Jag drabbades av bröstsmärtor i lördags. Jag blev lite nojig även om det inte är särskilt konstigt när jag hostat som en idiot. Sjukhuset ville ta sig en titt så jag åkte dit idag. Det visade sig att jag fått en inflammation i bröstbenet och där revbenen fäster. Hjärta & lungor lät bra som tur var. Jag fick en väldigt bra läkare som undersökte mig mer grundligt än vad jag jag trodde att jag skulle bli, skönt.
Jag blev hemskickad med en receptbelagd hostmedicin som förhoppningsvis ska låta mig sova om natten ihop med ordinationen att inte jobba under hela vecka. Mindre hosta gör förhoppningsvis så att min bröstkorg kan återhämta sig, och mer sömn kommer nog att göra susen på tillfrisknandet i ren allmänhet. Ihop med det ska jag vila & röra på mig, men såklart ingen hårdare ansträngning.
Med det sagt så har det inte hänt något spännande idag. Jag har vilat i soffan, gjort stallet och skrittat Palle. Nu blir det soffan igen.
Årets stora mål med Merry var att debutera MSV C, och helst bli stabila/känna sig hemma på den nivån.
Vi debuterade MSV C redan på årets första start. Tävlingarna började inte förens i juni så vi var mer än redo att testa vingarna. Det är alltid lite pirrigt att debutera en ny klass, ju högre upp vi kommer ju tuffare motstånd möter vi. Kanske känns skillnaden extra stor eftersom att han är en ponny. Hästarna vi tävlar mot är helt enkelt lite häftigare & flashigare i regionala MSV-klasser än vad de vanligtvis är i en lokal LA. Vi fick iallafall till en debut jag var mycket nöjd med och vi belönades med 63% och en andraplats, en bra början!
Nöjda efter en bra debut i MSV C:1.
Under sommaren/tidig höst fick han några veckors vila och två starter i LA:3. Vi fick inte till det riktigt på någon utav starterna och hamnade på 65-66%.
Jag & Merry inför start i LA:3. Han var suverän, dock ett omslag i den förvända galoppen som kostade för mycket för att vi skulle bli placerade.
I början av oktober gav vi oss på MSV C igen. Merry var galet pigg och lite spänd denna start, jag hade fullt upp med honom. Han kom aldrig riktigt till sin rätt i travprogrammet men lagom till galoppen kände jag ”wow”. Han var super! Denna gången red vi ihop 64% och blev dessutom placerade, denna gången en tredjeplats!
Löjligt nöjd!
Det tog inte lång tid innan vi gjorde vår tredje start i MSV. Denna gången hade jag också fullt upp inne på banan, men inte med att kanalisera energin rätt utan att få energi. Framridningen hade blivit för lång för att han skulle orka vara energisk inne på banan. Han föll isär och orkade inte vara där han behöver vara för att samla bra poäng. Han kämpade fint för mig och genomförde allt (även om det såg lite ansträngt ut). Vi fick 63% denna gång.
Han var väldigt fin på framridningen dock. Kolla bara!!!
Sedan var detdags för årets sista start och vårt fjärde försök i MSV C. Jag fick min bästa känsla hittills och vi presterade ungefär så bra som man kunde förvänta sig av oss just då. Vi belönades med 65% vilket är nytt personbästa i den klassen, det kändes verkligen som ett lyckat avslut på året.
Jag & Merry inför årets sista start.
Förra året var jag lite osäker på hur vi skulle hävda oss i MSV C. Och vi kanske aldrig kan hävda oss och briljera på ritter med 70%+ i MSV C som vi har gjort i snäppet lägre klasser, men det finns helt klart mer poäng att hämta. Målet att debutera MSV C och att bli stabila där tycker jag att vi lyckades med på en gång. Samtliga domare har varit väldigt överens och två utav ritterna har varit helt utan betyg under 6 poäng. Vi har där att göra alltså.
Även om denna säsong inte blev så lång så var den ett viktigt steg i hans & min karriär. Stort tack till Johanna för att jag fått styra runt honom ännu ett år och ett stort tack till Merry för att du är en utav de bästa tävlingspartners jag fått ta del utav.
Detta med att köpa begagnade bett liknar min långvariga förkylning. Ibland går det bättre, och ibland får jag ett bakslag, haha. Nu har jag blivit ägare till ytterligare ett bett från Bomber. Detta går under namnet Bomber DC Morgan/racing/dressage. Jag tror att Bomber DC Morgan racing eller dressage är den rätta benämningen på mitt bett. Det spelar ju egentligen ingen roll, det ska bli roligt att testa iallafall!
Jag trodde att jag typ var bra igår. Lite lindriga symptom kvar (som man kan ha en tid efter förkylning). Självklart testat mig också eftersom att de rekommenderar att även vaccinerade ska göra det igen. Det var negativt som alla andra 6 gånger.
