Fem dagars vila för Lillan på grund av tidsbrist i veckan. Pigg idag, men hon använde sin energi till att fokusera & lyssna på mig. Hon är som lugnast när vi jobbar med bommar i galopp. Poletten har trillat ner. Lustigt det där. Innan var det svårast. Nu har vi istället problem med att ta tyglarna efter att vi pausat. Då laddar hon igång och det slår över lite. Det måste vi träna på. Så nöjd med henne idag!
Lämna en kommentarI fredags ”hoppade” jag Lillan litegrann. Mest bommar och upphöjda bommar. Det gick verkligen superbra och var ett stort steg i rätt riktning. Idag plockade jag upp det arbetet igen, fast denna gången höjde vi upp till strax under 80cm. Så att vi faktiskt hoppade. Och det gick ännu bättre än i fredags!!! Jag låg och rullade på dessa hinder 4-7 gånger på raken i fler än en omgång med en helt galet bra känsla. Hon var helt perfekt. Sedan vi fick ordning på högersvängen så har hennes balans blivit flera snäpp bättre, och vips så funkar ytterligare flera saker. Jag är löjligt nöjd efter dagens ridpass, ny toppnotering för oss som ekipage. Detta är vår bästa hoppning hittills!😭🙏🤎💪
Detta är ytterligare ett bevis på hur viktig balansen är och att man måste komma underfund med den. En obalanserad häst kan vara orsaken till att den rinner iväg, men också att den inte går fram. Det kan yttra sig på flera sätt.
Det är alltid lika frustrerande när människor inte ser detta och säger saker som: ”Han älskar att hoppa”. När hästen i själva verket bara springer i stress och obalans. Eller: ”Han går inte fram, är seg och etc”. Och att man då forcerar hästen framåt. Men att jaga hästen framåt kommer inte att ge dig bjudning eller balans.
Det är så viktigt att försöka att se den hela bilden och förstå VARFÖR det blir som det blir. Först då kan man angripa det problem som gör att hästen inte bjuder framåt eller springer på. Man måste våga att backa och jobba med dessa grejer. Nu börjar allt detta jobb med Lillan att ge utdelning. Hade jag bara kört på och envisats med att hoppa trots att det inte sitter tillräckligt bra så hade jag fått problem med en häst som antingen springer iväg eller blir ”istadig”.
Sakta men säkert! Och med vissa går delar av utbildningen lite saktare än med andra, men rätt som det är så kan utvecklingen skjuta iväg. Detta repeteras om & om igen utav de bästa på clinics och så vidare. Nyckeln är att verkligen ha is i magen och lita på processen. Eller det är åtminstone min filosofi. Och det har ju gett utdelning. Jag är väldigt nöjd med vad jag har skapat ihop med flertalet hästar. Tack vare att jag själv fått utbilda mina ponnyer och hästar så har jag lärt väldigt mycket.
Igår jobbade jag & Lillan vidare med bommar. Några små små hinder blev det också.
Vi red över två upphöjda galoppbommar med ett galoppsprång emellan. Tre mycket låga ”studs” (mer som 3 stycken upphöjda galoppbommar) samt ett ensamt litet hinder.
Hon var verkligen helt suverän! Fokus på balans, rytm och att lugnt vänta eftersom att hon har lätt för att gå upp i varv. Det gick jättebra. Hon var så himla lyhörd och vågade lita på mig utan att ”göra själv”. Vi rullade på länge över bommarna och de små hinderna. Det blev superfint, gång på gång.
Hon har aldrig känts så okomplicerad att styra runt. Ett stort steg i rätt riktning. Jag är så nöjd!!!
Lämna en kommentarSpåra och forma. Det är inte så enkelt som det låter. Jag jobbar på det varje ridpass, mer eller mindre.
Många böjer och ställer sina hästar i halsen för mycket. Hästar kan klia sig själva på röven. Deras hals är otroligt rörlig, att böja hästen i halsen kommer inte att ge dig lösgjordhet. Det finns fortfarande dem som anser att sitta och förböja hästen är ett bra lösgörande arbete. Som ni förstår håller jag verkligen inte med om det.
