Dagarna just nu består av att jag har hundarna förutom när jag är iväg och jobbar på företag, då får Zacke ta ledigt. Sedan åker jag in på den senare delen av eftermiddagen och jobbar ett kort pass under sen eftermiddag/tidig kväll. I takt med att Ninlil blir större så kommer mina jobbtider att utökas till det normala igen.
När Ninlil sover under dagarna så försöker jag att klämma in mina ridpass. Ibland har jag mamma till hjälp och då brukar Ninlil få hänga med bort till ridbanan. Det är ändå en kilometer dit och än så länge är hon lite för liten för att okomplicerat kunna trava bort dit i koppel medans jag leder en häst bredvid.
Vissa veckor hinner man lite mer, andra lite mindre. Förra veckan var en sådan då jag hann med en hel del. Det blev totalt nio ridpass för mig och tre egna träningspass utöver det. Dessutom lastträning med Ida utöver det.
På tal om något annat. Tog några snabba bilder på Hayley & Lillan häromdagen. Kolla så fina de är!
Jag får regelbundet frågor om Lillan. Hon mår fint i hagen. Det går inte att se något fel och så säker som man kan vara, så säker är jag på att hon mår bra. Hennes problem som hon troligtvis haft sedan hon var mycket ung gör henne oförmögen att prestera som en atlet då hennes rygg inte har den rörligheten, det gör det väldigt svårt för henne att hoppa och gå på böjt spår. Tidigare hade hon ont, men det upplever jag som sagt inte att hon har just nu. Känts stabilt en längre tid nu.
Jag tänker ofta på hur det skulle kunna ha blivit, och det är faktiskt fortfarande svårt för att mig att under vissa dagar acceptera till 100% att inga av alla de förhoppningarna som man hade fick slå in. All tid som man lade ner utan att det fick ge utdelning på det sätt som man hade hoppats.
Min uppfattning är att väldigt mycket går att jobba runt. Och till viss del så gick det att göra det på Lillan också, men inte till den grad att hon kan tränas på riktigt eller förväntas prestera. Hon var snäll att rida på även om det tog lite tid att få henne ”vettig” då hon var en väldigt känslig häst att rida (och med all säkerhet störd av hennes problem). Hur eller hur så märkte man tidigt att många saker var märkligt svårt för henne. Trots det så hann vi skapa ett fint partnerskap där hon litade på mig. Hon är lite speciell, men en otroligt snäll tjej.
Men precis som de allra flesta hästägare någon gång får erfara så kommer det skador & fel som man ibland inte kan göra något åt hur mycket man än försöker. Det är tyvärr en del i att ha djur. I slutändan så kan man bara ta så väl hand om dem som man bara kan, och så får man hoppas att man har lite tur också, för det ska också till. Men visst är det jobbigt. Och man blir påmind om hur skört det är. Det är tufft att börja om, rädslan att något ska gå snett lurar i bakhuvudet emellanåt. Det är bara att hoppas på att den nya början blir allt det där som man hoppats på. När vi förlorade Corven i kolik så var det Ida som blev min nystart. Nu hoppas vi på att Hayley blir en lika lyckad nystart som Ida blev och att Lillan får fortsätta att må bra i hagen🥰
Äntligen helg. Haft en riktigt bra dag idag. Hunnit med både jobb, gym & lite ridning.
Jag & Zacke gymmade nu på kvällen men jäklar vad seg jag var. Orkade inte göra en muscle up utan band, och jag var seg i resterade övningar också. Presterade under min kapacitet med råge. Tråkigt, men helt normalt att det blir så ibland. Nya tag.
Imorgon kommer min kompis Jenna hit. Jag ska troligtvis hoppa både Palle & Ida. Hon ska få vara banpersonal och hjälpa mig litegrann. Efter det ska jag hålla i träning. Så det ser ut att bli en hästig dag!
Lillan🫶 Så glad & nöjd över att få gå i den stora hagen! Lämna en kommentar
Lillan mår fortsatt bra. Hon har varit stabil länge nu. Så hon har det lugnt & gött i hagen här hemma. Länge sedan som jag uppdaterade er om henne nu, men det finns inte så mycket att säga helt enkelt, förutom att allt är bra🫶
