp all utrustning som de köpt.
Idag är det annorlunda. Bloggarna har tynat bort. Istället är det Instagram och TikTok. Våra toppryttare och influencers är ofta klädda från topp till tå i några av våra dyraste märken. Viktigt att komma ihåg är att dem ofta sponsrade. Till och med jag fick en & annan pryl hemskickad till mig under den tid som min blogg var som störst.
Men en viktig faktor angående hur man upplever märkeshetsen (tror jag) är vilken ålder man är i. Jag tror att märkeshetsen är ungefär lika stor nu som då även om den förändrats litegrann, vi som blivit lite äldre kanske inte påverkas på samma sätt utav den längre och upplever då att den minskat . Eller vad tror ni?
Jag köper nästan allt begagnat. Jag lägger hellre mina pengar på att köpa träningar och åka på tävlingar än att ha det senaste i modet. Bra sadel och utrustning som är nödvändig prioriteras.
Det finns mycket snygg utrustning där ute, men inget är så snyggt som att ta väl hand om sin häst, utbilda den fint och rida med stil & klass.
Här är exempel på saker som jag fyndat genom åren:
Då har jag anmält mig & Palle till en hopptävling, igen. Tredje gången gillt hoppas jag. Kan det snälla bli av denna gången? Håll gärna tummarna för att det går i lås denna gång. Vill så gärna komma ut på en hopptävling innan året är slut.
Jag anmälde mig till 90 & 100cm. 90cm känns egentligen lite lågt. 110cm en gnutta högt. Nästa år hoppas jag verkligen på att jag & Palle kan göra 4-5 starter på 110-nivå. Det skulle vara så kul. Han blir 18 år under kommande år, så det är liksom nu det gäller.
En bra tränare är OVÄDERLIG. Som ryttare kan man bara KÄNNA, och känslan går inte alltid att lita på. Med hjälp av en tränare så får man någon som faktiskt SER hur det ser ut från marken och kan komma med viktig input.
Om man alltid rider på egen hand så är det lätt hänt att man antar dåliga vanor. Gör man dem tillräckligt länge så kan de vara svåra att bryta. En tränare kan påpeka dessa direkt så att de inte behöver bli ett inrotat beteende.
En tränare är också en trygghet när man ska lära sig nya saker. En tränare vet när det är lämpligt att introducera exempelvis trekombination eller skolor.
De är också till stor hjälp när det gäller problemlösning. Det kan bespara en själv mycket tid och frustation. Dessutom kan en tränare förhindra att små problem blir till ett stort problem.
Något som jag tycker utmärker en bra tränare är att de ska vara villiga att svara på frågor och funderingar. Jag har lärt mig extremt mycket genom att diskutera och prata med mina tränare.
En annan sak som också hjälpt mig väldigt mycket är de tränare som varit så pass involverade i mig (främst Ulla) att de också varit intresserade av att se film från den senaste tävlingen som jag ridit. Oavsett om det gäller hoppning eller dressyr. Om jag själv fortsätter att hålla i träningar och så småningom har elever som tävlar så vill jag mer än gärna ta del av resultat & eventuell film om de vill dela mig sig av detta.
Min mamma kommer inte från någon hästbakgrund. Jag har fått gå banan själv och ta mycket egna beslut från det att jag började att tävla. Under tiden så har vi lärt oss tillsammans och jag har lyckats att ta mig till 130-hoppning på fler än en häst trots att vi fram tills för ett år sedan inte ens haft en ridbana.
En anledning till att jag ändå kunnat ta mig en liten bit påväg utan att komma från en familj som tävlat tidigare är att jag TRÄNAT för tränare i stort sett varje vecka från det att jag var barn till för några år sedan. Vill man bli bättre så snabbt som möjligt så måste man ta hjälp från dem som kan. Och man måste vara ihärdig.
Jag själv föredrar att rida privatlektioner. Då kan jag arbeta med specifika saker och ägna den tid som krävs på det. Det blir också mer aktiv ridning och tid för att samtala kring saker.
