Jag vill slå ett slag för att INTE fokusera så mycket på hur hästen exempelvis känns i handen eller vart huvudet är. Dessa saker är givetvis relevanta. Men de är också resultatet av som händer i hästens kropp som helhet.
Lillan kan exempelvis växla mellan att vara både lite tom & stark i handen (även om jag tycker att vi mestadels har en ganska fin kontakt). Jag skulle kunna haka upp mig på det och beskriva henne som orolig eller tjafsig i kontakten. Istället tänker jag något i stil med: ”Oj, nu har vi tappat balansen lite. Nu får jag hjälpa henne att balansera upp sig”, eller ”Hon är trött, vi pausar.”
Ida är den häst som just nu är allra mest vältränad. Hon är också bäst i kontakten. Det är ingen slump. Ida var extremt tom i handen och slingrig som unghäst. Så den fina kontakt som hon har nu är alltså inte något som alltid varit där utan beror på att hon just nu är mest bärig, balanserad & gymnastiserad av hästarna i stallet. Faktum är att jag aldrig haft en häst som INTE varit bra i kontakten efter att vi kommit en bit in i utbildningen.
Ett första för steg att komma ifrån fokuset på hästens huvud är att beskriva det som händer på ett annat sätt. Istället för att beskriva passet utefter vart hästen hade sitt huvud så kan man istället beskriva sitt ridpass utefter arbetet i hästens kropp som helhet och ens egna insats istället för att lägga det på hästen. Istället för att säga eller skriva: ”Tjafsig, över tygeln och stark i handen” så kanske man kan beskriva det som att man inte riktigt lyckades med balans & bärighet så bra som man hade önskat. Eller ”För dagen så valde jag ett tempo som var för högt och red ifrån balansen, sedan fastnade jag i handen eftersom att min inverkan med sätet inte gick igenom.” Analysen kan ju mynna ut i många saker.
Man kan undra varför vi fäster så mycket vikt vid hästens huvud? Eller undra & undra. Jag skulle säga att det beror på flera faktorer, men jag tänker inte redogöra för mina teorier just idag. Inlägget behöver ju inte bli längre än vad det redan är. Men en del i det hela kanske beror på att det är det första man ser och det som lättast bedöms? Det är svårare att se hur hästen bär sig och använder sin kropp. Det kräver helt enkelt mer kunskap.
Hursomhelst. Kontentan av detta är att jag själv i huvudsak försöker att beskriva ridpassen utifrån vad ”problemet” var och inte symtomet som hästen uppvisade. Det blir mer konkret och innebär också att jag lägger ansvaret där det hör hemma. På mig själv. Det betyder INTE att man ska vara nedlåtande mot sig själv eller intala sig att man ridit dåligt. Lika positiv och stöttande som man förhoppningsvis är mot andra ska man också vara mot sig själv💌
Genom att konkretisera det hela så är det också lättare att förstå vad det är man ska göra åt det. Och det är givetvis inte att sätta på en graman🤪
