Måndag och jag är fortfarande hemma. Jag kommer nog att få dras med vissa efterhängsna symptom ett tag till. Sov ordentligt inatt för första gången på evigheter. Halleluja. Räknar med att vara tillbaka på jobbet på onsdag. Jobbar sedan över jul & nyår.
Denna måndag har som de andra dagarna på senare tid varit väldigt lugn, men det blir en del ändå. Jag har ju stall & hästar att ta hand om. Släppte ut hästarna imorse och gjorde stallet. Sedan fick jag hjälp med att rida ut hästarna av mamma, vi red ut en sväng ihop strax efter lunch. Lugn tur i skritt & trav. Skönt för dem att komma ut och röra på sig. Lillan fick vara hemma, vi ryktade henne en kort stund och övade på att tränsa en gång. Alla hästar mycket duktiga.
Många har en typ utav häst som de föredrar. Vissa gillar snabba, långsamma, heta, små, stora och så vidare. Jag kan säga att jag hellre har en liten häst eftersom att det är smidigare, men när det kommer till ridningen spelar det egentligen ingen roll om hästen är stor eller liten, snabb eller långsam.
Nu kanske ni tror att typ av häst inte spelar någon roll för mig, men jodå, det spelar otroligt stor roll. Det finns en egenskap som jag vill ha och prioriterar före allt annat, och det är ett bra huvud. När andra föredrar en fräsig häst så föredrar jag en ”snäll & tråkig”. Jag uppskattar verkligen en lugn & trevlig häst. Ni får missförstå mig rätt när jag använder ordet snäll, självklart är alla hästar snälla. Det finns inga elaka hästar, men ni förstår vad jag menar.
Vi skapar och formar våra egna hästar till väldigt stor del, men ett bra temperament i grunden och en passande personlighet till som jag vill göra med mina hästar är en förutsättning för att det ska bli så roligt som möjligt. Både för mig och hästen. Kan man träna och ha roligt med sin häst så kommer man alltid längre än vad man tror. Tror jag. Därför väljer jag hellre en häst som jag genast känner kommer bli rolig att jobba med snarare än: ”Om vi får ordning på den så blir den riktigt bra”. Det finns proffs och duktiga amatörer till sådana hästar, men det är inget som jag vill ha själv.
Mycket uppdatering om Lillan nu, men det är kul när man har saker att skriva om. Lillan har varit lite spakare än vanligt. Jag tror att hon är i en växtfas. Jag tror faktiskt att hon brunstar också, men jag kan ha fel. Rumpan är hög och hon är lite fumlig & klumpig. Ligger ner mycket på natten också. Nyligen vaccinerad också.
Vi har ju tränat ganska sporadiskt hela tiden. Sakta men säkert och lite då & då snarare än intensiva perioder följda av långa vilor. Nu är våran hage fruktansvärt tråkig (knölig som tusan) och tills viss del behöver hon aktiveras utanför den för att hon ska få den rörelsen hon behöver. Hon behöver slappna av och röra sig lugnt på ett bättre underlag då & då för att hon ska må så bra som möjligt.
Jag får se lite hur hon verkar framöver, men nu när hon är lite trött så ska vi backa bandet. Vila och hålla det enkelt. De få aktiviteter som blir ska vara så bekväma & lugna som möjligt. Inga längre resor (som det blivit inför löshoppningarna) eller liknande inom det närmsta.
Lillan har bara haft bett i munnen tre gånger och förstår inget utav det än. Tills hon hunnit vänja sig och jag har hunnit gå igenom broms & ledande tygeltag från marken så får det tills vidare bli bettlös inridning.
Att bromsas av röst & grimma är det hon varit van vid under hela sitt liv, det sättet förstår hon ganska bra och är trygg med. Även om hon i stort sett tränsar sig själv och har bettet stilla i munnen finns det en risk för att hon skulle bli rädd om jag skulle råka ta lite för mycket om hon exempelvis ger sig iväg lite.
