Hoppa till innehåll

Månad: mars 2022

HÄSTARNA I MITT LIV: Virvla

Då var det dags att berätta om min första stora kärlek i livet, nämligen min första ponny Virvla. Min underbara Virvla. Virvla var en drömmen om en egen ponny som blev sann. Sedan var det hon & jag fram tills jag blev 15 år ungefär. Det var VI i nästan ett decennium. Jag älskade henne så det gjorde ont och jag minns att jag redan som liten jagade upp mig själv genom att tänka på dagen hon inte skulle finnas längre. Som jag önskade att hon alltid skulle vara med mig. 

Virvla var ett Gotlandsruss efter Helios 373. Hon var 8 och jag var 6 år när det blev hon & jag. Vi köpte henne av Maria som jag nämnde flera gånger i mitt inlägg om Lucky. I början slängde hon av mig. Hela tiden. Jag var LIVRÄDD. Hon var inte rädd för något och smart som bara den. Så småningom fick jag vara kvar på ryggen och jag fick i väldigt ung ålder rida ut och ta hand om henne själv i stallet. Just att få ta ansvar och vara själv med ett djur i så ung ålder lärde mig väldigt mycket. Det är såklart en risk att lämna ett barn tillsammans med en ponny, men jag är väldigt glad över att jag fick vara just ensam med henne så mycket.  

Jag minns att varje uteritt var en lek för oss. Jag lekte att vi jagades av fiender. Det var Vilda Västern. Det var Kentucky Derby. Ja några gränser fanns inte. Det var hon, jag & fantasin.  

Även om vi mest lekte så var jag noggrann och tränade flitigt redan då. En gång i veckan red jag för Maria. På Virvla fick jag lära mig grunderna i dressyr & hoppning. Skänkelvikning, skolor och så vidare. Vi utbildade varandra samtidigt. I början kunde hon nästan inte galoppera. Så jag fick med mig många verktyg för att stärka en dålig galopp.  

Så småningom testade vi på att tävla också. Vi red klubbtävlingar till en början och tävlade sedan lokalt i ungefär två år. Vi tävlade mest i hoppning först. Det gick helt okej, men Virvla tyckte att det sög att hoppa med ryttare rent ut sagt. Hon älskade löshoppning dock. Hoppade riktigt fint, och högt!! 

Löshoppning här hemma 2008. 
 
Efter vår första klubbtävling i dressyr, 36% red vi ihop. Virvla vägrade att galoppera, haha!

Ovan ser ni en utav våra första ”tävlingar”. 50cm på klubbtävling 2006 vid juletider. Jag var 10 år här. Inte illa att hoppa med världens gubbmage va?!

Vi tävlade så småningom lite lokalt i hoppning, men det var när vi testade på dressyr som rosetterna började att trilla in. Trots att vi bara tävlade aktivt i ungefär 2 år på lokal nivå i dressyr så vann vi nästan allt vår sista säsong tillsammans. 

Inte nog med att hon lärde mig grunderna i hoppning & dressyr och gav mig min första erfarenhet på tävlingsbanan, hon visade mig hur gränslöst man kunde älska en häst. Jag var hästgalen redan innan Virvla, men efter henne fanns ingen återvändo till det ”normala livet”, haha. 

Framridning till en utav våra sista starter tillsammans, vi vann klassen.

Så småningom växte jag ur Virvla. Min lillasyster tog över ridningen ett tag, men hon hade egentligen inget riktigt intresse. Det rann ut i sanden. Istället flyttade Virvla till en liten mini-ridskola på landet där hon fick några fina sista år i livet. Väldigt älskad av de få elever som red där. Det var så fint att se.

Min lillasyster & Virvla.

Efter Virvla undrade jag om jag någonsin skulle ha samma band med en häst igen. Och nej, samma band går ju inte. Hon var en kärlek, en bland de största jag någonsin haft & kommer att ha. Det kommer flera kärlekar, men aldrig samma kärlek två gånger. Det tog tid innan jag kände lika starkt inför en häst igen, men sedan kom Palle. Och historien efter det vet ni ju.

