En blogg om mig och min resa med hästarna
Ellens Horselife Inlägg
Jag såg av en slump på Facebook att man kan se hur många följare som man har på Equipe. Det har funnits flera trådar om det då det blivit lite av en snackis nu. Det var så jag såg det.
Jag följer inte enda ryttare på Equipe, jag vet att man kan göra det. Men att det går att se hur många som följer en hade jag ingen aning om. Så jag var ju tvungen att gå in och kolla. Jag har hela 27 stycken följare?! Så det plingar alltså till i 27 telefoner när jag har startat en klass? Lite småkul😅
Måndag och ny vecka. Midsommar har passerat. Hoppas att ni har haft det bra🌸😀 Jag har haft det toppen. Firade med mina föräldrar och goa grannar.
Klockan är strax innan 17:00 i skrivande stund, jag har precis kommit hem från jobbet. Snart dags att fara till stan igen för att handla. Inte det roligaste, men det måste göras. Men först ska Idun få mat och promeneras.
Vad det gäller hästarna så jobbar vi på som vanligt. Eller Palle & Ida iallafall. Lillan rids inte som ni vet. Upplevde Ida lite stel dagen innan jag åkte till Sweden Rock, så vi har backat lite i träningen. Förhoppningsvis en liten ”bump in the road” bara. Så ifall hon gjorde sig något litet så får det förhoppningsvis chansen att läka & stärkas upp igen. Hon rids som vanligt, men lite lättare för säkerhets skull.
Hade hoppats på att Ida skulle vara tävlingsredo nu. Men det får alltså vänta lite till. Jag håller lite koll på tävlingsplaneringen ändå. Ponnyn & jag ska tävla igen, men det är några veckor kvar tills dess. Jag & Palle ska kanske tävla lite med. Vi får se vad som planeras in framöver. Jag är lite sugen på att åka på tävling i helgen faktiskt, men det är i längsta laget dit. Vi får se vad jag bestämmer mig för, men jag håller utkik på passande tävlingar och andra aktiviteter som kan vara av intresse.
Jag har däremot planerat in ett besök hos en väldigt viktig person i mitt team. Nämligen ”min” equiterapeut. Hon ska få ta sig en titt på Lillan. Kommer att ta med Palle i samma veva. Det var länge sedan vi var där nu. Ida skulle nog också behöva en omgång, men det får vi ta senare. Jag har använt samma equiterapeut under många år, och det fina med det är att vi verkligen kan ha en bra dialog där vi verkligen förstår varandra. Emellanåt har jag låtit andra gå igenom mina hästar, men i slutändan så är det alltid väldigt tryggt att vända sig till någon som man haft hjälp av i många år. Det är få som jag har så stort förtroende för som ”min” equiterapeut. Jag ser fram emot att bolla lite tankar med henne.
Palle fick hänga med Lillan till veterinären i tisdags för att kolla munnen. Det har gått lite väl lång tid sedan sist. Han börjar bli till åren, extra viktigt då. Men ibland springer tiden iväg. Skönt nog så behövde jag inte ha dåligt samvete eftersom att allt såg väldigt bra ut.
En krok slipades ner litegrann och några andra tänder putsades till, men annars var allt perfekt. Laner, mungipor och där bettet ligger hade inte en skråma vilket alltid känns bra. Det kändes dessutom extra bra då Palle länge drogs med en betselöverslitning som han fick som unghäst. Det krävde sina anpassningar, det är alltid lika skönt att få en bekräftelse på att det inte är ett problem längre.
Igår var vi hos veterinären igen. Vi gjorde ett rektalt ultraljud på Lillan för att kolla på si-leder, ligament kring bäckenet, det man kan se av sista delen av ryggraden samt ytterligare någon led som jag inte minns namnet på.
Vi började med en rörelsecheck. Och det var lika dåligt som det varit de senaste veckorna. OK på rakt spår. Kraftig rörelsestörning på böjt spår. Speciellt i höger varv. Snubblar flera gånger och ser inte ut att få med sig sitt vänstra bakben när hon svänger till höger.
