Hoppa till innehåll

Kategori: Personligt/Åsikter

SYMMETRISK?

Publicerat av Ellen den 14 maj, 2026

I mitt jobb så möter jag många som tror att de har ont i en höft (eller vad det nu kan vara) för att de har hört eller upptäckt att de är lite sneda. Och ja, innan jag säger något annat. Sådant kan givetvis spela roll. Varje fall är unikt, men jag trodde tidigare att sådant spelade större roll än vad det gör. Dessutom. De kan ju faktiskt ha blivit sneda som ett resultat av att de HAFT/HAR ont. Jag upplever att det ofta går åt det hållet istället. Att det oftare är ett resultat av smärta snarare än orsaken.

(I detta inlägg pratar om jag om skillnader av normalvariation, det finns avvikelser som frångår det normala, och då kan man behöva hjälp.)

Här är ett exempel:

Ni kan se att min nedre trapezius är i olika höjd. En asymmetri som jag är född med, olika långa ben har jag också. Och på det så kan vi lägga till plattfot. Hualigen. Hur ska det gå?

Min bild visar något där vissa skulle börja gaffla om saker som: obalans, felaktig hållning, svag lower trap, roterat bäcken och att detta skulle vara orsaken till eventuell smärta.

Trots att jag inte symmetrisk så ser man god funktion och en stark & stabil pull up. Smärtfri är jag också trots att jag är ”sned” och dessutom belastar mina skuldror mer än de flesta. De få gånger som jag har ont så kan jag sätta en miljon på att det beror på stillasittande, stress eller överansträngning från gymmet.

Och poängen jag nu ska komma till. Kroppen är inte symmetrisk och behöver inte vara det för att fungera bra eller vara smärtfri.

Benlängdsskillnader är extremt vanliga. Skulderblad sitter nästan aldrig identiskt. Revben/bröstrygg är ofta lite roterade. Höger/vänster muskelmassa skiljer sig nästan alltid åt. Dominant sida påverkar hållning och rörelsemönster. Trots detta så har majoriteten inte ont, presterar normalt och behöver inte “korrigeras”.

Det finns inga starka samband mellan asymmetri och smärta i forskningen. Många får ont utan tydlig asymmetri, och många med tydliga asymmetrier har inga besvär alls. Det kan vara värt att komma ihåg innan man börjar att leta fel och drar förhastade slutsatser om små & helt normala skillnader.

Lämna en kommentar

💥MÅL💥

Publicerat av Ellen den 13 maj, 2026

Tänker att jag kan delge lite mål, planer & tankar inför framtiden. Det är mycket som kan komma emellan och man får planera om. Vi utgår från drömscenariot helt enkelt!

Vi börjar med Hilma. Vi har betat av ett av våra delmål, att bli stabila i LB. Vi red på 66% i vår debut, sedan 68% och nu senast 75%. I början av juni är målet att debutera LA. Och sedan är nästa mål att förbereda oss inför Svenska Mästerskapen för Connemara där vi ska starta SM-klassen som går i LA. Vi har inte riktigt alla moment helt befästa än, men om vi har en bra dag (och lite tur) så tror jag att vi kan göra en stabil & godkänd insats.

Ida har också betat av årets första delmål. Dels att komma ut på tävling, men också göra 110 cm på ett bra sätt. Vi har gjort tre starter i 110 cm med resultatet, 0 fel, 0 fel och sedan 4 fel. Känts bättre för varje runda. Nästa delmål är att starta 115 cm, sedan 120 cm. Ett annat mål är att lastträna och hinna åka lite med henne innan dess då hon inte har varit helt 100% med transporten sedan olyckan, det märks inte hemma, men ihop med stressen på tävling så blir det för mycket.

Jag har precis löst tävlingslicens för Pallebus. Så vi ska förhoppningsvis ut och ta några lätta klasser. Vi får se om det kan bli något för mamma & Palle också, eller om de nöjer sig med att träna i år också.

Hayley ska gå på bete hela sommaren. Det kommer att göra gott för hennes kropp. Stärkande att få vara ute mycket och röra sig över stora ytor. Kommer att jobba henne från marken och kanske rida litegrann i mån av tid. Sedan får hon åka tillbaka Jennifer (som red in henne) för vidare utbildning framåt sen höst/tidig vinter. Sedan är målet att prioritera hennes träning allt mer, nästa år hoppas jag på att vi två ska göra entré på tävlingsbanan. Blir alldeles pirrig bara jag tänker på det. Mycket arbete är kvar innan dess, men målsättningen är klar och planen är lagd. Så spännande!

