Hoppa till innehåll

THROWBACK THURSDAY – minns känslan precis som igår…

Känslan efter att få hem sin häst efter veckor på klinik var obeskrivlig. En tid innan Palle lämnades på kliniken så lämnade jag Corlito på en klinik, och jag såg honom aldrig mer igen. Därför var känslan att få åka och hämta sin häst en oerhörd lättnad. Såhär skrev jag när Palle kommit hem i slutet av juli 2017: ”Älskade Palle är hemma igen. Efter nästan 20 dygn i sträck på klinik & tre operationer/ingrepp senare så var rullning det första han gjorde här hemma. Nu ska bara ”ögat” (det är ju inget öga kvar) läka ihop också, måtte det gå problemfritt. Tvätt varje dag och så lite metacam i tre dagar till. Om 10 dagar ska stygnen plockas.” 

Som ni förstår var detta i samband med att hans öga togs bort. Palle verkade först lättad & glad över att vara hemma, men snart märktes det hur dämpad han var. Faktum är att han var deprimerad i månader efteråt. Min häst alltid varit på den runda sidan med glansig päls, istället var han tuffsig, smal och åt det apatiska hållet. Återhämtningen tog tid. 

Precis hemkommen.

Filmen ovan och bilderna nedan är från när vi åkte till en närliggande Pay n Jump och hoppade 60 & 70 cm. Detta var faktiskt endast andra gången vi hoppade, men efter att jag hoppat honom första gången så kände jag att det skulle funka utan problem. Han hoppade felfritt och okomplicerat, allt kändes väldigt bra. Dock kan man (eller åtminstone jag) se hur olik Palle är sig själv på dessa bilder. Kolla bara på hans hållning och uttryck/min, han är ingen glad häst här.

Tiden gick och Palle kom igen. Faktum var att våran bästa form kom efter detta. Jag som var osäker på om vi skulle kunna rida snabbt igen, eller kunna hoppa samma klasser. Vi hade det bästa framför oss trots att det kändes så långt borta då.

Jag tror att hela upplevelsen i sig tog hårt på honom. Att stå på box på ett främmande ställe, genomgå tre operationer och ha ont. Det tog musten ur honom, för stunden. Anledningen till att det blev så många operationer var eftersom att man länge trodde att ögat gick att rädda, trots lyckade operationer så blev han dock sämre. Vi förstod ingenting. I slutändan kom de fram till att han inte tålde medicinen som han fick efteråt, och den var nödvändig för att det skulle lyckas. Hade vi vetat det innan så hade vi förstås besparat honom allt detta och plockat bort ögat direkt.

Publicerat iHeart PaalPersonligt/Åsikter

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.