Kategori: Träningar

Ida har varit på hoppträning för Jenny i kväll. Hon var väldigt fin, som vanligt. Jenny tycker att hon hoppar finare & finare, så kul!

Vi började med att hoppa studs på böjt spår. I vänster varv flyter det så lätt. I höger varv är det svårare. Som unghäst kunde hon inte hålla höger galopp på böjt spår utan slog alltid om, det gör hon inte längre. Dock märks det fortfarande en svaghet när vi utmanar med t.ex. studs på böjt spår. Hon gör det fint, men det märks att det finns en brist i styrka och/eller balans. Jag vet inte riktigt om det handlar om styrka eller balans, hur eller hur så märks det att hon tycker att det är svårare. Jag måste ändå säga att vi gjorde det bra idag, eller det blir bättre & bättre. Så nyttigt för henne att jobba med sådana gymnastikövningar💪

Så småningom hoppade vi en liten bana med lite av varje. Studsen ingick i banan precis som oxer, räcke och även trippelbarr. När vi hoppade på lägre höjd så hittade jag inte riktigt känslan. Gav henne en & annan sämre distans. Lagom till slutet när vi höjde upp till ca 120cm så satt det. Jag hittade känslan och Ida hoppade otroligt väl.

Det är alltid lite irriterande när jag inte riktigt har koll på distanserna. Men jag hoppar inte flera gånger per vecka, så ibland blir det så. Jag blir som sagt lite irriterad när det inte riktigt blir som jag vill men jag lägger ingen större fokus på det. Många ryttare hänger upp sig på att de kommer fel eller att de inte hittar distansen, det är farligt att hamna där. Få saker hämmar en hoppryttare så mycket som dem som ”måste komma rätt”. Det gäller att våga rida i en rytm och understödja den distans som man ”får”. För ja, egentligen tycker jag inte att man får distanser utan att man genom god ridning skapar förutsättningar för att komma bra på hinderna. Nog om det, jag har egentligen så pass mycket att säga om det att det skulle kräva ett eget inlägg. Väljer att avrunda här.

Lämna en kommentar

Idag var det dags att hoppträna igen! Jippi!! Känner mig allt mer hemma med att träna för Jenny. Trivs verkligen.

Ida hade inte fått någon optimal uppladdning inför denna träning. Hon har ju vilat eftersom att de har gått ute de första nätterna för iår. Tänk er känslan av en bulldozer, lite så kändes det. En extrem jämförelse kanske. Det enda var ju egentligen att hon kändes lite oriden. Inte riktigt genomsläpplig i sidorna och ville inte riktigt bära bak, men det blev bättre ju längre passet fortskred. Som förväntat med den uppladdningen. Hade jag haft ridhus/ridbana hemma hade vi kommit bättre förberedda. Jag valde ändå att vara med, det är ju upp till mig att rida de övningar och höjder som är lämpliga. Planen är att tävla i helgen, så lite hoppning behövdes. Och det viktigaste, jag lämnade träningen med en mer lösgjord häst än vad jag kom med. En väldigt nöjd sådan dessutom.

Vi inledde träningen med att rida över bommar i galopp. Ett bra sätt att börja. Det ger mig en chans att lära känna och jobba med galoppen. För mig ger det en trygghet när jag sedan ska hoppa hinder.

Efter uppvärmningen riktades fokus mot 3-kombinationen. En snäll sådan, men det passade mer än bra. Dels valde jag att göra en lite lugnare träning idag, men så har faktiskt Ida bara hoppat 3-kombination vid ett tillfälle tidigare. Det är ju nästan sjukt. Vi borde verkligen göra det snart igen. Med tanke på den nivån vi tävlar på nu är det bara en tidsfråga innan sådana dyker upp på tävling. Hon gjorde kombinationen bra och så småningom byggde vi på med några enstaka andra hinder och någon linje. Inga långa banor idag. Jag själv tycker att det är den roligaste typen utav träning, just när man fokuserar mer kring enskilda moment och linjer.

