Idag är Ida inne på dag 5 av 10 på sin medicinkur. Det har gått lite upp och ner under dessa dagar, på det stora hela så har hon visat en förbättring. Hon verkar sakna att jobba dock. Idag följde hon efter mig ut från hagen, det är inte ofta Ida gör det😅 Ifall denna kur inte ger önskad effekt eller om symptomen skulle återkomma så kommer vi att specialbeställa ett vaccin som man gör efter att man analyserat blodprovet ytterligare. Skulle tro att vi kommer att landa där så småningom.
Palle & Lillan har ridits idag. Båda två var väldigt spända faktiskt. Tror att de kände någon lukt. Lillan kunde ändå fokusera på jobbet och var väldigt duktig. Hon slappnade av när hon fick en uppgift. Vi joggade i ungefär 15-20 minuter. Vävde in lite bommar och övergångar också. Hon svarade precis som jag ville. Väldigt nöjd med henne. Inga tendenser till att springa på utan hon var hos mig varje sekund av ridpasset. Vi maxade verkligen det där korta lilla ridpasset. Vi fick till det bra i båda varven, men höger varv var lite svårare. Och det är en utav anledningarna till att jag vill kolla upp henne, hon är periodvis mer oliksidig än vad som känns rimligt.
Palle behövde lite mer tid att hitta arbetet, men blev bättre mot slutet. Det var mamma som red honom, och jag var inte avundsjuk faktiskt. Han var ofokuserad ganska länge innan han kunde komma till en hyffsad ro. Men det tog sig allt eftersom.
Imorgon kommer hästarna att vila. På onsdag planerar vi att rida igen. Lillan kommer gå ytterligare ett lugnt pass så att hon är motionerad men ändå fräsch inför vetcheck. Vi har inte ens ridit 10 ridpass efter vilan ännu, så ett lugnt pass är på sin plats oavsett.
VÅREN ÄR VERKLIGEN HÄR. Mars har verkligen levererat!Prommis med Idun.Påväg i gamla stan för att hämta mat. Jag har varit ensam hela helgen. Så i lördags åkte jag in och köpte en poké bowl. Lite snacks också såklart. Klippte Palle. Det ska vara fortsatt varmt och förhoppningsvis händer det inget dåligt med Palle (är ju inne i en liten oturs-loop nu, man vågar ju knappt planera framåt) och då kan det vara skönt för honom att bli av med lite till. Jag, Palle & Idun skrittade ut i skogen idag. Vi skulle rida förbi en liten brasa på vägen hem. Eld är Palles största skräck i livet. Så det var lite drama där ett tag. Trots att jag offrade mig och gick först (och även närmast elden) så tog det ett tag innan han vågade att följa med mig. Lillan väntade vid grinden som vanligt. Hon fick lite kli i pannan och en puss på mulen. Exakt det hon ville ha🤎 Lämna en kommentar
Nästa helg skulle jag ha tävlat med Palle. Men hör & häpna, tävlingen blev inställd. Känns ganska motigt med hästarna just nu, men så är det ibland.
Jag hittade en annan tävling. Men den är lite drygt 90 minuter bort och den känns inte optimal rent klassmässigt. En lång resa för något som inte känns 100% helt enkelt. Så viktigt är det inte att tävla. Jag vill inte tävla för att tävla, utan det ska finnas en tanke bakom varje tävling. Mer eller mindre iallafall.
De har 95, 105 & 115cm. Jag tycker att Palle är i så pass bra form att 100cm känns onödigt. Möjligen som förklass till 110. Vi hade ju klarat 115cm, men det känns också lite på gränsen just nu. Hade viljat starta någon mer 110-klass innan dess och fått Palle lite starkare på den höjden samt att jag förhoppningsvis fått lite mer koll på hans galopp. Så att jag känner att jag har en bra uppfattning om hans räckvidd, avstånd och så vidare.
