I torsdags kväll så efteranmälde jag mig till en nationell 120-klass bedömning A i Mantorp idag.
Klockan ringde vid 05:00. Släppte ut Hayley & Ida som är här hemma just nu vid ca 05:10. Gillar att de får gå ut, sträcka på benen och äta frukost i lugn och ro. Tog sedan in Ida vid ca 06.20, och sedan rullade vi mot Mantorp vid 06:40.
Trots tidig start så var det vamt redan på morgonen. Höll framridning & framhoppning lite lättare än vanligt. Ida var ovanligt avspänd idag och kunde ändå koppla av när vi tog pauser under framhoppningen. Det kan vara svårt för henne, hon trivs inte i den miljön.
Banan bjöd sedan på 11 hinder & 13 språng. Jag tycker faktiskt att det var en ganska utmanande bana. Mamma tyckte att det såg högt ut och blev lite nervös. Hon är inte särskilt nervös när jag tävlar annars, hon vet att jag har koll på läget.
Ida gav verkligen sitt yttersta inne på banan och hoppade felfritt. JAG ÄR SÅ JÄVLA NÖJD MED HENNE RENT UT SAGT. Jag är nöjd med min ridning också förutom att jag ville rida iväg henne på ett räcke, såg ett stort läge (som egentligen inte fanns) som jag började att rida för. Eftersom att det inte var läge att gå av så blev det ett galoppsprång till. Så vi kom med lite väl mycket fart och väldigt intill räcket, Ida har ändå lite scope och hennes starkare sida är snarare att gå av lite stort än att komma intill. ”Fan, detta klarar hon aldrig tänkte jag”, men hon klev ihop så fint och tog sig över som att det var ingenting. SÅ DUKTIG. Jag gjorde liknande i förra helgens klass också, väldigt störigt. Jag lägger inte iväg/attackrider egentligen, det går ändå lugnt till, bara det att jag ser fel/tar beslutet lite för tidigt. Och när jag närmar mig så inser jag att har tagit fel beslut och behöver ett steg till (som då blir väldigt kort). Det kommer att ge med sig. Och även om hon fick ta i lite extra så har det inte blivit en obehaglig situation, utan något som hon är tillräckligt atletisk & tränad för att lösa.
Förra helgen så hade vi tre nedslag i en annan nationell 120-klass med lika många hinder & språng. Tre nedslag är egentligen inte ”OK”, men jag kände att nästan allt fanns där. Och idag var en ny dag. Ida var lite varmare i kläderna som nyligen känt på höjden och förra helgens 120-klass var exakt den där ”kom igång-klassen” som vi behövde, för idag var allt där. Precis som förr.
