Dagarna just nu består av att jag har hundarna förutom när jag är iväg och jobbar på företag, då får Zacke ta ledigt. Sedan åker jag in på den senare delen av eftermiddagen och jobbar ett kort pass under sen eftermiddag/tidig kväll. I takt med att Ninlil blir större så kommer mina jobbtider att utökas till det normala igen.
När Ninlil sover under dagarna så försöker jag att klämma in mina ridpass. Ibland har jag mamma till hjälp och då brukar Ninlil få hänga med bort till ridbanan. Det är ändå en kilometer dit och än så länge är hon lite för liten för att okomplicerat kunna trava bort dit i koppel medans jag leder en häst bredvid.
Vissa veckor hinner man lite mer, andra lite mindre. Förra veckan var en sådan då jag hann med en hel del. Det blev totalt nio ridpass för mig och tre egna träningspass utöver det. Dessutom lastträning med Ida utöver det.
På tal om något annat. Tog några snabba bilder på Hayley & Lillan häromdagen. Kolla så fina de är!
Igår var jag iväg och jobbade på ett företag hela dagen, så hästarna vilade. Däremot så fick vi låna ett gammalt hus att träna sök i, så det blev lite träning för Idun under kvällen. Hon tyckte att det var jättekul!
Redo för sök igår kväll. Hon var en stjärna som vanligt!Idun började sin onsdag med en stadig frukost. Idag kunde jag & mamma samköra och vi hann med alla tre hästar. Här är Hayley! Samtliga var mycket duktiga. Idag var det jag som tog med Idun ut på prommis efter hennes middag. Det är mestadels Zacke som promenerar med Idun, de brukar exempelvis springa under lunchen flera gånger i veckan, men idag var det jag som fick ta en sväng under eftermiddag då han skulle iväg på möte. Det blev en mysig tur i skogen.
Imorgon kommer det att bli fullt ös. Jag kommer att åka in tidigt och jobba ett pass. Sedan åka hem och förbereda för att släppa Hayley & Lillan i sommarhagen. Förhoppningsvis hinner vi att köra dit dem också innan jag sedan åker tillbaka till jobbet för att jobba under eftermiddag & kväll också.
Nu när det är vår på riktigt så har vi kunnat vara lite kontinuerliga med Hayley här hemma. Och även om vi i mångas ögon inte gjort så mycket så har hon varit otroligt duktig!
Vi började med promenader i grimma ihop med en annan häst. Nu promenader på egen hand och utrustningen på. Hon är verkligen helt OBRYDD om att gå iväg själv.
Vi brukar gå en sväng till ridbanan samt en runda i skogen. Det är ju bland annat på ridbanan som vi ska rida sedan, så vi har helt enkelt börjat att bygga upp en rutin som vi stegvis kommer att jobba vidare på.
Sedan har jag hängt samt suttit upp här hemma utanför stallet som jag berättade i förra inlägget. Och sedan jag sist uppdaterade er så har jag suttit upp igen och hängt på henne i skritt.
De få ridpass som hon gjorde i december var ju med ett proffs i ridhus, det är lite annorlunda att jobba dem ute, och så har det ju gått flera månader sedan dess. Jag är dessutom en fegis, så jag kommer att ta ett steg i taget och själv lära känna henne steg för steg för att känna att jag har koll. I dagsläget så longerar jag inte heller (föredrar att undvika det), så vi tar det i små etapper för att hålla det tryggt och bygga upp en relation oss emellan. Hittills har allt gått jättebra, hon har varit väldigt trygg med att jag klängt, viftat och suttit upp & av.
Jag nämnde lite snabbt att hon lite vaknat ur sin dvala och varit lite busig och även en gnutta kaxig när man korrigerat henne (förmodligen pga av osäkerhet) vilket inte är så konstigt. Trots att vi bara gjort ett fåtal träningspass så har hon de senaste 2-3 gångerna inte visat något sådant utan skött sig exemplariskt. Jag tror att hon blivit lite mer bekväm med omgivningarna häromkring och helt enkelt förstår vad som förväntas av henne på ett annat sätt. Det har absolut inte varit mycket eller ett ”problem”, men det är viktigt att vara uppmärksam på ens häst beteende så att man kan hjälpa den på bästa sätt.
Jag hade ju en liten förhoppning om att visa Hayley på 3-årstestet, men nej, vi hann inte riktigt ända fram för att känna att hon är helt redo.
Det dök upp ett extra tillfälle att träna då jag blev inbjuden att delta under en medlemsutbildning för SWB:s medlemmar. Då visar man dem likt ett treårstest. Det kom ju som en skänk från ovan, jag tror att nämligen att hon är 2-ish tillfällen bort från att vara redo. Så det tillfället och det riktiga grenrepet hade nog gjort susen. MEN, tyvärr tyvärr så är det samma helg där jag lovat bort mig på jobb på bortaplan vilket är bokat sedan längre. Typiskt såklart!
