Bästaste Lillan har varit på löshoppning nummer 2 i livet. Idag löshoppade vi på ett annat ställe vilket såklart blir en extra svårighet för en så ung & oerfaren häst som hon.
Trots att hon blir lite spänd av den nya miljön visar hon att hon gillar att hoppa. Hennes positiva inställning, självförtroende och lyhördhet kan nog inte bli bättre. Och det är det allra viktigaste för mig. Glädje inför hinder och en bra inställning kommer man långt på.
Hade egentligen viljat skriva en längre text, men jag orkar inte, haha. Jag är bara så nöjd❤️
Hej allihopa! Här har det stått tomt i ett par dagar. Åkte på en feberomgång tidigare i veckan… Jag som nyss var sjuk?
Nu är jag tillräckligt pigg för att ägna mig åt lättare aktiviteter. Lillan longerades idag och jag & mamma red ut en lugn sväng på Palle & Ida-Holly. Dessutom var hovis här och fixade fötterna på samtliga hästar.
Imorgon står löshoppning för Lillan på schemat. Spännande. Kommer såklart att uppdatera om detta imorgon. Kika in då!!
Ytterligare en kall kväll i ridhus avklarad. Detta är inte min årstid…
Jag red Palle & mamma red Ida-Holly. Ida-Holly var pigg som en mört så mamma hade det svårt idag. Palle fick hoppa lite små hinder igen. Han har gnisslat lite tänder under en längre tid nu (trots att han känns fin & positiv), han gjorde det redan när jag provred honom. En gammal ”vana” som dyker upp då & då, framförallt när han är lite stressad. Kan bero på precis vad som helst, att något skaver, att det är jobbigt, att han är överladdad, eller att han har ont någonstans. Jag blir såklart rädd att han har ont, särskilt orolig är jag ju för att han inte ska hålla mer på grund utav hans röntgenfynd. Idag testade jag att rida honom på hackamore och han gnisslade inget. Kanske är det munnen som spökar? Jag haft en liten fundering på att det kan vara munnen, därav valet att rida med hackamore, jag är ändå förvånad över resultatet.
Jag hoppas att vi kan få en titt på munnen snart. Det var länge sedan han blev tittad i munnen så det är verkligen dags. Jag har försökt att få till det under hösten men inte lyckats, jag vill gärna ta Ida-Holly i samma veva också.
Ni kanske minns att jag vann en hel pall med stallströ för ett tag sedan? Som om inte det vore nog så lyckades mamma för några få veckor sedan vinna ytterligare en tävling som HayWay hade. Hela 3000 kronor i presentkort på hästfoder med hemkörning. Vi har aldrig vunnit några tävlingar/utlottningar innan, plötsligt drar vi hem två storvinster på kort tid. Riktigt kul!
Tävlingarna drog inte igång förens i juni månad. Under våren passade jag & Ida-Holly på att träna våra sista hoppträningar för Jens samt träna terräng inomhus två gånger. Hon tog stora kliv framåt och vi hoppade enstaka hinder på 130-140cm. Vi var mer än redo för att tävlingarna skulle dra igång!
Att få testa på språng på 140cm var häftigt och det gav ny motivation och inspiration till fortsatt utveckling. Jag har alltid trott på Ida-Holly, men jag måste erkänna att 2021 har fått mig att drömma lite extra om vad som skulle kunna bli möjligt i framtiden.
Dressyrpass på egen hand under april. Jenna som tagit det fina fotot. Maj och tävlingarna närmar sig. Här tränar vi lite på egen hand. Jenna är fotograf igen.
Vi gjorde årets första tävling i Aneby, då var det början av juni. Vi red 90cm på fredagen för att stämma av tävlingsnerverna. Det var ju länge sedan vi var ute sist. Ida-Holly kände sig som hemma, på söndagen åkte vi tillbaka för att starta 110cm. Kändes lite som att debutera på nytt. Vi hade bara ridit en 110-klass innan denna, och det var förra året. Eftersom att det varit tävlingsuppehåll så var det ca 8 månader sedan. Ida-Holly kändes verkligen hur fin somhelst och hoppade felfritt precis som hon även gjort i 90cm.
