Igår startade jag & Hilma mästerskapsklassen på Connemara-SM!
Vårat mål sedan ett år tillbaka var att starta just mästerskapsklassen på Svenska Mästerskapen för Connemara. Då hade hon inte ens tävlat än. Hon har på ett år gått från tävlingsdebut i LC till LA.
Igår var hon magiskt fin och vi satte alla svårigheter som inte riktigt är helt befästa ännu. Galoppdelen är vår styrka, men i den sista galoppen så blev det lika snopet som när man river sista hindret i en omhoppning. Hon råkade nämligen lägga tungan över bettet, så galoppen uteblev. SÅ RETLIGT SÅ ATT DET TYP INTE FINNS.
Så tre moment i galoppen (varav en med koffecient) ”belönades” med 2:a, 3:a & en 4:a. Vi hade något så bra på gång. Att vi ändå landar på 62% i slutändan skvallrar om att vi var påväg mot ett nytt personbästa i LA med råge och kunnat ge de andra en match vilket såklart gör detta extra irriterande. Speciellt eftersom att detta var årets mål.
Så på många sätt en besvikelse såklart. Men saker som dessa händer ibland. Vi tar med oss att vi var riktigt vassa igår och att vi kunde leverera ett program med ännu högre kvalité jämfört med debuten som endast var för ett fåtal veckor sedan. Allting har kommit på plats ännu mer. Ytterligare ett kvitto på det arbete som jag och hennes ordinarie ryttare lagt & lägger ner. Och bara det faktum att vi tog oss till vårat mål. Och vi tog oss inte bara dit, utan kan vara stolta över de uppvisningar som vi har gjort.
Hela 2 timmar & 30 minuter hade jag till tävlingen igår. Så lite mellis fick packas!Jag var extra traditionell igår med vita ridbyxor (brukar ha beige annars) och nya KRITVITA handskar. Knoppning pågår. Ser lite löjligt ut att stå på en pall vid en c-ponny. Men jag gillar att stå högt över, haha. Strax dags för start. Fina Hilma efter vår start. Hon & hennes ordinarie ryttare tävlar vidare i helgen. Imorgon åker jag och hejar fram dem lite extra. Stort lycka till!Lämna en kommentar
Igår åkte jag, Ida & Jenna till Huskvarna och deras stora fina bana på 62×100 meter. Ett toppklass-ställe att tävla på. Jag & Ida startade ”bara” en 120 cm bedömning A igår. Ingen ridning mot klockan alltså, målet var att rida ytterligare en 120 cm som bygger för kommande starter.
Ida var helt KLOCKREN igår och hoppade felfritt. Underbar känsla. Fjärde nollan på raken för oss och både idag & förra tävlingen i Kinda så har jag känt att även jag är tillbaka fullt ut. Inte så att jag skulle vilja gå in i en 130 cm, men det var frestande att även starta klassen efter som var 125 cm. Men för Idas skulle så tror jag att det är lite tidigt att gå två så stora rundor precis efter varandra.
Summa summarum så kan jag inte vara mer nöjd än vad jag är. Jag är så glad!
Det är en så härlig känsla att rida in på denna bana.
Här kan ni ser vår runda. Jag klippte faktiskt bort alla transportsträckor den här gången. Men alla språng är med. För er som vill, scrolla ner för att läsa en kort resumé av min upplevelse.
Jag tycker att vi har en bra galopp när vi rider mot första hindret. Lagom energi & steglängd. Tycker att vi börjar fint. Efter nummer 1 så har vi en ganska lång sväng innan vi vänder upp på banans första relaterade linje. Räcke till oxer på båge, 7 galoppsprång. Tycker att vi gör den linjen jättefint. Fin balans.
Sedan är det en vänstersväng till hinder nummer 4, ett räcke. Låg lite stort, men hon hoppar fint. Sedan har vi ytterligare en båge upp till hinder nummer 5. Här är vägen lång, så jag tror inte att den var inmätt. Hur eller hur så stegade jag inte.