Men inatt slog det till igen… Jag tog det väldigt lugnt igår. Löshoppa en häst och skritta ut ihop med mamma var allt jag gjorde. Känns som min kropp hakat upp sig någonstans. Eller så har den helt enkelt tagit stryk av att vara förkyld (mer eller mindre) under minst en månad.
Menmen, ska sluta tråka ut er med denna information. Det blir vila hela dagen och mamma fixar stall + motion av en häst. Tack❤️ Till något roligare, köpt ett nytt bett, ska snart berätta mer om det!
Bästaste Lillan har varit på löshoppning nummer 2 i livet. Idag löshoppade vi på ett annat ställe vilket såklart blir en extra svårighet för en så ung & oerfaren häst som hon.
Trots att hon blir lite spänd av den nya miljön visar hon att hon gillar att hoppa. Hennes positiva inställning, självförtroende och lyhördhet kan nog inte bli bättre. Och det är det allra viktigaste för mig. Glädje inför hinder och en bra inställning kommer man långt på.
Hade egentligen viljat skriva en längre text, men jag orkar inte, haha. Jag är bara så nöjd❤️
Hej allihopa! Här har det stått tomt i ett par dagar. Åkte på en feberomgång tidigare i veckan… Jag som nyss var sjuk?
Nu är jag tillräckligt pigg för att ägna mig åt lättare aktiviteter. Lillan longerades idag och jag & mamma red ut en lugn sväng på Palle & Ida-Holly. Dessutom var hovis här och fixade fötterna på samtliga hästar.
Imorgon står löshoppning för Lillan på schemat. Spännande. Kommer såklart att uppdatera om detta imorgon. Kika in då!!
Ytterligare en kall kväll i ridhus avklarad. Detta är inte min årstid…
Jag red Palle & mamma red Ida-Holly. Ida-Holly var pigg som en mört så mamma hade det svårt idag. Palle fick hoppa lite små hinder igen. Han har gnisslat lite tänder under en längre tid nu (trots att han känns fin & positiv), han gjorde det redan när jag provred honom. En gammal ”vana” som dyker upp då & då, framförallt när han är lite stressad. Kan bero på precis vad som helst, att något skaver, att det är jobbigt, att han är överladdad, eller att han har ont någonstans. Jag blir såklart rädd att han har ont, särskilt orolig är jag ju för att han inte ska hålla mer på grund utav hans röntgenfynd. Idag testade jag att rida honom på hackamore och han gnisslade inget. Kanske är det munnen som spökar? Jag haft en liten fundering på att det kan vara munnen, därav valet att rida med hackamore, jag är ändå förvånad över resultatet.
Jag hoppas att vi kan få en titt på munnen snart. Det var länge sedan han blev tittad i munnen så det är verkligen dags. Jag har försökt att få till det under hösten men inte lyckats, jag vill gärna ta Ida-Holly i samma veva också.
Ni kanske minns att jag vann en hel pall med stallströ för ett tag sedan? Som om inte det vore nog så lyckades mamma för några få veckor sedan vinna ytterligare en tävling som HayWay hade. Hela 3000 kronor i presentkort på hästfoder med hemkörning. Vi har aldrig vunnit några tävlingar/utlottningar innan, plötsligt drar vi hem två storvinster på kort tid. Riktigt kul!
Tävlingarna drog inte igång förens i juni månad. Under våren passade jag & Ida-Holly på att träna våra sista hoppträningar för Jens samt träna terräng inomhus två gånger. Hon tog stora kliv framåt och vi hoppade enstaka hinder på 130-140cm. Vi var mer än redo för att tävlingarna skulle dra igång!
Att få testa på språng på 140cm var häftigt och det gav ny motivation och inspiration till fortsatt utveckling. Jag har alltid trott på Ida-Holly, men jag måste erkänna att 2021 har fått mig att drömma lite extra om vad som skulle kunna bli möjligt i framtiden.
Dressyrpass på egen hand under april. Jenna som tagit det fina fotot. Maj och tävlingarna närmar sig. Här tränar vi lite på egen hand. Jenna är fotograf igen.
Vi gjorde årets första tävling i Aneby, då var det början av juni. Vi red 90cm på fredagen för att stämma av tävlingsnerverna. Det var ju länge sedan vi var ute sist. Ida-Holly kände sig som hemma, på söndagen åkte vi tillbaka för att starta 110cm. Kändes lite som att debutera på nytt. Vi hade bara ridit en 110-klass innan denna, och det var förra året. Eftersom att det varit tävlingsuppehåll så var det ca 8 månader sedan. Ida-Holly kändes verkligen hur fin somhelst och hoppade felfritt precis som hon även gjort i 90cm.
110cm.
Sen var det dags för 100 + 110cm i Bankeryd. Felfritt i 100cm & ett nedslag (4 fel) i 110cm. Inte den bästa känslan men ändå bra rundor!
