Är det något som blir skabbigt efter ett tag så är det ju ridhjälmar. Idag tog jag tag i att tvätta dem!
Jag har möjligheten att låna en ångmaskin, den är verkligen perfekt att tvätta hjälmar med. De blir som nya. Så skönt att bli av med gammal & äcklig skit😅
Veckan som var bjöd på jobb, hästeri, lunch med mormor och 25-årsfest. Lite av varje alltså!
Idag har mamma hoppat Palle. Det gick jättebra. Väldigt mycket börjar att falla på plats. Det svåraste är nog att ”se avstånd”. Balans, rytm och styrning börjar nämligen att sitta riktigt bra. Och det är en förutsättning för att avståndsbedömningen ska kunna växa fram mer & mer.
I högre klasser i hoppning är det en absolut nödvändighet att vara säker på sin avståndsbedömning. Hur snabbt man lär sig detta hör ihop med både utförande, erfarenhet och talang.
Med tiden så lär man sig om man ska bibehålla samma steglängd eller successivt länga eller korta galoppsprången mot ett hinder. Idealet är att ekipaget kommer rätt på varenda hinder i en jämn rytm på ett samspelt och harmoniskt sätt.
Detta är en väldigt viktig färdighet att utveckla om man vill hoppa större hinder, men också en utav de svåraste skulle jag säga.
Min mamma har en ganska dålig avståndsbedömning vilket beror på hennes bristande erfarenhet när det gäller hoppning. Hon säger själv att hon har svårt för att både se och hinna inverka. Men på något sätt måste det vuxit fram en känsla för det även om mamma inte tycker att hon ”ser”, för de kommer ganska sällan fel på hinderna.
Det blir sällan bra om man låser sig fast för mycket vid att se avstånd, det brukar hämma rytmen. Det måste få växa fram, det går inte att forcera. Det är iallafall min erfarenhet. För att det ska kunna växa fram så måste man hålla sig till vissa principer. Det ena är att kunna hålla en jämn och balanserad rytm. Det ska vara en rund, aktiv och jämn galopp. Detta ska man kunna bibehålla på volt, rakt spår och mot hinder.
När hästens steglängd och rytm är förutsägbar så underlättar det när man ska orientera sig till hindret. När du har hittat rytmen så har du också mycket lättare för att se avstånden konsekvent.
För att kunna rida i en jämn rytm och också ha möjligheten att påverka sin häst så är balans är A & O. En välbalanserad häst kan hålla en jämn rytm och bära upp sin kropp oavsett om den hoppat ett hinder, svänger eller springer rakt fram. Att hästen kan bära upp sin kropp är en förutsättning för att kunna reglera den. En häst som är i balans och vältränad har också lättare för att göra ett bra språng om den skulle komma lite nära eller långt ifrån hindret vilket är viktigt eftersom att man inte kommer att komma rätt på hinderna varje gång. Givetvis är det också en förutsättning att ryttaren är i balans.
Summa summarum. När jag hjälper mamma att hoppa så fokuserar vi mycket på att kunna hålla en jämn rytm och skapa förutsättningar för att kunna se avstånden. Ibland hinner hon att uppfatta hindret ganska bra, men det är inte alltid som hon hinner att inverka. Det är viktigt att ha en lämplig höjd på hinderna, det ska inte vara för obehagligt för Palle att komma på en sämre distans. Och som ryttare ska man inte behöva känna att man ”måste” komma rätt innan det är tillräckligt befäst, då blir man lätt osäker i sin ridning. Hästen ska kunna klara hindret utan att behöva ta i för mycket. Annars dödar man snabbt hästens hoppglädje & självförtroende. Lämplig höjd och en bra galopp är så viktigt. Då kan man lösa det mesta även om det blir tokigt ibland.
Det var lite om mina tankar det. De hoppade riktigt bra idag och vi supernöjda båda två!😀
Lämna en kommentarDiskdegeneration med förkalkning. Så lyder Lillans diagnos. Jag har googlat jättemycket för att liksom bena ut exakt vad det är hon lider av och om jag kan hitta andras erfarenheter.
Jag tänkte förklara lite mer kring hennes diagnos. Som ni vet är jag ingen veterinär. Jag kanske har helt fel eller fått något om bakfoten, men här kommer en sammanfattning om det som besvärar henne. Att forska och lära mig mer om den här skiten är ett sätt för mig att bearbeta detta. Sannolikheten att vi tar oss ur detta är ju stort sett lika med noll, men om stora beslut ska tas så vill jag känna att jag gjort det jag kan och har kunskap och förståelse om situationen.
Vad är en diskdegeneration? Det är kort och gott en nedbrytning av av disken. När disken skadas/bryts ner så kan den börja trycka på omgivande vävnad & nerver.