Efter nummer 5 så vänder jag upp på banans andra relaterade linje. Räcke till oxer igen, 6 galoppsprång. Vi kommer fint in på räcket. Halva linjen in så kan ni ser att jag förhåller litegrann, det blev faktiskt en gnutta kort. Vi kommer lite nära, men jag tycker att vi löser det fint. Jag gillar att jag lugnt bromsar lite hela vägen fram till hindret och inte blir hetsig och börjar ta för stora tygeltag. Jag hatar när det blir ryckiga och hetsiga tygeltag.
Sedan är det dags för banans tredje relaterade avstånd. Hinder nummer 8 till 9. Gul oxer in, sedan 8 galoppsprång till ett räcke. Jag låg lite stort, så jag fick rida på lite fram till den gula oxern. Det kan vara frestande att bromsa direkt efter i tron om att man kommer att få det kort till nästa när man kommit lite stort in. Men många gånger är det ju inte alls så. Eftersom att jag går av lite stort så landar jag nära bakbommen vilket kan göra det uppfattas som extra långt (!) till nästa hinder. När vi landade så balanserade jag upp lite så att jag fick tillbaka henne i uppförsbacke, men jag försökte att bibehålla aktionen framåt. Och det gjorde vi bra tycker jag. Vi får in våra 8 galoppsprång på ett okomplicerat sätt.
Sedan har vi en vänstersväng till en kombination. Nummer 10. Banan nästa sista hinder. Tycker att vi gör det fint.
Vi avslutar sedan med hinder nummer 11, ett svart & limegrönt räcke. Låg lite stort, så fick rida framåt en smula. Hon var med på noterna och avslutar lika fint som hon började banan. För mig är detta en pangrunda! Jag tycker att vi gjorde det så bra.
Idag bar det iväg till Kinda Ridklubb för att starta 110 cm gånger två. Startade både i avd. A och avd. B. För några år sedan var detta inte tillåtet, men nu är det tillåtet förutsatt att avd. B rids efter avd. A. Väldigt smidigt när man känner att man vill rida två rundor under samma dag.
Jag har endast startat en klass på Ida under alla starter som vi gjort tidigare i år. Men nu kände jag att det passade bra att utmana oss med två rundor, speciellt när det var ett pinnhål lägre än de senaste två starterna som vi gjort. Och ingen lång väntan emellan.
Kort & gott, Ida hoppade felfritt i både avd. A och avd. B. I avdelning A snodde vi dessutom med oss vinsten. Så himla kul! Vi har endast vunnit en tävling tidigare, så detta var våran andra vinst i karriären. Så jag njuter och gläds extra mycket åt detta. Vår andra runda (avd. B) blev den absolut bästa. Väldigt bra distanser. Allt flöt väldigt bra. Enkelt. Däremot något mattare i sin hoppning då runda ett såklart tagit lite på krafterna.
I första rundan (avd. A) så var det mesta bra också. Däremot var jag lite illa ute i kombinationen. Kom i botten på oxern in. Det löste sig enkelt ändå, en fin insats av Ida. Trots att hon fick kliva ihop ordentligt och bromsa upp för att inte nudda den främre bommen så var hon fortfarande framme, och även om det blev en gnutta långt ut så räckte hon ändå fram enkelt med hjälp av några smackningar. Hon är så hinderklok! I omhoppningen så red jag så fort som jag vågade och hon var med på noterna.
Så härligt med två felfria rundor och dessutom få vinna. Kändes såklart extra festligt då jag fick fina priser från Hööks som var klassens sponsor samt segertäcke. Bara en sådan sak! Segertäcken gör mig alldeles pirrig, jag minns när jag fick mitt första och hur stort det kändes då.
Jag är så nöjd & glad!
Nöjda tjejer!
Här kommer en genomgång av priserna:
🏆Rosett.
🏆Schabrak & huva.
🏆Fleecefilt.
🏆Tygkasse och höpåse.
🏆Keps & ridstrumpor.
🏆Vattenflaska.
🏆Hästgodis.
🏆Sjal/scarf.
