Jag blir visst aldrig för gammal för rosetter. Och jag blir definitivt aldrig för gammal för fina rosetter. Den rosett som Ida-Holly fick på tävlingen i söndags tyckte jag var riktigt fin, dessutom matchade den outfiten som vi hade, haha.
Hursomhelst, jag & Ida-Holly startade som sagt 100 + 110cm i söndags. Första hopptävlingen inomhus för henne och det märktes inte alls. Hon kändes självklar och trygg, som alltid. Dock var hon ganska nonchalant och oförsiktig. Trots att hon var balanserad och fick fina distanser så petade hon två bommar i den sista klassen.
Jag tänker inte så mycket kring det hela. Jag hade egentligen inte kunnat presentera hindrena bättre än vad jag gjorde. Det är min uppgift att presentera hindrena med så goda förutsättningar som möjligt, det är hennes uppgift att hoppa. Jag sätter ingen press eller börjar joxa för att hon ska bli försiktigare.
Sammanfattningsvis så var det lite tråkigt att få 8 fel på en egentligen ganska fin runda samtidigt som jag är väldigt nöjd med att hon betedde sig som ett proffs på sin första tävling inomhus. Hon är verkligen en superhärlig häst att ta med på hopptävlingar. Som en dröm. Dessa hästar alltså, kärleken svämmar verkligen över för dem. Älskar dem så att det gör ont.
Lämna en kommentar
