Idag gjorde jag & Hilma vår 6:e start tillsammans. Vår tredje LB. OCH HON DASKAR TILL MED 75 % OCH VINNER!!! Hon har varit placerad i 5 av 6 starter. Vunnit 4 av dem och varit över 70% lika många gånger. Vilken start på karriären.
Min högsta procent någonsin i LB är 79%. Det var Merry som stod för den bedriften. Ett utav mina favoritminnen, det var en otrolig dag. Sedan drog faktiskt jag & Palle till med 76% förra året. Mitt & Hilmas resultat idag är alltså mitt tredje bästa resultat i LB någonsin. Bara det är ju värt att fira!
Vet inte riktigt vart jag ska börja? På framridningen kanske? Jag sitter ofta upp på Hilma 30 minuter innan start (och innan dess är hon alltid skrittad för hand i omkring 5-10 minuter). Idag var vi lite tidiga, så jag satt upp ca 35-37 minuter innan start. Så jag skrittade fram extra länge. Jag kände att hon var riktigt bra från början idag. Även om inte allt ser perfekt ut direkt så känner jag att pusselbitarna som jag vill ha finns där. Så jag red fram extremt lite. Tog ganska många och långa pauser i skritt så att hon skulle orka att ge mig sitt bästa på banan. Jag känner en säkerhet i att jag kommer att hinna få ihop allting innan det är dags.
Väl inne på banan så inledde vi ganska bra. Inte riktigt så bra flyt som jag önskade i traven, men helt ok. Skritten är vår svaghet. Hon backar lite från min hand. Hon skrittar inte riktigt genom kroppen, över ryggen och ut i handen. Men sedan var det dags för galoppen och där flöt allting riktigt bra. Kunde visa upp volterna, hörnpasseringarna och verkligen visa upp att hon är i balans, mjuk och lydig. Kort & gott från vår bästa sida. Kunde njuta lite under tiden rent av, hon var perfekt. Domaren gillade vad hon såg i den andra delen av programmet, vi samlade in 8:a efter 8:a. Efter galoppen så är det ytterligare några moment i trav, och då var hon jämnare i sin bjudning. Blev fina betyg på den avslutande travdelen.
Härliga poäng. Domarens kommentar: ”Något spänd början, men väldigt fin efter skritten. Mjuk & fin sits!” Bästa Hilma! Stall Brogård sponsrade klassen med lite priser. Bland annat en produkt från K9 som jag inte testat innan.
Vad mer kan jag säga. Vi är givetvis så nöjda. Detta är ju bara så kul!
Idag var det dags för tävling igen. Ytterligare en 110-klass. Denna gång i avdelning A. Vi red en totalfel, det betyder att man rider omhoppningen oavsett om man river i grundomgången.
Tyvärr rev vi hinder nummer 2. Men Ida var kanonfin. Så jag red min bästa & snabbaste omhoppningen på henne hittills. Vi slutade två utanför placering och utan nedslaget så hade vi vunnit klassen.
Ida är varken den försiktigaste eller snabbaste hästen. Men idag var vi ett riktigt team. Vi är inte särskilt bortskämda med placeringar, så det var synd att det inte fick räcka hela vägen. I slutändan är det viktigaste att göra rundor av kvalité, och förhoppningsvis så blir det en placering en annan gång istället. Bra rundor över tid ger alltid utdelning förr eller senare.
Idag fick Ida åka tillbaka till Huskvarna för att starta ytterligare en 110-klass och som rubriken lyder så blev det en felfri ritt!
I torsdags så var hon ganska stressad. Idag mycket lugnare, till en början iallafall. På framhoppningen så drog det ut på tiden och då började hon att ladda upp. Trots det så kommer hon till ro och gör jobbet så bra på banan sedan. Men hon var väldigt trött mentalt efteråt, så pass trött att hon inte ville gå på transporten först (vilket verkligen inte är likt henne eller några av mina hästar). Som tur var så tog hon sitt förnuft till fånga och gick på.
Aja. Redo för en analys? Här kommer den!
Tycker att jag har en ganska fin högergalopp när jag vänder upp mot hinder nummer 1. Man kan se att det tar några få meter innan jag hittar linjen till hindret. Det stod på ett sätt så att jag ändå var tvungen att fundera lite på vilken väg som jag skulle ta till hindret.