Jag väntar hellre lite för länge med bett än att stoppa in det direkt ”bara för att”. Vi har lite träning kvar innan vi är redo för det steget helt enkelt. För mig är det väldigt viktigt att hon får en bra upplevelse med bett. Om hästen får lära sig tygeltagen utan bett först så ökar förutsättningarna för att hon ska acceptera bettet. Då har hon mindre anledning att ”gå emot” bettet om hon förstår vad tygeltagen betyder. Det ska inte vara en obehaglig upplevelse för hästen att vänjas vid bett. Dessutom, vad ska jag egentligen med ett bett till? Såhär i början så ska vi springa rakt fram och svänga någon gång ibland utan att tappa den som är på ryggen.
Nu när jag varit/är sjuk så har de stora hästarna gått på halvfart (om ens det), men med en 2-åring är det små & korta sekvenser av lärande som gäller. Kräver koncentration av mig, men ingen vidare kraft.
I torsdags skrittade jag & Lillan i ridhuset. Och idag åkte vi dit igen, min tanke var att vi skulle trava för första gången. Och vet ni? Det gjorde vi!!!
Först tog det lite tid innan jag fick henne till trav, hon fattade ingenting först. Mamma fick hjälpa oss med drivningen. När hon väl började trava blev hon lite överrumplad och ramlade iväg med höjt huvud & sänkt rygg. Av ren reflex bromsade jag, hon stannade direkt. Kändes tryggt. Nästa gång förstod hon att hon skulle trava och kom upp i trav direkt. Sedan rullade hon lugnt på. Vi bröt av till skritt och gjorde ytterligare två korta sekvenser med trav innan jag mer än nöjd bromsade in och hoppade av.
Så mycket som jag vilat den senaste veckan har jag nog aldrig gjort i hela mitt liv. Färglagt målarbilder och plöjt igenom massor utav filmer & dokumentärer på Netflix, Discovery & HBO. Jag har haft stunder där rastlösheten har skjutit i höjden, men på det stora hela har det gått bra. Jag har ändå varit för dålig för att orka göra något. Jag har fortfarande vissa symptom kvar och behöver nog tänka på att ta det lungt en tid framöver, men jag borde sakta kunna återgå till mitt vanliga liv under veckan som kommer. Hoppas jag iallafall.
Idag är tanken att åka till ridhus med Lillan samt rida ut på Palle. Imorgon hoppas jag på att orka rida Ida-Holly i ridhus😊 Men annars är det vila & soffa som gäller fortfarande alltså…
Hela flocken på tur imorse. Lillan fick följa med. Första gången hon går som handhäst, och tredje gången med bett/träns. Det är mycket man ska lära sig när man är liten🥰
Hållidej som är vårt trygga & kloka ankare fick gå först. Palle är suverän när man ska ha handhäst, så det blir honom Lillan fick gå bredvid. Han hjälper alltid till att hålla ordning på handhästen. Men Lillan behövde knappast hållas ordning på. Duktiga hästar!
Mitt & Palles år ställdes på ända i mars/april tidigare i år när han plötsligt blev superhalt. Vi åkte till klinik där det konstaterades att han hade kraftig inflammation i vänster has. Hasen röntgades och vi hittade ett fynd. Ett fynd ingen vet betydelsen av. Vetrinären sa att hans chans var/är 50/50. Han behandlades i hasen och vi fick tid för ett återbesök redan två veckor senare. Under de två veckorna höll vi honom lugn och stilla så mycket som möjligt. Vi skrittade för hand i flera dagar och sedan uppsuttet de sista dagarna innan återbesök. På dessa 2 veckor gick han från en ordentlig hälta till att nästan inte vara halt alls. Han hade svarat bättre än förväntat på behandlingen. Så pass bra att vi kunde överväga att inte behandla mer, i slutändan valde vi att ge en liten dos till. Summa summarum, det vi vet är att han hade en kraftig inflammation i hasleden och att där också finns ett fynd. Ett ovanligt fynd (ingen verkar ha sett något liknande) som inte går att operera. Vi vet också att fyndet är mer än 10 år gammalt, eller mest troligt medfött. Vi vet också att inflammationen kom plötsligt. I övrigt inget att anmärka på. Andra bakbenet röntgades också och han var UA på böjprov runt om förutom vid det specifika bakbenet.
