Go kväll! Jag har precis kommit hem från gymmet. 60 minuters konditionsträning avklarad. Äntligen är jag redo för att köra kondition igen, det har tagit sin lilla tid, men nu är jag där. Klart att jag hade kunnat tvinga mig själv tidigare, men jag föredrar att göra det som kroppen vill. Bäst och roligast så!
Utöver det så har jag verkligen haft en lugn söndag. Jag har tagit sovmorgon och vilat. Hästarna har också vilat. Jag & mamma tog dock in Lillan. Vi ryktade henne och tvättade hennes sår. Det går inte så bra för henne just nu. Förra veckan fick hon ett sår på ett bakben, och igår gick hon omkull i hagen. Det verkade som att hon klarade sig bra, men ett skrapsår på knäet blev det. Innan vi släppte ut henne igen så tränsade jag henne och gick 2-3 varv på ridbanan där jag lade in ett par start & stopp så att hon ska bli bekväm med bettets inverkan. Det gjorde hon jättebra.
Jag behövde verkligen en lugn dag, nu är jag redo för den kommande veckan! Hoppas att ni haft en fin helg, hörs snart igen.
Jag hade inte planerat något träningspass idag, men eftersom att det inte blev någon tävling så fanns plötsligt tiden. Det blev ett konditionspass på ca 75 minuter.
Först körde jag 25 minuter spinning, sedan 25 minuter gång i hög lutning för att sedan avsluta med max trainer. Som ni ser på bilderna så är det som en kombination av crosstrainer och trappmaskin. En favorit på gymmet.
Jag gillar att träna kondition på detta vis ibland. Det går dessutom att få rejäl puls utan att det är särskilt slitsamt och det passar mig extra bra. Hopp & spring är roligt, men jag kan inte göra det varje pass. Då skadar jag mig, något har jag lärt mig av historien🤪
Kände mig seg innan träningspasset, men sedan kom jag igång och kände mig riktigt pigg på att ta i! Bra pass!
Idag skulle jag & Ida egentligen startat 120cm i Linköping. Finns två anledningar till att jag ställde in. Dels vädret. Sedan Ida reagerade på skoningen så är hon delvis skodd med lädersula och det är värdelöst ihop med snön. För ja, det har ju snöat igen. Det andra är att hon var lite varmare i ett framben i onsdags ihop med en antydan till vätska. Det behöver inte betyda något, men jag lägger alltid sådant på minnet och håller lite extra koll. På torsdagen var benet perfekt, men igår lite varmare igen. Inte svullen, ingen vätska. Det behöver fortfarande inte betyda något, men det kan också betyda att hon behöver lite extra återhämtning. Sådant chansar jag inte på, verkar det inte 100% så åker jag inte. Jag försöker verkligen att ligga steget före och se de små tecken som kan betyda att man behöver kliva tillbaka. Det är alltid tråkigt att ställa in, men förhoppningsvis får jag en häst som friskare i längden. Det kommer alltid nya tävlingar!
Idag kändes benet fint och jag hoppas att det fortsätter så. Jag smörjde med arnika och nu går hon lindad för att få lite extra stöd ifall hon kanske trampat lite snett. Lätt hänt nu när hon har lädersula som sagt…
Istället lade vi lite krut på Lillan & Palle. Lillan fick åka till det närliggande ridhuset. Longerade henne en liten stund bara, hon var så duktig sist så idag höll vi det lätt & roligt. Passade på att ha träns & bett på henne idag, vi behöver träna mer på det så det passade ju bra att vi fick till det idag. Hon var jätteduktig och var bara så himla trevlig & rolig. Lyckopiller!
Jag & Palle åkte också till ridhus. Vi red ett dressyrpass. Han var pigg och motiverad. Vi red mycket övergångar idag. Först mellan skritt & trav där vi avancerade övningen med att även rida övergångarna på en mindre volt. I galoppen höll vi oss runt fyrkanten och på enstaka större volter när vi gjorde övergångarna. Jag fattade varannan höger och varannan vänster galopp så att vi bitvis även jobbade i förvänd galopp. Det gjorde han riktigt bra. Nöjd!
Torsdag och ojämn vecka = dressyrträning för Ulla.
Redan förra gången sa Ulla att hon tyckte att det snart var dags att starta bytesträningen. Ida har känts väldigt fin sedan förra träningen så jag hade hopp om att det kanske var dags redan idag.