Virvla var verkligen ingen häst man ”körde med”. Och den typen utav hästar har varit mina favoriter sedan dess. Palle, Ida-Holly & Lillan stämmer väl in på denna beskrivning också. Intelligenta och starka i sig själva. Det är nog ingen slump att det står tre sådana hästar i stallet nu, och Virvla är nog en del utav anledningen.  

Jag har otroligt mycket bilder på Virvla. Det finns säkert bättre… Men här kommer ett par stycken, förhoppningsvis några som ni inte sett innan:

Några bilder från alla uteritter.
Löshoppning. Virvla i sitt esse. På den första bilden ser ni hennes berömda huvudskakning. En kraftig ”släng och knorr” med huvudet som hon gjorde varje gång hon kände sig väldigt nöjd. Hon gjorde den bland annat varje morgon påväg ut till hagen, haha. 
När hästarna var mindre så var min ridbana inte så liten längre. Vi red många pass här hemma.
Mat var viktigt!
Jag & Virvla på ryttarspelen. En årlig tradition i vår stad. Vi var med två gånger.
 
Denna bild får avluta detta inlägget. Tycker verkligen att man ser hur underbart snäll denna ponny var genom denna bild. Hon var en liten rackare i början, men i slutändan var det en ponny man verkligen kunde lita på. Hon var så klok och snäll. Min älskade vän. 
1 kommentar

VECKA 13

Hej & hå. Måndag och ny vecka igen. Snacka om att det var segt att gå upp i morse. Dels för den sena tävlingen igår, men också på grund utav att vi ställt om klockan. Efter jobbet idag så red jag ut på Ida. Hade först tänkt att jag skulle rida ordentligt, men jag hade ont i magen så det blev bara bus istället. Superhärligt! Jag har inget särskilt planerat för resten av denna dag, mer än att veckohandla. Vi ska strax åka in till stan och göra det!

Jag har annars lite allt möjligt planerat denna vecka. Dels lite extra jobb, men återhämtning i form utav massage finns också planerat. Jag brukar försöka att gå på massage 1-2 gånger i halvåret ungefär. Vädret fortsätter vara fint, tänker inte åka till ridhus i onödan efter att vi åkt så mycket i vinter. Så jag satsar på att rida ut hästarna hela veckan förutom i helgen. Då ska hästarna på öppen bana.

Hörs snart igen!

Lämna en kommentar

TVÅA!

Merry fixade en andraplats på 65% i dagens LA:3. Domarens kommentar stämde väldigt väl överens med min känsla. ”Trevlig häst med god energi. Behöver ytterligare bärighet i galoppen. Mjukt ridet. Fin hand.”

Han var väldigt framåt, men galoppen brast i kvalité. Vi gjorde alla moment med godkända poäng, vi behöver bara lite mer träning för att det ska se enkelt och flott ut också.

Jag är nöjd för dagen, men vi kan bättre!!!

Lämna en kommentar

LITE AV ALLT

Denna helg har inneburit lite av allt.

Hur söta?!🥰

I fredags var ridbanan äntligen så pass bra att jag kunde släppa Lillan där. Vi gjorde inget särskilt, hon fick busa av sig och hoppa över ett litet kryss. Hon tyckte det var jätteroligt.

På fredagskvällen blev det en kväll på stan tillsammans med kollegorna. Så trevligt och välbehövligt!

På lördag förmiddag åkte vi till ridhus med Palle & Ida. Jag hoppade Palle. Han är ju inte riktigt ”där” i markarbetet, och det är inte säkert att han någonsin kommer tillbaka till den form han varit i. Däremot så var han ”där” i hoppningen. Han väntade på hinderna och hoppade otroligt väl. Han är alltid noggrann med sina framben, det var han denna gången också. Utöver det kunde jag känna hur han verkligen ”hoppade upp till mig” med en härlig kraft. Han hoppade med ovanligt bra ryggverkan och visade en fin bakbensteknik. Superhärligt.