Man jag håller fortsatt span på andra tävlingar och under april/maj så finns det flera som jag hoppas kunna åka på!
Idag joggade jag Lillan lite lätt igen, men jag kunde faktiskt inte känna något konstigt idag. Tvärt om. Tyckte att hon kändes fin att rida! Hon var väldigt ambitiös, positiv och ingen stress alls. Bingo.
För er som läser kanske det låter som ett förhastat beslut att boka tid till veterinären direkt bara för att något känns ”off”. Men sanningen är ju den att så mycket varit svårt med Lillan. Svårare än med någon annan häst jag ridit i princip. Det kan ju förklaras av hennes sena växt både i kropp & knopp och faktiskt en exteriör som inte är optimal. Alla kan inte vara stjärnor. MEN. Det kan ju också bero på något som sätter käppar i hjulet för henne rent kroppsligt. Tankar på vetcheck har funnits innan, men så har utvecklingen plötsligt tagit fart igen och vi har avvaktat.
Dessutom så har vi en förmodad ink att ta tag i. Munkoll behövs också på samtliga hästar. Så det var ändå dags för veterinär på det ena eller andra sättet. Och då passar det helt enkelt bra att ta tag i både vetcheck, munkoll och ink på Lillan. Munkoll på Palle & Ida får jag reda ut i ett senare skede. Det är mycket nu😅
I förmiddags fick jag svar på blodprovet som togs på Ida. Snacka om snabbt. Vi tog liksom provet vid 14:30-tiden i tisdags. Och så har det redan hunnit till Tyskland, analyserats OCH veterinären har hunnit återkoppla.
Provet visade på allergi mot kvalster & pollen. Fortfarande ingen garanti för att det är den primära orsaken dock, men chanserna att hennes besvär orsakas av allergi har iallafall förstärkts. Det betyder att om Ida inte svarar på medicinen som hon har nu eller snabbt skulle bli sämre igen efter avslutad kur så kan vi gå vidare med att specialtillverka ett vaccin.
Medans hon äter kuren som hon får nu så kommer hon inte att tränas.
Däremot så tränade vi Palle & Lillan på ridbanan här hemma idag. Palle såg tipp-topp ut! Lillan var avspänd och så cool. Det var första ridpasset på ridbanan för Lillan för detta året och dessutom blåste det en hel del. Hon har utvecklats så mycket mentalt!
Det tråkiga var att Lillan inte kändes helt 100. Så vi fortsätter med veterinär-karusellen. Jag har bokat in henne på vetcheck nästa vecka🥲 Kanske borde döpa om denna bloggen till ”ellensbesökhosveterinärenmedsinahästar.se”.
Var & varannan lägger upp bilder på norrsken från vårat närområde. Jag & Zacke har försökt att se det, men vi har misslyckats varje gång, haha.
Jag tror att det är för mycket träd häromkring, vi måste kanske söka oss till en mer öppen plats? Jag testade att ladda ner några appar, men jag tyckte inte att de höll måttet. Så jag raderade dem igen, men jag kanske bara valde fel? Tips mottages gärna!
När jag nämnde att jag ville ha 100% fokus på mig & min häst i gårdagens inlägg så hade jag faktiskt en särskild händelse i åtanke. Jag har funderat lite på om jag ska nämna det eller inte, men nu gör jag det. För mig blev det en viktig påminnelse.
Har jag några följare kvar sedan Palle blev skadad/halt i ett bakben 2021 tro? Palle var då i sitt livs form och vi skulle ut & sopa banan. Men så blev det inte.
