Efter två dagars letande efter nyckeln så hade jag egentligen gett upp.
Det svåra var ju dessutom att jag hade gått i tre skogsområden. Eftersom att Idun sökte efter kantarell så gick jag inte utefter någon stig. Utan kors & tvärs. Strosade runt länge på olika ställen. Såhär i efterhand vet jag knappt hur jag gick. Utan jag har fått gissa. Som att leta efter en nål i en höstack. Helt hopplöst verkligen.
MEN. Vår hundtränare skrev till mig. Hon tyckte att jag skulle låta Idun leta. Hon är ju inte tränad på detta, så hon gav lite instruktioner & tips. Och jag tänkte: ”Okej, det är värt ett försök”.
I slutändan så var det jag som hittade den. Jag såg den först. Men jag gav Idun några extra sekunder, och mycket riktigt. Hade inte jag sett den så hade hon löst det. Mest imponerad är jag över vilket otroligt arbetshuvud hon har. Utefter instruktionerna som jag fick så delade vi in sökområdet i rutor. Hon har sökt av ruta för ruta. Vi har pausat för vatten & snacks (viktigt att belöna arbetet). Hon har jobbade på systematiskt som en riktig maskin. Trots att hon dessutom är i höglöp.
En påminnelse om att Idun är kapabel till mer än vad jag tror ibland. Nu hoppas jag aldrig att detta händer igen, men om jag hamnar i en liknande situation ska jag inte tveka på att ta hjälp av Idun. Hon visade verkligen att hon är någon att räkna med, så imponerad.