Mamma red Ida och de såg jättefina ut. Mamma hittade ett fint samspel mellan sina hjälper och inverkade bara bättre & bättre under passets gång. Bland det bästa jag sett dem göra tillsammans. Jag fick mamma att testa några små skutt över ett litet räcke också. De har ridit över en liten upphöjd bom en gång tidigare, det var nog 1-2 år sedan. Mamma har hoppat minimalt i sitt liv (och började rida först som vuxen), trots det så gör hon det så himla bra tycker jag. Mycket bra gjort!

Lördag eftermiddag ägnade jag mig åt styrketräning. 60 effektiva minuter där hela kroppen fick sig en genomkörare!

Lördag kväll blev det middag hemma hos mamma & pappa. Supermysigt!

Idag (söndag) så började jag med att skritta Palle i 50 minuter. Pigg & glad!

Efter det så fick Lillan komma ut på ridbanan. Hon har vilat från ”ridningen” i ca 6 veckor. Det var bara att sitta upp, så duktig!!! Jag nöjde mig med att skritta idag. Vi ökar takten så småningom.

Nu ska jag snart äta lite lunch och sedan ska jag faktiskt ladda upp för tävling. Jag & Merry ska starta en LA:3 i Lammhult i kväll!

Lämna en kommentar

HÄSTARNA I MITT LIV: Lucky Rover

Jag har valt att återpublicera denna lilla serien om några utav de hästar jag haft i mitt liv. Den blev väldigt populär på min gamla blogg. Nu kör vi!

Först ut i denna serie är en ponny jag hade mellan 2007-2012. Lucky. Han var otroligt betydelsefull för min utveckling. Innan jag går in på en liten del utav allt han lärde mig så ska jag berätta vår historia. Jag kan ju förvarna er med att jag egentligen inte vet så mycket om honom, men jag ska berätta det jag vet. Jag tror att nästan alla som någon gång såg denhär ponnyn i verkligheten kommer ihåg honom, så speciell var han. 

Lucky Rover som var hans fulla namn var enligt uppgift född 1991 (tror jag). Och importerades till Sverige någon gång under 90-talet. Han var en irländsk import, och precis som så många andra ponnys från Irland så var hans härstamning okänd. Jag har ingen aning om hans bakgrund på Irland, jag vet inte ens mycket om hans år i Sverige, mycket kan jag bara spekulera i.  

Ett stall i Sverige importerade honom och tillsammans med ryttaren som köpte honom så red de flera Ponny SM i hoppning, kategori C. Jag har varit i kontakt med den här tjejen. Hon mindes honom som het, knepig men underbar. Lucky såldes sedan på toppen av sin karriär till nästa tävlingsryttare. Av någon anledning slutade han att prestera, han triangelmärktes och skulle så småningom skickas till slakt.  

Bara dagar innan han skulle avlivas får Johanna (som nu äger Welsh Cob-hingsten Merry som jag tävlar) nys om detta av en otrolig slump och bestämmer sig för att rädda honom. Jag vet vem Johanna är då, men jag känner henne inte. Hon har själv inte möjlighet att ha honom, men min faster (som har Dolly) tar emot honom. Och det är också hos min faster som jag träffar Lucky för första gången.  

Lucky verkade frisk som en nötkärna, men var stressad & mycket svårriden när han kom till min faster. Tunn & frusen. Min faster hade planen att han kunde vara promenadhäst hos dem, men han var alldeles för svår för det och istället hamnade denna ”problemponny” hemma hos 11-12 åriga jag, haha. Jag fick honom. 

Bland de första ridpassen hemma hos mig, våren 2007.

Han var extremt het. Stressad. Gick (typ) inte att rida ut på. Arg vid sadling. I hans mun kunde man se att han i många år haft ett stadigt drag från bettet. Ju mer man höll, ju mer sprang han så det var inte ”konstigt” att det blivit så. Sadlingsproblemet försvann efter bara 1 vecka, han la aldrig ett öra på sned efter det. Jag vet inte vad det var som gjorde att han ändrade sig så fort om det.  