110cm.
Sen var det dags för 100 + 110cm i Bankeryd. Felfritt i 100cm & ett nedslag (4 fel) i 110cm. Inte den bästa känslan men ändå bra rundor!
Framridning i Bankeryd.
I juli tog vi en sväng till Holaveden och startade en LB:1. Ida-Hollys andra start i dressyr. Gick mycket bra för att vara oss. Vi red ihop 64,8%!
Jag & Hållidej på framridningen till vår start i Holaveden.
Mellan alla tävlingar så tränade vi dressyr också. Ovan sen ni årets bästa träning. Det gick SÅ bra!!! Jag är så glad att jag får lära av Ulla, det har känts extra viktigt iår när jag förlorat min hopptränare. Ulla är så mycket mer än en dressyrtränare, vi har en dialog om alla tävlingar och om hästarna i ren allmänhet. Mycket viktig person i teamet.
Sedan var det dags för 100 + 110cm igen. Felfria i 100cm och ett nedslag i 110cm. Jag var supernöjd med henne!
Tävlingen efter det startade vi 110cm och debuterade i 115cm. Hon hoppade felfritt i båda klasserna och jag var så himla glad! 120cm började kännas inom räckhåll.
Glada efter felfria ritter i 110 + 115cm.
Nästa tävling blev en LB:1 på hemmaplan. Det gick ganska dåligt. 60% red vi ihop denna gång.
En vecka senare gjorde vi ett nytt försök, LB:1 i Jönköping. Gick mycket bättre. Vi gjorde ungefär så bra ifrån oss som vi kunde just då och red ihop 64%.
Sedan var vi framme vid en stor dag. Debut i 120cm. Och som hon gjorde det. Hon var verkligen helt suverän!!! Hon hoppade enkelt felfritt och gav mig en otroligt bra känsla. Jag åkte hem stolt som en tupp, mallig och alldeles löjligt nöjd som bara en ryttare kan vara, haha.
Fin rosett också!
Årets sista tävling gjorde vi i början av oktober. Den ägde rum i Linköping och vi passade på att debutera på hopptävling inomhus. Vi skuttade runt felfritt i 100cm och hade två nedslag i 110cm. Hon kändes lite nonchalant. Lite avslagen känsla med två nedslag, samtidigt så var jag väldigt nöjd med att gjorde sin första tävling inomhus på ett strålande bra sätt.
Jag hade gärna gjort några fler starter, men jag känner ändå att vi hunnit med det viktigaste. Precis som föregående år så har hon presterat otroligt bra. Hon har gjort över 30 starter totalt i hoppning och det är bara en ynka gång hon haft 8 fel. Alla andra starter är felfria eller med 4 fel. Otroligt bra statistik. Hon känns väldigt världsvan och bekväm med tävlingar. Vi har lite mer rutin att hämta inomhus, men annars känner jag att hon fått se sig mycket omkring dessa år som unghäst. Hon har hoppat många små klasser där hon samlat självförtroende & rutin, hon gillar verkligen att tävla och hon är verkligen en underbar häst. Nästa år blir hon 7 år(!!!) och då hoppas jag på att vi ska samla på oss fler bra rundor i 120cm och kanske debutera 125cm. Hur spännande?!
Jag & Ida-Holly har hoppat på egen hand nästan hela året. Vi har kompletterat med tre hoppträningar för Jenny (JK’s häst) och jag tänker att vi fortsätter så tills vidare.
Jag är så tacksam för att vi har en häst som Ida-Holly. Jag är också väldigt tacksam för alla i teamet som har gjort året möjligt. Alltifrån hovslagare Emelie, Ulrika & Mari som känner igenom henne, dressyrtränare Ulla, Jenna som alltid ställer upp och såklart min familj som hjälper till på olika sätt. Och nog finns det fler som har ett finger med i spelet på något sätt. Tack till alla er och slutligen stort tack till er som hejat och hejar på mig & Ida-Holly!
