Träns och bett för första gången. Duktiga och bästa Lillan👏 Klåfingrig som hon är så hann jag knappt visa bettet innan hon svept in det i munnen, haha. Hon fick stå med bettet en liten stund och det var sedan lika lätt att få av som det var att få på. Skönt. Jag ska sätta på en bettavlastare/bettlyftare framöver så att trycket även fördelas över nosryggen när jag tar i bettet. Jag tror att det blir enklare för henne att förstå bromsen då, att man bromsar henne i grimman är hon ju redan ganska van vid.
Jag har känt att jag kört fast lite med Ida-Holly det senaste. Hon har varit stressad och svår att rida. En annan ryttare hade tyckt att hon är lite het och gillat det, men det gör inte jag. Jag vill ha avslappnade, lugna & harmoniska hästar. Hon har lätt för att bli lite stissig, och vi har haft sådana perioder tidigare. Hon är en känslig häst och det är inte mycket som behöver störa.
Bara för att man hamnar i en sämre period eller får ett dålig ridpass så tycker inte jag att man i panik ska börja ändra på upplägget. Det är ju upplägget vi har nu som lett oss fram till så mycket bra. Det gäller att lita på processen, det kommer. Is i magen. Träning ger färdighet och inget går spikrakt uppåt hela tiden. Det är bakslag och platåer. Det är så vägen ser ut. Med det sagt så menar jag inte att man aldrig ska ändra på saker, bara att man ska sitta i båten och ta det lugnt. Inte börja ändra på saker hej vilt.
Jag valde att ändra på lite saker till dagens ridpass. Jag känner att jag varit tålmodig nog och försökt att rida bra, nu är det dags att börja experimentera lite. Självklart har jag haft och har några teorier om varför det blivit som det blivit. Hon har varit suverän när vi hoppat och sett kanon ut på lina. Det är när vi ska rida dressyr som det knyter sig. Idag testade jag att rida dressyr i hoppsadeln istället, och vad ska man säga? Hon var suverän!!!
Hon var lugn, balanserad och otroligt lätt & trevlig att inverka på. Hela hon andades positiv energi. Min häst var tillbaka. Från bedrövelse till lycka. Jag red ett ganska kort ridpass och nöjt från start till mål. Äntligen kände jag hur hon bar på bakbenen och hur rörelsen gick igenom hela kroppen fram till en jämn och perfekt känsla i handen. Nu blir det att nöta på hoppsadeln och hoppas på att detta håller i sig. Dressyrsadeln får vi checka någon gång framöver.
Filmade Linus, Palle & Eolus när de busade runt i sommarhagen för snart 5 år sedan och det har blivit min mest populära video på You-Tube med över 57 000 visningar & 485 likes. Och 45 dislikes, haha. Kanske inte den video som jag hade röstat på skulle slå igenom. Ibland har man tur med algoritmerna.
Linus såldes senare då han var för svår för mig. Strax därefter kom Hållidej in i våra liv precis som om det var meningen, kanske är det så? Linus kom iallafall rätt och det verkar ha blivit häst av honom med till slut. Känns bra i hjärtat. Eolus var gammal gubbe här, detta var hans näst sista sommarbete💕
Ridhus för alla tre hästar idag! Lillan åkte för andra gången till ridhus och hon var helt perfekt i alla moment. Förra gången var hon lite orolig i början, denna gången gnäggade hon bara en gång när vi kommit in i ridhuset. Vi longerade lite igen och passade dessutom på att sadla. Longerade lite med sadeln på också och eftersom att det var lika självklart som hemma så passade vi på att skritta lite när jag stod i stigbygeln också. Det hade säkert gått fint att sätta sig, men det kändes onödigt när hon redan varit så exemplarisk med allt.
”Ta en snygg bild nu när hon varit så duktig”, haha!!!
Sedan var det Palle & Ida-Hollys tur. Mamma red Palle och det såg riktigt bra ut! Väldigt duktiga båda två. Så kul att se. Heja heja! Ida-Holly & jag har det lite kämpigt just nu. Hon var harmonisk idag vilket jag är väldigt nöjd över, däremot så får jag inte riktigt igång arbetet igenom kroppen som jag vill. Jag kunde dock inte rida mitt bästa idag eftersom att jag dragit på mig en jätteförkylning, ett ganska bra ridpass med tanke på förutsättningarna får jag nog ändå lov att påstå. Hon kämpade på fint för mig, det är bara det att jag önskar att det var bättre. Ska passa på att åka till ridhus med henne imorgon också så får jag se om jag kan få igång henne lite till. Ska testa lite olika upplägg med henne nu så får vi se om vi kan komma på banan igen!
Tre jätteduktiga hästar idag alltså. Bäst är dem. Så skönt att alla fått göra något idag, nu är det utsläppta i hagen med mycket hö.
Något jag kan bli lite irriterad på är när ryttare kallar sin häst olydig när den vägrar, är istadig eller när förhållningarna inte går igenom.