Sedan fick jag börja om. Tillsammans med min dåvarande tränare Maria (flera av ponnysarna jag ridit/rider är hennes) så tog vi tag i detta. På lång tygel i skritt var han ganska tillfreds redan i början. Vi skrittade BARA, i flera veckor. Långa tyglar och jag skrittade & gjorde halt med hjälp av sits & halsring. Sedan började vi med trav. I början travade vi några få steg och när han blev stressad & gick upp i varv tog jag i halsringen och så ned till skritt igen. Vi lärde om hela honom, och det funkade.  

Under tiden jag hade honom var han aldrig halt och så småningom tränade jag med honom som med vilken häst som helst. Han rörde sig fantastiskt och var en ännu bättre hopp-ponny även om just hoppa & uteritter var en stor trigger för honom. Han behövde en glad ryttare som berömde honom, som var lugn & balanserad. Han älskade beröm, han var så rädd för att inte vara duktig. När man klappade honom sänkte han alltid huvudet och slappnade av. Så i början fick jag klappa mycket. 

Eftersom han var triangelmärkt (av okänd anledning) så tävlade vi aldrig. Vi tror aldrig att det fanns ett betydande fysiskt fel på honom, med psykiskt fanns det mycket att jobba med. Han lärde sig att stå & vänta i transporten vilket han tydligen inte kunnat göra under hela sitt liv som tävlingshäst och de sista åren kunde han stå själv i stallet vilket hade lett till fullständig panik innan.  

Då var jag ganska (läs VÄLDIGT) ledsen över att inte kunna tävla. Jag ville väldigt gärna tävla, jag fick ingen annan ponny så jag fick nöja mig med träningar. Alla i min omgivning sa ”du lär dig så otroligt mycket på denna häst”. Jag såg det inte riktigt så. Jag var väldigt besviken över att inte kunna tävla eller kunna rida på det avslappnade sätt jag var van vid sedan min tid på B-ponny. Att busa i skogen eller att rida ut med en kompis var bara att glömma. Istället trälade jag med den där hästen, och det var många gånger som jag inte uppskattade det… Men mamma sa: ”Det blir ingen annan ponny, det är den eller ingen”. Så det blev helt enkelt jag & Lucky. Och tur var väl det ändå. 

Jag får väl lov att säga att de andra hade rätt. Jag lärde mig otroligt mycket. Eller Maria & Lucky lärde mig. Inte nog med att jag fick hoppa höga hinder på 110-120cm så fick jag lära mig hur man hanterar en väldigt stressad & het häst. Och det handlade aldrig om att ”hålla i och styra”, det handlade om att hitta lugn. I början när Lucky såg ett hinder så stack han. Han var den typen utav häst som hade kunnat springa tills han stupade. Jag kan än idag se hans svett rinna och hans näsborrar fladdra. Trots att han skenade emot hindren så blev det aldrig på bekostnad på språnget. Han hoppade som en gud. Så försiktig. Rev fasen ALDRIG. Men han gillade aldrig att hoppa. Det var stress för honom. Han var förmodligen en stressad häst i grunden, men jag tror också att det är möjligt att han blivit dåligt behandlad i samband med ridning/hoppning.  

Det fanns tränare som bad mig styra in på volt, göra övergångar…. Något som bara triggade honom ännu mer. Det var ju säkert så man hanterat honom i hela hans liv. Utan framgång. Och istället för att göra 500 övergångar som bara triggade honom ännu mer så lärde Maria mig att ta tag i hans problem på en betydligt lägre nivå. FRÅN BÖRJAN. Ja vi tog ett steg i taget. Långa tyglar, skritt, halsring. Bryta mönster. Jag fick lära mig att tänka utanför boxen och fick med mig många verktyg hur man får kontakt med en häst som är helt ”borta” i stress. Jag fick lära mig vikten av en stadig sits och hur mycket en obalanserad ryttare kan stressa en häst. Jag fick lära mig TÅLAMOD. 