När jag började värma upp så rasade det lite snö då & då från ridhustaket och det gjorde Ida väldigt spänd. Hon hade svårt att släppa det och jag tänkte typ: ”Jahopp, det var denna träningen det”.
Jag red vidare och hon var fortfarande lite spänd, Ulla konstaterade samma sak men bad mig ändå om ett byte direkt efter att vi värmt upp. Det kom som en överraskning, jag måste nog sett lite förvånad ut för hon fortsatte med: ”Jag vill bara se vad som händer”. Och vad hände? Jo, hon gör ett rent och fint byte!!!
Efter det red vi ytterligare några byten (av blandad kvalite) innan vi jobbade vidare med arbetet i skritt, trav & galopp. Där lyckades jag få henne att kliva ihop och bära mer än vad hon gjort tidigare. Bitvis så gick hon bättre än vad hon någonsin gjort.
Det ska bli så spännande att bygga vidare på detta! Som jag älskar denna häst. Måtte vi få många många roliga år ihop.
Känslan efter att få hem sin häst efter veckor på klinik var obeskrivlig. En tid innan Palle lämnades på kliniken så lämnade jag Corlito på en klinik, och jag såg honom aldrig mer igen. Därför var känslan att få åka och hämta sin häst en oerhörd lättnad. Såhär skrev jag när Palle kommit hem i slutet av juli 2017: ”Älskade Palle är hemma igen. Efter nästan 20 dygn i sträck på klinik & tre operationer/ingrepp senare så var rullning det första han gjorde här hemma. Nu ska bara ”ögat” (det är ju inget öga kvar) läka ihop också, måtte det gå problemfritt. Tvätt varje dag och så lite metacam i tre dagar till. Om 10 dagar ska stygnen plockas.”
Som ni förstår var detta i samband med att hans öga togs bort. Palle verkade först lättad & glad över att vara hemma, men snart märktes det hur dämpad han var. Faktum är att han var deprimerad i månader efteråt. Min häst alltid varit på den runda sidan med glansig päls, istället var han tuffsig, smal och åt det apatiska hållet. Återhämtningen tog tid.
Precis hemkommen.
Filmen ovan och bilderna nedan är från när vi åkte till en närliggande Pay n Jump och hoppade 60 & 70 cm. Detta var faktiskt endast andra gången vi hoppade, men efter att jag hoppat honom första gången så kände jag att det skulle funka utan problem. Han hoppade felfritt och okomplicerat, allt kändes väldigt bra. Dock kan man (eller åtminstone jag) se hur olik Palle är sig själv på dessa bilder. Kolla bara på hans hållning och uttryck/min, han är ingen glad häst här.
Tiden gick och Palle kom igen. Faktum var att våran bästa form kom efter detta. Jag som var osäker på om vi skulle kunna rida snabbt igen, eller kunna hoppa samma klasser. Vi hade det bästa framför oss trots att det kändes så långt borta då.
Jag tror att hela upplevelsen i sig tog hårt på honom. Att stå på box på ett främmande ställe, genomgå tre operationer och ha ont. Det tog musten ur honom, för stunden. Anledningen till att det blev så många operationer var eftersom att man länge trodde att ögat gick att rädda, trots lyckade operationer så blev han dock sämre. Vi förstod ingenting. I slutändan kom de fram till att han inte tålde medicinen som han fick efteråt, och den var nödvändig för att det skulle lyckas. Hade vi vetat det innan så hade vi förstås besparat honom allt detta och plockat bort ögat direkt.
Så härligt med en ledig dag mitt i veckan. Idag har jag hunnit med alla tre hästar och i kväll väntar lite träning för mig också. Perfekt!
Lillan åkte som ni vet till ridhus i förmiddags och efter det så åkte jag med Palle innan jag avslutningsvis tog en skrittrunda här hemma på Ida.
Jag red dressyr på Palle idag. Han är som tidigare nämnt inte helt nöjd med bett just nu. Vi får se hur det blir med det. Han går mest på bettlöst medans jag experimenterar lite med betten. Känner att det håller oss tillbaka lite, annars så kändes det riktigt bra att rida idag.
