Ridningen denna vecka har inte blivit som planerad på grund utav det mer eller mindre konstanta snöandet. I kväll for vi till ridhus och red hästarna.
Palle har tyvärr stått hela veckan och inte ridits igenom av mig på två veckor. Det var svårt för mamma och tyvärr tycker jag att hon själv föll in i gamla hjulspår med sin ridning. Och självklart tjaffsade hon emot som en tonåring när jag skulle ge henne råd🙄 Imorgon ska de förhoppningsvis debutera på Pay n Jump, det blir spännande!
Jag red Ida som var riktigt fin. Harmonisk & positiv. Inte så förvånande, hon har tränats mer. När tiden eller möjligheterna kniper så prioriterar jag henne. Testade ett byte åt varje håll. Rent åt det lätta hållet och bytte endast bak i det svåra varvet. Duktig tjej!
Precis när jag fått testa på att tävla med min B-ponny Virvla och visste att det var det som jag ville ägna mig åt så försvann den chansen. Jag växte ur och var dessutom för gammal för att tävla Virvla. Lucky kom in i mitt liv på ett bananskal, men honom kunde jag ju inte tävla på. Det låter kanske banalt, men att tävla var min DRÖM. Jag var den lilla ungen som stod som funktionär non stop på hemmatävlingarna på klubben bara för att se andra tävla. Så besvikelsen var total, men så kom hon, Björkens Lexie.
Lexie ägdes av samma Maria som jag nämnt i mina tidigare inlägg om Virvla & Lucky. Vi kan ju konstatera att hon har varit väldigt betydelsefull i mitt hästliv. Hursomhelst. Det började med att jag red Lexie då & då hemma hos Maria. Lexie var en 4-årig New Forest, precis inriden. Min uppgift var att hjälpa till med hennes vidareutbildning.
Ett utav mina första ridpass på Lexie. Detta är 2009. Lexie är 4 år och jag är 13 år.
2009 blev till 2010. Under våren testade vi på att tävla och när jag lite senare under 2010 fick erbjudandet om att ha Lexie hemma hos mig som min egen så var lyckan total. Målet var såklart att fortsätta hennes utbildning och klättra i klasserna.
Lexie hemma hos oss.Det fanns ett härligt språng i Lexie. Och hon var både modig & klok. Trots det hamnade vi alltför ofta i knipa….…detta var inte en helt ovanlig syn. Självförtroendet sjönk. Alltför ofta kändes det som att jag red i blindo mot hindren. När jag väl trodde att jag såg avståndet så såg jag det inte ändå utan red på helt fel beslut. Jag var så frustrerad. Här hade jag en ungponny som hoppade bättre än genomsnittet och ändå blev det inte bra?! Lexies huvud var suveränt när det gällde hinder. Trots flera ”missöden” så hoppade hon alltid vidare som om inget hade hänt.
För att få ordning på hoppningen så testade jag flera olika tränare. Utan framgång. Men så en dag förändrades allt. Jag testade nämligen att träna för KG (Karl-Gösta) Svensson. KG var då en A-tränare, men blev så småningom utsedd till Master. Han såg möjligheter där jag inte gjorde det, och jag lärde mig otroligt mycket. När han kom ner så tränade jag både lördag & söndag. Hoppning ena dagen, dressyr den andra. För mig var KG allsmäktig. Bäst helt enkelt.
Ovan kan ni se några klipp från när jag & Lexie hoppar för KG.
Sen gick det av bara farten. Resultaten kom. Jag & Lexie tävlade totalt 2010, 2011 & 2012. 2010 var hennes allra första säsong på tävlingsbanan. 2012 var hon 7 år. När jag red Lexie så hade jag alldeles för höga krav på oss. Det var några gånger som jag var SÅ besviken. Jag tyckte aldrig att det gick bra för oss. Och jag tyckte att jag misslyckades hela tiden. Detta var ett problem som hängde med även ett tag efter Lexie. Jag har utvecklats och är en annan person nu. Men när jag ser tillbaka på det hela så inser jag att vi lyckades bättre än vad jag någonsin kunde önskat. Att utbilda en ungponny (som dessutom låg ett år efter) till LA hoppning & dressyr på de 3 år som vi hade ihop och med den lilla erfarenheten som jag hade var allt annat än dåligt. Vi tog placeringar i både hoppning och dressyr. Vi kom 4:a i New Forest-SM efter en omhoppning på MSV B-höjd. Det var nog höjdpunkten i vår karriär.
