Hoppa till innehåll

Dag: 16 februari 2022

PALLE; dagens ridpass!

Publicerat av Ellen den 16 februari, 2022

Så härligt med en ledig dag mitt i veckan. Idag har jag hunnit med alla tre hästar och i kväll väntar lite träning för mig också. Perfekt!

Lillan åkte som ni vet till ridhus i förmiddags och efter det så åkte jag med Palle innan jag avslutningsvis tog en skrittrunda här hemma på Ida.

Jag red dressyr på Palle idag. Han är som tidigare nämnt inte helt nöjd med bett just nu. Vi får se hur det blir med det. Han går mest på bettlöst medans jag experimenterar lite med betten. Känner att det håller oss tillbaka lite, annars så kändes det riktigt bra att rida idag.

Jag har en favoritövning på Palle och det är att i galopp rida skänkelvikning längs diagonalen för att sedan fortsätta ut i det nya varvet i förvänd galopp. Jag rider längs kortsidan i förvänd galopp innan jag åter igen rider snett igenom och kommer ut i rätt varv igen. Ibland lägger jag in en mindre volt antingen i förvänd eller rättvänd galopp.

Det märks att han har blivit starkare, den förvända galoppen flöt på trevligt åt båda håll. Jag red skänkelvikningarna i ett lite lägre tempo där fokus var på att bära och ta ett steg i taget. Inte ramla iväg. Det gjorde han riktigt fint! Jag varierade mellan att behålla den bärigheten i den efterföljande förvända galoppen med att låta honom sänka samlingsgraden och gripa sig för mer framåt. Helt beroende på känslan. Känner jag att han börjar kämpa och tycker det är jobbigt så släpper jag fram honom så att han inte börjar spänna sig.

När jag sedan red snett igenom för att komma ut i rätt varv igen så red jag en mellangalopp de flesta gångerna för att sedan komma tillbaka till arbetsgalopp innan jag når långsidan. Efter det så börjar jag förbereda honom inför nästa skänkelvikning.

Nöjd!

Lämna en kommentar

FÖRSPRINGARE

Publicerat av Ellen den 16 februari, 2022

Jag är ledig idag så jag & mamma passade på att åka till ridhuset med Lillan. Hon har vilat helt under en längre period nu i vinter. Det är andra gången jag sitter upp efter hennes vila, det har gått ca 1,5 vecka mellan dessa två gånger.

Överlag så det har varit svårt att få något gjort med de förutsättningarna som varit denna vinter, vi har behövt åka iväg och då har det handlat om att befästa och underhålla det hon redan kan. Det vill säga uppsittning och skritt med ledare. Det är ju så mycket annat som kommer till när man åker iväg. Dels att göra detta på bortaplan, men också lastning och resa dit & hem. Det får inte bli för mycket. Som tur är handlar resan om 5 minuter, och det är ju perfekt.

Det är inte optimalt att rida in en häst på bortaplan. Speciellt inte för en sådan som mig, men nu har jag helt klart kommit en bit på väg. Jag räknar med att vi kan komma till nästa nivå när vi kan träna lite mer hemma. Men idag kändes allt väldigt bra och vi kunde utmana oss lite. Vi travade för första gången på egen hand! Hon förstår inte riktigt att hon ska runt fyrkanten så mamma fick agera förspringare. Jag har alltså motionerat både mamma & häst idag, haha.

Förhoppningsvis kan vi rida ut lite i vår/sommar och kanske även ta hjälp utav Palle när vi är i ridhuset så att han kan visa vägen runt. Det ger sig. Idag är jag iallafall väldigt glad över att vi har skrittat & travat på egen hand i båda varven. Jippie!

Dessutom finns det ytterligare en sak jag är särskilt nöjd över och det är att hon gjorde en bockning idag (ni vet när de skjuter rygg och man börjar undra vad som ska hända). Jag är inte nöjd med bockningen, haha, MEN jag är riktigt nöjd över att när jag drog upp huvudet och sa ”vänta här nu” så stannade hon lika tvärt som hon börjat. Precis den reaktion man önskar.

Bästaste Lillan! Så glad över att vi denna häst i stallet. Hon gör oss så glada!
Lämna en kommentar

ROSETTGALEN

Publicerat av Ellen den 16 februari, 2022

Jag tycker att det är löjligt roligt att räkna och sammanställa saker. Ni kanske har märkt det?🙈 T.ex. så innebar helgens tävling att jag ridit på 68% eller mer i över tjugo starter. Och att jag varit på eller över 70% elva gånger.

Jag älskar att tänka på resultat på det viset, av flera anledningar. Ifall jag får lite skakiga knän inför en 120-klass så kan det vara skönt att påminna sig själv om att jag faktiskt hoppat felfritt hela 24 gånger i klasser mellan 120-130cm.

Nog för att det kan ge en ”boost” att tänka på de gånger man lyckats, men det får mig också att vara tacksam och njuta av det som varit en extra gång. Många gånger är det fokus på det som ska komma, men det är fint att minnas allt man uppnått på vägen också.

Sedan måste det nog vara så att jag är lite av en samlare. Speciellt när det gäller hästar, haha.

Jag antecknar alltid lite kort om varje tävling jag gör och samlar mina protokoll i en mapp. Jag började att anteckna om mina starter under min första säsong (2008) på lokal/regional nivå tillsammans med Virvla för hela 14 år sedan (!!!). Många av de resultaten finns inte på TDB, såhär i efterhand är det väldigt roligt att ha. Jag skriver alltid ner häst, datum, klass, resultat och var ihop med en kort utvärdering om tävlingen. Jag började av flera anledningar, dels för att få en översikt över vad jag gjorde bra eller behövde utveckla, men också för att samla allt på samma ställe innan TDB och bloggen fanns.

Jag tycker att det är roligt med rosetter också som den 12-åring jag är, haha. Egentligen så är ju antalet rosetter inte viktigt, och det behöver inte betyda att prestationen var bra (precis som att den inte behöver vara det för att man hade 0 fel). Rosetterna hjälper mig att minnas. Jag skriver alltid datum, häst & klass på baksidan och hänger upp dem. Hade jag inte gjort det så hade jag glömt många fina minnen som verkligen inte förtjänar att falla i glömska. Det är alltid roligt att ta sig en titt på den mest minnesvärda rosetterna då & då, det ligger trots allt en hel del arbete och fina minnen bakom dem.

På ponnytiden var jag galen i rosetter. Jag tyckte att det var sjukt OM jag skulle lyckas få 100 stycken, tänk om jag vetat då att jag senare skulle få rosettmaskinen Palle som i princip skulle fixa 100 rosetter på egen hand, haha.

Hela grejen med rosetter grundade sig nog i att jag drömde om att få tävla som liten. Jag var alltid funktionär på hemmatävlingarna och som jag såg upp till dem som tävlade. Jag ägnade timmar åt att titta på hästar & ekipage. Jag tittade på när de red från morgon till kväll, fotade & filmade. Önskade att jag också skulle tävla en dag, men jag trodde aldrig att det skulle hända. Jag tänker på det ibland och känner mig extra tacksam för att jag får möjligheten att tävla, det är trots allt något som jag älskar. 

Det var dagens lilla utläggning, haha. Finns det någon mer samlare där ute som gillar att sammanställa och få en översikt över resultaten? Ligger era rosetter och skrotar eller hänger ni upp dem?

Lämna en kommentar