Kategori: Källhults Spotless

Torsdag förra veckan kom Lillan hem med ett sår precis ovanför knäet. Inte särskilt djupt, men ändå ett riktigt sår. Hon var inte svullen eller halt. Jag har nämnt det tidigare i bloggen.

Dagen efter var hon supersvullen över knäet. Jag trodde då att svullnaden kommit efter vad jag trodde var en spark.

Dagens efter det så var hon svullen från knäet och bra bit uppåt. Alltså väldigt svullen. Vi fattade misstankar om att såret blivit infekterat, kanske lymfangit? Då körde jag på med jodopax och våtvarmt omslag för att försöka få ner svullnaden som var obehagligt stor.

På 1,5 dygn fick jag ner svullnaden ordentligt, men plötsligt sa Lillan upp sig. Hon vägrade att låta mig göra nya omslag. Kort efter det så började benet att svälla igen och då var det slut på det roliga. Jag ringde veterinären.

Veterinären konstaterade att jag gjort allt enligt konstens alla regler och att det nog gick att ha lite mer is i magen, men det var jag inte så sugen på så jag bad henne att komma ut. Veterinären trodde precis som jag att det gått bra med benet, rent krasst kanske det inte alls var en spark utan ett infekterat sår som orsakat den stora svullnaden. Hon fick vaccination mot stelkramp för säkerhets skull och metacam för att hjälpa henne på traven.

Trots att benet svullnat upp lite eftersom att jag inte kunnat linda så var vi ändå inte tillbaka på ruta ett och veterinären trodde att det skulle gå bra så länge jag lyckades hålla flugor borta och ha henne i rörelse så mycket som möjligt.

Detta var igår och sedan dess har det bara gått framåt, jag tyckte rent av att benet såg fint ut idag. Nu hoppas vi att det är under kontroll och att såret ska läka klart.

Lämna en kommentar

Lillian fortsätter att utvecklas fint i kroppen. Hon har nu vilat i ca 5 veckor, men vi har denna vecka börjat med lite lätta aktiveringar så att hon får tänka och röra lite mer på sig emellanåt.

Tanken är att hon ska tillbaka på vidareutbildning om ca 3 veckor. Jag tänkte att hon i stort sett ska vila fram tills dess men att vi ska göra något eller några arbetspass på lina över lite bommar framöver. Jag vill gärna åka iväg med henne någon gång också så att hon får åka transport och miljöträna lite.

Lämna en kommentar

Idag har vi lämnat iväg Lillan på inridning. Jag hoppas att det ska bli bra. Alltid nervöst att lämna bort sin häst. Men det kändes väldigt bra att lämna henne där.

Jag har ju kommit en bra bit på vägen med henne själv, men inridning är inte min specialité och ska vi ge oss själva chansen att inte hamna för mycket efter så är det bäst att skrida till verket. Det är dessutom lite extra svårt att få till det när jag & mamma behöver vara två, dessutom har vi ju inget ridhus eller en riktig bana att vara på.

Nästa år blir hon 4 år, och då hoppas jag på att hon ska kunna inleda sin karriär som tävlingshäst. Förhoppningsvis får hon en rejäl skjuts framåt nu!

Lämna en kommentar

Inte den bästa bilden, men visst börjar det likna något? Vi får jämföra lite bilder någon dag. Hon utvecklas verkligen fint i kroppen, fortfarande liten, och så förblir det nog.

Jag kanske skulle satsa på att visa henne som 4-åring? Hon var ju inte redo som 3-åring, men det kanske hon kan vara som 4-åring. Speciellt om jag tar lite hjälp på traven. Vi får se hur jag gör med det. Det ska bli spännande att se hur hon ser ut och vart vi kommit om ett år.

Lämna en kommentar

Det var i söndags (förra veckan). Red på Lillan för första gången på flera veckor. Gick skitbra. Skrittade och travade i sommarhagen. Skulle snart avsluta. Plötsligt blir hon en rodeohäst och hon slutar inte förens jag ligger på marken. Jag slog mig inte. Jag hoppade upp igen. Lika trygg som vanligt. Travade några steg igen. Gick bra. Hoppade av och avslutade. Stor lättnad över att hon inte blev rädd. Vi har verkligen befäst upp och avsittning, även ofrivilliga uppenbarligen, haha.

Hon har varit påväg att skjuta rygg och ge sig iväg någon gång innan, men då hann jag stoppa henne innan hon knappt hunnit börja. Jag har suttit upp och av många gånger. Skrittat mycket, men hon är inte mycket riden och förstår inte hjälperna särskilt bra ännu, det gör det svårare att inverka när något händer. Hon lär säkerligen försöka igen, men det tar vi då.

Först kände jag F*N. Ett misslyckande. Sedan mindes jag alla gånger jag varit uppe på henne och att jag faktiskt lärt henne uppsittning, avsittning och gjort den första skritt & traven på en helt ny plats. Vi åkte ju med henne till ridhus i vintras för att kunna få något gjort. Det har gått så himla bra! Och det märktes nu, trots att det gick åt skogen kunde vi direkt ta vid igen. Grunden finns där.

Lillan behöver lära sig att bjuda framåt. Gas & broms också. Jag har faktiskt ridit henne ytterligare två gånger i veckan, och då gjorde vi något helt nytt. Jag gick hem med henne och sedan red jag henne tillbaka upp till sommarhagen för att få henne att tänka mer framåt. Mamma fick gå bredvid för säkerhets skull, men det gick verkligen toppenbra. Så småningom ska vi försöka att rida ut med sällskap.

Vi fortsätter i sakta mak framåt, förhoppningsvis blir det en ridhäst av henne med sen.

Lämna en kommentar

Lite fler bilder som jag knäppte igår. Kan inte låta bli att fnissa åt dessa bilder. Hon är så söt på ett roligt sätt, haha. Det syns så tydligt att hon är ett barn/en ungdom.

Lämna en kommentar

Lillan, min & mammas lilla ankunge, men hon kanske blir en svan? Oavsett vad så är hon så otroligt söt tycker vi. Här kommer några dagsfärska bilder:

2 kommentarer

Igår passade jag på att rida Lillan. Innan helgen som var så har jag inte varit uppe på 5 veckor. Jag är väldigt glad över att det bara var att sitta upp och att jag kunde skritta & trava i båda varven, vi fick lite hjälp av mamma i början. Framåtdrivande hjälper och styrning funkar inte riktigt.

Igår testade jag att rida med ett litet spö. När hon stannade och inte förstod mina ben så duttade jag lite lätt med spöet på rumpan och då förstod hon direkt. På det viset så kunde jag på slutet trava henne helt självständigt utan hjälp från mamma. Så duktig tjej!

Så småningom är tanken att vi ska komma ut i skog & mark. Där blir det lättare att hitta bjudning, balans och koordination. Nu blir det fortsatt bete och sedan hoppas jag på att vi ska våga oss ut i skogen så småningom.

Lämna en kommentar