Jag läste ett inlägg som en anonym person skrivit i gruppen ”dressyrsnacket” på facebook. Hoppas att det är okej att jag kopierar det. Inlägget löd såhär:
”Hejdå ”dressyr-bredd”, eller?
Dagens fundering: För mig blir det bara mer och mer tydligt att ”dressyr-bredden” vad gäller tävlande håller på att försvinna. I alla fall i Skåne och högst troligt i största delen av Sverige. Och för mig känns det ledsamt.
När jag pratar om dressyr-bredden menar jag hobbyryttare (personer med 1 och max 2 ridhästar och som inte jobbar med hästar) som tävlar från LC och uppåt.
För 20-30 år sedan fanns det måååånga som tävlade LC/LB, i princip bara något färre som tävlade LA och sedan blev det färre och färre ryttare som tävlade MSV och uppåt. Men det var ändå så att man i Skåne kunde ha 25-35 startande på ALLA dessa nivåer trots många tävlingsplatser.
Som ni vet ser det helt annorlunda ut idag och jag tror aldrig att tiden då en LC/LB-klass får ihop 35 startande GENERELLT kommer tillbaka.
Eller så gör den det för att 8 av 10 tävlingsarrangörer lägger ner så att resten får alla starterna.
Varför det har blivit så här tror jag både stavas ”hästvälfärd” i stort men minst lika mycket ekonomi.
Jag var på en ”vanlig” dressyrtävling nyligen (klasser från LC) och noterade att det på fullt allvar var MINST 50% hästlastbilar på parkeringen och resten släp! Vilka hobbyryttare idag har råd att köpa dessa lastbilar?
Min tolkning = väldigt många som tävlar idag är inte ”vanliga hobbyryttare” utan personer som jobbar med hästar, rider andras hästar eller så har de inte en genomsnittsinkomst.
Sedan roade jag mig med att titta på salu-hästar på Hästnet i spannet 200.000-400.000 och ålder 6-9.
Det fanns till att börja med inte ens 30 stycken i hela Sverige och de som fanns var enligt min måttstock högst ordinära hästar.
Att hitta en häst som man kan tävla MSV B inom 1 år efter köp och som inte är äldre än 10-12 år verkar rendera summor på över en halv miljon och igen; vem har dessa pengar?
Och ja, man kan i teorin köpa en unghäst och utbilda själv i x år men hur många har egentligen tillräckliga kunskaper för att det ska vara roligt och bra? Min personliga konklusion är att allt färre kommer att ha råd att köpa häst för att satsa på ett dressyrtävlande.
Jag fattar till 100% vad det kostar att föda upp och utbilda en häst men det är här diskrepansen uppstår; mellan vad en ”sak” kostar och vad gemene man har råd med / prioriterar att betala.
Hur många här skulle vara villiga att betala 3-400.000 för en häst tex? Nej, jag tror att vi som redan är inne i denna galna karusell kommer att fortsätta med en dåres envishet men att allt färre kommer att prioritera att köpa en sadel för 50.000, en hjälm för 5.000, en lastbil för en halv miljon eller en häst för ungefär den summan.
Och om jag ser mig omkring på dressyrtävlingar i Skåne så är det MEST detta jag ser och framför allt mer och mer. Det har givetvis alltid funnits men som sagt; nu är det så tydligt.
Absolut finns det både de som köpt sin häst för 50.000 och som nu tävlar MSV A, de som kör ett 20 år gammalt släp osv men de blir allt färre och kommer snart att försvinna. Tror jag. Vad tror ni?”
Jag tycker verkligen att personen som skrivit detta har en poäng. Det är så mycket som jag förändrats sedan jag började att tävla. På min & Palles storhetstid så tävlade vi i regel mot AMATÖRER. Det är en helt annan kaliber på ryttare & hästar idag. Många har det som jobb, jag tävlar mestadels mot proffs idag. Det är svårare att placera sig i både hoppning & dressyr. Jag har ALDRIG ridit in på en dressyrbana på en dressyrstammad häst. Utan bara tävlat olika ponnys samt hoppstammade hästar. Och det är en utmaning, många sitter på otroligt fina hästar idag. I slutändan så är ridsport en materialsport där pengar spelar roll. Och det är synd om bredden försvinner ännu mer.