Jag har inga specifika mål vad det gäller min egen träning just nu. Den kommer att få stå tillbaka något på grund av att jag hoppas på att kunna rida en hel del, åka på resor och framförallt ta hand mycket om hundarna nu till en början. Jag tror att det är realistiskt att hinna med gymmet 1-2 gånger per vecka i dagsläget, så det är mitt mål. Jag får ta det lite som det kommer och träna utefter hur möjligheterna ser ut. I augusti ska jag springa ett lopp, så mitt mål utöver att gymma 1-2 gånger per vecka blir att börja jogga. Det räcker med en gång i veckan. Planen var egentligen att börja tidigare, men jag har inte kommit till skott än. Jag får nog sätta ett startdatum🙈 På sikt så är målet att göra ett SM i streetlifting, nästa år närmare bestämt, ett av kraven är att bemästra en muscle up. Mina muscle ups är inte perfekta än (de är väldigt stränga med formen), men det känns ju helt klart som att det ska vara görbart tills dess.

Sista men inte minst, hundarna. Vi har inga särskilda mål med hundarna då vi inte har någon ambition till tävling eller liknande. Tänker att jag så småningom ska plocka upp sök efter kantarell som jag & Idun började att träna på i höstas. Ninlil ska givetvis börja göra små träningspass och vi ska utforska vad hon gillar. Ett mål är definitivt att komma iväg på valpträff hos uppfödaren och vi vill gärna prova på lure coursing (men det sistnämnda ligger ju en bit framåt i tiden). Just nu finns det inga planer på att gå någon kurs, det hade vi gärna gjort. Hon som vi brukar träna för har flyttat, så vi får se om det blir kurs för någon annan så småningom eller om vi försöker att hålla i det på egen hand.

Och med det sagt, här kommer lite motiverande och härliga minnen från tidigare tävlingar:

”Detta gav mig gåshud. Bra ridning. Bra balans. Harmoniskt. Ett nöje att se!”
”Väl balanserad och bärig häst som du plockar fram det bästa ur. Lycka till!”
✨

Ovan: Idas debut. Nedan: Ida felfri i 125 cm. Under 2024 så var vi placerade i 125 cm och debuterade även 130 cm på ett bra sätt. Jag har inte tävlat 120 cm sedan dess, men jag hoppas att det blir comeback på den nivån i år.

Ett axplock från några av alla härliga minnen. Alla hästar som jag tävlat genom åren fick inte vara med i denna kaskad av bilder & filmer, men jag är tacksam för var & en av dem.

Lämna en kommentar

DET SKA BÖRJAS I TID

Publicerat av Ellen den 6 maj, 2026

I måndags så fick Ninlil vara med på ridbanan när mamma red. Jag trodde att jag skulle behöva hålla henne i famnen, men hon var så lugn och trygg. Så hon låg lugnt och väntade medans jag stod bredvid och hjälpte mamma i ungefär 20 minuter. Duktig tjej. Det ska börjas i tid! Det är viktigt att ge dem en möjlighet till lugn såhär i början, men också att de i små doser får vara med på några av de saker som de förväntas vara med på i framtiden. På så sätt så blir det naturligt från början.

Det är ju alltid en vattendelare. När kan man göra vad? När ska exempelvis unghästar ridas in? ”De växer ju fortfarande” är det några som skriker i högan sky. Märkligt det där, forskningen visar att det är BRA att belastas i unga år MEDANS man växer. Det förbereder kroppen för vad den ska tåla och bygger upp den inför framtiden. Det finns mycket myter om det där både på hund, människa & häst. Träning är bra. Allt är en dosfråga (och man börjar med en lätt & liten dos) samtidigt som man ska vara uppmärksam på den individ man har framför sig. Alla är olika, men att starta träningen i tid tror jag att alla vinner på.

Lämna en kommentar

”BRA RUNDA”

Publicerat av Ellen den 4 maj, 2026

Vad är egentligen en bra runda? Det är olika för olika människor, och dessutom så kan ju en runda vara bra utefter just det specifika ekipagets förutsättningar. Men det märks att människor lägger väldigt olika värdering i det uttrycket.

Jag tycker exempelvis inte att runda där hästen behöver slå med huvudet eller gapa stort flera gånger är en bra runda. Det är helt OK att det händer, men det är ett tydligt tecken på att hästen inte är i balans och att tygeltagen inte går igenom och för mig är det väldigt viktigt att man som ryttare SER det och inte förklarar bort det.

För mig gör det inget om man behöver rätta galoppen eller kommer fel på hindret någon (eller några gånger) så länge som höjden är lämplig och att hästen är tillräckligt fit för att kunna lösa det med lätthet.

Ett nedslag eller två kan man ha utan att det är en dålig runda beroende på hur rivningarna sett ut. Däremot, har man ofta 8 fel, då bör man enligt mitt tycke gå ner ett pinnhål. Att få en vägran någon gång kan ju vara OK beroende på vad som hänt, men det är en röd flagga. Hästen har tydligt markerat att den inte KAN eller VILL, det ska man ta på allvar och man ska (eller jag tycker iallafall det) omgående gå ner i klass. Stopp på hinder ska inte normaliseras eller förklaras bort, då har man snart problem.

