Igår red jag Hilma. Red henne förra veckan också. Förra veckan så fokuserade vi på delar ur LA, igår lämnade vi det och red ett förberedande pass inför helgen. Går allt enligt plan så rider vi en LB:1 på lördag.
Jag har tagit ganska många hästar från tävlingsdeut till LA. Och snart är planen att debutera LA på Hilma.
I LA förväntas hästen att bära mer vikt på bakbenen. Övergångarna ska vara mjuka och exakta. Det är större krav på att kunna visa skillnader i steglängden. Skänkelvikning, ryggning och förvänd galopp tillkommer. Dessutom är lättridning inte längre tillåtet, det är nedsittning som gäller. Om hästen känns framtung i LB så kommer det att märkas TYDLIGT i LA.
Jag tycker att Hilma gör delarna ur LA:1 riktigt bra emellanåt. Men det är en annan sak på tävling. Det är en bit kvar innan hon orkar att leverera det på tävling, men jag tror att vi ska ta en ”testrunda” i juni för att se vad som händer i skarpt läge. Ibland blir man överraskad, vissa saker kan funka bättre än väntat (eller sämre). Då kan jag ta med mig informationen som den starten ger och så kan jag skräddarsy träningen utefter det.
Det är ju det som är bra med dressyr, det gör inget om det blir ett avbrott eller om något inte riktigt går som tänkt. Det går inte ut över hästen. Det enda som händer är att man får ett moment eller två som får ett underkänt betyg, och det gör ju ingenting. Så länge man rider schysst så gör det ju ingenting. För visst, det går ju att starta för höga klasser i dressyr också. Vi har väl alla sett ryttare banka på och hålla fast i ett kandar för att få fram något som kan likna en piaff, men där är vi ju inte riktigt, haha.
