Förra gången jag & Ida hoppade så var det tävling, då gick hon 110cm + 115cm. Gången innan det så hoppade vi högre enstaka hinder. Så idag kändes det naturligt att slänga in den gamla klassikern, nämligen studs. Ida är en ganska lång häst. Hon har lättare för att gå av lite stort och skjuta på snarare än att komma in lite i botten av hindret och kliva ihop. Det gör studs väldigt jobbigt men också nyttigt för henne.
Hon tyckte dock att det var roligt att jobba med studsen och jag fick en väldigt fin känsla på henne överlag. Jag tycker att hon kändes riktigt fin och jag kan knappt fatta vilken fantastisk häst som hon blommat ut till. Måtte du bli supergammal bästa Ida!!!
Detta var hennes fjärde och sista ridpass för denna vecka. Det enda ridpasset på ridbana, resten har varit uteritter. Hon har känts riktigt fin hela veckan.
Vi åkte till Tranås och tävlade idag. Det tar bara 45 minuter att åka dit, skönt! Det blev en väldigt höstig tävlingsdag, regnigt och ruggit.
Vi startade ett snäpp lägre idag och passade på att hoppa två klasser istället för en lite högre. Dessutom i avdelning A, endast andra tävlingen där Ida får gå mot klockan/starta i avdelning A. Syftet idag var att träna på att rida lite snabbare samt få lite fler språng i kroppen för att stärka henne inför kommande lite högre klasser.
Ida hoppade felfritt i båda dagens klasser (110 + 115cm) och jag red mer offensivt än vad jag någonsin gjort på henne förut, det gick hur bra som helst. Jag förväntade mig visserligen inget annat heller. Tyvärr var vi ändå för långsamma för att ta någon placering idag, men det kommer.
Hon kändes helt underbar att hoppa idag, jag är supernöjd!
Ida fick åka iväg och hoppa lite idag. Höll det enkelt och fokuserade på några enstaka enkelhinder. Mest för att stämma av läget. Det kändes riktigt bra så vi kunde höja upp lite, vi avslutade med två räcken på 135cm!
Hon var glad och kändes väldigt jämn överlag. Jämna fina språng. Jämn i handen. Lika lätt i båda varven. Dessutom inte alls så strulig med galoppen. Hon tenderar att landa mycket i samma galopp, oftast höger. Ironiskt nog har hon lite svårt att byta till vänster, så det brukar leda till en & annan volt. Men idag var hon inte alls låst vid att landa i höger och hon växlade relativt lätt mellan galopperna. Exakt allt det som jag vill känna. Framöver får jag försöka att utmana oss lite mer med banor och gymnastikhoppning. Jag behöver involvera lite mer oxrar också, idag blev det mest räcken.
Jag blir lite bekväm med byggandet ibland. Det blir oftast enkla konstellationer av hinder. Dels så kan tiden vara knapp, men det kan också vara så att jag måste dela ridhus eller ridbana med andra. Helt klart nackdelen med att inte ha en egen ridbana. Hursomhelst, kvalité är alltid viktigast, och gör man ett enkelhinder riktigt bra så kommer man långt på det. Men jag som tävlar måste såklart vidga vyerna lite emellanåt så att vi är förberedda till tävlingarna. Har vi tur kanske vi kan vara med på en & annan hoppträning igen, det är ett bra sätt för mig att kliva ut ur min bekvämlighetszon och även få lite input. Jag känner mig annars väldigt bekväm med att vara min egen tränare i hoppning. Tidigare så har jag tränat MYCKET för tränare och jag kan fortfarande höra Jens ord uppe i skallen. När man ridit så mycket som jag gjort så vet jag redan vad t.ex. Jens hade tyckt & sagt. Det man saknar är ju den där lilla extra pushen och expertisen. Som tur är så har jag fortfarande Ulla, hopptränare kan jag leva utan, men inte en riktigt bra dressyrtränare. Det är en sak som är säker.
Om jag & Ida ska köra 130cm nästa år så krävs det lite mer av mig. Jag har varit på den nivån innan, och jag vet vilken typ utav träning som är nödvändig för att man inte ska få det för jobbigt inne på banan. Jag hoppas på att tiden ska finnas till för att ge oss den tiden. Vi behöver hoppa mer. Både högre hinder, men också lägre hinder. Vi behöver perioder där vi kan växla upp lite mer helt enkelt!
Jippie! Äntligen dags för dressyrträning för mig & Ida. SÅ VÄLBEHÖVLIGT. Det har gått ett par veckor sedan sist, och då behövs alltid Ullas hjälp för att få oss på rätt spår igen. Inte för att vi är fel ute, men visst tappar vi efter en längre tid utan Ullas expertis.