En bra runda för mig ska se trivsam ut för hästen och det sa vara konstruktiv ridning som bygger inför framtiden.

Alla rundor blir inte bra, och det betyder inte att man ska trycka ner sig själv. DET ÄR SUPERVIKTIGT. Jag tycker ändå att det är viktigt att kunna konstatera faktumet och sedan lägga upp en plan för att lyckas bättre nästa gång, eller gången efter det.

Lämna en kommentar

ÄLSKAR BUSVÄDER

Publicerat av Ellen den 26 mars, 2026

Blev en otrolig promenad med Idun igår. Jag älskar busväder. Solen sprack fram ur en dramatisk himmel och vinden sliter tag i träden.

Jag tycker det är härligt när naturen är lite vild & fri. Känner mig som allra mest närvarande och levande i de stunderna.

Men med det sagt. Hade inte viljat på bo på schlätta och ha kall snålblåst rätt in i nacken varje dag, haha.

🤣
Lämna en kommentar

DISCIPLIN?

Publicerat av Ellen den 13 februari, 2026

Hade en liten rant för mamma i stallet häromdagen gällande det här med disciplin. Tänkte att ni skulle få höra den också, haha.

Disciplin och att vara den som ”gör jobbet” är ju varannan onlinecoachs favoritfras och har varit ett tag. Jag är väldigt kluven till det där, och det har jag alltid varit. Det finns så mycket som jag tycker är skevt med vissa saker som de säger om jag ska vara helt ärlig.

Eftersom att jag gillar att träna så får jag upp en hel del inlägg i flödet, ni kanske är förskonade från detta. Men åter till saken. Behövs det disciplin och lite jävlar annamma? Ja det gör det, men det är ju också väldigt lätt för en influencer på instagram att raljera om det där på grund av två väldigt enkla anledningar:

  1. Det är deras jobb. De tjänar pengar på att gå till gymmet, hålla sig i form och göra content (alltså inlägg till sina sociala medier).
  2. Träning är deras hobby! Väldigt lätt att lyfta sig själv och påstå att man själv har bra disciplin och gör jobbet när man i själva verket åker till gymmet och gör det som man gillar mest.

Självklart kan människor behöva en spark i baken. Vi BEHÖVER röra på oss, jag är den första att skriva under på det. Men jag tror på att hitta sitt EGET varför, sitt eget driv och försöka att hitta något som man själv gillar och som passar in i ens livspussel. Summa summarum så tycker jag väl helt enkelt bara att retoriken som vissa använder är lite tröttsam och inte helt rättvis.

Mvh från någon som inte tänker påstå att jag har bättre disciplin än någon annan bara för att jag åker till gymmet och utövar min hobby.
Lämna en kommentar

LÄNGTAR

Publicerat av Ellen den 6 februari, 2026

OM jag längtar tills hästarna är i träning igen. Vecka 7 (alltså nästa vecka) är tanken att sätta igång dem igen. Det har varit några bumps in the road, men hoppashoppashoppas att vi får en lång och bra sammanhängande period nu. Snälla!

Jag läste en text på Solo Equine som delades på Facebook och blev inspirerad och ännu mer taggad på att rida så bra som jag bara kan när vi sätter igång igen. Texten löd såhär:

”If there is one thing I’ve done throughout my career, it’s ride a lot of young horses.

When you spend that much time starting horses from the ground up, you start to realize that we often talk about ”suppleness” as if it’s a gym goal, something to be achieved through more bending, more lunging, or more ”work.”

But with a young horse, stiffness isn’t a physical problem. It’s a mental one.

Stiffness is the physical manifestation of doubt.

When a young horse is out of balance, they feel vulnerable. Their instinct is to brace, to lock their neck, hollow their back, and wear their muscles like internal armor. They are holding onto themselves because they don’t yet trust that they can stay upright without that tension.

You cannot force a horse to be supple. You can only invite them to be balanced.

Suppleness is what happens the moment the horse feels secure enough to let go. It’s the ”release” of the internal brace. As the rider, your job isn’t to ”bend” the horse into submission; it’s to be so steady in your seat and so clear in your intent that the horse feels safe enough to let go.

This is the ultimate parallel in life and training:

  • Balance is the prerequisite for freedom. It is the rider being so predictable that the horse can find his own center.
  • Suppleness is the evidence of that freedom. It is the ”release” of the muscles once the fear of falling is gone.
  • Trust is the bridge between the two.

Suppleness isn’t something you create; it’s what’s left over when the horse finally feels secure enough to drop their internal armor and let the movement flow through them.