När hästen spårar och är formad utefter voltspåret på rätt sätt med sin kropp så är det enkelt för ett ställande tygeltag att gå igenom. Något som jag lärt mig är jag får ta ställande tygeltag, MEN om det inte går igenom så får jag acceptera det. Då har jag inte gjort klart jobbet i resten av hästens kropp. När hästen inte är färdigt eftergiven eller balanserad så är det en stor chans att det ställande tygeltaget inte riktigt går igenom. Det löser man inte genom att ta ett större/hårdare tygeltag som man pressar igenom. Det slutar bara med att du böjer halsen för att hästen ger vika för trycket i munnen, och det kan ju kännas bra för stunden. Men det skapar inget inför framtiden. Det ger istället en illusion av att jag har skapat något.
Idag har jag ridit Lillan. Vi jobbade med att spåra och att vara i balans. Bitvis så ber jag henne att forma sig i innersidan, men bara om hon först spårar. Det är SUPERVIKTIGT att jag har min hand omvriden, mjuk och framför mig utan att för den delen släppa tygeln. Styra och inverka med sätet. Jag har varit extra sträng mot mig själv det senaste, jag har varit extremt fokuserad för att hålla balansen och göra mig själv till en lätt ryggsäck för henne att bära.
Vi red över bommar idag och ett pyttelitet hinder. Det gick verkligen jättebra. Hon väntade så himla fint och gjorde det jättebra i båda varven. Spelade ingen roll om vi kom lite nära eller stort. Hon var kvar i balans, rytm och lugn. Perfekt! Nu har vi haft två riktiga PANGPASS på raken. Superkul!
Tänkte att jag skulle sammanfatta hästarnas vecka såhär långt:
Måndag: Jag red Lillan och mamma red Ida. Lillan hade ELD under hovarna🌋🔥 De har stått parkerade vid ensilagebalen i hagen. Extra stilla och fler kalorier i intag. Dålig kombo. Hon glömde väldigt mycket utav det vi tränat på. Full gas mot bommarna & hinderna. Ajabaja. Hon tog egna initiativ och väntade inte på instruktioner… Men höger varv funkade bra! Alltid något🤣 Eftersom att det varit ett problem det senaste så var det väldigt positivt. Lite av en lättnad också.
Mammas ridpass på Ida började bra. Mycket utav det som jag skapade på dressyrträningen tre dagar tidigare var kvar, Ida såg superfin ut. Men sedan gick det utför. Mamma ville nog lite för mycket. När hon vill lite för mycket så rider hon lite för mycket framåt/sätter för mycket tryck (tanken är ju god, men det går inte att rida med framåt än vad hästen kan bära upp). Ida tappar då lite av sin balans och bärighet. Då rinner det iväg. Hon måste då ta fler förhållningar med handen vilket inte är önskvärt. Ida kryper då ihop något och tappar ännu mer bärighet. Då blir hon också obekväm och ojämn i kontakten. Detta leder också till lite stress från hennes sida. Det blev svårt för mamma att bryta. Vi fick acceptera att mamma inte riktigt fick till det i måndags. När mamma längde ut tygeln och galopperade av såg Ida fin ut igen. Bra avslut, men synd att det blev så när Ida var så fin från början.
Tisdag: Jag skulle egentligen ha ridit mitt på dagen. Körde ”delad tur” i massagestudion, men jag var så sjukt trött så jag orkade faktiskt inte. Alla hästar vilade.
Onsdag: Mamma hoppade Palle och jag joggade Ida. Mamma & Palle hoppade fint. Mycket svängar, gymnastik och lösgörande stuk på övningen de fick göra. På slutet hittade de den perfekta galoppen där allt bara flöt. De kom perfekt på varenda hinder. Palle gick så väl genom kroppen och det var verkligen skitbra. Innan dess var det också bra, men mamma blev lite irriterad på sig själv för att hon inte såg avstånden bättre. Att se avstånd är något som kräver mycket träning, det är bara att hoppa vidare.