🏆Väskan med allt innehåll samt den lilla hästen på.
Det är inte ofta som man får en såhär välfylld och fin väska med priser. Utöver detta så fick alla tävlanden en goodie bag med lite smått & gott. Det uppskattas alltid. Detta är en otroligt mysig tävling. Ni som har chansen, åk dit nästa år!!!
I torsdags kväll så efteranmälde jag mig till en nationell 120-klass bedömning A i Mantorp idag.
Klockan ringde vid 05:00. Släppte ut Hayley & Ida som är här hemma just nu vid ca 05:10. Gillar att de får gå ut, sträcka på benen och äta frukost i lugn och ro. Tog sedan in Ida vid ca 06.20, och sedan rullade vi mot Mantorp vid 06:40.
Trots tidig start så var det vamt redan på morgonen. Höll framridning & framhoppning lite lättare än vanligt. Ida var ovanligt avspänd idag och kunde ändå koppla av när vi tog pauser under framhoppningen. Det kan vara svårt för henne, hon trivs inte i den miljön.
Banan bjöd sedan på 11 hinder & 13 språng. Jag tycker faktiskt att det var en ganska utmanande bana. Mamma tyckte att det såg högt ut och blev lite nervös. Hon är inte särskilt nervös när jag tävlar annars, hon vet att jag har koll på läget.
Ida gav verkligen sitt yttersta inne på banan och hoppade felfritt. JAG ÄR SÅ JÄVLA NÖJD MED HENNE RENT UT SAGT. Jag är nöjd med min ridning också förutom att jag ville rida iväg henne på ett räcke, såg ett stort läge (som egentligen inte fanns) som jag började att rida för. Eftersom att det inte var läge att gå av så blev det ett galoppsprång till. Så vi kom med lite väl mycket fart och väldigt intill räcket, Ida har ändå lite scope och hennes starkare sida är snarare att gå av lite stort än att komma intill. ”Fan, detta klarar hon aldrig tänkte jag”, men hon klev ihop så fint och tog sig över som att det var ingenting. SÅ DUKTIG. Jag gjorde liknande i förra helgens klass också, väldigt störigt. Jag lägger inte iväg/attackrider egentligen, det går ändå lugnt till, bara det att jag ser fel/tar beslutet lite för tidigt. Och när jag närmar mig så inser jag att har tagit fel beslut och behöver ett steg till (som då blir väldigt kort). Det kommer att ge med sig. Och även om hon fick ta i lite extra så har det inte blivit en obehaglig situation, utan något som hon är tillräckligt atletisk & tränad för att lösa.
Förra helgen så hade vi tre nedslag i en annan nationell 120-klass med lika många hinder & språng. Tre nedslag är egentligen inte ”OK”, men jag kände att nästan allt fanns där. Och idag var en ny dag. Ida var lite varmare i kläderna som nyligen känt på höjden och förra helgens 120-klass var exakt den där ”kom igång-klassen” som vi behövde, för idag var allt där. Precis som förr.
Skrittar fram. Framhoppning.I väntan på att få gå in på banan. Strax dags för hemfärd. Men först lite mash med elektrolyter. Jag ger inte elektrolyter vanligtvis, men under förhållanden som dessa (ca 30 grader varmt) så vill jag hjälpa till lite extra. Ida klarar värmen bra trots sin mörka färg, men hon svettas såklart mer än vanligt och då känns det bra att ge elektrolyter. Här flyger vi över det sista hindret. Pernilla Hägg har tagit det fina fotot! Lämna en kommentar
Idag åkte jag tillbaka till Aneby för att hoppa min & Idas första 120 cm på nästan två år.
Fint väder (men varmt & otroligt kvavt) när vi åkte. Väderappen visade ändå OK väder. Men den hade fel. När vi kom fram så bröt åska, blixt & skyfall ut. Tävlingen pausades. Jag stod inne i transporten med Ida medans regnet nästan gjorde det öronbedövande att stå där inne samtidigt som det smällde på ordentligt. Vilken tur att jag hade tagit på henne en huva med vadderade öron.
