Igår blev det ett snabbt pass ute. Lite trött i kroppen. Fokus på uthållighet och rörlighet. Om jag får välja två övningar resten av livet så är utfallssteg i olika kombinationer och rumänska marklyft högt upp på listan. Så jag körde just de två övningarna och lite snabb stretch.
På väg ner i ett utfallssteg.Bulgariska utfall.Knäböj.Ett vanligt utfallssteg igen.
Får frågor ibland på vilka övningar som är bra för ryttare. Det går att fördjupa sig väldigt mycket inom det, men har man inte tränat nämnvärt innan så är mitt bästa tips att först och främst BÖRJA träna. Jag tror att man kommer långt på att börja med basic styrketräning & konditionsträning i kombination med rörlighet & balans. På det viset hittar man snabbt sina svagheter och kan börja med att utveckla dem. Vi är olika allihopa, även vi ryttare.
Sedan finns det såklart övningar som i regel kommer att gynna ryttare mer, men alla vinner på att ha en så välbalanserad fysik som möjligt, och där bör man börja. Tror jag.
Palle har inte riktigt varit sig själv sedan slutet av förra veckan. Helt plötsligt, han har annars varit superfin det senaste. Om det är hans skada som spökar eller något annat vet jag inte. Det kan vara precis vad som helst, det enda jag kan märka är att något stör honom just nu.
Jag har dock kunnat känna en ömhet i ryggen. Jag försökte att hjälpa honom med den igår. Jag kombinerade kinesiotejp och massage. Jag är ingen massör, men jag tar det försiktigt och låter Palle berätta för mig. Han gillade verkligen våran lilla massage och mysstund igår, han kunde verkligen slappna av. Jag tror faktiskt att jag fick bort en del av spänningen.
Jag kommer att fortsätta att avvakta och träna honom lite lätt, och så får vi se hur det hela artar sig. Kanske behöver Mari lossa honom lite, och skulle inte det göra susen (eller om det dyker upp andra symtom) så får vi såklart åka till veterinären.
Men det som var lite spännande igår var att testa kinesiotejpen. Det är allra första gången som jag testar och det känns ju löjligt, precis som att tejp skulle hjälpa, och det kanske det inte gör. Men Palle verkade tycka att det var riktigt skönt att bli tejpad. Han slickade sig om munnen, gäspade och nöjt verkligen. Jag har faktiskt beställt hem en bok just om att tejpa på hästar, detta är helt klart något som jag vill utforska mer!
Ida fick åka iväg och hoppa lite idag. Höll det enkelt och fokuserade på några enstaka enkelhinder. Mest för att stämma av läget. Det kändes riktigt bra så vi kunde höja upp lite, vi avslutade med två räcken på 135cm!
Hon var glad och kändes väldigt jämn överlag. Jämna fina språng. Jämn i handen. Lika lätt i båda varven. Dessutom inte alls så strulig med galoppen. Hon tenderar att landa mycket i samma galopp, oftast höger. Ironiskt nog har hon lite svårt att byta till vänster, så det brukar leda till en & annan volt. Men idag var hon inte alls låst vid att landa i höger och hon växlade relativt lätt mellan galopperna. Exakt allt det som jag vill känna. Framöver får jag försöka att utmana oss lite mer med banor och gymnastikhoppning. Jag behöver involvera lite mer oxrar också, idag blev det mest räcken.
Jag blir lite bekväm med byggandet ibland. Det blir oftast enkla konstellationer av hinder. Dels så kan tiden vara knapp, men det kan också vara så att jag måste dela ridhus eller ridbana med andra. Helt klart nackdelen med att inte ha en egen ridbana. Hursomhelst, kvalité är alltid viktigast, och gör man ett enkelhinder riktigt bra så kommer man långt på det. Men jag som tävlar måste såklart vidga vyerna lite emellanåt så att vi är förberedda till tävlingarna. Har vi tur kanske vi kan vara med på en & annan hoppträning igen, det är ett bra sätt för mig att kliva ut ur min bekvämlighetszon och även få lite input. Jag känner mig annars väldigt bekväm med att vara min egen tränare i hoppning. Tidigare så har jag tränat MYCKET för tränare och jag kan fortfarande höra Jens ord uppe i skallen. När man ridit så mycket som jag gjort så vet jag redan vad t.ex. Jens hade tyckt & sagt. Det man saknar är ju den där lilla extra pushen och expertisen. Som tur är så har jag fortfarande Ulla, hopptränare kan jag leva utan, men inte en riktigt bra dressyrtränare. Det är en sak som är säker.