Det finns fördelar med att rida i grupp också. Hästen vänjer sig vid andra hästar. Det är oftast billigare. Man kan också se och lära av andra i gruppen. I bästa fall. Jag själv anser att det är viktigt att omge sig med BRA ridning. Om det är mer åt andra hållet så skulle jag vilja påstå att det inte är särskilt lärorikt. Man lär sig inte av att se vad man INTE ska göra. Man lär sig av att se BRA ridning.
Det kan vara svårt att hitta rätt tränare. Jag har ridit för flera tränare, vissa av dem i flera år trots att de inte varit rätt. En sak som jag tycker är väldigt viktig är att en tränare ska ge trygghet och självförtroende. Jag red länge för tränare som bidrog med det motsatta för mig, det bidrog till en stor svacka i ridningen som det tog lång tid att återhämta sig ifrån. Att välja rätt tränare är så viktigt. Det är otroligt betydande för ens utveckling och framgång.
De tränare som varit mest betydelsefulla för mig är Maria, KG, Jens & Ulla. Det har funnits andra betydelsefulla längs vägen också🥰, men dessa fyra är de som hjälpt mig allra mest.
Maria tränade jag för som barn & tonåring, skulle gissa på att jag red för henne i omkring 10 år. Jag red främst dressyr för Maria, men ibland hoppade vi också. KG tränade jag både dressyr och hoppning för, men mest hoppning. Han finns tyvärr inte längre med oss, han var en otroligt viktig influens för mig. Kommer aldrig att glömma bästa KG🕊 Jens tränar jag tyvärr inte för längre eftersom att han flyttat, men han lärde mig massor och jag hade inte varit den ryttare som jag är idag utan honom. Ulla behöver väl ingen närmare presentation, henne tränar jag fortfarande för och vi har snart hängt ihop i 10 år. Jag är så tacksam för all tid, engagemang och kunskap som hon delat & delar med mig🫶 Att jag började träna för henne är ett utav de bästa beslut som jag tagit!
Lillan gjorde det i tisdags. Ida i onsdags. Och idag, torsdag, var det Palles tur att galoppera över bommar.
Fick till ett riktigt bra arbete på honom också. På Lillan är det balans, lugn & vänta som gäller. När hon är i balans så är hon också i en väldigt trevlig form automatiskt. Faktum är att allt känns väldigt lätt när vi hittar balansen.
Ida är ganska balanserad i sitt utgångsläge. På henne fokuserar jag på bärigheten, engagemang och genomsläppligheten i sidorna eftersom att hon lätt blir lite av en platt planka.
På Palle fokuserar jag på att han ska vara kvar i bärigheten och samtidigt gripa sig för ordentligt då han blir något kort i steget och inte riktigt är framme för skänkeln. Jag vill att han ska komma ut i sitt härliga steg utan att han går isär eller tappar lösgjordheten. Skulle han göra det så får jag själv backa lite. Men det gjorde han inte. Han var rund, kraftfull och vi hittade precis dit jag ville. Jag såg avstånden extremt bra på honom idag och kunde hålla ett jämnt tempo och komma ner eller mindre perfekt hela tiden. Väldigt go känsla.
Samma övning, men olika inverkan beroende på häst. Slutresultatet ska vara detsamma, men vägen dit ser olika ut beroende på hästarnas styrkor & svagheter.
Spåra och forma. Det är inte så enkelt som det låter. Jag jobbar på det varje ridpass, mer eller mindre.
Många böjer och ställer sina hästar i halsen för mycket. Hästar kan klia sig själva på röven. Deras hals är otroligt rörlig, att böja hästen i halsen kommer inte att ge dig lösgjordhet. Det finns fortfarande dem som anser att sitta och förböja hästen är ett bra lösgörande arbete. Som ni förstår håller jag verkligen inte med om det.