Ida kändes lite stel & obekväm, det hade ju regnat lite på dem i hagen tidigare under dagen. Spelade nog in. Men att få jogga runt i trav & galopp gjorde susen. Hon trivdes och kändes väldigt harmonisk efter att hon fått gå ett par varv. Ett bra pass inför träningen nästa dag.
Torsdag: Idag har jag blivit tränad av Ulla gånger två (Ida & Lillan) för tredje veckan i rad. Sex träningar på tre veckor, det har varit välbehövligt! Ida har varit jäkligt fin & duktig alla tre träningar. Lillan har det varit lite kämpigt med, men IDAG gav mycket utav det arbete vi gjort resultat. Underbart!
Om vi sammanfattar det hela hittills så har Palle gått ett ridpass denna vecka, Lillan har gått 2 ridpass, Ida 3 ridpass.
Imorgon är det fredag. Jag kommer att jobba i princip hela dagen och det ser ut att bli skitväder. Troligtvis vila för samtliga hästar.
I helgen satsar vi på att samtliga hästar ska gå minst ett till ridpass. Vissa veckor hinner man mindre, detta är en sådan vecka. Blir lätt så framåt höst & vinter, men det gör inget. Uteritterna har vi satt på paus. Sjukt mycket älgflugor. Däremot så har de skrittat fram & av på grusvägarna i 2 kilometer före & efter varje ridpass denna vecka. Och så går de ju en STOOOOR hage, så det är inget som jag har dåligt samvete över.
Jag började min dag i massagestudion. Körde morgon/förmiddag där. Sedan red jag & mamma. Senare i eftermiddag blir det lite jobb igen, det är nämligen dags att hålla i träning😀
Jag & Lillan hoppade faktiskt denna serie idag igen. Vi gjorde det i lördags förra gången, då gick det superbra. Slutade efter bara några få repetitioner, så det var inga problem att fortsätta lite idag igen. Idag gick det ännu bättre!!! Höjde studsen en gnutta och hoppade en oxer istället för räcke som sista hinder. SÅ DUKTIG!!! Så nöjd.
Hon kändes väldigt fin överlag, däremot så har vi problem med att hon inte spårar på böjt spår i höger varv och hon blir så sjukt förvirrad när jag försöker att korrigera detta. Jag tror inte att det beror på någon särskild svaghet, snarare att det inte riktigt kopplar i koordinationen. Hoppas att vi får ordning på det snart.
Mamma & Palle fick också till ett bra ridpass. De red dressyr idag. Två bra ridpass med andra ord!
Lämna en kommentarLillan var superfin under gårdagens ridpass. Det är ingen slump att passet innan detta var en dressyrträning för Ulla. Det är otroligt vilken skillnad det kan göra.
Lillan var stressad och jäktig förra gången vi hoppade, det kändes svårt. Men igår satt allt igen. Hon kom tillbaka till det lugn som vi annars har hittat och haft under flera av de ridpass som vi haft med bommar & små hinder under den senaste tiden. Så himla skönt! Igår hoppade vi dessutom studs för allra första gången. Ganska kul verkade Lillan tycka😃
Ni som känner mig vet hur ALLERGISK jag är mot hästar som springer i obalans och stress mot hinderna. Det leder bara till problem förr eller senare, dessutom är det en obehaglig situation för hästen. Steg 1 är hästen SKA vara avspänd och ha förtroende för mig & uppgiften. Om hästen inte har det så kan den inte använda sin kropp rätt. Och använder den inte sin kropp rätt så tränar jag den till att göra fel. Så enkelt är det.
Hursomhelst. Det var så roligt att steg 1 faktiskt funkade igår. Att Lillan kändes glad, lugn och självklar. Dessutom första gången över denna typ utav serien och första gången över studs. Heja oss!
Lämna en kommentarDet har kommit lite annat emellan, men idag fick vi till en dressyrträning med Ida & Lillan för Ulla. Senaste gången jag tränade för Ulla var den 17 maj. Så det var verkligen dags igen.
