Kategori: Personligt/Åsikter

Jag får ganska många frågor om smärta, övningar och dylikt. Många vill ju väldigt gärna ha övningar när de har ont, och det är ju kul att de är ambitiösa!

Jag älskar när folk tycker att det jag säger är värdefullt & intressant, och jag delar mer än gärna mina tankar. Samtidigt så är jag ganska snabb med att hjälpa folk vidare om det låter som något som behöver utredas vidare, jag är ingen läkare. Ibland behövs en bra läkare, fysio eller annan kompetens än några snabba råd på gymmet eller massagebänken.

Jag har läst på mycket. Och det är egentligen för att jag vill kunna stå för väl grundade råd med gott samvete. Inte att jag står & gissar baserat på någon lös teori. Man är ju givetvis fri att göra som man vill, men jag tycker att man ska börja i rätt ände. Att få mer kunskap som man sedan kan använda som underlag till sina beslut brukar kännas bäst i slutändan.

Hur som helst. Att vara stark, vältränad och ha en bra fysisk kapacitet minskar risken för många besvär, men det är absolut ingen garanti för att slippa smärta eller skador.

Svaga människor kan få ont. Starka människor kan få ont. Tränade människor kan få ont. Otränade människor kan få ont. Kroppen är inte en maskin där rätt mängd träning innebär att ingenting någonsin går sönder.

Var ska man då ens träna? Simpelt, för att det fortfarande lönar sig. En stark och vältränad kropp har ofta bättre förutsättningar att hantera belastning, återhämta sig och behålla sin funktion när något väl gör ont. Träning kan också vara ett viktigt verktyg för att gradvis återgå till belastning efter en skada.

Och något annat som är viktigt att komma ihåg: all smärta behöver inte ”fixas”. I många fall läker kroppen vävnaden över tid utan att du behöver göra något. Precis som när du får ett skrubbsår på knäet.

Övningarna vi använder under tiden medans vi har ont är INTE det som läker själva skadan. De kan istället hjälpa oss att bibehålla eller återfå styrka, rörlighet, belastningstolerans och funktion medan kroppen gör sitt jobb. Studier visar att träning hjälper, men de visar också att olika typer av träning hjälper. Det har visat sig att exempelvis bänkpress kan lindra smärta i ryggen. Vi har det svart på vitt att det inte finns mirakelövningar. Däremot så kan givetvis olika övningar vara mer eller mindre fördelaktiga på individnivå. Det vissa tycker är en bra övning för sin onda axel kommer att trigga mer smärta i en annan.

Detta betyder inte att rehab är meningslös, tvärt om. Det betyder att vi ibland behöver skilja på vad som faktiskt läker en vävnad och vad som hjälper oss att fungera så bra som möjligt medans den läker. Tänk såhär: smärta går många gånger över med tiden, övningen hjälper dig att bibehålla funktionen under tiden.

Träning är ingen försäkring mot smärta. Men det är fortfarande en av de bästa investeringarna du kan göra för din kropp.

Målet är inte att aldrig få ont. Målet är att ha en kropp som har god kapacitet att hantera det när livet händer. Att ha lite ont emellanåt, det är en del av livet och är helt normalt!

Nu blir det lite kostprat igen. Jag har tänkt på detta med ”80/20-tänket” och ”balans”.

Vi hör ofta uttryck som ”ät enligt 80/20” eller ”allt handlar om balans”. Problemet är att de låter enkla, men sällan förklaras särskilt väl. Därför blir 80/20 mer en slogan än en konkret vägledning. Samma sak gäller ordet balans. Många verkar tänka att varje dag, eller varje vecka, måste vara perfekt balanserad. Väldigt kortsiktigt. Men livet funkar ju inte så. Det viktigaste är att trenden går rätt över tid, månader & år.

Ifall någon inte är med på vad 80/20 är. Det innebär att du äter hälsosam och näringsrik mat 80 procent av tiden, och unnar dig vad du vill de resterande 20 procenten. En regel som låter ”rimlig”, men vid närmare eftertanke så blir det ändå diffust. Jag ska förklara hur jag tänker.

80/20 är inte en vetenskaplig regel, utan en tumregel för att hjälpa människor att undvika ”allt eller inget” vilket jag såklart fattar. Och många har säkert fått jättebra hjälp av att tänka så, och det är ju toppen. Min frågeställning blir (näsvis som jag är, haha). Vad innebär egentligen de där ”80 procenten”? Vem avgör vad som är bra mat och vad som hamnar i de resterande 20 procenten?

Två personer kan säga att de äter enligt 80/20, men ändå ha helt olika matvanor. Och någon kanske äter 80 % ”rena” livsmedel men ligger på ett kaloriöverskott varje dag vilket betyder att personen går upp i vikt trots att de följt regeln.

Personligen tycker jag därför att det är mer hjälpsamt att fokusera på helheten än på en godtycklig procentsats. Se till att kosten täcker kroppens behov och att energibalansen matchar ditt mål. Då finns det också utrymme för livsmedel du tycker om utan att behöva fundera på om de passar in i ”20 procent” eller inte.

Eller så tänker man bara inte så mycket alls, haha. Detta handlar inte om att jag vill smälla någon på fingrarna, 80/20 är en rimlig approach, men det tåls ändå att ifrågasättas litegrann tycker jag.

Tänkte att jag skulle dela ut en känga igen. En liten bara, haha.

Jag gillar ju att träna, så jag får ju givetvis upp ett x antal online-coacher i mitt flöde. Många av dem är kanonduktiga och jag tycker att det är kul att kolla på deras content. Och allt behöver inte vara perfekt. MEN när de trycker hårt på saker som: ”på mitt kostschema så kan du gå ner i vikt utan att vara hungrig” samt ”du kommer att bli av med ditt sockersug” och yada yada så blir jag lite trött. Det är ändå några stycken som har detta som sitt försäljningsknep.

Först. Ja, vad du äter spelar jättestor roll för din mättnad. Det är extremt relevant, speciellt vid ett underskott. Men det är också helt normalt och vanligt att du förr eller senare på ett kcal-underskott blir hungrig. Hunger, mättnad och dylikt är väldigt inviduellt. Därför får vissa kämpa, andra inte.

Hursomhelst, som jag sa, de allra flesta blir hungriga efter kortare eller längre tid på ett underskott. Det är liksom ett bevis på att det fungerar (fast inte nödvändigtvis😜). Ni fattar. Och diet & sockersug är en dålig ekvation från början. Självklart blir många sugna på energirika grejer om de är i ett underskott.

Summa summarum. Beroende på dina inviduella förutsättningar så kan du absolut gå ner i vikt utan att vara hungrig, till en viss gräns. Ett bra kostupplägg kan minska hungern betydligt genom att innehålla mycket protein, fiberrika livsmedel, mat med stor volym (grönsaker, potatis, frukt), lagom stort kaloriunderskott och regelbundna måltider.

För vissa personer, särskilt i början av en viktnedgång eller vid ett måttligt underskott, kan hungern vara ganska liten eller obefintlig. Om de tidigare åt mycket energität mat eller smååt ofta kan de känna sig betydligt mättare på en mer genomtänkt kost.

Jag blir bara lite trött när man säljer in det så hårt som vissa gör, för det är ett faktum att det kommer att vara långt ifrån allas sanning. Många kämpar dessutom väldigt hårt med detta, så jag tycker det är viktigt att vara ärlig. Eller är jag bara en tjurig kärring? Haha.