Idag var det dags att hoppträna igen! Jippi!! Känner mig allt mer hemma med att träna för Jenny. Trivs verkligen.
Ida hade inte fått någon optimal uppladdning inför denna träning. Hon har ju vilat eftersom att de har gått ute de första nätterna för iår. Tänk er känslan av en bulldozer, lite så kändes det. En extrem jämförelse kanske. Det enda var ju egentligen att hon kändes lite oriden. Inte riktigt genomsläpplig i sidorna och ville inte riktigt bära bak, men det blev bättre ju längre passet fortskred. Som förväntat med den uppladdningen. Hade jag haft ridhus/ridbana hemma hade vi kommit bättre förberedda. Jag valde ändå att vara med, det är ju upp till mig att rida de övningar och höjder som är lämpliga. Planen är att tävla i helgen, så lite hoppning behövdes. Och det viktigaste, jag lämnade träningen med en mer lösgjord häst än vad jag kom med. En väldigt nöjd sådan dessutom.
Vi inledde träningen med att rida över bommar i galopp. Ett bra sätt att börja. Det ger mig en chans att lära känna och jobba med galoppen. För mig ger det en trygghet när jag sedan ska hoppa hinder.
Efter uppvärmningen riktades fokus mot 3-kombinationen. En snäll sådan, men det passade mer än bra. Dels valde jag att göra en lite lugnare träning idag, men så har faktiskt Ida bara hoppat 3-kombination vid ett tillfälle tidigare. Det är ju nästan sjukt. Vi borde verkligen göra det snart igen. Med tanke på den nivån vi tävlar på nu är det bara en tidsfråga innan sådana dyker upp på tävling. Hon gjorde kombinationen bra och så småningom byggde vi på med några enstaka andra hinder och någon linje. Inga långa banor idag. Jag själv tycker att det är den roligaste typen utav träning, just när man fokuserar mer kring enskilda moment och linjer.
Ida gav mig som alltid en väldigt fin känsla och jag är så nöjd med henne. Det känns som att jag är som gjord för att hoppa henne och att vi gör livet enkelt för varandra. Hon visar ett så fint förtroende för både mig och det jag presenterar som uppgift. Vilken otroligt fin häst det är.