Möjligheten att visa dem under sensommar/tidig höst finns ju med, men allvarligt talat så känns det som att det är ännu mindre löshoppningar under semestertider än vad det är under vintern. Eftersom att vi inte kan löshoppa hemma så blir vi tyvärr väldigt beroende av att andra arrangerar löshoppningar. Och rent krasst. I höst kan jag tycka att det ska vara fokus på att få igång ridningen på henne ordentligt istället för att prioritera löshoppningar.
Så nej, det blir tyvärr inget treårstest i vår. Men vi blickar vidare mot nya utmaningar och i slutändan så är ju treårstestet inget viktigt (även om det är superkul att visa om man har möjligheten). Det viktigaste i slutändan är ju att hon har fått åka iväg själv, hoppa hinder och se sig omkring i olika miljöer.
”Det brukar inte vara några problem att ta stygnen” sa veterinären efter caslick-operationen. Well, det stämde inte i Hayleys fall. Vi fick INTE ta bort dem. Lägg till att vi hade en sämre sax och att stygnen satt ganska tight. De måste liksom stå stilla för att man inte ska riskera att det ska göra ont på dem.
Så idag ringde jag ut veterinär så att vi kunde sedera henne. Så nu är stygnen borta. Väldigt konstigt att hon var så rädd för att vi skulle ta stygnen. Det var inga problem att pilla omkring stygnen, ovanför eller nedanför, men så fort vi skulle ta dem så var det FETNEJ. Veterinären konstaterade exakt samma sak idag, det gick att ta överallt, men så fort man rörde i ett stygn så blev Hayley orolig. Men tack vare hennes vana så kunde hon knipsa bort dem lite i farten (trots lugnande😅). Jag blev lite orolig att det läkt dåligt eftersom att Hayley reagerade så, men veterinären sa att det såg superfint ut. Skönt! Och hon visar inga andra tecken på obehag i det övriga livet, snarare tvärt om. Det var en liten pärs, även om allt gick lugnt till, skönt att det är fixat nu. Gissar på att hon kanske kopplade ihop det med eventuell smärta från operationen även om den är enkel och att hon givetvis var bedövad.
Hayley låg och sov när veterinären kom idag. Hon följde gärna med in, men hon kände sig nog lurad när hon väl förstod vad vi skulle hålla på med. Lämna en kommentar
Idag har vi varit på löshoppning med Hayley igen. Första gången sedan hon gjorde sin caslick-operation. Vilken skillnad det var. Hon var mycket mer tillfreds!
Vi har ju blivit lite sinkade på grund av operationen och att hon innan dess sög luft. I kombination med det och att detta är hennes första löshoppningar så har vi inte varit uppe på några höjder. Trots detta så har hon ju ändå gjort allt superbra. Vi är mer än nöjda, men idag var det hel del som föll på plats. Kul att se.
Nu känns hon redo för att eventuellt höja hinderna lite, men det finns ingen mer löshoppning i vårat område innan genrepet till 3-årsestet. Så det känns tyvärr inte som att vi kommer att få henne klar tills dess. Men vi avvaktar lite till med att bestämma oss gällande det. Tyvärr blir man ju ganska beroende av andra när man inte kan löshoppa hemma, och det är ett begränsat utbud. Jag & mamma har ändå varit på bettet och åkt vid varje tillfälle.
Det är ju kul att visa en häst som är så pass fin som Hayley, men i slutändan är det viktigaste att träningen blir gjord. Vi är så nöjda med henne idag🫶
Hayleys snippa verkar läka bra, några få dagar kvar innan stygnen ska tas. Vi har passat på att gå 2 promenader med sadel. När stygnen är tagna så är det fritt fram att löshoppa igen, men det är också den enda begränsningen. Hon hade exempelvis kunnat ridas lätt också. Så det är skönt att hon kunnat gå i hagen som vanligt.
Hur som helst. Vi började med en kort promenad på 20 minuter utan sadel. Sedan gick vi stort sett samma runda (fast lite längre) med sadel. Och nu senast så gick vi en längre och ny runda på 50 minuter.
Hayley var ju iväg 4 veckor på inridning under december. Men det är också enda gången som hon haft sadel. Och det blir ju inte så många pass på fyra veckor. Så det passar perfekt att sadla på och samtidigt utmana henne lite med nya miljöer för att se om hon är helt bekväm med sadeln även när hon skuttar till för någon sten, fågel eller liknande samtidigt som hon miljötränas och lär sig omgivningarna här.
Hon har inte visat någon spänning mot sadeln vilket känns toppen. Däremot så är hon helt klart lite busig. Hon har varit väldigt enkel och lite ”trött” innan. Så hon har i princip aldrig fått några tillsägelser. Och det märks att hon är ovan vid att få det. Hon är blir lite kaxig vilket jag tror beror på osäkerhet. Så dessa promenader är perfekta för att vi ska lära känna henne ytterligare och helt enkelt känna att vi får till en bra kommunikation.