Igår var det julbord och fest hela dagen lång. Superkul! Idag är en slappisdag. Det har inte blivit så mycket häst i helgen, men lite träning med Lillan har vi hunnit med i dag. Och vilken bra träning det blev.
Jag, Lillan & mamma åkte till ridhuset 5 minuter bort. Vi började med att longera lite och sedan hängde jag på henne en liten stund för att sedan sitta upp ordentligt och skritta henne. Hon var verkligen superduktig, nu har det gått exakt 3 veckor sedan jag senast var uppe på henne. Jag har hängt på henne en gång däremellan. Hon är ju fortfarande ingen van resenär, men det var riktigt roligt att hon var så bekväm både på platsen och med att ha mig på ryggen så att vi kunde träna lite mer på det.
Väder, vind och att vi har prioriterat löshoppning har gjort att jag inte varit uppe på länge. Jag vill helst inte att det ska gå flera veckor emellan, men som tur är så har det ju gått jättefint ändå. Känns skönt att vi fick till det idag. Härnäst så har vi löshoppning att se fram emot. Nästa helg ska hon få löshoppa för andra gången!
Fick till lite morgonträning idag innan det blir julbord & lite fest. Jag hade en jätteförkylning i november och jag är fortfarande inte pigg. Jag hade paus från träningen under själva förkylningen i ca 2 veckor, men efter det har jag fortfarande inte varit redo att ta i på riktigt. Har kört vad jag kallar för ”gosepass” ca 1-2 gånger i veckan. Jag blir galen av att vila helt, och att röra sig på ett måttligt & klokt sätt är oftast bara bra.
”Gosepassen” innebär bara styrka & rörlighet, ingen kondition. Jag känner efter och gör de övningar som kroppen känner för. I vissa övningar tar jag i lite mer, i andra håller jag det på en lätt ansträngande nivå. Inga krav eller måsten, bara känna efter och göra. På gymmet finns många möjligheter och dagar som dessa finns det sällan en planering, jag låter gymmet och kroppen inspirera mig.
Eftersom att det inte blir så mycket träning har jag främst fokuserat på de större muskelgrupperna under passen. Idag körde basövningar som knäböj, utfallsgång och raka marklyft. Avslutade med lite enarmsrodd. Pulsen var högre än vanligt och kroppen var seg, men efter ett litet tag kom jag igång och det var skönt att göra få igång blodcirkulationen, stretcha ut de muskler som behövde det och bli av med lite energi.
Igår kväll så åkte jag och mamma till ridhus med Palle & Ida-Holly. Jag red Palle & mamma red Ida-Holly. Mamma kommer i allt bättre form och det gick riktigt bra för henne att rida Ida-Holly. Nu har mamma gjort så pass bra ridpass att de faktiskt ger lite mer än bara motion för hästarna. Jättekul! Palle & Ida-Hollys pass var hyffsat lika egentligen. Lite jobb i alla gångarter och så några skutt över små kryss. Mamma har ju nästan aldrig hoppat på riktigt, men det gick jättebra. Det gick bra för mig & Palle med. Palle har knappt hoppat något under året men nu är det snart dags att höja lite. Han blir varken svettig eller flåsar, men det märks att det är jobbigt för honom att vara framme & aktiv i galoppen.
Idag har jag sovit bort halva dagen eftersom att min kropp helt plötsligt tyckte att det var en kanonidé att vara klarvaken hela natten… Hästarna fick gå ut redan vid 05:00, jag lyckades sedan somna efter det. Hade egentligen inte tänkt att åka till ridhus idag eftersom att jag egentligen skulle ha jobbat, men efter att jag sovit så åkte jag, mamma, Palle & Lillan till ridhus. Just nu går hästarna ganska sparsamt så det kändes skönt att kunna rida Palle idag också. Han har gått två gånger denna vecka och Ida-Holly tre gånger. Imorgon väntar julbord och fest hela dagen lång, så då vilar dem. På söndag får jag se hur pigg jag är, men tanken är att Lillan kommer att prioriteras i första hand.