Vad innebär förkalkning? Förkalkning innebär att kroppen har bildat ben eller kalklagringar som svar på t.ex. långvarig belastning, inflammation eller degeneration i ryggraden. Det kan i vissa fall påverka närliggande nerver, vara smärtsamt och bidra till minskad rörlighet.
Lillan har fått dessa fynd på grund utav ett trauma. Hon kan t.ex. ha gått omkull. Jag har sett henne gå omkull under sina år som unghäst då hon var väldigt fumlig ett tag. Hon har dessutom rullat fast i boxen en gång. Det är exempel på när den här skadan kan ha skett. Det är dock väldigt svårt att avgöra om hon haft detta sedan hon började att ridas eller om det kom senare. Om det alltid varit där under de åren som hon varit ridhäst så förklarar det varför hon haft så svårt för saker. Det försämrar också prognosen avsevärt.
Tyvärr finns det inte mycket forskning eller information kring hennes tillstånd. Det finns hästar som repar sig, men det finns EN komponent som gör att prognosen tyvärr blir så mörk som den är på just Lillan. Och det är att hon uppvisar neurologiska problem, också kallat ataxi. Hästar som uppvisar detta har ingen bra prognos vilket gjorde att de dömde ut henne direkt och dessutom tyckte att det var ett skäl till att låta henne somna in. Ju fler och värre kliniska symptom hästen har, ju sämre prognos. Rent krasst är det ju så att dessa fynd kan finnas på friska hästar, det är mer eller mindre normalt hos både djur & människor som åldras. Så de kliniska symptomen spelar stor roll när man ska ge en prognos.
Min egen bedömning av Lillan är att hon har en relativt god kroppsuppfattning. Skulle jag t.ex. flytta hennes bakben i sidled eller ställa det framför det andra så skulle hon rätta benet till en korrekt position. En neurologiskt påverkad häst kan lämna benet felplacerat. Hon rör sig också normalt på rakt spår. Kan gå både uppför och nedför. Över stock och sten. Däremot så kommer hennes rörelsestörning i ena varvet på böjt spår. Dessutom snubblar hon mycket på böjt spår. Jag gissar på att det beror på svaghet i bakbenen och koordinationsproblem/ataxi. Kanske gör det böjda spåret att de berörda nerverna som förmodligen är involverade belastas mer? Och att det då leder till att hon inte riktigt reder ut det.
I samband med att vi började att utreda henne så fick hon vila. Det gjorde henne snabbt mycket sämre. Kanske hade det gått snabbt åt fel håll oavsett? Eller så mådde hon helt enkelt ”bra” av att tränas lite lätt.
Det är givetvis svårt att säga hur ont Lillan har. Jag tror att hon har ont till och från. Men jag tror INTE att hon lider i dagsläget. Hon uppvisar inget pain face. I hagen känns hon villig till att röra sig. Hon är glad och harmonisk. Jag vet att hästar kan maskera smärta otroligt bra. Men jag känner också mina hästar, så jag tror inte att jag är helt fel ute. Jag är dock medveten om att detta snabbt kan förändras till det sämre. Lillan är otroligt kommunikativ, när hon tidigare varit besvärad av andra saker så har hon visat det. Det har varit ord & inga visor. På det sättet är hon en väldigt tydlig häst.
Tyvärr finns det ingen behandling för detta. Det finns inget som man kan göra mer än att ge metacam och låta hästen vila. Vi behöver ett mirakel. Tyvärr är ataxi ett tillstånd som ytterst sällan går tillbaka. Det är ett kroniskt och/eller progressivt tillstånd som tyvärr ofta förvärras med tiden.
Även om prognosen är så pass dålig så att de dömde ut henne så finns det ett faktum. Och det är att vi vet väldigt lite om skador på diskar i den regionen på hästar. Det finns nästan ingen forskning. Eftersom att Lillan i dagsläget ändå mår ”bra” så kommer jag ändå att vilja ge henne lite mer tid. Jag kommer att påbörja en rehab och se hur hon svarar på det helt enkelt. Jag är inte riktigt redo att ge upp än.
Lämna en kommentar
Jag såg av en slump på Facebook att man kan se hur många följare som man har på Equipe. Det har funnits flera trådar om det då det blivit lite av en snackis nu. Det var så jag såg det.
Jag följer inte enda ryttare på Equipe, jag vet att man kan göra det. Men att det går att se hur många som följer en hade jag ingen aning om. Så jag var ju tvungen att gå in och kolla. Jag har hela 27 stycken följare?! Så det plingar alltså till i 27 telefoner när jag har startat en klass? Lite småkul😅
Måndag och ny vecka. Midsommar har passerat. Hoppas att ni har haft det bra🌸😀 Jag har haft det toppen. Firade med mina föräldrar och goa grannar.
Klockan är strax innan 17:00 i skrivande stund, jag har precis kommit hem från jobbet. Snart dags att fara till stan igen för att handla. Inte det roligaste, men det måste göras. Men först ska Idun få mat och promeneras.
