Igår startade jag & Hilma mästerskapsklassen på Connemara-SM!
Vårat mål sedan ett år tillbaka var att starta just mästerskapsklassen på Svenska Mästerskapen för Connemara. Då hade hon inte ens tävlat än. Hon har på ett år gått från tävlingsdebut i LC till LA.
Igår var hon magiskt fin och vi satte alla svårigheter som inte riktigt är helt befästa ännu. Galoppdelen är vår styrka, men i den sista galoppen så blev det lika snopet som när man river sista hindret i en omhoppning. Hon råkade nämligen lägga tungan över bettet, så galoppen uteblev. SÅ RETLIGT SÅ ATT DET TYP INTE FINNS.
Så tre moment i galoppen (varav en med koffecient) ”belönades” med 2:a, 3:a & en 4:a. Vi hade något så bra på gång. Att vi ändå landar på 62% i slutändan skvallrar om att vi var påväg mot ett nytt personbästa i LA med råge och kunnat ge de andra en match vilket såklart gör detta extra irriterande. Speciellt eftersom att detta var årets mål.
Så på många sätt en besvikelse såklart. Men saker som dessa händer ibland. Vi tar med oss att vi var riktigt vassa igår och att vi kunde leverera ett program med ännu högre kvalité jämfört med debuten som endast var för ett fåtal veckor sedan. Allting har kommit på plats ännu mer. Ytterligare ett kvitto på det arbete som jag och hennes ordinarie ryttare lagt & lägger ner. Och bara det faktum att vi tog oss till vårat mål. Och vi tog oss inte bara dit, utan kan vara stolta över de uppvisningar som vi har gjort.