En häst måste ha förutsättningarna för att kunna göra det du ber om.
En häst som springer i obalans kan inte ta din (exempelvis) förhållning på rätt sätt. Men det gör den inte olydig eller ouppmärksam. Den kunde inte ge dig vad du ville just då för att den inte hade förutsättningen för att kunna göra det. Väldigt stor skillnad. Man kan inte förvänta sig att hästen ska vara lydigare än vad sitt markarbete har varit effektivt. För att få sin häst med sig så är det viktigt att den är i tillräckligt bra fysisk form att den faktiskt KAN göra det du ber om.
Att be min häst (och mig själv) att utföra rimliga uppgifter är bland det viktigaste i min träning. Det är SÅ viktigt att de och jag får lyckas. Jag tävlade Ida-Holly 80-90cm i en hel säsong för att ”bara” gå upp till 90-100cm nästa säsong. Vi hoppade alltså endast hinder på 80-100cm i två år eftersom jag själv ansåg att det var viktigt för att bygga upp henne fysiskt och psykiskt.
Genom att hästen får lyckas gång på gång så byggs tilliten till mig som ryttare upp. Det är en förutsättning att mina hästar vet att jag aldrig skulle be dem om något de inte klarar. När hästen känner det inför mig som ryttare får jag alltid ett fint försök av min häst istället för att de sätter sig på tvären om de stöter på en utmanande uppgift.
Sammanfattningsvis så lägger jag alltså mycket fokus på att ge hästen rimliga uppgifter utefter sin fysiska form samt att gå långsamt fram. Jag repeterar (eller försöker snarare hålla en röd tråd) och låta hästen känna igen sina uppgifter. Hitta trygghet. Krävs det 20 stycken Pay n Jump på höjden 50cm så gör det. Krävs det lastträning så gör det. Väldigt självklart, och jag tror att det är väldigt självklart för många andra också. Ändå ser man ofta relativt stora problem hos vissa ekipage som jag tror hade kunnat avhjälpas om man vågade backa och styra om sin träning.
Jag har inte massor utav häftiga bett hemma. Till vardags används utöver bettlösa alternativ olika varianter av det klassiska två eller tredelade bettet. Det är basen. Och att komplicera det mer än så är oftast onödigt. Sedan finns det vissa justeringar & varianter som gör att jag kan hitta helt rätt. Ida-Holly gillar t.ex. både fasta & lösa ringar, Palle gillar bara lösa ringar. Hans bett kompletteras istället med bettskivor för att minska risken för nyp.
Jag gillar verkligen betten med ”lock up” från Bomber. Jag har flera varianter.
Olika varianter av bett från Bomber med ”lock up”.
Andra bett som går varma är mitt bett från WTP och Sprenger Flex Control. Dessa är precis som betten från Bomber en kombination av ett ledat och rakt bett. Det blev verkligen ett lyft för mig & mina hästar när bett som dessa kom. Det märks att de gillar att det finns rörlighet i bettet, men att rörligheten är begränsad.
Första bettet är från WTP, det andra är från Sprenger.
Sedan har jag lite andra ”bra att ha” i bettgarderoben. T.ex. baby-pelham, novabett, baucher, tvådelat gummibett och rakt bett. Jag har även ett tvådelat bett med ”lock up” från Fager, men mina hästar är inte alls särskilt förtjusta i det. De föredrar Bomber.
Ett ”bra att ha-bett”. Används inte aktivt just nu, men jag har haft användning av det förr. Speciellt på unghästar. Nätt & lätt. Kanske något som Lillan kan gilla?
Jag köper nästan alla mina bett begagnade. Ett bra sätt att spara pengar. Bett är dyrt och det kommer nya bett hela tiden, flera fastnar i träsket av att köpa det ena häftiga bettet efter det andra i hopp om att det nästkommande är det perfekta. Enligt mig funkar det i regel allra bäst att hålla det enkelt och göra små justeringar utifrån det. Jag tycker dock att det är bra att marknaden för bett utvecklas. När jag köpte bett för 10 år sedan var de ofta onödigt stora och hade klumpiga leder. Dagens bett är bättre designade och det går att hitta mer finlemmade bett.
Baby-pelham.
Har du något favoritbett eller märke när det gäller bett? Jag väljer Bomber.
Kors i taket, jag har faktiskt tränat hoppning för en tränare i kväll. Det har ju blivit otroligt fattigt på den fronten sedan Jens W flyttade. Finns flera anledningar. Dels så vill jag bara träna för tränare som jag tycker är BRA, och så vill jag helst träna privat. Och så ska detta finnas lättillgängligt när det passar mig. Självklart blir det begränsningar med heltidsjobb och allt annat på schemat. Det Jens var för mig kan inte någon annan vara, men självklart är det roligt (och behövligt) att träna för någon ibland även om jag tycker att jag klarat & klarar mig ganska bra.