Om jag & Ida ska köra 130cm nästa år så krävs det lite mer av mig. Jag har varit på den nivån innan, och jag vet vilken typ utav träning som är nödvändig för att man inte ska få det för jobbigt inne på banan. Jag hoppas på att tiden ska finnas till för att ge oss den tiden. Vi behöver hoppa mer. Både högre hinder, men också lägre hinder. Vi behöver perioder där vi kan växla upp lite mer helt enkelt!
Jag lär mig nya saker varje dag i skolan. Och vad underbart det är att få lära sig och förkovra sig i något. Att få utmana sin hjärna & kropp.
Jag mår som allra bäst när jag får sätta min hjärna på ett uppdrag. Jag har nästan alltid något som jag ”forskar i”, ibland uppstår perioder av stiltje. Perioder där jag inte har något särskilt att förlora min hjärna i, och det är alltid lika segt. Det är som färden mellan två bra böcker, eller mellan två bra serier. Det blir tomt och tråkigt. Jag har insett att jag behöver mycket stimulans, jag älskar att tänka och leta efter information.
Hittills har det varit så jäkla roligt att gå i skolan. Ny kunskap, ny miljö, nya människor, nya utmaningar och god mat. Att få ägna tid till att lära mig mer om och praktisera något som jag faktiskt är intresserad utav. Underbart!
Utöver att plocka av utrustning och borsta av mina hästar så stretchar jag alltid ryggen på Palle & Ida efter ridpassen, det har jag gjort länge. Det är vår enda fasta stretchövning. Min uppfattning är att det har gjort stor skillnad för dem båda. På Palle som är lite äldre märks det direkt om jag missar ett par gånger. Ryggen är ett utsatt ställe för en ridhäst, därför har den blivit prioriterad även om varken Palle eller Ida har haft några särskilda ryggproblem.
I perioder kan andra stretchövningar förekomma, det kan bero på att stelhet eller ömhet uppdagats på ett särskilt ställe efter att vi varit hos equiterapeuten. För att underhålla arbetet som hon lagt på att lossa det som varit så kan jag ibland få uppgiften att komplettera med en viss övning.
Då & då masserar jag in arnika. Oftast blir det på ben eller ländrygg. På ländryggen brukar det vara ganska uppskattat av hästarna.
Utöver detta så har jag inga särskilda rutiner efter ridpasset. Hur ser det ut för er? Stretchar ni era hästar?
Jag har börjat komma igång med träningen ordentligt sedan jag var sjuk. Har fruktansvärd träningsvärk! Beslutade mig för att endast rida Palle idag och ta kväll lite tidigare. Jag behöver både vila och repetera det jag lärde mig i skolan tidigare idag.
Palle reds ut idag igen. Fokus på galopp. Kändes trevlig, men var lite spänd. Han fick massage efteråt, uppskattades! Jag skriver alltid ner både mina och hästarnas träningspass. På bilden ovan ser ni måndag-onsdag denna veckan. Om ridpasset var lite tuffare eller stuckit ut på något annat sätt så gör jag alltid en kort anteckning gällande detta. Det kan vara värdefullt när man ska se samband och även för att hålla koll på hur hästarnas träning sett ut över tid.
Förutom att dokumentera hästarnas träningspass så sparar jag också alla dokument från veterinärer, hästtandläkare och equiterapeuter. Här har vi lådan där ALLA besök till equiterapeuten finns samlade. Från allra första besöket med ponnyn Lexie till det senaste med Ida!
Första dagen i skolan är gjord! Jag ska berätta mer om skolan när det gått ett par dagar, så att jag verkligen vet vad jag gett mig in på🤣
Jag & Zacke är just nu i full färd med lite kvällspyssel. Vi har länge sagt att vi borde fixa västar som har blivit lite utav en ”hårdrocksuniform”. För er som inte vet så syr man fast olika bands tygmärken på västen, band som man gillar såklart. Så nu är det projektet igång! Förhoppningsvis kan vi inviga dem på Eksjö Stadsfest i helgen.
Det är inte alltid lätt och smidigt med hästar, det kan nog de flesta intyga. Vägen är krokig. Det går upp och ner. Ibland tar vägen slut. Det är mycket som kan gå fel.
Jag verkligen anammat konceptet att om det finns något att fira, ja då ska det firas! Förr i tiden kunde jag se ut som att sålt smöret och tappat pengarna på en prisutdelning (även om jag var glad innerst inne). Nu lever jag ut min glädje mer, det blir så mycket roligare då. Det spelar ingen roll vilken höjd eller klass, en väl utförd ritt i ett bra samarbete med hästen är det viktigaste för mig. Om jag åstadkommer det och dessutom får pris så är de verkligen värt att firas. Och det behöver inte vara något stort firande, men att man verkligen tar sig tid att njuta och vara glad för sin framgång, även om den i andras mått mätt är ”liten”.