Efter första hindret så är det vänstersväng upp på banans första linje, oxer till räcke. 6 galoppsprång. Linjer med räcke ut är alltid lite kortare jämfört med när det är oxer ut, däremot ska man inte bli för passiv ändå. Linjen kommer tidigt i banan och ligger längs med långsidan precis bredvid staketet & högtalare vilket ibland kan få hästarna att krypa ihop lite. Men Ida var helt bekväm och riktigt framme, jag tycker att hon gör den linjen så spänstigt & fint.
Sedan en vänstersväng upp på en diagonal, där stod hinder nummer 4, en svartvit oxer. Kände att hon var påväg att gå isär litegrann i svängen så jag balanserade upp henne litegrann inför oxern och ni kan se att hon kommer upp till mig fint. Hon hoppar den svartvita oxern fint tycker jag. Sedan har vi en högersväng upp till nästa linje som är oxer till räcke. 7 steg. Böjt spår. Ni kan se att hon lutar in lite på höger bog och jag får understödja lite på ytterhanden för att få ut henne på rälsen igen. När vi är i jämnhöjd med kameran så känner jag att har ”fått upp skutan på rätt köl” igen. Tycker sedan att hon gör linjen fint.
Sedan är det vänstersväng upp till hinder 7a & b. En kombination alltså. Tycker att vi gör det bra. Sedan har vi ytterligare en linje på böjt spår till ett räcke, denna gången med 8 galoppsprång. Hon gör det fint också.
Efter den linjen så är det bara två hinder kvar, hinder nummer 9 & 10. Här börjar jag känna att hon är lite trött. Ni kan se hur hon lite rätar ut sin kropp och ser lite ”plankigare” ut till sista hindret. Kan känna i handen att det börjar bli lite kärvt, lätt hänt att börja plocka när man känner det, men jag försökte att bara vara mjuk så att jag inte gör det jobbigare för henne att göra sitt jobb. Jag kunde också höra att hon andades litegrann och att hon kändes svagare i sitt avstamp. Inget konstigt, hon är inte i full kondition än och just därför så börjar jag med en 110 bedömning A. Detta är precis lagom för henne just nu. Hon ska inte känna att det var för kämpigt, utan hon ska ha en go känsla i kroppen.
Summa summarum, supernöjd med rundan. Så nöjd med henne och min egen ridning. Vi har inte tävlat utomhus på en bana som denna på 2 år (!). Men jag måste säga, det kändes precis som igår. Allt fanns lagrat i min kropp när vi väl körde igång. Känslan att hoppa denna häst är magisk!
Idag for jag, Jenna & Ida till Stall Lindfelt för att starta en 110. En clear round bara, men det räcker gott för oss just nu. Det har gått nästan 2 år sedan jag & Ida senast red in på tävlingsbana utomhus (vi gjorde en start förra året, och det var inomhus). Så lyckan var ju total. Och det var ju lika härligt & roligt som jag visste att det skulle vara.
Sist jag var iväg med Ida så var hon rädd i transporten, efterdyningar efter olyckan. Idag var hon MYCKET mer tillfreds, som vanligt skulle jag säga. Däremot så var hon stressad på framridning & framhoppning, hon har alltid haft lite svårt för sådana miljöer, men mer påtagligt nu efter ett långt uppehåll. Men inne på banan så var hon sig själv, hon gjorde det så enkelt! Felfritt!
Vi hade lite väntetid innan det var dags att sitta upp, så det blev ett gäng bilder, haha. Måste säga att jag tycker att vi är gulliga i blått!Framridning. Påväg ner till banan, dags att starta. Jag fick rida precis efter en sladdpaus, så vi hade bästa möjliga förutsättningar. Nöjda tjejer!Fin rosett! Man hade lyxen att få välja mellan tre olika färger. Kul tycker jag som älskar att samla rosetter. Mvh Ellen 30 år gammal, haha. Lämna en kommentar
JIPPIE! Nu har jag äntligen börjat tävlingssäsongen 2026!
Jag & Hilma (och hennes ägare såklart) for till Jönköping idag och startade en LB:1, hennes andra start på den nivån.
Det blev en av våra sämre starter. Men ett jämnt program som resulterade i 68% och en fin andraplats i ett startfält på 9 stycken.
Hilma var superduktig som vanligt och domarens kommentar löd: ”Mjuk och jämn uppvisning, fina vägar, något hastigt ibland. Mjuk ridning, stäm av lite till. Positiv och trevlig ponny.”