Vad det gäller hästarna så jobbar vi på som vanligt. Eller Palle & Ida iallafall. Lillan rids inte som ni vet. Upplevde Ida lite stel dagen innan jag åkte till Sweden Rock, så vi har backat lite i träningen. Förhoppningsvis en liten ”bump in the road” bara. Så ifall hon gjorde sig något litet så får det förhoppningsvis chansen att läka & stärkas upp igen. Hon rids som vanligt, men lite lättare för säkerhets skull.
Hade hoppats på att Ida skulle vara tävlingsredo nu. Men det får alltså vänta lite till. Jag håller lite koll på tävlingsplaneringen ändå. Ponnyn & jag ska tävla igen, men det är några veckor kvar tills dess. Jag & Palle ska kanske tävla lite med. Vi får se vad som planeras in framöver. Jag är lite sugen på att åka på tävling i helgen faktiskt, men det är i längsta laget dit. Vi får se vad jag bestämmer mig för, men jag håller utkik på passande tävlingar och andra aktiviteter som kan vara av intresse.
Jag har däremot planerat in ett besök hos en väldigt viktig person i mitt team. Nämligen ”min” equiterapeut. Hon ska få ta sig en titt på Lillan. Kommer att ta med Palle i samma veva. Det var länge sedan vi var där nu. Ida skulle nog också behöva en omgång, men det får vi ta senare. Jag har använt samma equiterapeut under många år, och det fina med det är att vi verkligen kan ha en bra dialog där vi verkligen förstår varandra. Emellanåt har jag låtit andra gå igenom mina hästar, men i slutändan så är det alltid väldigt tryggt att vända sig till någon som man haft hjälp av i många år. Det är få som jag har så stort förtroende för som ”min” equiterapeut. Jag ser fram emot att bolla lite tankar med henne.
Palle fick hänga med Lillan till veterinären i tisdags för att kolla munnen. Det har gått lite väl lång tid sedan sist. Han börjar bli till åren, extra viktigt då. Men ibland springer tiden iväg. Skönt nog så behövde jag inte ha dåligt samvete eftersom att allt såg väldigt bra ut.
En krok slipades ner litegrann och några andra tänder putsades till, men annars var allt perfekt. Laner, mungipor och där bettet ligger hade inte en skråma vilket alltid känns bra. Det kändes dessutom extra bra då Palle länge drogs med en betselöverslitning som han fick som unghäst. Det krävde sina anpassningar, det är alltid lika skönt att få en bekräftelse på att det inte är ett problem längre.
Igår var vi hos veterinären igen. Vi gjorde ett rektalt ultraljud på Lillan för att kolla på si-leder, ligament kring bäckenet, det man kan se av sista delen av ryggraden samt ytterligare någon led som jag inte minns namnet på.
Vi började med en rörelsecheck. Och det var lika dåligt som det varit de senaste veckorna. OK på rakt spår. Kraftig rörelsestörning på böjt spår. Speciellt i höger varv. Snubblar flera gånger och ser inte ut att få med sig sitt vänstra bakben när hon svänger till höger.
När vi gjorde det rektala ultraljudet så hittades för första gången ett fynd. Vi har ju letat och letat men inte funnit något tidigare trots att hon är röntgad från topp till tå samt har gjort ultraljud på bakknäna. Allt har varit UA.
Jag måste läsa journalen (väntar på att de sista uppgifterna) för att kunna uttrycka mig exakt. Men i det stora hela så såg de en disk i ryggen som inte såg frisk ut. De såg också pålagringar kring denna skada. Detta fynd (ihop med Lillans symptom) bedömdes vara så pass allvarligt att de dömde ut henne direkt. Skadan är orsakad av trauma. Förmodligen trycker detta på nerver som gör att hon har nedsatt styrka och koordination i sina bakben vilket skapar hennes rörelsestörning. Prognosen är mycket dålig. De tror inte att hon blir bra igen.
Jag lutar åt att be ytterligare en veterinär kolla på bilderna som vi fick igår. Jag själv är dålig på diskskador när det gäller hästar. Det vore intressant att se om jag kan få någon med ännu mer expertis uttrycka sig om bilderna. Inte för att jag misstror veterinärerna som jobbade med henne igår, utan för att jag vill vara säker och själv få lite mer kunskap & kött på benen.
Våren samt inledningen av juni 2025 har varit ganska kall, så vi är inte vana vid den sommarvärme som vi faktiskt haft både idag & igår. Det fick bli en kortare promenad idag för Iduns skull, eftersom att hon är svart och har ganska mycket päls så blir hon lätt varm.
Trots värmen så var det full aktivitet på djuren omkring oss. Massor utav insekter och fåglar. Vi såg också ett rådjur skutta förbi samt en kräfta i vattnet.
Härlig promenad. Idun gillar verkligen denna plats. Och det delar hon med alla hundar som vi har haft i min familj.
Lämna en kommentar