Vi hade en väldigt trevlig nyårsafton tillsammans med min familj + grannar igår. Hoppas att ni hade det toppen också!
Idag blir en slö dag. Jag & mamma skrittade ut på Ida-Holly & Palle medans jag hade Lillan som handhäst. Och jisses. Jag trodde hon blev trött igår, men tydlig inte. Hon sprattlade, försökte att sticka iväg och krumbuktade. Palle är en klippa och är stadig trots att jag hade fullt upp med henne. Skönt nog tog det bara ett par 100 meter innan hon landade och hängde med utan cirkuskonster.
Idag började jag sista dagen på 2021 med att åka till ridhus med Lillan. Hon har inte gjort något på 2 veckor, så hon var pigg, haha. Mycket tjut och bakutsparkar på linan. När hon busat klart skrittade vi sedan uppsuttet. Idag tränsade jag i transporten för första gången och red dessutom med träns!
Klar för idag och redo att åka hem igen.
Efter det gav jag mig ut på en tur med Palle. Han var pigg. Väldigt pigg till och med, haha. Men också härlig. Han kändes fräsch & stark i kroppen. Det blev en faktiskt en underbar runda i samtliga gångarter.
Och nu är det dags att slänga på sig träningskläderna och köra ett pass på gymmet innan lite nyårsfirande i kväll! Gott nytt år allihopa!
Måndag och jag är fortfarande hemma. Jag kommer nog att få dras med vissa efterhängsna symptom ett tag till. Sov ordentligt inatt för första gången på evigheter. Halleluja. Räknar med att vara tillbaka på jobbet på onsdag. Jobbar sedan över jul & nyår.
Denna måndag har som de andra dagarna på senare tid varit väldigt lugn, men det blir en del ändå. Jag har ju stall & hästar att ta hand om. Släppte ut hästarna imorse och gjorde stallet. Sedan fick jag hjälp med att rida ut hästarna av mamma, vi red ut en sväng ihop strax efter lunch. Lugn tur i skritt & trav. Skönt för dem att komma ut och röra på sig. Lillan fick vara hemma, vi ryktade henne en kort stund och övade på att tränsa en gång. Alla hästar mycket duktiga.
Mycket uppdatering om Lillan nu, men det är kul när man har saker att skriva om. Lillan har varit lite spakare än vanligt. Jag tror att hon är i en växtfas. Jag tror faktiskt att hon brunstar också, men jag kan ha fel. Rumpan är hög och hon är lite fumlig & klumpig. Ligger ner mycket på natten också. Nyligen vaccinerad också.
Vi har ju tränat ganska sporadiskt hela tiden. Sakta men säkert och lite då & då snarare än intensiva perioder följda av långa vilor. Nu är våran hage fruktansvärt tråkig (knölig som tusan) och tills viss del behöver hon aktiveras utanför den för att hon ska få den rörelsen hon behöver. Hon behöver slappna av och röra sig lugnt på ett bättre underlag då & då för att hon ska må så bra som möjligt.
Jag får se lite hur hon verkar framöver, men nu när hon är lite trött så ska vi backa bandet. Vila och hålla det enkelt. De få aktiviteter som blir ska vara så bekväma & lugna som möjligt. Inga längre resor (som det blivit inför löshoppningarna) eller liknande inom det närmsta.
Lillan har bara haft bett i munnen tre gånger och förstår inget utav det än. Tills hon hunnit vänja sig och jag har hunnit gå igenom broms & ledande tygeltag från marken så får det tills vidare bli bettlös inridning.
Att bromsas av röst & grimma är det hon varit van vid under hela sitt liv, det sättet förstår hon ganska bra och är trygg med. Även om hon i stort sett tränsar sig själv och har bettet stilla i munnen finns det en risk för att hon skulle bli rädd om jag skulle råka ta lite för mycket om hon exempelvis ger sig iväg lite.