Detta året har blivit allt annat än ett tävlingsår. Istället har vi kastats mellan hopp & förtvivlan. Men vi kom ut på tre dressyrstarter på LB-nivå i höstas, bara för skojs skull. Han var och är fortfarande under igångsättning.
Vår första tävling blev en LB:1 i Tranås och där smällde vi på med 72% och en andraplats. Från att inte veta om vi skulle tävla mer så fick vi en start till. Jag styrde runt honom i programmet och bara njöt. Jag & min häst där vi hörde hemma igen.
Vår andra tävling blev i Aneby och vi kom åter igen på en andraplats, denna gång på 69%. Han var superladdad denna tävling och jag fick verkligen hålla tungan rätt i mun, haha.
Framridning inför klassen i Aneby.Fina killen.
Vår tredje och sista start blev i Eksjö. Han kändes väldigt fin på framridningen men väl inne på banan började han att gnissla tänder och var inte riktigt nöjd. Jag vet inte riktigt varför. Han gör det ibland när finns någon typ utav missnöje (kan vara allt ifrån att jag inte släpper iväg honom i galopp till att något gör ont eller skaver), och det fortsatte på en förhöjd nivå även efter tävlingen tills jag red honom bettlöst. Jag har bokat in en tid hos hästtandläkare och så får vi se om det ger något. Vi fick iallafall ihop 66% men slutade utanför placering.
Inget tävlingsår att tala omegentligen. Vi får hoppas (HOPPASHOPPASHOPPAS) att vi kan fortsätta framåt och har ett roligare 2022 framför oss istället.
Gör så gott jag kan med hästarnas motion. Skrittar en häst varje dag, det är en lagom ansträngning för mig just nu. Skrittade Palle i måndags. Skrittade Ida-Holly tisdag & onsdag. Idag ska jag skritta Palle igen. Imorgon får jag nog hjälp utav mamma, då kan vi skritta båda hästarna samtidigt.
Hursomhelst, faktiskt skrittat Lillan nu under förmiddagen. Jag, mamma & Lillan åkte till det närliggande ridhuset alldeles nyss där hon fick jogga lite på lina och sedan skrittade jag henne uppsuttet. Detta är andra gången jag sitter på henne under de senaste fyra veckorna och hon gjorde det superbra. Nästa steg är att trava, att skritta ut i naturen med sällskap av en annan häst skulle också vara bra. Vi får se vad som passar framöver. Vi har ingen brådska och det får gärna ta tid. Hade jag haft ett eget ridhus och varit mer erfaren utav inridning så tror jag redan att hon hade varit inriden, men så är det ju inte. Och det är ju trots allt långt kvar tills hon ska bli ridhäst på riktigt. Jag tycker att det känns väldigt bra att uppsittning och skritt är så pass befäst att vi kan göra det på bortaplan. Som om inte det vore nog så har hon redan förstått sig på löshoppning och fått sina första erfarenheter utav att resa. Nu har hon en väldigt bra grund inför kommande utmaningar.
Hej på er allihopa! Blev ingen vidare sömn inatt heller trots ny medicin. Jag känner mig helt okej trots att det gått många dagar sedan jag sov en riktig natt.
Finns inte så mycket spännande att berätta. Jag tar det lugnt. Började denna dagen med att rengöra och putsa lite utrustning.
Tog in två magplattor och två träns för att kunna sitta och putsa inne i värmen. I tvättstugan har vi en diskho som är perfekt för de grejer som behöver en tuffare omgång. Färdigt! Imorgon ska jag försöka att köra ytterligare en omgång.
Efter det skrittade jag Ida-Holly. Hon var jättemysig. Mamma var snäll och gjorde stallet så att jag kan spara på krafterna så mycket som möjligt.
Nu under eftermiddagen har vetrinären varit här och vaccinerat alla tre hästar, skönt att ha det gjort!