Hursomhelst. Idag var första gången Lillan & Palle åkte transport ihop. Vi åkte till ett för Lillan nytt ridhus och hon leddes och longerades av mamma medans jag red dressyr på Palle. Lillan var pigg som en mört men skötte sig jättebra. Hon rörde sig precis som hon skulle med, skönt efter dramatiken tidigare i veckan. Nyttigt för henne att få träna i ett ridhus med speglar där jag dessutom rider en annan häst samtidigt. Palle var också jätteduktig och fick återigen jobba med raka & böjda spår, övergångar mellan skritt & trav samt förvänd galopp. Däremellan lägger jag in några bakdelsvändningar i skritt och någon enstaka skänkelvikning i vardera gångart & varv. Kändes bra!
Nu när det är vinter så blir det svårare att hålla igång och hästarna kanske bara går 2-3 gånger i veckan i perioder, men hästarna har varit fina och alla ridpass har varit nyttiga och då känns det bra ändå.
Dressyr för Palle och longering för Lillan. ”Var är min godis?”Hemma igen och återförenade alla tre. När vi lämnar en häst hemma så får den stå i stallet. Alla tre hästar är trygga med att lämnas själva i stallet. Väldigt skönt. 😍Lämna en kommentar
För några månader slogs jag av att jag helt plötsligt såg dåligt. Jag har viftat bort det ett tag, men idag gick jag till optikern… Det var ju ett uppvaknande, jag får med nöd & näppe köra bil utan glasögon(!!!). ”Är du inte trött????” ”Har du inte ont i huvudet?!” löd frågorna. Naah, svarade jag. Klart att jag är lite trött ibland och huvudet har känts tungt länge, men det har jag tänkt varit på grund utav höst & vinter.
De ansåg att mitt fall var ganska akut så med deras snabba jobb och med lite tur så kunde jag faktiskt få mina glasögon redan idag, samma dag som synundersökningen alltså. Vilken service.
Optikern (som själv ridit och hoppat) frågade mig förvånat om jag inte känt att jag tappat formen? Min avståndsbedömning var kraftigt påverkad, lite extra på grund utav att ett utav mina ögon var halvt odugligt. Jag svarade lite svävande på den frågan medans jag funderade, och nog har jag fått kämpa lite mer. Samtidigt är jag som ryttare van vid att se distansen både tidigt och sent, jag har inte reflekterat så mycket över det även om det faktiskt har slagit mig ett par gånger att det känts lite extra svårt under de senaste månaderna.
Det ska bli spännande att hoppa framöver. Just nu känns det som att en helt ny värld öppnats. Att åka hem i snöyran och faktiskt se bra, det var otroligt, haha. Så vi får väl se, jag tycker att jag är bra på avståndsbedömning för att vara en hobbyryttare, jag kanske blir fenomenal inom kort😉
Igår kväll var jag och hopptränade med Ida-Holly för Jenny igen, i 13 minusgrader!!! Som tur var gick träningen bra, så det var värt att frysa lite.
Vi fick träna på att rida omhoppningssvängar/korta vägar. Jag valde att hålla mig på ca 100cm i höjd så att jag kunde vända lite snävare än vad jag brukar göra. Eller vadå brukar, haha. Ida-Holly är ju bara 6 år och någon vidare träning på omhoppningssvängar har vi väl aldrig gjort. Jag är väldigt stolt över henne. Hon följer mig så fint och var jätterolig att hoppa igår. Nästa år blir hon 7 år och då kanske det är dags för lite omhoppning, så det var ju lägligt att träna lite på det.
Ida-Holly är lite ”valpig” att hoppa ibland. Hon blandar sprången lite och kan vara lite nonchalant. Under uppvärmningen fick jag rulla på hinder med en eller två galoppbommar innan, de hjälpte mig att hålla hennes galopp aktiv och få ett bättre språng. De korta vägarna blev sedan ett bra komplement, när uppgifterna kommer snabbare så måste hon vara lite mer aktiv och fokusera mer, och det gjorde hon bara bättre & bättre under träningens gång.
Det var en rolig och nyttig träning kan vi sammanfatta det hela som. Jag hade en bra grundkänsla och kunde jobba med våra svagheter. Ida-Holly var väldigt positiv och glad!