Ovödret drog vidare ganska snabbt, men det var rejält blött. Banan var klafsig & plaskig. Trots det så gjorde Ida en mycket fin framhoppning för att sedan gå in i dagens nationella 120-klass med bedömningen totalfel.
Banan bjöd på 11 hinder och 13 språng. Resultatet blev inte så bra, tre nedslag. Men det var inga ”hej kom och hjälp mig rivningar”. Det var faktiskt en stabil runda och det var väldigt lätta touchar. Två av nedslagen kom precis i slutet. Jag vill inte normalisera att tycka att det är OK med tre rivningar, men i just detta fallet så var det ingen obehaglig runda för Ida och det blev väldigt bra träning för oss. Det blev väldigt tydligt att vi nästan är ”där”. Så jag är faktiskt nöjd trots resultatet, det fanns ändå en kvalité i rundan även om det kan låta motsägelsefullt. Ni får helt enkelt lita på mitt ord😉
Hon var helt klart redo för att testa på en 120-klass, men som jag sa till Jenna som var med, vi behöver lite tur också. Och med tur så menar jag att det för dagen är bra förutsättningar. Och igår var en sådan dag då flera små saker bidrog till att det var lite jobbigare. Oväder. Paus. Blött. VARMT. Och så var hon dessutom superkissignödig visade det sig. Det är sådant som inte spelar så stor roll sedan när man är redo med marginal, men när man inte är det så spelar såklart allt sådant in. Hoppas att ni förstår mitt resonemang. Vanligtvis så föredrar jag att vara så pass redo att det är vattentätt, men nu kände jag att vi behövde rycka plåstret och utmana oss lite efter bra prestationer i 110-115cm för att stämma av läget och komma vidare.
En sak som kändes väldigt bra var att hinderna inte kändes höga. Jag tycker normalt sett inte att 120 cm är högt, men med tanke på att det ändå har gått ett tag sedan vi sist tävlade på den nivån så hade det inte varit konstigt om det ändå hade sugit till lite i magen.
Nu är det färdigtävlat för denna helg. Nu tränar vi vidare!
Framhoppning. Nöjda & glada efter vår start. Bästaste! Lämna en kommentar
Idag bar det av på midsommaraftonstävling. Jag & Palle startade 100cm.
Bra runda. Sista hindret ner. Det var en linje på 6 galoppsprång. Palle täckte mer mark än vad jag uppfattade. Såg lite sent att det skulle bli kort.
Palle var snabb upp i fram (som han alltid är) men blev lite flack, så han hann inte vända ordentligt i bak. Så en touch och en bom ner. SÅ JÄVLA IRRITERANDE. Men jag får ge mig själv grace och acceptera att det är så det är när vi inte är 100% ihopridna. Eller kommunikationen är egentligen väldigt bra, bara att jag inte riktigt känner hans galopp utan & innan vilket gjorde att jag bommade på denna.
Det var verkligen ett sådant ONÖDIGT misstag från min sida som jag normalt sett inte gör i den typen av klass på just Palle vilket irriterar mig. Otroligt att man kan bry sig så mycket om en liten klass, haha.
Huvudsaken är iallafall att Palle kändes fin och att jag red bra på det stora hela, och det gjorde jag. Så det är jag väldigt glad & nöjd över.
Mamma & Palle.
Efter tävlingen så red jag Ida. Och sedan lasttränade vi också. Hon var duktig.
Nu har jag precis svirat om och ska snart iväg på lite midsommarfirande! Glad midsommar på er!
LA-debuten är gjord! Idag åkte vi till Sävsjö med Hilma för att debutera LA. För exakt ett årssnurr sedan (på dagen) så debuterade jag & Hilma LC på samma tävlingsplats. Mycket kan hända på ett år, vilken fin utveckling som hon har visat!