Ida gav mig som alltid en väldigt fin känsla och jag är så nöjd med henne. Det känns som att jag är som gjord för att hoppa henne och att vi gör livet enkelt för varandra. Hon visar ett så fint förtroende för både mig och det jag presenterar som uppgift. Vilken otroligt fin häst det är.

Lämna en kommentar

I kväll har jag & Ida varit på hoppträning! Vi hoppade bana med fokus på långa anridningar. Något som jag lärt mig att gilla i takt med att min förmåga som hoppryttare utvecklats.

Just när det gäller långa anridningar så upplever jag själv att det blir enkelt när du är trygg med hinderna du rider an. En annan förutsättning är att man enkelt kan rida sin häst i balans på rakt spår. Är hästen ojämn i sin bjudning samtidigt som den faller in eller ut med någon kroppsdel så blir det genast svårt. Kombination av just de sakerna är det som gjort att jag själv känner att jag nu oftast lyckas med de långa anridningarna.

Jag kände mig i bra form idag och kunde i regel skapa en jämn rytm med fina distanser fram till hinderna. Jag ser det inte som att jag får en distans, snarare att jag till viss del skapar dem och framförallt ger möjligheter till bra hoppning. Alla lägen blir inte perfekta, och det är ju just det. I slutändan handlar det om hur jag väljer att rida och inverka i de lägen där läget inte är optimalt.

Ida var suverän idag och vi avslutade med en bana på ca 120-130cm. Vi har inte hoppat mycket kompletta eller längre banor på den höjden. Det märktes. Kvalitén blir inte riktigt densamma, något extra klonk här & var. Vissa språng blir inte riktigt genom kroppen. Någon extra volt. För att komma vidare måste man utmana sig ibland och det gjorde vi idag. Jag är så tacksam över att ha en häst som Ida. Trots att det är jobbigt så matar hon på och kämpar. Hon är så jäkla bra!!!⭐⭐⭐

Lämna en kommentar

Idas tur att hänga med på hoppträning idag! Jag är så lycklig över denna häst. Hon är fantastisk. Dels så blir jag alldeles salig över förmågan som hon besitter, hon får mig att längta efter större utmaningar. Och så är det hennes fina sätt. Hur hon litar på mig, och jag på henne. Blir tårögd bara av att tänka på hur fin hon är, hoppashoppas att vi får många okomplicerade år tillsammans.

Jag försöker verkligen att INTE skriva hur mycket jag älskar mina hästar i varenda inlägg men jag lyckades inte denna gången heller, haha. Nu ska jag äntligen gå över till själva träningen.

Ida kändes fin från början. När vi skulle hoppa den första lilla banan så kände jag mig fumlig. Sabbade en distans och var inte riktigt där jag kan vara. Jag har inte riktigt den exaktheten som jag hade när jag hoppade som mest, men oftast kommer jag igång. Det gjorde jag denna gången också. Nu var det ett tag sedan vi tränade för Jenny, men vi har verkligen jobbat på det som vi fick till oss strax innan årsskiftet. Det som önskades då var att hon skulle avsluta sprången lite bättre. Det var lite som att hon tappade bjudningen i mitten/slutet av språnget och den första metern efter landningen. Hon tryckte inte riktigt igenom och tog en & annan bakbom då hon var lite snabb ner.

Jag har tagit till mig detta och vi har jobbat på. Dels med dressyrarbetet, men jag har också utmanat oss genom att snurra igång galoppen och hoppat lite större när jag haft möjlighet. Dessutom är hon nyklippt och sadeln är tillfixad. Det gör nog sitt med. Roligt nog så såg hon stor skillnad.

Ytterligare något som var bättre idag var vårt arbete över upphöjda bommar och de små hinderna. Jag har ibland lite svårt att motivera Ida och få henne att verkligen göra arbetet bra över mindre hinder då hon själv inte tar särskilt stort notis om dem.

Supernöjd!

Lämna en kommentar