Kategori: Personligt/Åsikter

🔷Jag är en sådan som får ”rage” när jag spelar spel. Skriker fula ord och får psykbryt. ”Folk skulle se dig nu” brukar Z säga😂 

🔶Ogillar i regel att träna med mina hästar i grupp. Tråkigt när andras hästar krånglar och all tid försvinner till det🙈 Sen gillar jag att få valuta för pengarna, och det får jag bäst när jag är själv så att tränaren kan ägna all sin uppmärksamhet mot mig och bara mig. Finns dock mycket roligt med gruppträningar också, vissa tränare är kanon på att hålla dem. Jag har såklart full förståelse för att det ibland går sämre för olika ryttare & tränare.

🔷Jag är skitmesig till när det kommer att ringa samtal. Vill alltid smsa eller mejla.  

🔶Ogillar i regel att skriva mina tankar om hästar/ridning som jag gör i vissa inlägg, men jag får så mycket fina kommentarer att jag gör det ändå. Det jag ogillar med det är: 1. Det jag menar med inlägget är en självklarhet och borde egentligen inte behöva skrivas. 2. Jag tycker det är svårt att formulera mig och är rädd för att bli missförstådd. 3. Vem är jag ens att tycka och skriva?  

🔷Jag vill att folk svarar på mina mejl och sms direkt. Går det för lång tid smsar jag igen. Att vänta, vad är det? 

Vi alla har ju grejer som vi tycker är extra viktigt och strävar efter i hantering och ridning hos våra hästar. Vissa är väldigt noga med att sina hästar ska stå stilla vid uppsittning, andra inte. Jag är till exempel inte så noggrann med det. Jag håller dessutom inte efter hästarna så noga i stallgången eller när jag leder dem, de kan vara en smula brötiga. Mina hästar får dessutom både stanna och klia sig & bajsa, haha. Ingenting är ju nödvändigtvis rätt eller fel. Kanske hade jag haft lite andra saker jag tyckte var viktiga om jag till exempel hade planen att sälja mina hästar. Vi har alla grejer som vi håller lite extra på, eller inte håller så noga på. Här några grejer som jag tycker är viktigt med mina hästar: 

🌟Lätta att lasta & transportera. Vara trygga med att vänta i transporten också. Jag har inte haft en enda häst som inte kunnat detta, och det är inte för att de kom paketerade på det viset. Jag har sett till så att det blivit så.  

🌟Skritta avslappnat på lång tygel i skogen. För mig är detta något som verkligen är värt att träna på, så nyttigt för hästen både fysiskt & psykiskt. 

🌟Vara så väl utbildade och trygga med sin uppgift att det går skapligt att rida dem utan utrustning om jag skulle vilja.  

🌟Vara trygga på nya platser. 

🌟Kunna gå ner i en sjö/gå igenom vatten. För många är kanske detta helt oväsentligt, men det är något som jag vill att mina hästar ska kunna göra.  

🌟Jobba bra på lina/longering. Eller bra & bra, haha. En häst som springer runt på lina gör ju inget arbete som kan liknas vid ridning. Däremot vill jag att de ska kunna röra sig alla gångarter avspänt i en lägre form. Jag vill att de ska vara så pass tränade på detta att jag kan be dem göra täta övergångar, men också jobba över små hinder och bommar. Det ska vara så pass bra att det inte blir slitsamt och ändå är motion eller lätt gymnastik. Det är också ett väldigt bra sätt för mig att iaktta mina hästar, hur de rör sig och väljer att föra sig i vissa situationer som kan vara användbart för mig i ridningen eller i ren allmänhet.

💖Att använda ord som SKA, BORDE eller MÅSTE på regelbunden basis. ”Hästen ska…”, ”jag ska…”, ”jag borde…”. Det är ord som lätt skapar press eller frustration, har man många sådana meningar för att beskriva sin ridning/träning av häst så tycker jag att man ska byta ut dem. 

💖Att ta mer än vad jag får av hästen. Jag kan be och jag kan få, men jag kan inte ta.

💖Bli arg. Behövs ingen förklaring på detta va? 

💖Krimskrams. Jag älskar utrustning men försöker att någonstans hålla det enkelt. 

💖Att bråka med hästen i onödan. Palle gillar t.ex. inte att bli klippt/rakad på vissa ställen så jag skiter helt enkelt i det. Han har gått från stressad till lugn i samband med klippmaskinen så länge jag gör det enligt vår rutin. Varför bråka av rent estetiska skäl eller bara för att det ”ska gå”. 

💖Att planera ridpassen och sätta upp förväntningar på det som ska uppfyllas. Jag hade mer mål och förväntningar på mig själv & hästarna förut, det är något jag lärt mig att bromsa för att kunna vara mer närvarande och fokusera på rätt sak. Jag sitter upp och är ”här & nu” istället. Jag planerar ridpassen i stort, men låter dagsformen på min häst bestämma vad som behövs just idag. I slutändan så är det just det som tar oss framåt. För någon annan  ryttare som kanske lite halvt planlöst rider omkring så kan det ju vara just mål & planering som man behöver mer utav. Denna och alla punkter ovan gäller ur mitt perspektiv. 

Jag har en hel del uttryck som jag använder i samband med ridning & hästar, här kommer några utav dem:  

🔴Dödsgas. Ett uttryck jag använder när jag eller någon annan rider riktigt fort mot ett hinder. Jag myntade detta begrepp när jag såg Meredith Michaels Beerbaum & Shutterfly vinna i stort sett allt när jag var liten. De gick alltid ”flat out” på sista hindret och det kallade jag för dödsgas😂  

🟢Risky business. När jag eller någon annan balanserar på en skör linje mellan triumf och fiasko. Använder detta uttryck hela tiden, alltifrån från vanliga situationer i vardagen till på tävlingar. 