Jag har en favoritövning på Palle och det är att i galopp rida skänkelvikning längs diagonalen för att sedan fortsätta ut i det nya varvet i förvänd galopp. Jag rider längs kortsidan i förvänd galopp innan jag åter igen rider snett igenom och kommer ut i rätt varv igen. Ibland lägger jag in en mindre volt antingen i förvänd eller rättvänd galopp.
Det märks att han har blivit starkare, den förvända galoppen flöt på trevligt åt båda håll. Jag red skänkelvikningarna i ett lite lägre tempo där fokus var på att bära och ta ett steg i taget. Inte ramla iväg. Det gjorde han riktigt fint! Jag varierade mellan att behålla den bärigheten i den efterföljande förvända galoppen med att låta honom sänka samlingsgraden och gripa sig för mer framåt. Helt beroende på känslan. Känner jag att han börjar kämpa och tycker det är jobbigt så släpper jag fram honom så att han inte börjar spänna sig.
När jag sedan red snett igenom för att komma ut i rätt varv igen så red jag en mellangalopp de flesta gångerna för att sedan komma tillbaka till arbetsgalopp innan jag når långsidan. Efter det så börjar jag förbereda honom inför nästa skänkelvikning.
Jag är ledig idag så jag & mamma passade på att åka till ridhuset med Lillan. Hon har vilat helt under en längre period nu i vinter. Det är andra gången jag sitter upp efter hennes vila, det har gått ca 1,5 vecka mellan dessa två gånger.
Överlag så det har varit svårt att få något gjort med de förutsättningarna som varit denna vinter, vi har behövt åka iväg och då har det handlat om att befästa och underhålla det hon redan kan. Det vill säga uppsittning och skritt med ledare. Det är ju så mycket annat som kommer till när man åker iväg. Dels att göra detta på bortaplan, men också lastning och resa dit & hem. Det får inte bli för mycket. Som tur är handlar resan om 5 minuter, och det är ju perfekt.
Det är inte optimalt att rida in en häst på bortaplan. Speciellt inte för en sådan som mig, men nu har jag helt klart kommit en bit på väg. Jag räknar med att vi kan komma till nästa nivå när vi kan träna lite mer hemma. Men idag kändes allt väldigt bra och vi kunde utmana oss lite. Vi travade för första gången på egen hand! Hon förstår inte riktigt att hon ska runt fyrkanten så mamma fick agera förspringare. Jag har alltså motionerat både mamma & häst idag, haha.
Förhoppningsvis kan vi rida ut lite i vår/sommar och kanske även ta hjälp utav Palle när vi är i ridhuset så att han kan visa vägen runt. Det ger sig. Idag är jag iallafall väldigt glad över att vi har skrittat & travat på egen hand i båda varven. Jippie!
Dessutom finns det ytterligare en sak jag är särskilt nöjd över och det är att hon gjorde en bockning idag (ni vet när de skjuter rygg och man börjar undra vad som ska hända). Jag är inte nöjd med bockningen, haha, MEN jag är riktigt nöjd över att när jag drog upp huvudet och sa ”vänta här nu” så stannade hon lika tvärt som hon börjat. Precis den reaktion man önskar.
Bästaste Lillan! Så glad över att vi denna häst i stallet. Hon gör oss så glada!Lämna en kommentar
Jag tycker att det är löjligt roligt att räkna och sammanställa saker. Ni kanske har märkt det?🙈 T.ex. så innebar helgens tävling att jag ridit på 68% eller mer i över tjugo starter. Och att jag varit på eller över 70% elva gånger.
Jag älskar att tänka på resultat på det viset, av flera anledningar. Ifall jag får lite skakiga knän inför en 120-klass så kan det vara skönt att påminna sig själv om att jag faktiskt hoppat felfritt hela 24 gånger i klasser mellan 120-130cm.
Nog för att det kan ge en ”boost” att tänka på de gånger man lyckats, men det får mig också att vara tacksam och njuta av det som varit en extra gång. Många gånger är det fokus på det som ska komma, men det är fint att minnas allt man uppnått på vägen också.
Sedan måste det nog vara så att jag är lite av en samlare. Speciellt när det gäller hästar, haha.