När hästen spårar och är formad utefter voltspåret på rätt sätt med sin kropp så är det enkelt för ett ställande tygeltag att gå igenom. Något som jag lärt mig är jag får ta ställande tygeltag, MEN om det inte går igenom så får jag acceptera det. Då har jag inte gjort klart jobbet i resten av hästens kropp. När hästen inte är färdigt eftergiven eller balanserad så är det en stor chans att det ställande tygeltaget inte riktigt går igenom. Det löser man inte genom att ta ett större/hårdare tygeltag som man pressar igenom. Det slutar bara med att du böjer halsen för att hästen ger vika för trycket i munnen, och det kan ju kännas bra för stunden. Men det skapar inget inför framtiden. Det ger istället en illusion av att jag har skapat något.
Idag har jag ridit Lillan. Vi jobbade med att spåra och att vara i balans. Bitvis så ber jag henne att forma sig i innersidan, men bara om hon först spårar. Det är SUPERVIKTIGT att jag har min hand omvriden, mjuk och framför mig utan att för den delen släppa tygeln. Styra och inverka med sätet. Jag har varit extra sträng mot mig själv det senaste, jag har varit extremt fokuserad för att hålla balansen och göra mig själv till en lätt ryggsäck för henne att bära.
Vi red över bommar idag och ett pyttelitet hinder. Det gick verkligen jättebra. Hon väntade så himla fint och gjorde det jättebra i båda varven. Spelade ingen roll om vi kom lite nära eller stort. Hon var kvar i balans, rytm och lugn. Perfekt! Nu har vi haft två riktiga PANGPASS på raken. Superkul!
Idag åkte jag, Zacke & Idun på utflykt mellan 10:00-15:00. Vi promenerade i Huskvarna och gick in i några affärer som Zacke ville gå in i.
När jag kom hem bytte jag om och sedan möttes jag & mamma i stallet ca 15:20. Hon hjälpte mig när jag red Lillan & Ida. Jag var helt slut när vi träffades. Frös och var trött. Ville bara ligga i soffan. Ibland får man dock ta sig i kragen och bara göra. Och det var precis det jag gjorde. Både Lillan & Ida var superfina och det blev två riktigt bra ridpass. Ny energi tankad! Nu blir det soffmys och lite god mat. Dags att ladda upp inför nästa vecka💪
Tänkte att jag skulle sammanfatta hästarnas vecka såhär långt:
Måndag: Jag red Lillan och mamma red Ida. Lillan hade ELD under hovarna🌋🔥 De har stått parkerade vid ensilagebalen i hagen. Extra stilla och fler kalorier i intag. Dålig kombo. Hon glömde väldigt mycket utav det vi tränat på. Full gas mot bommarna & hinderna. Ajabaja. Hon tog egna initiativ och väntade inte på instruktioner… Men höger varv funkade bra! Alltid något🤣 Eftersom att det varit ett problem det senaste så var det väldigt positivt. Lite av en lättnad också.
Mammas ridpass på Ida började bra. Mycket utav det som jag skapade på dressyrträningen tre dagar tidigare var kvar, Ida såg superfin ut. Men sedan gick det utför. Mamma ville nog lite för mycket. När hon vill lite för mycket så rider hon lite för mycket framåt/sätter för mycket tryck (tanken är ju god, men det går inte att rida med framåt än vad hästen kan bära upp). Ida tappar då lite av sin balans och bärighet. Då rinner det iväg. Hon måste då ta fler förhållningar med handen vilket inte är önskvärt. Ida kryper då ihop något och tappar ännu mer bärighet. Då blir hon också obekväm och ojämn i kontakten. Detta leder också till lite stress från hennes sida. Det blev svårt för mamma att bryta. Vi fick acceptera att mamma inte riktigt fick till det i måndags. När mamma längde ut tygeln och galopperade av såg Ida fin ut igen. Bra avslut, men synd att det blev så när Ida var så fin från början.
Tisdag: Jag skulle egentligen ha ridit mitt på dagen. Körde ”delad tur” i massagestudion, men jag var så sjukt trött så jag orkade faktiskt inte. Alla hästar vilade.