När vi gjorde det rektala ultraljudet så hittades för första gången ett fynd. Vi har ju letat och letat men inte funnit något tidigare trots att hon är röntgad från topp till tå samt har gjort ultraljud på bakknäna. Allt har varit UA.
Jag måste läsa journalen (väntar på att de sista uppgifterna) för att kunna uttrycka mig exakt. Men i det stora hela så såg de en disk i ryggen som inte såg frisk ut. De såg också pålagringar kring denna skada. Detta fynd (ihop med Lillans symptom) bedömdes vara så pass allvarligt att de dömde ut henne direkt. Skadan är orsakad av trauma. Förmodligen trycker detta på nerver som gör att hon har nedsatt styrka och koordination i sina bakben vilket skapar hennes rörelsestörning. Prognosen är mycket dålig. De tror inte att hon blir bra igen.
Jag lutar åt att be ytterligare en veterinär kolla på bilderna som vi fick igår. Jag själv är dålig på diskskador när det gäller hästar. Det vore intressant att se om jag kan få någon med ännu mer expertis uttrycka sig om bilderna. Inte för att jag misstror veterinärerna som jobbade med henne igår, utan för att jag vill vara säker och själv få lite mer kunskap & kött på benen.
Våren samt inledningen av juni 2025 har varit ganska kall, så vi är inte vana vid den sommarvärme som vi faktiskt haft både idag & igår. Det fick bli en kortare promenad idag för Iduns skull, eftersom att hon är svart och har ganska mycket päls så blir hon lätt varm.
Trots värmen så var det full aktivitet på djuren omkring oss. Massor utav insekter och fåglar. Vi såg också ett rådjur skutta förbi samt en kräfta i vattnet.
Härlig promenad. Idun gillar verkligen denna plats. Och det delar hon med alla hundar som vi har haft i min familj.
Lämna en kommentarIdag har jag och ponnyn Hilma gjort debut tillsammans😀
Hon är 6 år och detta var hennes FÖRSTA tävling. Hon har kommit en god bit på väg och jag visste att om vi kan visa upp det för domaren så får vi förmodligen en ganska bra procent. MEN. Det går ju inte att räkna med att man sätter det på första tävlingen. Hon har aldrig sett ett domarbås eller dressyrstaket. Blommor var det också. Men hon går in och gör det som om hon aldrig gjort något annat. Visst blev hon lite matt pga lite nervös på insidan, men hon följde mig så fint och koncentrerade sig på max. Det ledde till fina 72% och vinst bland de stora hästarna. Så himla roligt!
Vi är så nöjd med hennes debut. Det kunde faktiskt inte gått bättre. Hon gick exakt så bra som hon kan just nu. Och resultatmässigt så blev det ju en fullträff också. Superkul. Jag är så glad & nöjd.
Det var verkligen inte igår som jag tränade för tränare, men idag var det dags. Strulet med Ida började ju direkt efter vintervilan så detta var första dressyrträningen för iår(!).
Jag & min dressyrtränare Ulla hade mycket att prata om även om vi hörts av på telefon någon gång under våren. Vi pratade om samtliga hästar innan vi startade träningen.
Träningen gick jättebra. I höger varv brister hon lite mer i sin lösgjordhet vilket gjort att jag ibland tar åt mig min högerhand en gnutta för mycket. Det resulterar i att jag drar in hennes bog/framdel en aning och vips så har jag gjort henne lite sned. Det säger sig självt att det inte hjälper lösgjordheten. Så jag fick räta ut henne aning i höger varv för att komma till rätt arbete. Det gjorde väldigt stor skillnad. Det är verkligen små justeringar som vi pratar om, men de gör underverk. Och det är inte så att det säger *KLICK* och så går hon som en miljon utan det blir snarare lite segt när vi hamnar rätt. Det beror på att det är lite jobbigt, men det ordnar vi snart upp. Jag fick beröm för att jag inte blev stressad i det läget och ville jaga iväg henne. Utan att jag bara lugnt rider vidare i det läget och låter henne jobba på.
Summa summrum en väldigt bra träning som lite styrde upp riktningen på arbetet som vi ska göra framöver!