Jag antecknar alltid lite kort om varje tävling jag gör och samlar mina protokoll i en mapp. Jag började att anteckna om mina starter under min första säsong (2008) på lokal/regional nivå tillsammans med Virvla för hela 14 år sedan (!!!). Många av de resultaten finns inte på TDB, såhär i efterhand är det väldigt roligt att ha. Jag skriver alltid ner häst, datum, klass, resultat och var ihop med en kort utvärdering om tävlingen. Jag började av flera anledningar, dels för att få en översikt över vad jag gjorde bra eller behövde utveckla, men också för att samla allt på samma ställe innan TDB och bloggen fanns.
Jag tycker att det är roligt med rosetter också som den 12-åring jag är, haha. Egentligen så är ju antalet rosetter inte viktigt, och det behöver inte betyda att prestationen var bra (precis som att den inte behöver vara det för att man hade 0 fel). Rosetterna hjälper mig att minnas. Jag skriver alltid datum, häst & klass på baksidan och hänger upp dem. Hade jag inte gjort det så hade jag glömt många fina minnen som verkligen inte förtjänar att falla i glömska. Det är alltid roligt att ta sig en titt på den mest minnesvärda rosetterna då & då, det ligger trots allt en hel del arbete och fina minnen bakom dem.
På ponnytiden var jag galen i rosetter. Jag tyckte att det var sjukt OM jag skulle lyckas få 100 stycken, tänk om jag vetat då att jag senare skulle få rosettmaskinen Palle som i princip skulle fixa 100 rosetter på egen hand, haha.
Hela grejen med rosetter grundade sig nog i att jag drömde om att få tävla som liten. Jag var alltid funktionär på hemmatävlingarna och som jag såg upp till dem som tävlade. Jag ägnade timmar åt att titta på hästar & ekipage. Jag tittade på när de red från morgon till kväll, fotade & filmade. Önskade att jag också skulle tävla en dag, men jag trodde aldrig att det skulle hända. Jag tänker på det ibland och känner mig extra tacksam för att jag får möjligheten att tävla, det är trots allt något som jag älskar.
Det var dagens lilla utläggning, haha. Finns det någon mer samlare där ute som gillar att sammanställa och få en översikt över resultaten? Ligger era rosetter och skrotar eller hänger ni upp dem?
Palle och Ida fick åka till ridhuset idag. De hade hagrace när jag kom hem så de var redan uppvärmda och klara, haha.
Mamma joggade Palle. Såg bra ut! Ett lugnt ridpass, tanken är att han ska jobba lite mer imorgon då jag planerar att åka till ridhuset igen.
Jag red Ida och hon var strålande! Jag är så nöjd. Hon känns verkligen så himla med mig just nu. Jag red i sadeln som vi lånar från Johanna och hon visade åter igen att hon gillar den. Jag kunde sitta ner i traven utan att hon tyckte att det var obehagligt. Härlig känsla att rida dressyr i dressyrsadel nu när jag bara ridit henne i hoppsadeln.
På Ida handlar mycket om bärigheten. Hon är ganska slingrig att rida så mitt fokus är att hitta dragläget i ramen för att sedan rida in henne i mer bärighet. Jag fokuserar på att hålla arbetet omväxlande så att hon inte känner sig fångad eller pressad. Hon är väldigt känslig och det gäller att jag håller min kommunikation lätt, lugn & positiv samtidigt som jag inte får börja tassa runt och sluta inverka. Idag (precis som förra gången) så hittade vi en jättebra kommunikation och det var så roligt att rida henne.
Hon sög tag väldigt fint i bettet och jag kände verkligen hur jag satt mitt över henne och kunde prata med hennes bakben. Vi kom snabbt till ett tillräckligt bra arbete för att kunna väva in förvänd galopp, skolor och mindre volter för att bitvis hitta mer bärighet.
Vi kan alltså sammanfatta dagens ridhustripp med två mycket fina hästar!!!
Z hade fixat blommor & fika dagen till ära medans jag drog med honom på dubbla gruppträningpass på Forma Framtid, haha. Vi har i skrivande stund precis kommit hem, trötta som tusan. Nu blir det extra gott att sätta sig i soffan med middag & fika.
Hästarna har vilat idag. Imorgon är planen att dra till ridhus, inte så mycket annat att välja på just nu. Isgata & nederbörd är melodin denna vinter, och tyvärr verkar den aldrig ta slut. Längtar så till vår och att kunna rida ut på de fina grusvägarna i dagsljus, snart är vi där!