I kväll tränade jag för en tjej som heter Jenny (Jk’s häst). Gruppträning. Jag står ju såklart ut med en & annan gruppträning, speciellt när de så väl ordnade som dessa. Jag har såklart inget emot andra ekipage, det är bara det att jag själv tycker att det ger mer för pengarna att träna privat. Fördelen med gruppträning är att få se lite andra ekipage & ryttare. Roligt för mig som alltid knegar på ensam annars.
Jag har tränat för Jenny två gånger innan. En gång med Pärlan (en häst som jag hjälpte till med ett tag) samt en gång i somras med Ida-Holly. Tanken har varit att sno åt sig en reservplats då & då, men det har aldrig riktigt passat. Kul att det blev av nu.
Ida-Holly är lite svårare denna tiden på året. Och så inomhus på det. Hade en ganska dålig känsla. Fick inte till det. Samtidigt så är det absolut inte dåligt. Hon kämpar för mig och är underbar. Trots det så blir det ”bara” ganska bra. Distanserna sitter, tror ingen får ont i magen när vi hoppar. Det jag hade önskat hade varit lite mer kvalité. En lite mer framme, rundare och kraftfullare galopp mellan skänkel & hand.
Orkar faktiskt inte analysera träningen så mycket vidare, jag är helt enkelt inte bättre än såhär vissa dagar. Inget jag tänker på. Jag är glad över min fina häst och glad över min insats. Roligt att träna. Det kan såklart inte vara WOW varenda gång, men likväl roligt ändå. Och givande såklart. Taggad på att hoppa en annan dag igen. Ny dag, ny möjligheter som man säger😉
Palle bjöd på ett toppenbra ridpass i kväll. Nu handlar det om att få honom stark, liksidig & smidig igen.
Jag fokuserade mest på galoppen, den lösgör honom bäst. Jag red olika vägar och använde mig av en bom samt förvänd galopp. Det var jobbigt och han blev lite ”bromsig” stundtals, det kommer att försvinna i takt med att han blir starkare. Trots att det var jobbigt så var han väldigt motiverad och avspänd. Han kämpade på väldigt väl och tog min hjälpgivning extremt bra. Han förstod vad jag menade hela tiden.
Vi var i en perfekt synk idag. Lika glada och i nuet båda två. Vi var Ellen & Palle när vi är som bäst.
Ridpasset landade på ca 5,5 kilometer och 38 minuter totalt. Inte särskilt långt i varken kilometer eller tid, ändå fick vi mycket gjort på ett mycket trevligt & bra sätt. Jag är skitnöjd. Lätt bästa ridpasset sedan vi satte igång efter skadan. Hoppas hoppas att detta håller i sig.
Förra veckan var en sådan vecka då jag hann med mycket av det jag ville & vill.
Palle motionerades 4 gånger vilket jag tycker är ganska lagom för honom. Ida-Holly motionerades 5 gånger, det tycker jag är lagom för henne. Lillan tränade tre gånger, en vanlig promenad, en resa till ridhus och så en uppsutten skritt. Lagom för henne också. Jag själv tränade 4 gånger, perfekt.
Som om inte det vore nog så hann jag ut och äta med Z + Z:as föräldrar och en annan dag även fika med dem.
Plötsligt händer det alltså att man hinner med allt man vill utan att stupa på kuppen. Är det vad vi kallar en perfekt vecka? Ja det hade nog varit om dressyrträningen för Ulla hade varit lite mer angenäm😜
Hursomhelst, en ny vecka är här. Jag & Ida-Holly har bokat in oss på hoppträning imorgon. Mycket roligt! Utöver det inget särskilt planerat. Resor till ridbana/ridhus när möjligheten ges är givet. I helgen hoppas jag på att åka till ridhus med Lillan igen!
Idag skrittade jag Lillan uppsuttet för andra gången. Kunde inte gått bättre. Såhär såg det ut:
Vi började med att skritta medans jag stod i stigbygeln för att se om hon var med på banan, det var hon!
Vi stannade så att jag kunde lägga över benet, sedan fortsatte vi att skritta.
Vi började med lite skritt i vänster varv för att sedan ta höger varv också. Hon känns lika självklar i båda varven. Vi passade på att lägga in några start & stopp också. Framåt var väldigt självklart, en lite kläm med benen + smackning så var hon igång. Duktig!
Hon känns ungefär lika hög som Palle, kanske lite lägre. Halsen är ganska lång ändå, det känns inte som en ponnyhals. Jag har ändå något framför mig. Hon är ju väldigt späd & liten, hoppas att hon växer lite till vår lilla fis!
Väldigt glad att vi fick till denna lilla träning idag, speciellt eftersom att det gått en vecka sedan jag senast var uppe. Jag vill hålla lite regelbundenhet. Imorgon drar arbetsveckan igång och då riktar jag mitt fokus på Palle & Ida-Holly, och då känns det extra skönt att Lillan fått sitt i helgen.