Jag väntar hellre lite för länge med bett än att stoppa in det direkt ”bara för att”. Vi har lite träning kvar innan vi är redo för det steget helt enkelt. För mig är det väldigt viktigt att hon får en bra upplevelse med bett. Om hästen får lära sig tygeltagen utan bett först så ökar förutsättningarna för att hon ska acceptera bettet. Då har hon mindre anledning att ”gå emot” bettet om hon förstår vad tygeltagen betyder. Det ska inte vara en obehaglig upplevelse för hästen att vänjas vid bett. Dessutom, vad ska jag egentligen med ett bett till? Såhär i början så ska vi springa rakt fram och svänga någon gång ibland utan att tappa den som är på ryggen.
Nu när jag varit/är sjuk så har de stora hästarna gått på halvfart (om ens det), men med en 2-åring är det små & korta sekvenser av lärande som gäller. Kräver koncentration av mig, men ingen vidare kraft.
I torsdags skrittade jag & Lillan i ridhuset. Och idag åkte vi dit igen, min tanke var att vi skulle trava för första gången. Och vet ni? Det gjorde vi!!!
Först tog det lite tid innan jag fick henne till trav, hon fattade ingenting först. Mamma fick hjälpa oss med drivningen. När hon väl började trava blev hon lite överrumplad och ramlade iväg med höjt huvud & sänkt rygg. Av ren reflex bromsade jag, hon stannade direkt. Kändes tryggt. Nästa gång förstod hon att hon skulle trava och kom upp i trav direkt. Sedan rullade hon lugnt på. Vi bröt av till skritt och gjorde ytterligare två korta sekvenser med trav innan jag mer än nöjd bromsade in och hoppade av.
Hela flocken på tur imorse. Lillan fick följa med. Första gången hon går som handhäst, och tredje gången med bett/träns. Det är mycket man ska lära sig när man är liten🥰
Hållidej som är vårt trygga & kloka ankare fick gå först. Palle är suverän när man ska ha handhäst, så det blir honom Lillan fick gå bredvid. Han hjälper alltid till att hålla ordning på handhästen. Men Lillan behövde knappast hållas ordning på. Duktiga hästar!
Gör så gott jag kan med hästarnas motion. Skrittar en häst varje dag, det är en lagom ansträngning för mig just nu. Skrittade Palle i måndags. Skrittade Ida-Holly tisdag & onsdag. Idag ska jag skritta Palle igen. Imorgon får jag nog hjälp utav mamma, då kan vi skritta båda hästarna samtidigt.
Hursomhelst, faktiskt skrittat Lillan nu under förmiddagen. Jag, mamma & Lillan åkte till det närliggande ridhuset alldeles nyss där hon fick jogga lite på lina och sedan skrittade jag henne uppsuttet. Detta är andra gången jag sitter på henne under de senaste fyra veckorna och hon gjorde det superbra. Nästa steg är att trava, att skritta ut i naturen med sällskap av en annan häst skulle också vara bra. Vi får se vad som passar framöver. Vi har ingen brådska och det får gärna ta tid. Hade jag haft ett eget ridhus och varit mer erfaren utav inridning så tror jag redan att hon hade varit inriden, men så är det ju inte. Och det är ju trots allt långt kvar tills hon ska bli ridhäst på riktigt. Jag tycker att det känns väldigt bra att uppsittning och skritt är så pass befäst att vi kan göra det på bortaplan. Som om inte det vore nog så har hon redan förstått sig på löshoppning och fått sina första erfarenheter utav att resa. Nu har hon en väldigt bra grund inför kommande utmaningar.
Bästaste Lillan har varit på löshoppning nummer 2 i livet. Idag löshoppade vi på ett annat ställe vilket såklart blir en extra svårighet för en så ung & oerfaren häst som hon.
Trots att hon blir lite spänd av den nya miljön visar hon att hon gillar att hoppa. Hennes positiva inställning, självförtroende och lyhördhet kan nog inte bli bättre. Och det är det allra viktigaste för mig. Glädje inför hinder och en bra inställning kommer man långt på.
Hade egentligen viljat skriva en längre text, men jag orkar inte, haha. Jag är bara så nöjd❤️