Jag hade Lucky i 6 år innan han fick somna in. Han var fortfarande en mycket vacker & ganska stark ponny in i det sista, men han drabbades av cancer som så ofta skimmlar gör och innan det gick för långt så fick han somna in. Jag är glad över att han fick vara häst de sista åren i hans liv, han var väldigt tafatt i kommunikationen med andra hästar. Jag vet inte om hans tidigare värde gjorde att han gått själv i en hage hela livet… Eller om han bara var sådan, men han älskade att äta gräs & att vara ute. Jag är glad över att jag kunde ge honom det i hans sista tid i livet, långt ifrån tävlingar och det som format honom till vad han var när han kom. Han fick leva ett tufft liv, jag önskar att livet hade varit snällare mot honom💔

Några bilder som sammanfattar hur jag alltid kommer att minnas honom:

Vackra & snälla snälla Lucky som lämnade ett stort tomrum efter sig. Jag tänker ofta på honom. 
1 kommentar

ONSDAG

Idag skrittade mamma Ida 50 minuter ute i skogen. En bra aktivitet efter gårdagens hoppträning! Jag red Palle, vi tog oss en uteritt på ca 7 kilometer i samtliga gångarter. Vi var också iväg i 50 minuter. Underbart!

Lämna en kommentar

HÅLLIDEJ; kvällens hoppträning *FILM*

Idas tur att hänga med på hoppträning idag! Jag är så lycklig över denna häst. Hon är fantastisk. Dels så blir jag alldeles salig över förmågan som hon besitter, hon får mig att längta efter större utmaningar. Och så är det hennes fina sätt. Hur hon litar på mig, och jag på henne. Blir tårögd bara av att tänka på hur fin hon är, hoppashoppas att vi får många okomplicerade år tillsammans.

Jag försöker verkligen att INTE skriva hur mycket jag älskar mina hästar i varenda inlägg men jag lyckades inte denna gången heller, haha. Nu ska jag äntligen gå över till själva träningen.

Ida kändes fin från början. När vi skulle hoppa den första lilla banan så kände jag mig fumlig. Sabbade en distans och var inte riktigt där jag kan vara. Jag har inte riktigt den exaktheten som jag hade när jag hoppade som mest, men oftast kommer jag igång. Det gjorde jag denna gången också. Nu var det ett tag sedan vi tränade för Jenny, men vi har verkligen jobbat på det som vi fick till oss strax innan årsskiftet. Det som önskades då var att hon skulle avsluta sprången lite bättre. Det var lite som att hon tappade bjudningen i mitten/slutet av språnget och den första metern efter landningen. Hon tryckte inte riktigt igenom och tog en & annan bakbom då hon var lite snabb ner.

Jag har tagit till mig detta och vi har jobbat på. Dels med dressyrarbetet, men jag har också utmanat oss genom att snurra igång galoppen och hoppat lite större när jag haft möjlighet. Dessutom är hon nyklippt och sadeln är tillfixad. Det gör nog sitt med. Roligt nog så såg hon stor skillnad.

Ytterligare något som var bättre idag var vårt arbete över upphöjda bommar och de små hinderna. Jag har ibland lite svårt att motivera Ida och få henne att verkligen göra arbetet bra över mindre hinder då hon själv inte tar särskilt stort notis om dem.

Supernöjd!

Lämna en kommentar

MÅNDAG

Lugn start på veckan. Hästarna har vilat. Jag har passat på att köpa band och satt upp dem i paddocken. När jag & Lillan kan sätta igång igen så blir det lite mer pedagogiskt och lättare för henne att förstå att hon ska springa runt spåret. För det fattar hon inte än.

Än är paddocken inte tillräckligt bra för att använda, men förhoppningsvis blir den det under veckan. Då kommer jag låta Lillan få springa runt och vänja sig vid banden, eventuellt med något litet hinder. När tiden sedan finns så blir det att försöka att ta tag i ridningen igen.

Jag & andra sidan har inte vilat utan avverkat 55 minuter Les Mills Bodycombat. Fick med mig lillasyster denna gång. Kändes bra!

Imorgon är planen att Palle ska ridas ut av mamma och att Ida får följa med på hoppträning för Jenny. Palle behöver med hoppa, redan två veckor sedan sist. Jag hoppas på att vi kan få till det i helgen. I helgen är jag även anmäld till tävling med Merry!