Framridning i Bankeryd.
I juli tog vi en sväng till Holaveden och startade en LB:1. Ida-Hollys andra start i dressyr. Gick mycket bra för att vara oss. Vi red ihop 64,8%!
Jag & Hållidej på framridningen till vår start i Holaveden.
Mellan alla tävlingar så tränade vi dressyr också. Ovan sen ni årets bästa träning. Det gick SÅ bra!!! Jag är så glad att jag får lära av Ulla, det har känts extra viktigt iår när jag förlorat min hopptränare. Ulla är så mycket mer än en dressyrtränare, vi har en dialog om alla tävlingar och om hästarna i ren allmänhet. Mycket viktig person i teamet.
Sedan var det dags för 100 + 110cm igen. Felfria i 100cm och ett nedslag i 110cm. Jag var supernöjd med henne!
Tävlingen efter det startade vi 110cm och debuterade i 115cm. Hon hoppade felfritt i båda klasserna och jag var så himla glad! 120cm började kännas inom räckhåll.
Glada efter felfria ritter i 110 + 115cm.
Nästa tävling blev en LB:1 på hemmaplan. Det gick ganska dåligt. 60% red vi ihop denna gång.
En vecka senare gjorde vi ett nytt försök, LB:1 i Jönköping. Gick mycket bättre. Vi gjorde ungefär så bra ifrån oss som vi kunde just då och red ihop 64%.
Sedan var vi framme vid en stor dag. Debut i 120cm. Och som hon gjorde det. Hon var verkligen helt suverän!!! Hon hoppade enkelt felfritt och gav mig en otroligt bra känsla. Jag åkte hem stolt som en tupp, mallig och alldeles löjligt nöjd som bara en ryttare kan vara, haha.
Fin rosett också!
Årets sista tävling gjorde vi i början av oktober. Den ägde rum i Linköping och vi passade på att debutera på hopptävling inomhus. Vi skuttade runt felfritt i 100cm och hade två nedslag i 110cm. Hon kändes lite nonchalant. Lite avslagen känsla med två nedslag, samtidigt så var jag väldigt nöjd med att gjorde sin första tävling inomhus på ett strålande bra sätt.
Jag hade gärna gjort några fler starter, men jag känner ändå att vi hunnit med det viktigaste. Precis som föregående år så har hon presterat otroligt bra. Hon har gjort över 30 starter totalt i hoppning och det är bara en ynka gång hon haft 8 fel. Alla andra starter är felfria eller med 4 fel. Otroligt bra statistik. Hon känns väldigt världsvan och bekväm med tävlingar. Vi har lite mer rutin att hämta inomhus, men annars känner jag att hon fått se sig mycket omkring dessa år som unghäst. Hon har hoppat många små klasser där hon samlat självförtroende & rutin, hon gillar verkligen att tävla och hon är verkligen en underbar häst. Nästa år blir hon 7 år(!!!) och då hoppas jag på att vi ska samla på oss fler bra rundor i 120cm och kanske debutera 125cm. Hur spännande?!
Jag & Ida-Holly har hoppat på egen hand nästan hela året. Vi har kompletterat med tre hoppträningar för Jenny (JK’s häst) och jag tänker att vi fortsätter så tills vidare.
Jag är så tacksam för att vi har en häst som Ida-Holly. Jag är också väldigt tacksam för alla i teamet som har gjort året möjligt. Alltifrån hovslagare Emelie, Ulrika & Mari som känner igenom henne, dressyrtränare Ulla, Jenna som alltid ställer upp och såklart min familj som hjälper till på olika sätt. Och nog finns det fler som har ett finger med i spelet på något sätt. Tack till alla er och slutligen stort tack till er som hejat och hejar på mig & Ida-Holly!
Igår var det julbord och fest hela dagen lång. Superkul! Idag är en slappisdag. Det har inte blivit så mycket häst i helgen, men lite träning med Lillan har vi hunnit med i dag. Och vilken bra träning det blev.
Jag, Lillan & mamma åkte till ridhuset 5 minuter bort. Vi började med att longera lite och sedan hängde jag på henne en liten stund för att sedan sitta upp ordentligt och skritta henne. Hon var verkligen superduktig, nu har det gått exakt 3 veckor sedan jag senast var uppe på henne. Jag har hängt på henne en gång däremellan. Hon är ju fortfarande ingen van resenär, men det var riktigt roligt att hon var så bekväm både på platsen och med att ha mig på ryggen så att vi kunde träna lite mer på det.
Väder, vind och att vi har prioriterat löshoppning har gjort att jag inte varit uppe på länge. Jag vill helst inte att det ska gå flera veckor emellan, men som tur är så har det ju gått jättefint ändå. Känns skönt att vi fick till det idag. Härnäst så har vi löshoppning att se fram emot. Nästa helg ska hon få löshoppa för andra gången!
