Hoppa till innehåll

BETTLÖS INRIDNING

Lillan har bara haft bett i munnen tre gånger och förstår inget utav det än. Tills hon hunnit vänja sig och jag har hunnit gå igenom broms & ledande tygeltag från marken så får det tills vidare bli bettlös inridning.

Att bromsas av röst & grimma är det hon varit van vid under hela sitt liv, det sättet förstår hon ganska bra och är trygg med. Även om hon i stort sett tränsar sig själv och har bettet stilla i munnen finns det en risk för att hon skulle bli rädd om jag skulle råka ta lite för mycket om hon exempelvis ger sig iväg lite.

Jag väntar hellre lite för länge med bett än att stoppa in det direkt ”bara för att”. Vi har lite träning kvar innan vi är redo för det steget helt enkelt. För mig är det väldigt viktigt att hon får en bra upplevelse med bett. Om hästen får lära sig tygeltagen utan bett först så ökar förutsättningarna för att hon ska acceptera bettet. Då har hon mindre anledning att ”gå emot” bettet om hon förstår vad tygeltagen betyder. Det ska inte vara en obehaglig upplevelse för hästen att vänjas vid bett. Dessutom, vad ska jag egentligen med ett bett till? Såhär i början så ska vi springa rakt fram och svänga någon gång ibland utan att tappa den som är på ryggen.

Publicerat iKällhults Spotless

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.