Idag passade jag på att träna lastning med Ida igen. Jag ville göra det idag eftersom att vi tävlade igår. Räknade med lite mer stress och att vi skulle ta itu med den. Men nej. Hon var otroligt lugn och lydde minsta vink.
För oss handlar det inte om att hon ”ska på”. Hon ”kan” den biten. Det handlar om att vi ska ta itu med den stress som byggts upp kring transporten.
Ida har tagit så stora steg framåt att det nu handlar om att kunna välja tillfällen då jag vet att det kommer att finnas mer stress så att vi kan ta hand om det och jobba oss igenom det.
Att hon var så pass lugn idag är också ett kvitto på att hon inte tyckte att gårdagen på tävling var så tokig ändå trots ovädret.
Heja Ida!
Bli först att kommentera