Lämna en kommentar

SUMMERING AV VECKAN

Mån: Rask promenad på 30 minuter samt 55 minuter Bodycombat. (Jag brukar promenera på min rast på jobbet så länge vädret är hyffsat.) Det var ny release på Bodycombat (alltså en ny version) och jädrar vilken träningsvärk jag fick!

Tis: Rask promenad på 30 minuter. Vi åkte till ridhus! Mamma red Palle och jag red Ida. Hästarna skoddes även om.

Ons: Ida skrittades i skogen. Underlaget var ganska dåligt, så tyvärr endast en sväng på 30 minuter. Bättre än inget!

Tors: Rask promenad på 30 minuter. Dressyrträning för Ulla med Ida. Scrolla ner lite för att läsa ett längre inlägg om träningen!

Fre: Mamma skrittade Palle i skogen. 50 min. Jag själv körde 55 minuter spinning. Det kändes bra, nu är jag i form igen.

Lör: Jag körde dubbla gruppträningpass tillsammans med mamma. 70 minuter totalt. Först 30 minuter kondition, sedan 45 minuter styrka. En bra genomkörare för hela kroppen. Ida gick sedan en uteritt på ca 7 kilometer med mycket trav & galopp. Första gången vi kunde öka tempot. Superhärligt! Det märktes att vi inte konditionstränat ute på vägarna på ett tag, hon flåsade mer än vad hon brukar. Palle fick göra samma, men i kortversion. Han fick en snabb runda på 5 kilometer.

Sön: Dressyrträning med Merry för Ulla. Inlägg + film från träningen finns om ni scrollar. Efter det åkte jag & mamma till ridhus med Palle & Ida. Jag red Ida över bommar och något enstaka litet hinder. Hon var MAGISK. Galet fin. Skitfin!!! Bland det finaste hon någonsin varit. Mamma red Palle, det gick bra för dem också. Vi är supernöjda!

Sammanfattningsvis 3 träningspass för mig, om vi inte räknar med promenaderna. Ganska tuffa träningspass där jag tagit ut mig ordentligt.

Ida har gjort 5 ridpass denna vecka och Palle 4 ridpass. Jag har gjort ytterligare ett ridpass på Merry. Äntligen kan hästarna ridas ut mer. De behöver verkligen det! Då kan de äntligen få den variation de behöver. I veckan som kommer har jag planerat in en hoppträning på tisdagen, men annars tänker jag inte åka till ridhus/ridbana förens till helgen. Nu ska vi njuta av att inte behöva åka flera kvällar på en vecka.

Lämna en kommentar

HÄLLEBO MERIADOC; dagens dressyrträning! *FILM*

Idag har jag & Merry tränat för Ulla igen. Vi fokuserar på grunderna. Rakriktning & lösgjordhet. Ulla hjälper mig att guida hans kroppsdelar rätt så att han verkligen får varje ben under sig och kan jobba igenom kroppen. Just nu finns tendensen att han lägger rumpan lite till vänster, det uppfattar jag knappt om jag ska vara ärlig. Men när vi får hjälp att hitta precis rätt så märker jag verkligen skillnad. Idag fick jag tänka ”en tendens till förvänd sluta” i vänster varv för att få honom rak. Så välbehövligt att få hjälp med detta, för det är just detta som är så viktigt.

I galoppen vill han bli lite som en gunghäst. Där jobbar vi på att få en intensivare, kvickare och kraftfullare galopp där han trycker på igenom ryggen också. När han gungar runt så har han nämligen tappat lite av sin ryggverkan och kraft ifrån bakbenen. Bitvis så fick vi till det och då blev det en stor skillnad på känslan. Kändes verkligen som en galopp som skulle ge bra förutsättningar till att rida in i en rörelse eller hoppa ett hinder. En BRA galopp helt enkelt.

Så nyttig träning idag. Och Merry var superduktig. Jag fick en påminnelse om att vara tydlig med mina hjälper. När jag var tydlig med mina hjälper och verkligen frågade Merry om han kunde ge mig mer så sa han: ”Absolut, det ska jag försöka göra”. Ibland är jag för otydlig och kanske inte riktigt tror själv att det finns mer att hämta. Men fråga kan man alltid.

1 kommentar