Filmade Linus, Palle & Eolus när de busade runt i sommarhagen för snart 5 år sedan och det har blivit min mest populära video på You-Tube med över 57 000 visningar & 485 likes. Och 45 dislikes, haha. Kanske inte den video som jag hade röstat på skulle slå igenom. Ibland har man tur med algoritmerna.
Linus såldes senare då han var för svår för mig. Strax därefter kom Hållidej in i våra liv precis som om det var meningen, kanske är det så? Linus kom iallafall rätt och det verkar ha blivit häst av honom med till slut. Känns bra i hjärtat. Eolus var gammal gubbe här, detta var hans näst sista sommarbete💕
Något jag kan bli lite irriterad på är när ryttare kallar sin häst olydig när den vägrar, är istadig eller när förhållningarna inte går igenom.
En häst måste ha förutsättningarna för att kunna göra det du ber om.
En häst som springer i obalans kan inte ta din (exempelvis) förhållning på rätt sätt. Men det gör den inte olydig eller ouppmärksam. Den kunde inte ge dig vad du ville just då för att den inte hade förutsättningen för att kunna göra det. Väldigt stor skillnad. Man kan inte förvänta sig att hästen ska vara lydigare än vad sitt markarbete har varit effektivt. För att få sin häst med sig så är det viktigt att den är i tillräckligt bra fysisk form att den faktiskt KAN göra det du ber om.
Att be min häst (och mig själv) att utföra rimliga uppgifter är bland det viktigaste i min träning. Det är SÅ viktigt att de och jag får lyckas. Jag tävlade Ida-Holly 80-90cm i en hel säsong för att ”bara” gå upp till 90-100cm nästa säsong. Vi hoppade alltså endast hinder på 80-100cm i två år eftersom jag själv ansåg att det var viktigt för att bygga upp henne fysiskt och psykiskt.
Genom att hästen får lyckas gång på gång så byggs tilliten till mig som ryttare upp. Det är en förutsättning att mina hästar vet att jag aldrig skulle be dem om något de inte klarar. När hästen känner det inför mig som ryttare får jag alltid ett fint försök av min häst istället för att de sätter sig på tvären om de stöter på en utmanande uppgift.
Sammanfattningsvis så lägger jag alltså mycket fokus på att ge hästen rimliga uppgifter utefter sin fysiska form samt att gå långsamt fram. Jag repeterar (eller försöker snarare hålla en röd tråd) och låta hästen känna igen sina uppgifter. Hitta trygghet. Krävs det 20 stycken Pay n Jump på höjden 50cm så gör det. Krävs det lastträning så gör det. Väldigt självklart, och jag tror att det är väldigt självklart för många andra också. Ändå ser man ofta relativt stora problem hos vissa ekipage som jag tror hade kunnat avhjälpas om man vågade backa och styra om sin träning.
Skriver ofta om de ”riktiga” ridpassen och de ändå ganska regelbundna träningarna som sker, men det är mycket annat som prioriteras in regelbundet också. Både Palle & Ida-Holly skrittas regelbundet i skog & mark. Ett pass per vecka brukar bara vara skritt, för Palle är det ofta två pass just nu. Avsuttet jobb över bommar prioriteras också. Vattenträning är också något jag lägger in i schemat efter säsong & möjlighet.
Jag försöker att använda omgivningarna på bästa sätt. Konditionstränar på de långa grusvägarna och klättrar i backarna. Självklart är det begränsande att vara utan ridbana och vi hade utvecklats snabbare om jag kunde träna åtminstone ett mer pass på ridbana per vecka. Jag är dock väldigt tacksam för de underbara ridvägarna som finns här, jag kan verkligen ge mina hästar en allsidig träning och hålla dem glada & motiverade. Utan dessa ridvägar så hade det varit tufft.
Detta är jag & Johanna i ett nötskal, haha. Vi båda är lite skrockfulla när det kommer till utrustningen som jag & Merry bär på tävling. Johanna är t.ex. noga med att det ska vara ett ojämnt antal knoppar och det kan ta emot att bära ett visst schabrak. Jag i min tur är också nojjig, det gäller både hjälm, schabrak & kavaj, haha.
Inför tävlingsstarten i söndags var Johanna lite nojjig gällande ett schabrak, men jag tröstade henne med att jag ändå kommer att ha ”fel” kavaj. Som tur var så gick ju tävlingen bra, vi kanske vågar använda denna utrustning men sitta lite lugnare i båten till nästa gång alltså, haha!
Jag köpte Lillan som en relativt ohanterad häst. Jag visste inte om jag skulle försöka att rida in henne själv eller lämna bort henne till någon annan, det vet jag fortfarande inte.
Oavsett vad så bestämde jag mig för att börja. Jobbat med henne 1-3 dagar i veckan. Vissa ”arbetspass” har bara inneburit ryktning och att träna på att ta upp hovarna.
Hon har varit väldigt enkel att jobba med såhär långt, hon kan nu bära sadel i alla gångarter. Hon kan också vara själv inne i stallet. Hon går på transporten direkt. Hon har lärt sig longering där jag även presenterat bommar & små hinder, det har hon gjort väldigt okomplicerat. Behöver jag säga att jag är helt galet nöjd med henne?!❤️
Började att hänga på henne för ca 3 veckor sedan. På dessa 3 veckor har jag hängt på henne 5 gånger varav den 5:te gången (i lördags) firades med en full uppsittning, detta trots att det gått en vecka sedan jag senast hängde på henne.
Nu ska vi befästa uppsittningen ännu mer. Jag kommer fortsätta i samma långsamma takt och förhoppningsvis löper jag hela linan ut. Jag är inte jättebekväm med att rida in hästar, jag har bara ridit in två stycken tidigare (vilket visserligen gått kanon). Men som ni förstår känner jag mig ändå ganska oerfaren på den punkten. Jag har ju t.ex. hoppat in betydligt fler än hästar än vad jag ridit in.
Jag har inte vänjt in henne på bett än. Hon har vargtänder och vi har inte lyckats få till en tid för att dra ut dem än. Tänker att det är bäst att fixa det innan hon ska ha bett i munnen. Hoppas på att vi kan få till det inom en hyffsat snar framtid, det är ju inte bråttom, men det är skönt om vi kan få det gjort. Annars får jag väl rida bettlöst om jag känner mig manad, haha.