Ida fick börja. Jag måste säga att träningen med henne gick över förväntan, jag är supernöjd. Hon är inte i sin bästa form vilket brukar visa sig som mest i dressyren. Och visst syns det, men det syntes på ett ”bra” sätt. Man ser att det brister, men hon varvade inte upp. Vi kunde lugnt sammarbeta med varandra. Det blev verkligen ett så NYTTIGT pass för oss, jag vet redan nu att det kommer att kännas toppen nästa gång jag sitter upp. Det gör det alltid efter att jag tränat för Ulla.
Det som är svårast med Ida är att hon lätt kan bli stressad, speciellt av övergångar. Därför rider jag så få övergångar som möjligt mellan gångarterna (tränat mycket på övergångar inom gångarterna istället). Jag har testat det mesta, men lite givit upp faktiskt. Ulla har inte riktigt samma mörka syn på det som jag, ”konstigt” nog så lyckas hon bevisa varenda gång att vi minsann visst kan rida övergångar som är både ”mindre dåliga” och hyfsat bra emellanåt. Med Ullas hjälp höjer jag min ridningen ett snäpp till och det är just det som Ida behöver.
Träningen på Ida gick ut på att skapa ett så bra arbete som möjligt utefter vart hon var idag, det gör det ju visserligen alltid. Vi kan ju bara utgå efter hästen som vi har IDAG, inte hur de var igår eller förra veckan. Hursomhelst, vi tränade på skritt-halt-skritt, skritt-trav-skritt och sedan trav-galopp-trav. Vi red både böjda & raka spår. Genom att rida dessa övergångar varierat med böjda & raka spår i samtliga gångarter så kunde vi komma till en balans, bärighet och smidighet som var bra för dagen. Något som jag tar med mig är att rida lite fler halvhalter. Ida har ingen stor gång, inte liten heller. Väldigt normal och alldaglig. Eftersom att det inte känns så stort eller ”isär” så uppfattar jag inte alltid att hon kanske faktiskt är lite påväg ifrån mig. I det skede som hon är i just nu behöver hon extra mycket att jag själv är samlad och balanserad i min kropp samt rider fler halvhalter. Många gånger behöver jag också rida lite långsammare än vad jag tror. Annars blir det för mycket kraft för henne att bära upp och hon försvinner ifrån mig. I takt med att hon blir starkare så blir det naturligt att det så småningom går att göra samma sak med lite större och kraftfullare steg.
Sedan var det Lillans tur. Jesus. Jag har så mycket jobb framför mig, haha. Lillan har ganska raka bakben och vårat jobb idag gick ut på att hon skulle hitta mer bärighet och ”fjädring” i sina bakben.
En sak som gör det svårare är att en utav hennes svagheter just nu är att hon i höger varv vill stoppa sitt yttre bakben utanför kroppen och lägga höger bog inåt. Hon vill gå lite på sniskan kan man nog enklast förklara det. När jag försöker att korrigera detta så blir hon först förvirrad och lite stressad. ”Är det snabb galopp du menar att vi ska göra?” undrar hon. Men helt plötsligt förstår hon och då är det som hon säger: ”Det var ju inte så svårt, varför sa du inte bara detta från början?”. Hon börjar nämligen att förstå skänklarna och bitvis får vi fatt i yttersidan ganska bra. Det kändes väldigt bra, jag tror att vi kan fixa till det problemet ganska bra framöver. När kroppsdelarna väl hamnar rätt så är det inte så att hon vill därifrån, snarare tvärt om, mer som: ”Juste, så här var det ju bekvämare att springa”.
Nästa problem är våra galoppfattningar. Vi skjuter iväg som en liten kanon. Eftersom att jag inte vill dra henne i munnen så har jag lite ”släppt” henne vilket möjliggör att hon skjuter iväg ännu mer. Inte bara att jag släpper tygeln, utan hela min kropp & hållning. Idag fick jag träna på att lugnt och fint sitta kvar medans jag lugnt ber om galoppen. Det var varken snyggt eller lätt, men det kommer att ge resultat.
Lillan gör det inte så lätt för mig men jag är givetvis jättenöjd med henne. Hon ställer så många frågor till mig och hon kommer själv med vad hon tror är svaret (ibland rätt, och många gånger fel🤭😂) innan jag knappt hinner att förklara, haha. Jag ska försöka att styra upp min ridning och guida henne tydligare & noggrannare.