Min upplevelse var att Hilma blev lite seg, förmodligen pga att det är hennes första start för säsongen, femte tävling totalt och andra gången inomhus. Lite spänning som resulterade i att hon blev lite matt helt enkelt. När hon inte riktigt svarade på hjälperna så blev jag kanske lite forcerad i ridningen. Fastnade lite i att bara komma framåt istället för att rida halvhalter, ha kvar henne i balans och uppmuntra henne att jobba genom kroppen fram till handen i det tempo som var lämpligt. Så det blev inte riktigt ett så stadigt, mjukt och jämnt program som vi kan genomföra.
Det är alltid lätt att dividera i efterhand, kanske gjorde jag det som krävdes för dagen. Hur eller hur så kan vi bättre, hoppas att vi får till det lite bättre nästa gång! Hur eller hur så är jag väldigt väldigt nöjd ändå. Det var så kul! Hon är verkligen bäst denna lilla ponny.
JAG KOM TVÅA I MIN FÖRSTA STREETLIFTING-TÄVLING. YÄÄÄY! Så för er som inte vill läsa en roman, där har ni resultatet, haha.
Här kommer en liten sammanfattning (romanen) om min dag för er som vill läsa om detta lilla äventyr:
Jag & min nyvunna kompis (som också tävlade i samma viktklass som mig) möttes upp ca 07.30 för invägning. Jag vägde in på 65,1kg. Så jag var lätt i min viktklass som var -70. Jag är närmare gränsen till -63 än vad jag är -70. Men det är en härligare känslan att kunna äta fram till tävlingen snarare än att dieta, så för mig var det självklart att köra på -70. Efter invägningen skulle kläder och utrustning visas upp för att kontrollera att allt är inom regelverket.
När vi var igenom invägning och equipment check så klev vi in på uppvärmningsytan. Vi testade ut vilka storlekar som vi skulle ha på viktbältet och hur långt snöret skulle vara. Det är inte tillåtet att köra med sitt egna bälte, utan alla använder samma sort, men de finns i ett gäng olika storlekar. Det var ett annat märke än de vi vanligtvis tränar med så det krävdes att vi kollade upp det ordentligt för att inte stå och fippla med det senare. Från det att de ropar upp ditt namn så har du 60 sekunder på dig, och då vill man givetvis ha allting glasklart.
Det tog ändå stund innan vi fick ordning på bälte & snöre. Sedan hade vi en liten period av dö-tid innan vi satte igång med vår warm up inför vårt första lyft, nämligen pull up. Kändes bra!
Jag öppnade med 17,5 kg i pull up. En vikt som jag vet att jag har med lätthet. Vikten gick smidigt upp och jag fick tre vita flaggor vilket betyder att lyftet är godkänt.
Mitt andra lyft blev på 20 kg. Tre vita flaggor igen.
Min plan var att gå ut på 23,75 kg vilket skulle vara ett nytt PB för mig som tagit 22 kg som mest tidigare. Jag har gjort försök på 25 kg på träning under två tillfällen men misslyckats vid båda de tillfällena. Men jag kände att jag hade kraften, så jag valde att gå ut på 25 kg. OCH JAG KLARADE DET. Tre vita flaggor och godkänt. Riktigt härligt med ett nytt PB, 25 kg känns lite som en milstolpe ändå.
25 kg.
Efter pull up så var det tillbaka till uppvärmningsytan som gällde. Warm up inför dips. Uppvärmningen kändes bra, MEN när jag tog mitt sista lyft inne på uppvärmningen som låg på 27 kg så kändes det tyngre än vanligt.
Jag öppnade med 30 kg i dipen. Den ser väldigt bra och enkel ut på film såhär i efterhand, men känslan var inte 100. Kändes oroväckande tungt. Fick två vita flaggor, men den tredje domaren ville att den skulle granskas i efterhand. Efter videogranskning så godkändes lyftet. SKÖNT.
Mitt andra lyft var 35 kg. Mitt PB sedan tidigare (och då gjorde jag det enkelt). Påbörjade lyftet, men i botten kändes vikten TUNG. Jag blev rent av lite chockad och ”skrämd” så jag tappade min form och vobblade till på vägen upp vilket gjorde att lyftet inte godkändes på gå grund av ”loss of control”. Det var verkligen inte en stor rörelse, men i denna sporten ska det utföras STRIKT. Det ser också ut som att jag tappar min teknik lite redan i lyftes inledande del, men jag ska inte skriva en lång harrang om det här. Det blir för komplicerat.
