Blåser lite nya & fräscha vindar i hästeriet igen. Nu när jag själv kan styra över min arbetstid så öppnar det upp för att jag dels kan tävla på vardagar då & då, men också träna. Jag har inte tränat privat för någon i hoppning på över 2 (?!) år. Det har gått bra ändå. Jag har tränat själv och varit på gruppträningar hos duktiga Jenny, men jag vill verkligen träna privat för någon igen. Tycker att det ger mer när man kan anpassa träning helt efter mig och min häst. Imorgon ska jag ringa en tränare, jag vet inte särskilt mycket om henne, men jag vet att hon tränar andra. Vi får se om hon kan & vill ta emot oss. I sådana fall testar jag henne, och sedan får vi se om det är något som passar mig.
Sedan har jag en annan sak som jag ska forska lite i… Men det håller jag för mig själv så länge. Återkommer om det skulle bli aktuellt!
Dagens moderna dressyr & hopphästar är ju släkt på ett eller annat sätt. Mina tre hästar är inte släkt på nära håll, men långt bak i stamtavlan har de flera gemensamma nämnare. Här kommer några utav dem:
Lite häftigt det där med stamtavlor, tänk så många hästar som lett fram till de tre hästarna jag har i hagen idag. Av att kolla på stammen med blotta ögat (inte räknat på det) så verkar Lillan leda överlägset med andelen fullblodsinslag. Ida verkar komma tvåa. Ida verkar dock ha den stammen med mest inavel. Många hingstar som återkommer på kort tid om vi backar sisådär 100 år.
Lite extra häftigt är att Lillan & Ida båda har Hyperion xx i stammen. En berömd kapplöpningshäst. Palle är inte sämre, i hans ådror finns Man o War xx, en annan berömd kapplöpningshäst. Jag som varit intresserad utav det engelska fullblodet och läst mycket om dessa kapplöpningshästar tycker det är lite roligt.
Ägnat en del tid att kolla ifatt på sändningarna från Sweden International Horse Show. En reflektion som jag gjort när jag tittat på hoppningen är att de svenska ryttarna verkligen utmärker sig. Många av dem rider väldigt fint. Och det börjar bli ett genomgående tema. Tänk att Svensk Ridsport skulle bli såhär stilfull och framgångsrik! Häftigt!
Igår blev det ett snabbt pass ute. Lite trött i kroppen. Fokus på uthållighet och rörlighet. Om jag får välja två övningar resten av livet så är utfallssteg i olika kombinationer och rumänska marklyft högt upp på listan. Så jag körde just de två övningarna och lite snabb stretch.
På väg ner i ett utfallssteg.Bulgariska utfall.Knäböj.Ett vanligt utfallssteg igen.
Får frågor ibland på vilka övningar som är bra för ryttare. Det går att fördjupa sig väldigt mycket inom det, men har man inte tränat nämnvärt innan så är mitt bästa tips att först och främst BÖRJA träna. Jag tror att man kommer långt på att börja med basic styrketräning & konditionsträning i kombination med rörlighet & balans. På det viset hittar man snabbt sina svagheter och kan börja med att utveckla dem. Vi är olika allihopa, även vi ryttare.
Sedan finns det såklart övningar som i regel kommer att gynna ryttare mer, men alla vinner på att ha en så välbalanserad fysik som möjligt, och där bör man börja. Tror jag.
Palle har inte riktigt varit sig själv sedan slutet av förra veckan. Helt plötsligt, han har annars varit superfin det senaste. Om det är hans skada som spökar eller något annat vet jag inte. Det kan vara precis vad som helst, det enda jag kan märka är att något stör honom just nu.
Jag har dock kunnat känna en ömhet i ryggen. Jag försökte att hjälpa honom med den igår. Jag kombinerade kinesiotejp och massage. Jag är ingen massör, men jag tar det försiktigt och låter Palle berätta för mig. Han gillade verkligen våran lilla massage och mysstund igår, han kunde verkligen slappna av. Jag tror faktiskt att jag fick bort en del av spänningen.
Jag kommer att fortsätta att avvakta och träna honom lite lätt, och så får vi se hur det hela artar sig. Kanske behöver Mari lossa honom lite, och skulle inte det göra susen (eller om det dyker upp andra symtom) så får vi såklart åka till veterinären.
Men det som var lite spännande igår var att testa kinesiotejpen. Det är allra första gången som jag testar och det känns ju löjligt, precis som att tejp skulle hjälpa, och det kanske det inte gör. Men Palle verkade tycka att det var riktigt skönt att bli tejpad. Han slickade sig om munnen, gäspade och nöjt verkligen. Jag har faktiskt beställt hem en bok just om att tejpa på hästar, detta är helt klart något som jag vill utforska mer!
Ida fick åka iväg och hoppa lite idag. Höll det enkelt och fokuserade på några enstaka enkelhinder. Mest för att stämma av läget. Det kändes riktigt bra så vi kunde höja upp lite, vi avslutade med två räcken på 135cm!
Hon var glad och kändes väldigt jämn överlag. Jämna fina språng. Jämn i handen. Lika lätt i båda varven. Dessutom inte alls så strulig med galoppen. Hon tenderar att landa mycket i samma galopp, oftast höger. Ironiskt nog har hon lite svårt att byta till vänster, så det brukar leda till en & annan volt. Men idag var hon inte alls låst vid att landa i höger och hon växlade relativt lätt mellan galopperna. Exakt allt det som jag vill känna. Framöver får jag försöka att utmana oss lite mer med banor och gymnastikhoppning. Jag behöver involvera lite mer oxrar också, idag blev det mest räcken.