Vi är inte riktigt redo för LA än, men det var dags för en testrunda. Ett av våra mål är att starta Connemara-SM i dressyr, och det går i just LA. Den tävlingen närmar sig med stormsteg och vi behövde känna på det hela litegrann så att jag vet vad jag ska fokusera extra på tills dess och hur mycket av de nya svårigheterna som sitter på tävling. Träning är ju en sak😉
För er som bara vill veta resultat och poäng, här kommer det:
64% landade kalaset på.
För er som är gillar ordbajseri. Här kommer det, haha.
Uppvärmning.
Hilma var riktigt fin redan på framridningen. Tipp-topp. Inne på banan så klarade vi alla moment med koefficient med godkänd poäng. Ryggningen som inte är helt befäst funkade toppen.
Vad fattades då? Mellangångarterna i trav. Dock är jag väldigt nöjd med mellantraven idag, det var inte mycket skillnad (vilket poängen visar), men den var stadig, rytmisk och hon gick inte isär. Kan tycka att den skulle belönats med 6 poäng faktiskt.
Höger galoppfattning från skritt har varit svår, men vi satte den på framridningen. Snart finns den inne på banan med. Idag fattade hon tyvärr fel, så en 4:a där. Skänkelvikning undan vänster skänkel behöver finputsats, men ändå godkänd poäng. Skritten är ytterligare en svaghet, men jag kommer inte att fokusera på den i första hand.
In action!
Connemara-SM är bara veckor bort, så vad hinner man egentligen förbättra på den tiden? Det jag kommer att fokusera på är engagemanget i traven, det behöver bli lite bättre överlag (framförallt på tävling). Behöver lite mer bjudning, påskjut, sug och tydligare kunna visa att hon är ”där”. Det tror jag skulle göra mest för våra poäng på kort sikt. Då kan vi plocka mer poäng på de inledande volterna som jag vet att vi kan göra bättre. Skänkelvikning & galoppfattningen från skritt är ytterligare två saker som nääääästan är där, så med lite träning (och tur) kan vi förhoppningsvis förbättra dessa moment till nästa gång förutsatt att vi har en bra dag och kan prestera i just den omgivningen.
Galoppdelen kändes väldigt stabil och vi samlade ihop flera 7:or. Bland annat på de båda förvända galopperna.
Summa summarum så är jag jättenöjd. Nu tränar vi vidare! Ser fram emot att starta på Connemara -SM och få ställas mot andra ponnysar. Det är inte helt lätt att hävda sig bland de stora (och ofta) dressyrstammade storhästarna när man kommer upp ett snäpp i klasserna.
Det har varit FULLT UPP de senaste dagarna. Inte hunnit att uppdatera er.
Hur som helst. Ursprungsplanen den här helgen var att starta 110 cm med Palle i Vaggeryd idag, och sedan 115 cm med Ida imorgon. TYVÄRR blev tävlingen inställd.
Fanns en tävling i Huskvarna idag, men de hade bara upp till 110 cm först. Så jag tänkte att det inte var aktuellt för Ida, så jag anmälde Palle. Men så meddelande tävlingsplatsen för bara några få dagar sedan att de skulle lägga till en 115 cm som sista klass på dagen. Så då ändrade jag faktiskt från Palle till Ida och startade 115 cm. Känner att vi (främst jag) vill ha en 115 cm i kroppen innan jag går vidare mot 120 cm. Tråkigt att inte starta på Palle förstås, men det är Ida jag fokuserar på och detta passade in perfekt i vårt schema. Kommer nog nya tävlingar till Palle snart!
Sagt och gjort, vi åkte dit och startade. Resultatet? Ett nedslag i omhoppningen, 0+4 fel. Ida var lite matt idag. Kan bero på dagsform, kanske hennes allergi (även om hon känts tipp-topp det senaste) och/eller övervikt. Svårt att hålla hennes & Palles vikt i schack. De får komma hem från sommarhagen emellanåt för att reglera vikten litegrann, men det är svårt ändå.