Eftersom att mitt PB på 35 kg varit så lätt under träning så hade jag en förhoppning om att gå ut på 37,5 kg. Men det tillät verkligen inte dagsformen. Så mitt tredje lyft i dipsen blev ett nytt försök på 35 kg. Fick lite feedback från de som coachat mig som i stort sett var: ”behåll tekniken du hade i det inledande lyftet”. Jag bestämde mig för att knipa fast vikten stenhårt mellan benen och inte ge vika en sekund i min form den här gången. När jag gjorde mitt andra försök på 35 kg så visste jag hur tung den var, och jag gav mig f*n på att behålla min form och sedan kriga upp den om det så krävdes. Och den här gången så gick det vägen. Jag är inte helt nöjd med min teknik ändå, men det blev två vita flaggor och sedan ytterligare en gång där den tredje domaren ville kontrollera repetitionen en extra gång, men efter videocheck så godkändes den. Några nervösa sekunder innan jag fick mina tre vita flaggor. Så ett tangerat PB på 35 kg slutade dipen på!
Efter dipsen så var det dags för warm up inför det sista lyftet som var knäböj. Till skillnad från dipen så kändes den sista repetitionen på uppvärmningen precis som vanligt, om inte en gnutta lättare.
Mitt första lyft i böjen var 90 kg. Lätt som en plätt. Inget som domarna behövde fundera på, tre vita flaggor direkt.
Nummer två var 95 kg. Easy peasy. Tre vita flagg igen.
Och sedan stod jag i valet & kvalet. Tangera mitt rekord på 100 kg eller smälla på med 102,5 kg? Velade någon minut, men sedan valde jag att ett säkert kort, nämligen 100 kg. Eller säker & säkert. Jag har tagit 100 kg en gång innan, och då gick det på guds nåde. Men jag klev in där, lade 100 kg på ryggen och sedan böjde jag knäna. Den kändes både stark & säker. Tre vita flagg och GODKÄNT.
Och där var jag i mål. Min total blev, 25 kg + 35 kg + 100 kg vilket resulterade i ett resultat på 160 kg. Inte så tokigt för att gjort min första dip med kroppsvikt i september 2025 (!!!). Och knäböjen började jag inte att lägga energi på förens i december när det blev klart att jag skulle tävla. Innan dess hade jag ett one rep max på ungefär 70 kg. Sjukt nöjd men hur träningen har gått inför tävlingen. Jag var ju givetvis ganska allroundtränad innan, annars hade detta inte varit möjligt, men ändå.
Jag hade två saker som jag var nervös för inför tävlingen. Det ena var allt runt omkring. Det andra var hur min kropp skulle reagera. Jag blir ju väldigt nervös. Alltså på en nivå där benen kan kännas som gelé. Hur påverkar det min maxstyrka? Kan jag räkna med att vara lika stark? Kan jag räkna med att satsa på PB:n? Till min stora glädje så var jag ovanligt stark i pull & böj. I dipen tangerade jag mitt rekord. Känns bra ifall det någon gång blir tävling igen.
SÅ JÄKLA NÖJD!!! Tack till alla som hejat & gratulerat🫶
🥈Alla deltagare fick en goodie bag, sådant uppskattas alltid! 4 kommentarer
Vi får se hur min kropp känns och hur den reagerar. Om jag kan hålla planen eller inte. Det återstår att se! Det kommer att finnas en livestream på youtube om någon är nyfiken på tävlingsformen och vill kika på hur det kan se ut. Sök på ”streetlifting nordic” så dyker det upp.
Planerna för 2025 var ganska stora. Ida debuterade 130cm på ett bra sätt under 2024 och var dessutom placerad i både 120 & 125cm. Och det är ju hon som är min förstahäst i stallet, men årets säsong grusades snabbt när hon plötsligt fick kraftig headshaking. Den visade sig bero på allergi. Hon var tvungen att vila och medicinerades länge med kortison, det var inte bra för hennes kropp, igångsättningen krävde tid. Men nu är hon igång igen och vi avslutade året med att rida en 110-klass. Så härligt!
Som om inte detta vore nog så blev Lillan dessutom utdömd under våren. Så jag har ägnat mycket tid, energi och pengar på att vara hos veterinären och igångsättning av Ida. Så gamle Palle har fått tävla med mig litegrann istället. Och så blev det ju några tävlingar på Hilma också, ponnyn som jag hjälper till med. Så det blev ett gäng tävlingar ändå.