2021, dagen efter besöket hos veterinären skrev jag såhär: ”Grät typ hela dagen igår så nu ska man väl försöka skärpa till sig lite. Palle blev behandlad i hasen. Hur han svarar på den behandlingen blir vår första indikation på vart detta slutar. En dag i taget. Skadan har antingen kommit i en växtfas som ung eller av ett trauma för länge sedan. Skadan satt på ett sådant ställe att det skulle vara svårt för honom själv att ha orsakat skadan, men det är ändå möjligt. Det har förmodligen inte skett under de senaste 8,5 åren då denna skada verkligen inte skulle kunna gå obemärkt förbi. Skadan är dessutom väldigt ovanlig, så det finns inte direkt några andra fall att jämföra eller bolla med… Operation verkade tyvärr inte heller vara ett alternativ. Det är väldigt ovisst. Palle har förmodligen gått med detta i större delen av sitt liv utan att ha några problem av det. Alltid presterat och varit en otroligt sund häst. Hoppet ligger i att han funkat otroligt länge trots detta och kanske kanske kanske kanske skulle kunna klara det igen. Men det ser inte så bra ut om man säger så… Enligt veterinären är chansen 50/50.”
Jag har en liten uppdatering på det ämnet. Men innan jag går in på det så blev ju Palle friskförklarad några veckor efter detta. Men det fanns flera saker som inte stämde, och jag ifrågasatte det redan då. Jag frågade dock inte veterinären, utan det lyftes snarare i bilen på vägen hem. Dels så reagerade han inte på böjprovet (så vi hade egentligen inte en tydlig indikator på att det var hasleden, ledvätskan var fin och ultraljud såg dessutom bra ut. Bedövningen gjorde hältan bättre, men inte bra). Trots att han blev friskförklarad så tyckte inte jag att Palle rörde sig som han skulle. Jag var säker på att något fortfarande var oläkt. Jag satte igång honom extremt försiktigt och jag var noga in i minsta detalj för att följa det schemat som jag själv gjort. Efter ett tag tyckte jag att han var OK och träningen trappades upp, fast inte på den nivån som han var på innan skadan. Han blev mer & mer mammas träningskompis och gick lite i halvpension efter detta.
Jag & mamma kollade av en slump på Palles journal och röntgenbilder i höstas. Då upptäckte vi något. På en utav röntgenbilderna syns nämligen en solklar fraktur på griffelbenet, detta bekräftades sedan av en kunnig inom området. Helt plötsligt föll allt på plats. Det satt aldrig i hasleden, och det andra fyndet som hittades på röntgen var inte orsaken till hans hälta. Däremot var frakturen belägen väldigt nära hasleden vilket förklarar svullnaden kring detta område och varför man trodde att det gällde leden.
De hade mycket att göra den där dagen på kliniken, och när de såg det andra fyndet så låste de fast sig mycket på det att jag tror att de knappt granskade de andra bilderna vilket gjorde att en miss så stor som denna kunde göras. Inget ont mot kliniken eller veterinären, den mänskliga faktorn finns alltid och missar sker. De gjorde givetvis sitt bästa och jag har fortfarande förtroende för dem.
Detta blev en viktig läxa för både mig & mamma tror jag. Och läxan var att inte lita blint på veterinären när saker & ting faktiskt inte riktigt stämmer. När vi upptäckte detta så blev det en påminnelse om att vara mer frågvisa. Det är också en utav anledningarna till att jag vill att veterinären jag besöker inte ska utreda flera hästar samtidigt utan att det ska finnas tid för att gå igenom alla ledtrådar ordentligt, speciellt när saker & ting inte riktigt verka stämma. Vi hade tur att Palle kunde läka trots fel behandling och diagnos, så vi är bara glada & tacksamma💖
Jag & Palle på en utav våra första hopptävlingar efter skadan, ungefär ett år senare. Lämna en kommentar
Idag var det dags för vetcheck för Ida. Jag åkte till en för mig & mamma ny veterinär. Jag har inte varit helt nöjd med kliniken som jag varit på tidigare. Det stod emellan två veterinärer som jag ville testa, och till slut föll valet på den som fanns närmast. Dessutom kunde jag få en tid snabbt och det kändes viktigt. Inget ont mot kliniken som jag varit på tidigare, men jag kände att jag ville åka till ett ställe där tempot är lugnare. Där det är 100% fokus på mig & min häst. Och det var det verkligen. Dessutom hanterade de Ida på ett mycket föredömligt sätt.