När jag menar matt så menar inte jag att hon är seg. Hon är aldrig seg. Bara det att hon inte riktigt orkar arbeta som jag vill med kroppen. Det blev lite platt emellanåt. När jag försökte att engagera med mer skänkel så kände jag att hon föll mer på bogarna och dök lite i handen. Jag har varit nöjd med min ridningen det senaste, men jag är inte riktigt nöjd med den idag. Men det är helt ok. Inga stora grejer. Det blev ett bra träningstillfälle och det kändes trots detta ändå tryggt & stabilt även om jag inte var on top, men det är inräknat i kalkylen när jag åker på tävling. Nivån ska var tillräckligt befäst för att vi båda ska kunna ha en sämre dag utan att det blir en obehaglig upplevelse.
Det har gått 2 år sedan vi red högre än 110 cm. Så ett nedslag idag är ju ändå helt OK och det var härligt att känna att höjden ändå var lätt för oss även om vi inte riktigt hade den kvalité som jag vet att vi kan ha. Tar med mig mycket från dagens runda och ser fram emot att träna vidare! Mot nya utmaningar.
Ida redo för uppvärmning. Så tacksam för att vi kan tävla igen. Framhoppning!Inne på den stora & härliga banan. Tack för idag Ida. Och stort tack till Jenna som hängde med och dessutom hjälpte mig med lastningen av Ida som strulat sedan olyckan. Ska träna vidare med henne när jag kommer hem från SRF. Lämna en kommentar
Idag fick Palle åka och starta 1m i Aneby och det gjorde han så bra. Så bra som man kan faktiskt. Inte i en enda bom och supersnabb. Resulterade i en vinst!🥹🏆🥰 Så nöjd!
Idag gjorde jag & Hilma vår 6:e start tillsammans. Vår tredje LB. OCH HON DASKAR TILL MED 75 % OCH VINNER!!! Hon har varit placerad i 5 av 6 starter. Vunnit 4 av dem och varit över 70% lika många gånger. Vilken start på karriären.
Min högsta procent någonsin i LB är 79%. Det var Merry som stod för den bedriften. Ett utav mina favoritminnen, det var en otrolig dag. Sedan drog faktiskt jag & Palle till med 76% förra året. Mitt & Hilmas resultat idag är alltså mitt tredje bästa resultat i LB någonsin. Bara det är ju värt att fira!
Vet inte riktigt vart jag ska börja? På framridningen kanske? Jag sitter ofta upp på Hilma 30 minuter innan start (och innan dess är hon alltid skrittad för hand i omkring 5-10 minuter). Idag var vi lite tidiga, så jag satt upp ca 35-37 minuter innan start. Så jag skrittade fram extra länge. Jag kände att hon var riktigt bra från början idag. Även om inte allt ser perfekt ut direkt så känner jag att pusselbitarna som jag vill ha finns där. Så jag red fram extremt lite. Tog ganska många och långa pauser i skritt så att hon skulle orka att ge mig sitt bästa på banan. Jag känner en säkerhet i att jag kommer att hinna få ihop allting innan det är dags.
Väl inne på banan så inledde vi ganska bra. Inte riktigt så bra flyt som jag önskade i traven, men helt ok. Skritten är vår svaghet. Hon backar lite från min hand. Hon skrittar inte riktigt genom kroppen, över ryggen och ut i handen. Men sedan var det dags för galoppen och där flöt allting riktigt bra. Kunde visa upp volterna, hörnpasseringarna och verkligen visa upp att hon är i balans, mjuk och lydig. Kort & gott från vår bästa sida. Kunde njuta lite under tiden rent av, hon var perfekt. Domaren gillade vad hon såg i den andra delen av programmet, vi samlade in 8:a efter 8:a. Efter galoppen så är det ytterligare några moment i trav, och då var hon jämnare i sin bjudning. Blev fina betyg på den avslutande travdelen.
Härliga poäng. Domarens kommentar: ”Något spänd början, men väldigt fin efter skritten. Mjuk & fin sits!” Bästa Hilma! Stall Brogård sponsrade klassen med lite priser. Bland annat en produkt från K9 som jag inte testat innan.
Vad mer kan jag säga. Vi är givetvis så nöjda. Detta är ju bara så kul!