2012 valde jag själv att sätta punkt för min & Lexies tid tillsammans. Jag kände mig alldeles för stor. Hon såldes i slutet av 2012 och har efter det tagit med flera ryttare ut på tävlingsbanan som den trygga läromästare hon är. För Lexie, jag hon var något alldeles extra. Hon var så SNÄLL och så TRYGG. I första anblick hade man kanske kunnat tro att hon inte var så trygg dock. Prisrosetter var farliga och hindren brukade hon skygga för innan start, men när du väl var i anridningen så fanns det inte en uns av spänning. Hon tittade inte på något. Det gjorde henne även suverän på terrängbanan. Hon är den perfekta första ponnyn, samtidigt en kababel tävlingsponny. Så otroligt cool oavsett om det gällde att simma i sjön eller att åka på tävling. Hon var inte rädd för något och stressade aldrig upp sig, förutom för en sak… Hon var så oerhört känslig för humör och att inte göra rätt. Om jag hade en ynka negativ tanke i skallen så visade det sig på henne. Jag blir ledsen av att tänka på de gånger Lexie måste känt min besvikelse. Just eftersom att det bekom henne så mycket. Nu kanske det låter som att jag alltid var sur, så var det förstås inte.
Bästa Lexie, så många fina minnen hon gav mig. Och det bästa är att hon fortsatt att göra det gång på gång till flera ryttare efter mig. Hon är så älskad av alla. En underbar ponny!
I kväll har jag & Ida varit på hoppträning! Vi hoppade bana med fokus på långa anridningar. Något som jag lärt mig att gilla i takt med att min förmåga som hoppryttare utvecklats.
Just när det gäller långa anridningar så upplever jag själv att det blir enkelt när du är trygg med hinderna du rider an. En annan förutsättning är att man enkelt kan rida sin häst i balans på rakt spår. Är hästen ojämn i sin bjudning samtidigt som den faller in eller ut med någon kroppsdel så blir det genast svårt. Kombination av just de sakerna är det som gjort att jag själv känner att jag nu oftast lyckas med de långa anridningarna.
Jag kände mig i bra form idag och kunde i regel skapa en jämn rytm med fina distanser fram till hinderna. Jag ser det inte som att jag får en distans, snarare att jag till viss del skapar dem och framförallt ger möjligheter till bra hoppning. Alla lägen blir inte perfekta, och det är ju just det. I slutändan handlar det om hur jag väljer att rida och inverka i de lägen där läget inte är optimalt.
Ida var suverän idag och vi avslutade med en bana på ca 120-130cm. Vi har inte hoppat mycket kompletta eller längre banor på den höjden. Det märktes. Kvalitén blir inte riktigt densamma, något extra klonk här & var. Vissa språng blir inte riktigt genom kroppen. Någon extra volt. För att komma vidare måste man utmana sig ibland och det gjorde vi idag. Jag är så tacksam över att ha en häst som Ida. Trots att det är jobbigt så matar hon på och kämpar. Hon är så jäkla bra!!!⭐⭐⭐
Ny vecka. Förra veckan gick Palle 5 ridpass och Ida 4 ridpass. Alla ridpass utom ett gjordes i skogen. Just nu njuter vi lite extra av att inte behöva åka, men så småningom får vi skärpa till oss lite och träna lite mer. Lillan fick 2 arbetspass, en gång som handhäst och ett litet ”ridpass” här hemma.
Jag själv fick till 4 träningspass förra veckan. Jag gjorde bland annat årets första löptur samt första turen på mountainbike.
Det var förra veckan det, nu återgår vi till veckan som precis börjat. Det finns planer på lite allt möjligt gällande hästarna. Jag hoppas att vi ska komma iväg både på hoppträning, Pay n Jump och löshoppning. Uppdaterar er vartefter som vanligt. Vi har iallafall börjat veckan lugnt. Ida har gått en lugn uteritt med mamma idag. Jag själv har tränat samt veckohandlat.
Hoppas ni fått en fin start på nya veckan, hörs snart igen!
Mamma skickade denna bild till mig när jag var på jobbet idag. Lillan som tappat en tand! Lämna en kommentar
Jag visste inte vem jag skulle vara stoltast över igår. Ida, Palle & mamma var ⭐:or på den öppna banan. Som om inte det vore nog så var Lillan superduktig också. Vi red lite här hemma.
Nu när våren äntligen är här så ska vi försöka att lära oss att springa och svänga samtidigt. Igår tog vi de första trevande travstegen på egen hand utan mamma som förspringare😝 Så fort jag är tillräckligt trygg så ska vi ut i skog & mark. Det kommer göra susen!
Hon förstår så väl att hon ska börja trava men sedan säger hon: ”Och nu då?”. Att bjuda framåt, rulla på och svänga samtidigt finns inte på långa vägar än. Vi har inte bråttom, så vi tar lite i taget.