Next time you feel resistance under the saddle, don’t ask ”How do I make them bend?” Ask, ”What am I doing that makes them feel like they need to hold on?”

Mastery isn’t forcing the suppleness. It’s creating the safety that allows the suppleness to emerge.”

Det finns några tillägg som jag skulle kunna addera och saker som jag kanske inte riktigt håller med om till 100% i alla situationer, men strunt samma, summa summarum är att jag älskar detta sättet att tänka och det inspirerade mig. Jag är redan inne i detta tänket sedan innan, men nu blev jag inspirerad att vara ännu noggrannare med att fråga mig själv: ”Hur kan jag göra för att min häst ska vara ännu mer avspänd, bekväm och låta energin flöda igenom kroppen?” Allting går alltid tillbaka till mig som ryttare, aldrig tvärt om.

Lämna en kommentar

KOST

Publicerat av Ellen den 2 februari, 2026

Nu när jag har ett specifikt mål så försöker jag att optimera min träning & kost. Det finns givetvis rekommendationer att utgå ifrån, men i slutändan så måste man också våga testa sig fram. Vi är olika.

Specifika resultat kräver också specifik kost. Så just nu räknar jag mina kalorier och makronutrienter. Kalorier är ett mått på energi, och makronutrienterna är helt enkelt fördelningen av energin i form av fett, kolhydrater och protein. I vanliga fall så bryr jag mig inte om att räkna kalorier och makronutrienter, men det är ett bra verktyg om man är ute efter ett visst resultat som jag är just nu.

Jag äter ca 2 gram protein per kilo kroppsvikt per dag. Jag är dock inte supernoggrann, jag ligger mellan 115-150 gram protein per dag. Det viktigaste är att jag landar i det spannet.

Vad det gäller kolhydrater så ligger jag på 200 gram som allra minst, jag får endast ligga på så lite som 200 gram om jag har en vilodag/lugn dag. Jag vill helst hamna på 240-280 gram per dag. Vissa dagar lägger jag mig betydligt högre, upp mot 350 gram kolhydrater. Jag märker direkt om jag ligger efter, trycket försvinner och jag kan inte riktigt prestera på den nivå som jag kan.

Vad det gäller fett så ligger jag på ca 40-60 gram per dag. Oftast landar det på 50 gram. Här håller jag mig medvetet i det lägre spannet för att ha råd att äta mer protein & kolhydrater. Fett är livsviktigt att få sig, så att ligga konsekvent på exempelvis 40 gram utifrån min vikt per dag under en lång tid skulle förmodligen ge mig negativa konsekvenser ur ett långsiktigt perspektiv (det beror på lite olika faktorer). I slutändan blir dock mitt totala intag av fett lite högre eftersom att jag inte följer min diet under veckans alla dagar, det är minst en gång per vecka som det är något planerat som innebär att vi äter borta, fikar eller något annat. Och detta är inte så viktigt att jag säger nej till sådant, extra påfyllning emellanåt gör bara gott. Plus att bakverk, socker, godis och chips är inget som jag vill utesluta ur mitt liv. Inte ens tillfälligt, haha.

Något som spelar stor roll är tajmingen. Jag äter inga större mängder fett eller protein innan ett träningspass då jag som många andra blir väldigt seg av det. Utan i anslutning till ett träningspass så väljer jag att äta något som innehåller mycket kolhydrater och har ett lågt innehåll av fibrer. Så att planera mina måltider utefter när jag tränar är ett måste och det gör stor skillnad för mig. Därmed inte sagt att en fiberfattig kost är bra, det tar jag igen på andra måltider, men i anslutning till träning funkar det allra bäst att äta lättsmält mat. Där är vi också lite olika känsliga, vissa påverkas mer, andra mindre.

En ganska typisk måltid för mig. Grönsaker, kött och så potatis eller ris.
Lämna en kommentar

50+

Publicerat av Ellen den 31 januari, 2026

I torsdags berättade jag om olyckan på instagram. Det tog inte lång tid innan 50+ meddelanden dök upp i inkorgen. Det var så många som skickade kärlek, omtanke och delade med sig av egna erfarenheter. Väldigt fint.

För några år sedan var engagemanget på min instagram betydligt högre. Folk gillade & kommenterade mer. Men det där har planat ut. Lite samma som med bloggen. Innan satsade jag ju dessutom lite mer, det beror säkerligen på det också. Ytterligare en faktor är att jag tror att folk är mindre på sociala medier idag vilket bara är bra enligt mitt tycke.

Hursomhelst. I slutändan så uppdaterar jag mest för min egen skull så det är inget som bekommer mig (även om det alltid är roligt att få positiva interaktioner), men detta blev ändå en påminnelse om hur många det är där ute som fortfarande följer mig i det tysta. Så tack för all omtanke, det uppskattas verkligen🫶❤️

Lämna en kommentar