🟣Crazy bananas. Det har helt enkelt varit en mer eller mindre galen häst🙈 

🟡Springa som en gnu. Väl använt uttryck när hästen springer omkring utan en tillstymmelse till något slags konstruktivt arbete.  

🟠Kuta som en gnu. Samma som ovan, bara att det att detta är en nivå värre😂

Jag har börjat spela Riding Club Championships. Jag älskade datorspel på temat häst när jag var liten och spelade massor utav olika spel. Mitt favorit var My horse & me, men jag spelade också Full fart i stallet 1 & 2, Starstable, Stallets hemlighet, Häst & Ponny, Ride och ännu fler spel.

Jag har rivit i våra förråd men inte hittat spelen. Antingen slängde jag dem (låter ändå orimligt?!) eller så är de kvar hos mamma & pappa.

Riding Club Championships fanns på FB förr och nu finns det på Steam (GRATIS). Kan ni inte gå och spela med mig? Haha. Vi är mellan 15-40 spelare online, och det är lite för dåligt…

Ju längre jag kommer i ”En mental sporre” av Johanna Lassnack så inser jag hur långt jag faktiskt redan kommit i min mentala resa. Jag har samlat på mig många verktyg & insikter de senaste åren som jag aktivt använder i min resa med hästarna. Mycket utav det jag redan gör återkommer i boken, men på vissa områden så tillkommer en dimension som jag ska dra nytta av, det kanske gör att jag kan vässa dessa förmågor lite till.

En utav mina starkaste sidor som tävlingsryttare är att jag i regel alltid är bäst när det gäller. När jag läser boken så inser jag att jag har ett mer noga utarbetat system än vad jag trodde först, jag har inte riktigt tänkt på det eftersom att det går på automatik.

När jag läser boken så inser jag också att jag har drag av att vara en perfektionist, även om det är något som jag till viss del jobbat bort då det har påverkat mig negativt. Ibland kan jag hamna i fällan av att jag borde göra mer, ”om jag gjorde mer och hade mer skulle jag vara ännu bättre”. Men det är en farlig fälla att hamna i, det gäller att göra det bästa utav sina förutsättningar. Och det jobbar jag på hela tiden. Perfektionisten inom mig kunde störa ihjäl sig på en runda med 4 fel, nu vet jag att en bra runda med 4 fel är ett bra steg på vägen och kommer att ge mig resultat. Bra prestation leder till bra resultat, nästa gång ligger bommen kvar.

Jag har kommit ungefär halvvägs i boken men kan rekommendera den redan nu!

Snart är det 2022 och då undrar snart alla: ”Vad är dina mål med hästarna 2022?”. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag är en ryttare ”utan mål” eller ryttare med massor utav mål. En sak kan dock sägas, och det är att jag i slutändan inte är den som sätter några egentliga mål när det gäller klasser & resultat. Det finns flera anledningar.

För det första, det svänger fort med hästar. Från en dag till en annan så kan förutsättningarna förändrats helt. Det handlar om att göra det bästa utav det man har just här & nu.

För det andra så tycker jag själv att jag får en negativ påverkan när jag fokuserar på klasser & resultat. Jag sätter snarare mål utefter vad jag behöver för att starta den högre klassen, t.ex. att kunna att gymnastisera min häst bättre och kunna hoppa i en större galopp. Att försöka rida över mindre hinder & bommar oftare, eller vad det nu kan vara.

Jag & hästarna jobbar för att bli bättre varje dag. Jag har stora ambitioner. Under tiden så startar jag de klasser och tävlingar som jag tycker passar oss utbildningsmässigt och som jag finner roliga. När vi som ekipage är tillräckligt bra så blir det resultat därefter. Det är bra ridning som ger bra resultat, inte tvärt om. På det stora hela är mitt mål att jobba mot att bli en så bra hästmänniska & ryttare som möjligt samtidigt som jag har roligt med mina hästar.

Mitt övergripande mål om att bli och vara en så bra hästmänniska & ryttare som möjligt är det enda konkreta målet som jag har. Att både jag & häst sedan ska komma så långt som möjligt efter våra förutsättningar kommer naturligt. När det gäller tävlingar så tänker jag snarare såhär: ”Det vore kul att/om…”

Vad det gäller 2022 så skulle jag kunna säga såhär:

Det skulle vara roligt att rida fler 120-klasser på Ida-Holly och bli bekväma där. Det skulle också vara roligt att debutera 125cm.

Det skulle vara roligt att kunna rida Lillan i alla gångarter ute i naturen. Kanske också skulle vara roligt att visa på 3-årstest om hon är i fas och vi är sugna?

Det skulle vara kul (kul är en underdrift) om Palle fortsätter att hålla så att vi kan åka på lättare träningar och så småningom bege oss ut på hoppbanan igen.

Det skulle vara kul om jag & Merry kan visa upp ännu bättre program i MSV C och höja procenten ett litet snäpp till.

Hur ser du på detta med mål? Gillar du kanske att skriva listor med både korta & långsiktiga mål? Kanske har du dröm-mål också? Eller är du mer som jag? Jag sitter inte och skriver ner mina mål utan för mig är det väldigt tydligt vad vi behöver träna på, och så tränar vi bara på helt enkelt. Berätta gärna!