Här kommer en liten resumé av säsongen:
LB:1 i Eksjö med Palle, 3 maj:
Jag & Palle gjorde årets första dressyrstart på hemmaplan och vi daskade ju till med ett nytt personbästa i LB:1 på 76% (!!!) vilket innebar att vi vann klassen. Det var dessutom en ganska stor klass med många starter vilket gjorde det extra roligt.
Några klipp från våran ritt:
110cm med Palle i Aneby, 25 maj:
Felfri & placerad som nummer 8:a av nästan 40 starter🎉
LC:1 med Hilma (DEBUT) i Sävsjö, 14 juni:
Hilma kunde inte gjort sin tävlingsdebut bättre. 72% och VINST.
LA:1 med Palle i Holaveden, 6 juli:
Jag & Palle startade sedan LA:1 i Holaveden. Jag fick inte riktigt till det tyvärr, men trots det så red vi ihop 66% och det räckte till andraplats.
110cm med Palle i Kinda, 9 augusti:
Sedan var det dags för en 110-klass igen. Jag rev faktiskt sista hindret i omhoppningen, men trots det så räckte det till en fin andraplats och Palle var verkligen sjukt fin!
110 med Palle i Vetlanda, 5 & 6 september:
Palle gjorde två 110-starter i Vetlanda. Felfri båda dagarna och mycket fin!
LC:1 med Hilma i Forserum, 7 september:
En gång är ingen gång, två gånger är en vana, hihi😉 Hilma gjorde sin andra start, över 70% och seger igen!!!
LB:1 & LA:1 med Palle i Ydre, 21 september:
Slog på stort och startade två klasser i Ydre då ekipaget som lyckades bäst i två klasser fick extra pris. Vi vann båda klasserna på 69% och fick dessutom ”meetingpriset”. Superkul!
100 & 110cm i Jönköping med Palle, 5 oktober:
Palle gjorde sedan ytterligare en bra hopptävling där han var felfri i båda klasserna. Placerad som nummer 4:a i 110-klassen💪
LC:1 med Hilma i Kinda, 12 oktober:
Hilma gjorde sin tredje tävlingsstart och slog till med en VINST IGEN. 72% den här gången trots ett avbrott i galoppen. Så bra!
Vi gjorde sedan årets fjärde & sista start i Rappestad under november månad. Där debuterade vi LB och det var hennes första start inomhus. Det blev ytterligare en stabil ritt och vi skrapade ihop 66%.
110cm med Ida, 6 december:
Avslutade sedan året på bästa sätt genom att få tävla med min Ida igen. Sista hindret ner i omhoppningen. Hon var lika glad som jag💖
Summa summarum 22 starter gjorda. 6 vinster och flera placeringar. Och givetvis många bra rundor där det inte riktigt räckte hela vägen. Säsongen 2025 blev inte riktigt som tänkt, men trots det många nya härliga minnen skapade. Nu blickar vi vidare mot nya utmaningar👀🎉
Åkte på en kvällstävling i Mantorp idag. Red en LB:2 och fick red ihop 67%. Kom precis utanför placering🙃
Ritten blev helt ”ok”. Palle var taggad, lite ojämn i sin bjudning. Eller snarare lite ojämn i sitt arbete till handen. Hade han inte riktigt så bra i formen som jag önskar. Vågade inte riktigt göra så många halvhalter som borde gjorts heller. Eftersom att han inte riktigt var ”där” så kände jag att han skulle krypa bakom och knyta sig istället. I de bästa av världar skulle han varit mer över ryggen och bärigare. Istället lät jag honom springa på en aning för att inte kväva honom och förlora rytmen. Lyckades ganska bra bitvis, och lite sämre på andra ställen. Nöjd med min ridning. Känner att jag gjorde det bästa med det jag hade för dagen.
Pallebus avslutar alltså ändå tävlingssäsongen med en stabil ritt i LB:2. 67% och precis utanför placering. Lite mellanmjölk som sagt, men kanske det man kan förvänta sig egentligen. Jag tränar honom inte särskilt mycket längre och han är ju en gammal gubbe. Vi gör detta för skojs skull. Självklart vill vi fortfarande prestera, men det får ju ställas inför ramarna för vad som är rimligt just nu och för dagen.
Jag får i min lilla irritation påminna mig om att vi varit placerade i 4 av 5 dressyrstarter iår. Tre av dessa är vinster. Mycket vill ha mer. Hopplös är vad man är🤯😈
Men jag är givetvis jättenöjd med Palle, han bara ger & ger. Otroliga lilla häst. Bäst!