Jag blir lite bekväm med byggandet ibland. Det blir oftast enkla konstellationer av hinder. Dels så kan tiden vara knapp, men det kan också vara så att jag måste dela ridhus eller ridbana med andra. Helt klart nackdelen med att inte ha en egen ridbana. Hursomhelst, kvalité är alltid viktigast, och gör man ett enkelhinder riktigt bra så kommer man långt på det. Men jag som tävlar måste såklart vidga vyerna lite emellanåt så att vi är förberedda till tävlingarna. Har vi tur kanske vi kan vara med på en & annan hoppträning igen, det är ett bra sätt för mig att kliva ut ur min bekvämlighetszon och även få lite input. Jag känner mig annars väldigt bekväm med att vara min egen tränare i hoppning. Tidigare så har jag tränat MYCKET för tränare och jag kan fortfarande höra Jens ord uppe i skallen. När man ridit så mycket som jag gjort så vet jag redan vad t.ex. Jens hade tyckt & sagt. Det man saknar är ju den där lilla extra pushen och expertisen. Som tur är så har jag fortfarande Ulla, hopptränare kan jag leva utan, men inte en riktigt bra dressyrtränare. Det är en sak som är säker.
Om jag & Ida ska köra 130cm nästa år så krävs det lite mer av mig. Jag har varit på den nivån innan, och jag vet vilken typ utav träning som är nödvändig för att man inte ska få det för jobbigt inne på banan. Jag hoppas på att tiden ska finnas till för att ge oss den tiden. Vi behöver hoppa mer. Både högre hinder, men också lägre hinder. Vi behöver perioder där vi kan växla upp lite mer helt enkelt!
Jag lär mig nya saker varje dag i skolan. Och vad underbart det är att få lära sig och förkovra sig i något. Att få utmana sin hjärna & kropp.
Jag mår som allra bäst när jag får sätta min hjärna på ett uppdrag. Jag har nästan alltid något som jag ”forskar i”, ibland uppstår perioder av stiltje. Perioder där jag inte har något särskilt att förlora min hjärna i, och det är alltid lika segt. Det är som färden mellan två bra böcker, eller mellan två bra serier. Det blir tomt och tråkigt. Jag har insett att jag behöver mycket stimulans, jag älskar att tänka och leta efter information.
Hittills har det varit så jäkla roligt att gå i skolan. Ny kunskap, ny miljö, nya människor, nya utmaningar och god mat. Att få ägna tid till att lära mig mer om och praktisera något som jag faktiskt är intresserad utav. Underbart!
Utöver att plocka av utrustning och borsta av mina hästar så stretchar jag alltid ryggen på Palle & Ida efter ridpassen, det har jag gjort länge. Det är vår enda fasta stretchövning. Min uppfattning är att det har gjort stor skillnad för dem båda. På Palle som är lite äldre märks det direkt om jag missar ett par gånger. Ryggen är ett utsatt ställe för en ridhäst, därför har den blivit prioriterad även om varken Palle eller Ida har haft några särskilda ryggproblem.
I perioder kan andra stretchövningar förekomma, det kan bero på att stelhet eller ömhet uppdagats på ett särskilt ställe efter att vi varit hos equiterapeuten. För att underhålla arbetet som hon lagt på att lossa det som varit så kan jag ibland få uppgiften att komplettera med en viss övning.
Då & då masserar jag in arnika. Oftast blir det på ben eller ländrygg. På ländryggen brukar det vara ganska uppskattat av hästarna.
Utöver detta så har jag inga särskilda rutiner efter ridpasset. Hur ser det ut för er? Stretchar ni era hästar?
Jag har börjat komma igång med träningen ordentligt sedan jag var sjuk. Har fruktansvärd träningsvärk! Beslutade mig för att endast rida Palle idag och ta kväll lite tidigare. Jag behöver både vila och repetera det jag lärde mig i skolan tidigare idag.
Palle reds ut idag igen. Fokus på galopp. Kändes trevlig, men var lite spänd. Han fick massage efteråt, uppskattades! Jag skriver alltid ner både mina och hästarnas träningspass. På bilden ovan ser ni måndag-onsdag denna veckan. Om ridpasset var lite tuffare eller stuckit ut på något annat sätt så gör jag alltid en kort anteckning gällande detta. Det kan vara värdefullt när man ska se samband och även för att hålla koll på hur hästarnas träning sett ut över tid.
Förutom att dokumentera hästarnas träningspass så sparar jag också alla dokument från veterinärer, hästtandläkare och equiterapeuter. Här har vi lådan där ALLA besök till equiterapeuten finns samlade. Från allra första besöket med ponnyn Lexie till det senaste med Ida!
Första dagen i skolan är gjord! Jag ska berätta mer om skolan när det gått ett par dagar, så att jag verkligen vet vad jag gett mig in på🤣
Jag & Zacke är just nu i full färd med lite kvällspyssel. Vi har länge sagt att vi borde fixa västar som har blivit lite utav en ”hårdrocksuniform”. För er som inte vet så syr man fast olika bands tygmärken på västen, band som man gillar såklart. Så nu är det projektet igång! Förhoppningsvis kan vi inviga dem på Eksjö Stadsfest i helgen.
