I kväll rullade transporten iväg med mig, Z & Hållidej för att åka på dressyrträning för Ulla Wadeborn. Exakt 4 veckor sedan förra träningen. Jag har som ambition att träna för Ulla varannan vecka (och oftast blir det så), men ibland kommer andra saker emellan.
Ida-Holly har varit i ett otroligt bra flow under den senaste månaden. Dock hade vi ett riktigt tråkigt ridpass i tisdags. De sämre ridpassen tenderar att komma när det är dressyr i dressyrsadel som gäller. Hon förstår inte alltid vad som förväntas av henne och varvar upp. Därför kändes kvällens dressyrträning extra läglig. Ulla fixar allt. Det är verkligen en trygghet att ha en sådan tränare.
Ida-Holly var svår idag också. Explosiv och ville inte släppa i kroppen. Eftersom att hon ville fram så mycket så hamnade jag i läget där jag fastnade i bromsen och hade svårt att påverka henne med benen. Efter att Ulla hade sett läget så var det upp i galopp som gällde. Jag fick galoppera loss henne. Jag blev avvaktande med mina ben eftersom att hon var så känslig & explosiv, men det är viktigt att jag använder dem och INTE bromsen. Jag måste påminna mig om att börja i rätt ände, engagera henne i bakbenen helt enkelt.
När hon blir som idag så ställer det extra stora krav på sitsen, men det blir också extra svårt eftersom att hon blir ”tom” och stark om vartannat samt rör huvudet innan allt sätter sig och hon kommer till ro. Det gäller att jag är stadig men ändå följsam för att hon ska känna att jag är med henne men absolut inte hindrar eller håller fast. Gick sådär.
Det är verkligen tråkigt att komma till en träning för att inse att vi är på vår absoluta lägsta nivå. Skönt nog gick Ida-Holly från ett ”explosivt lutande torn i Pisa” till att hitta balansen på bakbenen med en viss genomsläpplighet. På så vis en väldigt lyckad träning.
Jag känner verkligen att Ulla fick upp oss på banan igen. Jag ser fram emot att rida vidare i helgen med denna träning i ryggen. Förhoppningsvis har vi en bättre dagsform då också😝