Jag har hunnit med en hel del fredag och lördag (igår och idag alltså), så pass mycket att jag trott att det varit söndag flera gånger idag, haha!
I fredags jobbade jag och det var SÅ fint när jag gick till jobbet. Vi har (som de flesta andra) haft en otroligt varm start på september. Det såg så speciellt ut med löven som börjat bli gula och falla ned samtidigt som blommorna såg så somriga ut. De var verkligen i full blom. En fin mix av höst & sommar. Snart ett minne blott. Jag var tvungen att ta några bilder.
I fredags kväll åkte jag & Zacke till Jönköping och lyssnade på två band som spelade hardcore punk. Vi har lyssnat på en hel del på vanlig punk, men inte på hardcore punk egentligen. Och vi har aldrig gått på sådana spelningar. Så det var en ny upplevelse. Bara toaletten var en ny upplevelse, haha. Här kommer en bild på den:
Det blev en ganska sen kväll i Jönköping trots att vi skippade det sista bandet. Sedan var det tidigt upp idag för att åka på tävling med mamma & Palle! Ni vet ju redan hur det gick. Annars får ni scrolla ned till inlägget under detta!
Efter tävlingen tog vi en liten matpaus. Sedan mockade vi boxarna & förberedde inför kvällen. Sedan red mamma Ida, jag red Lillan. Jag & Lillan försökte oss på lite hoppning igen, men det var svårt alltså. Hon vill så gärna lösa allt med fart och går iväg för mycket på hinderna. Självklart är det inget som hon ”vill” i den bemärkelsen, det beror såklart på att hon inte riktigt förstår, orkar och får ett litet påslag av stress. Vi får kämpa vidare. Jag har nog aldrig haft en häst som haft så svårt för saker som Lillan haft & har, men vi blir bättre hela tiden. Alla hästar kan inte vara talangfulla och ha det lätt från början. Fortsätter vi i den utvecklingskurva som vi haft de senaste veckorna (hoppashoppas) kanske det faktiskt liknar något om ett tag. Lillan och vi som ekipage har givetvis flera styrkor också. Delar av vårat markarbete börjat hålla ganska fin klass, dessutom verkar hon inte särskilt ”tittig” på hinder även om vi inte utforskat det särskilt mycket. Hon har varit väldigt rolig att rida det senaste. Jag upplever också att hon tycker att det är roligare. Det är liksom inga frågetecken från hennes sida. Som 4-åring kunde hon sparka mot skänkeln och ibland vägra att gå fram, det var enstaka gånger, men ändå. Det har hon inte gjort sedan hon var just 4 år. Hon tuffar glatt på och visar att hon vill vara med på ett helt annat sätt, vårat partnerskap har vuxit mil under de senaste veckorna.
Eter ridningen var det dags att ta tag i ridbanan. Vi sladdade och byggde om. Den här gången blev det en liten gymnastikbana med studs på flera ställen. Om allt går enligt plan så är tanken att hålla i träning samt att hoppa Ida imorgon. Skönt att ha banan fixad och iordning inför det.
Det var lite om min fredag & lördag det. Hoppas att ni haft det minst lika bra som jag. Hörs snart igen!
Lämna en kommentar
Lillan täcker sjukt mycket mark i galoppen trots att hon är så liten. Vi fick kort inne i serien igår trots att vi verkligen smög in i den. För både Palle & Ida så var det lite åt det långa hållet, man fick stötta dem lite så att de tog för sig framåt ordentligt. Och ha god energi & framåtanda redan vid insprånget.
Lillan orkar inte riktigt balansera upp sig helt ännu. Det i kombination med att hon är en häst som ökar farten när hon upplever något som svårt gör att hon får kort på avstånden. Ungefär såhär: ”Oj, vad många bommar och hinder. Bäst att jag tar fart så att jag kommer över”. Palle har samma egenskap, han ökar när han blir osäker. Ida är tvärt om. När hon blir utmanad slår hon av på farten och vill istället ”kolla läget” innan hon ger sig in i något, hon måste stöttas och aktiveras framåt istället för att dämpas vid större utmaningar.
Lämna en kommentar