Hoppa till innehåll

ROSETTGALEN

Jag tycker att det är löjligt roligt att räkna och sammanställa saker. Ni kanske har märkt det?🙈 T.ex. så innebar helgens tävling att jag ridit på 68% eller mer i över tjugo starter. Och att jag varit på eller över 70% elva gånger.

Jag älskar att tänka på resultat på det viset, av flera anledningar. Ifall jag får lite skakiga knän inför en 120-klass så kan det vara skönt att påminna sig själv om att jag faktiskt hoppat felfritt hela 24 gånger i klasser mellan 120-130cm.

Nog för att det kan ge en ”boost” att tänka på de gånger man lyckats, men det får mig också att vara tacksam och njuta av det som varit en extra gång. Många gånger är det fokus på det som ska komma, men det är fint att minnas allt man uppnått på vägen också.

Sedan måste det nog vara så att jag är lite av en samlare. Speciellt när det gäller hästar, haha.

Jag antecknar alltid lite kort om varje tävling jag gör och samlar mina protokoll i en mapp. Jag började att anteckna om mina starter under min första säsong (2008) på lokal/regional nivå tillsammans med Virvla för hela 14 år sedan (!!!). Många av de resultaten finns inte på TDB, såhär i efterhand är det väldigt roligt att ha. Jag skriver alltid ner häst, datum, klass, resultat och var ihop med en kort utvärdering om tävlingen. Jag började av flera anledningar, dels för att få en översikt över vad jag gjorde bra eller behövde utveckla, men också för att samla allt på samma ställe innan TDB och bloggen fanns.

Jag tycker att det är roligt med rosetter också som den 12-åring jag är, haha. Egentligen så är ju antalet rosetter inte viktigt, och det behöver inte betyda att prestationen var bra (precis som att den inte behöver vara det för att man hade 0 fel). Rosetterna hjälper mig att minnas. Jag skriver alltid datum, häst & klass på baksidan och hänger upp dem. Hade jag inte gjort det så hade jag glömt många fina minnen som verkligen inte förtjänar att falla i glömska. Det är alltid roligt att ta sig en titt på den mest minnesvärda rosetterna då & då, det ligger trots allt en hel del arbete och fina minnen bakom dem.

På ponnytiden var jag galen i rosetter. Jag tyckte att det var sjukt OM jag skulle lyckas få 100 stycken, tänk om jag vetat då att jag senare skulle få rosettmaskinen Palle som i princip skulle fixa 100 rosetter på egen hand, haha.

Hela grejen med rosetter grundade sig nog i att jag drömde om att få tävla som liten. Jag var alltid funktionär på hemmatävlingarna och som jag såg upp till dem som tävlade. Jag ägnade timmar åt att titta på hästar & ekipage. Jag tittade på när de red från morgon till kväll, fotade & filmade. Önskade att jag också skulle tävla en dag, men jag trodde aldrig att det skulle hända. Jag tänker på det ibland och känner mig extra tacksam för att jag får möjligheten att tävla, det är trots allt något som jag älskar. 

Det var dagens lilla utläggning, haha. Finns det någon mer samlare där ute som gillar att sammanställa och få en översikt över resultaten? Ligger era rosetter och skrotar eller hänger ni upp dem?

Publicerat iPersonligt/Åsikter

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.