Ida var strålande fin i dagens nationella 120. Tyvärr ett nedslag. Hon blev tyvärr ganska stressad på framhoppningen. Hon har blivit skrämd där en gång tidigare, verkade som att det satt i. Som tur var så hittade hon ändå trygghet i att få hoppa, men däremellan kunde hon inte slappna av. Jag fick till och med gå ut en gång så att hon skulle få hämta andan och gå ner i stress.
Hon tyckte det var skönt att komma in på tävlingsbanan och få lite space. Tyvärr hoppade hon lite lamt på hinder 1 & 2, hon var fortfarande lite spänd/ofokuserad. Men efter rivningen var det som att proppen kom ur och vi kunde leka runt banan. Att ha en häst som denna är otroligt, hon är så bra! Att hoppa 120cm känns löjligt lätt, idag kände jag mig inte ens nervös. För mig & Ida har det nu blivit en bekväm höjd.
Bli först att kommentera