Här kommer lite bakgrundsinformation. För lite drygt 10 dagar sedan började Ida att skaka på huvudet. Det var mest i hagen till en början. Men sedan eskalerade det. Hon skakade HELA tiden, och allra värst triggad blev hon av att äta. Hon skakade både inne & ute. Svårt att sätta på henne grimman, svårt att ha henne uppbunden. Hon var så störd av det att hon hade svårt att göra två saker samtidigt, som att kratsa hovarna. Däremot så gick det faktiskt okej att rida henne de flesta gånger. Eftersom att hon haft det jobbigt så har jag givetvis ridit henne väldigt lätt, några få gånger i veckan bara.
Det var riktigt illa i 3-4 dagar. Hann testa en hel del på dessa dagar. T.ex. huva med nosnät. Då blev hon värre. Av med den igen. Började att gripa efter halmstrån bara för att hitta något som lindrade. Köpte magnesium, elektrolyter och ännu mer i väntan på vår tid hos veterinären. Efter ”peaken” som varade i några dagar så lugnade det sig faktiskt litegrann. Hon var fortfarande störd men har ändå sett ”OK” ut under perioder i hagen.
Jag har finkammat hela internet och jag kan bara be för att vi hittar något. Och att detta något går att behandla. Och idag började alltså utredningen.
Vi började med att kolla allmän status. Lyssna på hjärtat, kolla ögon och lite annat. Trav på hårt och mjukt underlag. Rakt och böjt spår. Ingen anmärkning. Och Ida skötte sig verkligen så bra⭐️ Hon är en mästare på att prestera när det gäller. Sedan kollade vi luftvägarna. Där hittade vi en irritation på slemhinnorna som kan tyda på allergi. Vi ska snart börja med allergimedicin och vi hoppas verkligen att det ska vara orsaken och inte ett bifynd. I samband med detta togs också ett blodprov, det ska skickas till Tyskland för analys. Ifall hon har en allergi så kan det förhoppningvis visa vad hon är allergisk mot.
Ifall det inte beror på allergi så har vi nog en betydligt mörkare och mer komplicerad resa framför oss. Nu håller vi alla tummar som går, hoppas hoppas hon svarar på medicinen🙏 Hon måste det!!!
Idag har alla tre hästar gått. Palle & Lillan jobbades i ridhus imorse. Mamma red Palle och jag red Ida. Båda hästarna var fina.
Jag & Lillan travade bara igen. Hon blir stressad och pigg när man tar tyglarna efter uppvärmingen. Hon försöker att fatta galopp gång på gång eftersom att hon tror att jag snart kommer att be om det. Därför har jag valt att inte galoppera alls. Passar ju bra såhär i igångsättningen. Jag har gjort så i tre ridpass och idag varvade hon nästan inte upp någonting. Mycket duktig. Hon är en mästare på att förekomma och gissa vad det är jag vill istället för att vänta på instruktionen. I traven jobbade jag med att hon skulle vänta och vara i balans. Jag lade ut 5 travbommar på böjt spår som vi red över. Måste säga att jag är väldigt nöjd med dagens ridpass, vi fick till det ganska bra💪😀
Ida gick ett lugnt ridpass här hemma. 5 minuter trav på banan och sedan skritt i skogen. Imorgon = vetcheck!
Gårdagens lilla utflykt blev till Alversjö Naturreservat. Dit måste vi tillbaka och utforska lite mer! Väldigt fint.
Tröttsamt att grilla korv🤣Men hon fick lite också!🌭Vattnet är färgat grönt på grund ca en speciell alg. Coolt! Kolla vilket konstverk🦬Lämna en kommentar