Jag tror att det är viktigt för att man ska ha riktigt roligt i sporten. Tråkigt blir det ändå, haha. Så när jag har gjort bra rundor och fått pris så är jag stolt som en tupp! Både över mig & mina duktiga hästar.
Tidigare i veckan så fick mamma testa att hoppa studs med Palle. Mamma har verkligen börjat få den där känslan på hinder som man så många gånger pratar om. Detta trots att hon hoppat vid färre än 10 tillfällen detta året och knappt hoppat alls innan det. De senaste två gångerna har hon skapat bra distanser på nästan varje hinder.
Att komma rätt på varje hinder är såklart inte nödvändigt, att få mindre bra avsprångspunkter är en del utav hoppning. Det som är viktigt där att kunna understödja på ett bra sätt och ha hästen tillräckligt gymnastiserad för att den ska kunna ta sig över utan att fara illa. Det löser man genom att rida hinder på en lämplig höjd. Sen kan saker givetvis hända någon gång ibland.
Jag skulle säga att hon är bättre än nästan alla som ridit och hoppat så pass lite. Men jag kanske är partisk, haha.
Det finns såklart flera faktorer som gör att mamma gör det så pass bra. Dels så rider hon välutbildade hästar (om jag får säga det själv, haha). Hon är också vältränad fysiskt och har därför möjligheten att använda sin kropp på ett skapligt sätt. Det kan bli bättre, men hon har en bra grundnivå. Hon är också ganska orädd och tycker det är roligt att hoppa. Att kunna rida tryggt och positivt mot ett hinder är en förutsättning för att kunna inverka bra. Det är också viktigt för inlärningens skull. Varken hästar eller människor lär sig något vettigt medans de är stressade.
Många gånger tycker jag att barn får en ganska bra känsla på hinder snabbt. Min grundkänsla var ganska bra när jag var liten. Allt var en lek. Oftast bygger man ganska snabbt upp en viss känsla för distanser, rytm och avstånd. Sedan blir man äldre. Leken är plötsligt slut. Kanske blir man lite räddare. Kanske vill man börja prestera mer. Hinderna höjs. Markarbetet kanske inte höjs lika snabbt. Plötsligt så SKA man komma rätt. Man börjar analysera när det går fel, och inte helt ovanligt att man analyserar på ett sätt som jag anser missgynnar. Och det är ofta då som de första stöter på sin första ”dipp”. I den åldern kan det vara extra svårt att hantera något som man själv anser vara ett misslyckande. Plötsligt finns det flera unga ryttare som säger att de inte kan se avstånd eller att de inte har självförtroende i hoppningen längre. I värsta fall kanske man aldrig återfår glädjen till hoppning. Man börjar famla i mörkret. Det är synd att det blir så. Jag har själv varit där och ser det fortfarande hända många runt omkring mig.
Med det sagt är det viktigaste för mig, mamma & hästarna att det ska vara roligt att rida & hoppa! Och allt ska göras med en viss kvalitet, genomförandet är viktigt. Att rida väl som man brukar säga. Och det är också därför som jag är ganska sparsam med ”mål”. Många är nyfikna på mina mål och jag upprepar: Mitt mål är att ha roligt och lära mig rida så bra som möjligt. Anser jag mig själv & hästen redo samtidigt som jag känner suget efter en större klass så kommer vi att starta. Så enkelt är det!
🌺Spikmatta. Vilken grej. Ligger oftast på den 10-15 minuter innan läggdags och somnar som stock.
🌺Förväntansfull på framtiden. Ca 2,5 vecka kvar tills plugget börjar för mig. En ny vardag väntar.
🌺Lillan galopperar nu i båda varv med ryttare. Så duktig!
🌺Ida byter numera rent till både höger & vänster! Nöjd över att jag lyckats med det. En erfarenhet rikare även för mig.
🌺Det här året har det blivit mycket musikevenemang för mig & Zacke. Härnäst blir det Eksjö Stadsfest i slutet av augusti🥂
🌺Ida är anmäld till fler 125-klasser. Hoppas på att vi blir ett 130-ekipage nästa år. Stod i valet & kvalet om vi skulle debuterat 130 redan nu, men vi ligger lågt ett tag till. Jag är dock säker på att vi hade kommit runt med hedern i behåll.
🌺Jag ska lite längre fram i augusti tävla i Engelska Ridklasser ihop med Merry. Det blir andra gången för oss. Klassen kommer att dömas av en utländsk domare. Spännande!
