Ellens Horselife Inlägg

Att ha en bra hand är viktigt som ryttare, det är något som man ofta nämner. Men vad är egentligen en bra hand? Jag har jobbat mycket på min hand (och gör fortfarande), här kommer lite reflektioner från mig.

För mig är det viktigt att handen är buren med armbågen lätt böjd, utan att handen blir för hög eller ostadig. Ett problem som jag ofta ser är en för låg och nertryckt hand eller en arm som är för rak. Då blir tygeltagen stumma. Händerna ska hållas med en handsbredd mellan och handen ska vara omvriden så att ryttaren ser lite grann av de tre första knogarna på handen. Tygellängden ska vara tillräckligt kort så att ryttarens armbågar hamnar något framför överlivet. Rider du med för lång tygel så kommer armbågarna för långt bak. Det leder till att armarna blir yviga och att du inte blir tillräckligt följsam.

Något annat som är viktigt är att försöka att ta så lite tygeltag bakåt som möjligt. Och man ska inte rida med för hög ”tygelspänning”, alltså att man själv tar åt sig tygeln mer än vad man bör för att man själv vill ha mer i handen. Studier har visat att hästarna vill gå med ingen eller med ett lätt stöd i tygeln. Det varierar också hästar emellan. Det är viktigt att ha ett stöd som gör att hästen kan vara bekväm. Så att hästen inte ”gömmer sig” och backar ifrån bettet för att skydda sig. Genom att vara väldigt förutsägbar, mjuk och tydlig med sin hand så kan hästen känna sig trygg, lita på den och därmed möta den på ett bra sätt.

Det är ofta mycket fokus på handen. Men det är ju egentligen bara en liten den av ryttaren, hela ryttarens kropp är viktig. Jag läste detta som jag tyckte var ganska klokt häromdagen:

Nuno Oliveira told us: “You often hear that so-and-so is an extraordinary rider because he has very good hands. Rarely do you hear that someone is a splendid rider because he knows how to act with his legs very well. Both are of equal importance if you want to be worthy of being called a good rider… The rider’s legs should be connected to the horse, but completely relaxed and lowered so that whenever they need to act or intervene, they act or intervene in a supple way for the horse to respond with suppleness, and not in a rigid and hard manner to which the horse invariably responds with rigidity, hardness or rejection.”

(Jag kör lite återpubliceringar av populära inlägg framöver, vet att många gillar när jag delar mina tankar om saker, men jag har ju redan berört de flesta ämnen någon gång och sedan försvinner de inläggen i mängden. Så nu kommer vissa utav dem igen).

Det förekommer att man hör klagomål på domaren och/eller bedömningen på dressyrtävlingar. Och det händer att jag har synpunkter på bedömningen också, men det är väldigt sällan numera. Senaste gången var det för flera år sedan och då gällde det inte min egen bedömning (den var jag nöjd med), utan hur ett annat ekipage kunde vinna klassen trots en otroligt spänd ritt med många missar. Det blev jag besviken över att se. Sedan kan jag givetvis ha små synpunkter som jag kan dela med mig av, men nu menar jag när man blir upprörd på riktigt.

Det är ganska ofta som man ser inlägg på nätet där den bedömde anser sig blivit orättvist behandlad. Häromdagen läste jag ett inlägg där personen rent av kände sig förnedrad av domaren.

Jag minns att jag kunde klaga och tycka att jag blivit orättvist bedömd när jag gjorde mina första starter i dressyr på Palle för ca 10 år sedan. Kollar jag tillbaka på filmerna nu så förstår jag domaren och poängen. Jag ska sticka ut hakan lite nu och påstå att många tror att de rider lite bättre än vad de faktiskt gör. Jag har själv varit där, så jag vet. Man undrade varför man inte fick högre poäng tills man faktiskt började att förstå HUR det ska vara för att man exempelvis ska få en 8:a i en LA-klass.

MEN. Det ska också sägas att domarna där ute håller lite olika kvalitè, givetvis förekommer det bättre & sämre bedömningar. Det är vi ju alla väl medvetna om. Det är mycket som har behövts och behöver förändras vad det gäller dressyren. Det jag vill komma till är dock att det är lätt att skylla ifrån sig. Genom att TRÄNA och bli BÄTTRE så blir det allt svårare för domaren att sätta ett dåligt betyg oavsett vilken domare det är.

Något annat som är viktigt är faktiskt att LÄSA på om de olika momenten. Exakt hur ska en längning av hästens form genomföras? Ska hästens huvud vara i höjd med bogbladen? Nedanför? Om du inte känner till hur momentet ska ridas rent teoretiskt så blir det svårt att pricka rätt. Läs igenom TR och hur domaren ska döma.

Samtidigt så måste vi också kunna diskutera hur domarna dömmer. Det är svårt det där. MEN. Det finns en viktig sak att komma ihåg. Domarna finns för oss och jag tror faktiskt inte att de medvetet vill trycka ner de som tävlar.

Det här med att rida framåt. Jag läser och hör alldeles för ofta att man löser det mesta med att ”rida framåt”. Och jag håller inte riktigt med. Så kan det absolut vara, om ryttare & häst behåller sin balans. Jag vill poängtera att hästen ALLTID ska bjudas framåt igenom kroppen, men det är inte samma sak som att rida fortare.

Ofta ser man folk forcera och rida just fortare när de exempelvis rider an ett hinder igen efter att de just vägrat, och därmed så rider de ifrån sin balans ännu mer. Hästen blir spänd i sin överlinje och hamnar på bogarna istället för att ryttaren med halvhalter balanserar upp hästen i en god rytm & tempo samtidigt som de aktiverar hästens bakben.

Många problem i ridningen så som upprepade rivningar, stopp och svårigheter att svänga åt ett visst håll beror ofta på att hästen inte är balanserad och rätt tränad inför sin uppgift. Man har helt klart tappat ett led (enligt mig) när man pratar om att hästen ska bara ”ska ridas framåt” för att lösa ett problem. Att sätta fart på en häst är inte samma sak som framåtbjudning, och sätta fart på en häst kan de flesta göra. Hade det varit så enkelt så hade ridning varit betydligt enklare.

Hästen ska ridas mot handen. Det är när den mjuka handen/ryttarens säte som fångar upp energin som balansen kommer. Så balans först, sedan FRAM I BALANS.

Detta är min åsikter och tankar. Man kan tycka olika, men detta är min filosofi när jag rider. Sedan finns det givetvis de ryttare som rider i en ganska bra balans men som tyvärr har lite lätt för att bromsa och plocka bort rytmen, dessa måste givetvis uppmuntras att rida just framåt. Men det är inte riktigt dem som detta inlägg handlar om.