Fina Dultymor som jag red och tävlade i flera år har nu fått en avkomma efter Hightech 9532. Ett litet, brunt och underbart stoföl! Jag & Zacke hälsade på dem i kväll. Jag tog lite bilder, här kommer ett gäng:
Igår hoppade jag & Lillan över ett litet kryss i båda varven och travade över bommar. Hon var verkligen så himla duktiga. Jag är så stolt och glad, det gick verkligen SÅ bra.
Det märks dock att det var länge sedan jag hoppade in en häst. Jag måste hjälpa Lillan ganska mycket, och jag behöver verkligen hålla tungan rätt i mun. Stötta henne framåt, planera vägen och sitta precis rätt. Hon har full sjå med att galoppera, svänga, bli rak och sedan hoppa samtidigt som hon ska bibehålla rytm och balans.
I början av ridpasset inverkade jag för lite och red inte så smart som jag kan göra. Men sedan hittade jag hur jag behövde stötta henne. Och det var inte raketforskning, snarare back to basics. Titta tidigt på hindret så att hon förstår vart vi ska, använda vikthjälper och rida lite fortare än vad som känns bekvämt. För vi behöver aningens hjälp utav farten. Och när jag säger att jag rider lite fortare än bekvämt så är det inte särskilt fort. Jag är ju en snigel, haha.