Det ser inte mycket ut för världen, men jag är så glad!!
Jag har ägnat mig åt att titta på hingstvisningen som var i Flyinge i fredags. Den finns på Equisport. Nästa år måste jag se till att faktiskt åka på en visning! Jag kan ingenting om hingstar & avel, men det är så roligt att kolla på de unga hingstarna såväl som de gamla. Fina allihopa!
Jag har kollat på alla hopphingstarna och jag fick såklart några favoriter bland hingstarna. El Barone var den stora snackisen, jag kan inte säga annat än att det är otroligt häftigt att se hans otroliga språng. Dock skulle jag i dagsläget inte välja honom som pappa till något av mina ston ifall jag skulle betäcka.
Den hingst som jag blev sugen på var främst Action man ask Z. En komplett hingst i mina ögon. En annan som jag verkligen gillade var Cristallo II. Gemensamt för dessa hingstar var att de var otroligt välbalanserade och avslappnade. De använde sina kroppar otroligt väl och gav mig en väldigt harmonisk känsla med en fin helhet. Ifall jag skulle betäcka någon gång så är jag ute efter en bra helhet snarare än det häftigaste.
En lite yngre hingst som jag inte ens visste existerade som jag också fattade lite extra tycke för var Viggo b MagiQ. Han rev något hinder och fumlade lite, men han såg också avspänd, positiv och balanserad ut. Jag gillade verkligen hans galopp och uttryck. Sprången likaså.
Det var såklart också roligt att se Heartbeat. Palles pappa. De verkar så lika. Heartbeat kallas som så många vet för ”Happy” eftersom att han alltid är glad & taggad. Palle verkar vara sin pappa upp i dagen.
Singular LS La Silla visade också upp sig. Det är Lillans pappa. Roligt att se!
Det var lite om mina spontana tankar efter att ha sett dessa hingstar vid just detta tillfället. Vilka var era favoriter från visningen?
Ida var duktig igår. Vi lämpar oss bäst utomhus. Jag har svårare att hitta rätt galopp på henne inomhus. WOW-faktorn uteblev, men den kan man inte ha varje gång heller. Snart blir det äntligen hoppning utomhus!
Det blev iallafall ett väldigt bra träningstillfälle och dessutom fick vi ihop hoppa trippelbarr för första gången. Hennes allra första i livet. Inga problem såklart. Jag har inte hoppat trippelbarr på flera år, även om det inte är ett särskilt svårt hinder så märks det att man inte tränar på det särskilt ofta. Det ihop med att det ändå är ett ganska respektingivande hinder gör att man vaknar till.
Jag skulle vilja skriva en längre och roligare text, men jag har inte så mycket att säga. Det känns så himla enkelt att hoppa med Ida och vi blir sakta men säkert bättre & bättre. Jag tycker att vi under denna vintern nått en ny nivå, superkul!
Mamma avancerar i sitt jobb som försteberidare. Idag fick hon styra runt Palle på öppen bana. Hon har hoppat bana någon gång på ridskola för ca 25 år sedan. Total nybörjare på hoppning alltså, ändå gör hon det så bra tycker jag.
Palle såg fin ut och jag försöker att stötta genom att hjälpa till att guida lite med avståndsbedömningen. Oftast ser jag om hon ligger perfekt, ska sitta upp eller rida på lite. Annars försöker jag att inte säga för mycket, hon har ju knappt hoppat. Då måste jag hålla det enkelt och låta henne känna sig fram också.
Jag är imponerad utav mamma. Hon började rida i vuxen ålder och har i stort sett bara ridit i skogen. Heja!!!
Idag har det hänt grejer! Inte nog med att jag har travat på Lillan så har Palle & Ida varit på öppen bana. Mamma fick äran att hoppa Palle idag. Alla hästar har varit superduktiga. Mer om allt lite senare!
Det blev en tuff start på denna fredag. Jag hade ont i huvudet och fick ta det lugnt här hemma hela förmiddagen. Jag återuppstod framåt eftermiddag och då tog jag & mamma 40 minuter skritt (och lite trav) med hästarna ute i skogen. Lillan var med som handhäst och skötte sig exemplariskt⭐
Förra gången var Lillan lite vild, så det kändes lite spännande innan, men det var Palle som stod för spänningen. Han var galet pigg och jag hade att göra med honom. Tur att Lillan var så lugn och skötte allt själv bredvid, annars hade vi fått lämna henne hemma. Två överpigga hästar på samma gång hade aldrig gått.
Mycket nöjd Lillan efter sin tur som handhäst.
Imorgon är planen att åka på öppen bana med Palle & Ida-Holly. Glöm inte att kika in då!