Onsdag: Mamma hoppade Palle och jag joggade Ida. Mamma & Palle hoppade fint. Mycket svängar, gymnastik och lösgörande stuk på övningen de fick göra. På slutet hittade de den perfekta galoppen där allt bara flöt. De kom perfekt på varenda hinder. Palle gick så väl genom kroppen och det var verkligen skitbra. Innan dess var det också bra, men mamma blev lite irriterad på sig själv för att hon inte såg avstånden bättre. Att se avstånd är något som kräver mycket träning, det är bara att hoppa vidare.
Ida kändes lite stel & obekväm, det hade ju regnat lite på dem i hagen tidigare under dagen. Spelade nog in. Men att få jogga runt i trav & galopp gjorde susen. Hon trivdes och kändes väldigt harmonisk efter att hon fått gå ett par varv. Ett bra pass inför träningen nästa dag.
Torsdag: Idag har jag blivit tränad av Ulla gånger två (Ida & Lillan) för tredje veckan i rad. Sex träningar på tre veckor, det har varit välbehövligt! Ida har varit jäkligt fin & duktig alla tre träningar. Lillan har det varit lite kämpigt med, men IDAG gav mycket utav det arbete vi gjort resultat. Underbart!
Om vi sammanfattar det hela hittills så har Palle gått ett ridpass denna vecka, Lillan har gått 2 ridpass, Ida 3 ridpass.
Imorgon är det fredag. Jag kommer att jobba i princip hela dagen och det ser ut att bli skitväder. Troligtvis vila för samtliga hästar.
I helgen satsar vi på att samtliga hästar ska gå minst ett till ridpass. Vissa veckor hinner man mindre, detta är en sådan vecka. Blir lätt så framåt höst & vinter, men det gör inget. Uteritterna har vi satt på paus. Sjukt mycket älgflugor. Däremot så har de skrittat fram & av på grusvägarna i 2 kilometer före & efter varje ridpass denna vecka. Och så går de ju en STOOOOR hage, så det är inget som jag har dåligt samvete över.
Sallad ändå. Jag älskar sallad. Går att variera in i oändligheten. Och det går att göra mycket åt gången. Detta är pasta blandat med pesto, fläskytterfilé, paprika, spenat & gurka. Toppar sedan med olivolja, vitvinsvinäger och balsamico. Bon apetit!
Några klipp på Ida från 2,5 till 6 år som hon är på de sista klippen i den första videon. Klart det funnits svårare stunder, men jag fick verkligen LETA för att hitta de fails som finns med i videon. På det stora hela så har vi stadigt och lugnt jobbat oss upp år för år. Det har varit och är en väldigt angenäm och rolig resa.
Alla resor är olika. Vissa är lätta, andra är svårare. Men även på okomplicerade resor som med Ida finns det små ”bumps in the road” och det är dessa som ni kan se på filmen.
Och nu är hon 9 år. Hon har vunnit upp till 115cm. Placerad upp till 125cm. Debuterat 130. Fina fina häst!🤎
Tänk att hon skulle bli så fin. Eller jag visste det faktiskt hela tiden. När jag såg Ida på film första gången så älskade jag hur hon tog sig an hindren. Men det ska göras också. Det är många år utav utbildning, och hästen ska gilla sitt jobb.
Det var nog egentligen bara när hon var 4 år som jag tvivlade. Hon var så ”slingrig”. Inte så konstigt när man är så ung såklart, men ändå. Jag minns att jag undrade hur det skulle utvecklas. Jag kan ju avslöja att hon inte alls är slingrig längre utan känns stadig som en traktor🤣
Känns som att helgen varit lång tack vare att jag hunnit med så mycket. Det var varit jobb. Träning. Palle. Idun. Jobbhäst. Träffat Jenna. Började att kolla på en ny miniserie på Netflix också!
Idag är det måndag och det dags att ladda upp inför en ny vecka. Jag har släppt ut hästarna och nu blir det en lugn stund med kaffe framför TV:n. Sedan jobb 10:00-15:30. Efter det ska hästarna ridas. Jag tror att vi satsar på Lillan & Ida idag.