Jag & Zacke har precis kommit hem från SRF. Vi åkte i tisdags förmiddag och kom hem idag. Totalt 5 dygn iväg. Det känns som att vi varit borta jättelänge samtidigt som det gått fort.
Detta var vårat första besök på SRF och dessutom våran första festival sedan 2023 (!) så vi var ju taggade till tusen när vi åkte iväg.
Det var ett gäng bilder från de senaste dagarna. Bäst enligt mig var Korslagda Kukar, Slipknot, Royal Republic, King Diamond, Turbonegro och Sabaton. Vi såg betydligt fler band än så och Zacke såg givetvis några band som han gillade, men som jag kanske inte tyckte var lika bra. Men jag orkar inte skriva alla här, och jag tvivlar på att mina läsare har särskilt stor koll på den här musiken😅
Jag måste dock säga att det var roligt att se Sabaton även om jag inte klassar mig själv som ett direkt fan. För 20 år sedan så öppnade de festivalen på den minsta scenen. Och nu är de ett av Sveriges mest framgångsrika band som får spela på den största scenen på festivalens sista dag. De avslutade hela SRF. Det som är extra häftigt är att man faktiskt får se bandet under dess storhetstid. Många av banden som jag sett genom åren har haft sin storhetstid på 80-talet då hårdrock/heavy metal verkligen blommade. Jag är dessutom en sådan person som ofta gillar de äldre banden. När man får se ett 80-tals band ca 30-40 år senare så säger det sig självt att många av dem inte är det som de en gång var. Ibland inte ens i närheten. Det finns dock ett gäng som fortfarande håller en riktigt hög nivå. Hursomhelst, det är häftigt att få se ett band spela som (troligtvis) befinner sig på toppen av sin karriär.
Det var en liten sammanfattning. Här kommer några plus och minus som jag upplevde på SRF.
MINUS:
- För mycket folk.
- Dyr mat.
- Aningens långt mellan camping och festival. Dåliga bussförbindelser de två första dagarna.
- Lite väl lugn camping? Hade faktiskt hoppats på lite mer fest. Aldrig varit på en tröttare festivalcamping om jag ska vara ärlig. Det var tur att vi hittade kompisar som orkade att hålla igång och som piggade upp stämningen.
- Partytält var inte tillåtna. Synd. De skyddar både mot sol och regn, lite av ett måste när man ska sitta ute i flera dagar.
- Dyr festival överlag.
PLUS:
- Stol var tillåtet inne på festivalområdet.
- Tävlingar och ”jippon” inne på festivalområdet, perfekt om man inte hittar något att lyssna på men ändå vill göra något kul.
- Många sittplatser inne på området, det fanns oftast lediga platser när det var dags att äta.
- Vattentoaletter (!!!)
- Möjligheten att se stora band.
- God mat. Mycket att välja på.
- Campingen hade en egen kiosk med lite allt möjligt. Perfekt!
- Det fanns alltid tvål och papper vid toaletterna både på festivalområdet och campingen. Sällan kö.
- Fräscha duschar på campingen. Tillräckligt många.
- Trevlig personal överallt.
- Skärmar vid sidan av scenerna som gjorde att man såg riktigt bra trots att man stod länge bak eller inte är så lång.
Nu när Lillan inte rids (och vem vet om vi någonsin kommer dit igen) så har jag masserat henne flera dagar i veckan. Jag började med att knåda, men jag har successivt gått över till en taktil massage då hon har visat att det är den som hon gillar bäst💆♀️
Lillan är en väldigt aktiv häst. Pillig och alltid lite ”igång”. Men massagen har visat sig vara avslappnande och hon har kunnat stå & njuta utan att tugga på grimskaftet, nafsa eller syssla med alla konstiga grejer som är så typiskt henne.
Ett bra sätt att stärka relationen oss emellan nu när det varit jobbigt ett tag. Veterinärvård där vi tyvärr har fått göra saker som kostat en gnutta på hennes tillit trots att veterinären varit väldigt lyhörd och anpassar sitt arbetssätt för att det ska bli så bra som möjligt för henne.