Ida har stelnat till lite i sidorna, så fokus låg på att hitta mer eftergift i sidorna och ett bättre arbete genom kroppen. Det blev ett sådant ridpass där man känner att det var maximal nytta och minimalt slitage. Vi jobbade metodiskt, i harmoni och med regelbunda pauser. Ingen stress, bara tålmodigt arbete som långsamt fick henne att komma igenom allt mer.
Eftersom det var ett tag sedan jag fick träna sist så var det verkligen extra roligt idag. Så nöjd!
Ida kändes riktigt bra idag igen. Så härligt! Vi jobbade mestadels i galopp eftersom att det är hennes mest fördelaktiga gångart. Red ganska friskt framåt och vävde in lite skänkelvikningar och förvänd galopp. Vi gjorde ett galoppombyte idag, åt det svåra hållet, det var så rent som det kunde bli😀
Imorgon är det skola igen och sedan Eksjö Stadsfest hela helgen lång. Mamma får fria händer med hästarna i helgen, sen satsar vi på lite mer träning nästa vecka. Då är det även tävling på schemat!
Jag har inte tyckt att Ida varit sig själv det senaste. Hon har inte rört sig som hon ska. Rörelsen flyter inte genom kroppen och steget är kortare. Ibland en taktmiss som inte brukar vara där.
Jag har haft mina misstankar angående såret som jag berättat om, men jag passade även på att höra om Mari kunde ta emot oss. Och det kunde hon! Så vi har precis varit där. Ida hade en låsning i höger bog och därmed begränsad rörlighet i det benet. Samma sak som att jag skulle få en låsning i skulderbladet och inte kunna utnyttja mitt fulla omfång med armen. Även halsmuskeln på samma sida var öm & stram. Mari kunde hjälpa henne med det och Ida älskade det som vanligt🥰
Förhoppningsvis så är det detta som jag känt av, nu blir det lite lugna dagar innan jag testar att träna henne lätt igen.
Igår hoppade vi alltså nationell 125cm. 11 hinder. Två kombinationer, så 13 språng. En bana som jag tycker passade oss bra. Jag tycker Ida gör sig som bäst på de stora banorna med fina hinder. Jag skulle inte klassa henne som storgalopperad, men jag kan enkelt be henne att gå fram utan att hon tappar balansen. Det har blivit lätt för henne att täcka upp på linjerna som kräver lite galopp på dessa stora banor. Riktigt härlig känsla!
På slutet fick man om man ville avsluta med att hoppa vattengraven. Tack, men nej tack, haha. Älskar att möjligheten finns, men vi bör nog testa en mindre innan vi fläskar på med en riktig. Och även om jag viljat testa så vet jag inte om jag hade kunnat fokusera på den efter en sån härlig runda. Eller att ha mage att be om att hon ska hoppa ytterligare ett hinder efter en så fin insats!
Jag har ju siktet inställt på 130cm framöver, och för att göra debuter så odramatiska som möjligt tycker jag det är perfekt när man kan starta en klass som denna. Nationell 125cm är ju det närmaste man kan komma en regional 130cm.
Vilken chans och möjlighet för mig som ryttare att ha en häst som Hållidej. Wow.
Idag var det som tidigare nämnt Idas tur att åka till Mantorp. Vi passade faktiskt på att debutera 125cm idag. Nationell dessutom. Och som rubriken och bilderna redan skvallrar om så blev det en felfri runda. Wow, jag är så glad!!!
Vi ska snart åka tillbaka till SkogsRÅrocken som ligger ett par mil bort, jag får berätta mer om tävlingen imorgon. Hörs snart!
Mycket riktigt. Ida hade ett sår i ögat. Nu är vi igång med behandling 3 gånger per dag. Det ser redan otroligt mycket bättre ut. Nu ska det bara fortsätta så också (HOPPAS!). Hon är redan trött på att bli behandlad, det är inte lätt. Sen vill jag inte ha mer jox på ett bra tag! Tack på förhand!
Jag har iallafall ridit Palle idag & igår. Det märks att han vilat. Pust & stånk, jobbigt att arbeta sa han. Han vill skjuta på och bli styv i kroppen. Han rätar ut sitt bäcken och vill inte riktigt vinkla in och bära på bakbenen. Lätt att fastna i handen i detta läget, men jag tillät inte mig själv att bli stark, och då blir inte heller hästen stark. En dragkamp är man alltid två om. Istället red jag mycket övergångar och såg till att vara oberoende från min hand för att få honom att hitta sin balans.
Ingen wow-känsla men ett vanligt och viktigt ridpass som kommer leda oss åt rätt håll. Nöjd!
Sitter och väntar på att veterinären ska ringa upp. Ida har ett förmodat sår i ögat. Börjar undra, händer detta med ögon bara mig??? Det förföljer oss verkligen. Palle hade ju miljoner turer med sitt öga innan det togs bort. I vintras hade hästarna dessutom ögoninflammation som ledde till att Ida fick sår på sitt ena öga (samma öga det gäller nu). Det läkte snabbt och smidigt den gången. Hoppas det kan göra det igen.
