Månad: januari 2022

Sämsta möjliga förutsättningar för ett bra ridpass idag. Ida-Holly fick ta i och hoppa stort i söndags, efter det har hon vilat. Det är aldrig en bra kombo på henne. Speciellt inte när man ska till ridhus. Hon mår bäst av att gå lite och ofta, då är hon som lugnast.

Kände direkt att hon var ”på”. Det visar sig genom att hon stressar i skritten vilket hon har väldigt lätt för att göra. Finns egentligen två bra val för mig. Att skritta lääääänge och enbart jobba med att hon ska tagga ner, eller att komma fram i galopp och lätt sits så snabbt som möjligt.

Idag valde jag att skritta, lääänge. Vi rider olika vägar. Gör större & mindre volter. Ryggar. Rider öppnor längs långsidorna och olika vändningar i skritt.

”Det man inte kan göra i skritt kan man inte heller göra i trav eller galopp” råder en ganska flitigt citerad mening. Grundtanken är god, men jag håller inte med. Eller den passar inte alltid att applicera på alla tillfällen rättare sagt. Skritten är Ida-Hollys sämsta gångart och jag tycker att man i regel ska utnyttja den hästens gångart som är bäst. Nästan alla hästar har en gångart där de hittar det allra bästa arbetet genom kroppen, jag föredrar att börja där. På det viset kan jag ta hjälp av den gångarten för att få min häst mer lösgjord, efter ett par minuter kan jag sedan gå vidare med den svårare gångarten.

Trots att galoppen är mer fördelaktig på henne så valde jag att skritta idag. Speciellt eftersom att galoppen också kan sätta igång dem lite extra när de redan är pigga innan. Adrenalin + adrenalin. Även om skritten på henne är svår så är det aldrig fel att skritta, och jag kan försöka länge utan att det sliter särskilt mycket.

Hursomhelst, trots omfattande arbete i skritt så blev det inte så pass bra att jag blev nöjd. Vi tog ett par varv i trav & galopp också, där är jag mer än nöjd. Efter ett fåtal minuter saktade jag av till skritt och fortsatte att försöka där. Jag kom aldrig riktigt dit jag ville, men skritten är hennes svåraste område och det kan man inte ändra på en handvändning. Jag är nöjd med ridpasset, det var lite jobbigt, men nyttigt på många sätt.

Jag är så nöjd att jag egentligen inte orkar skriva något, haha. Det får bli en kort sammanfattning.

Hållidej var jättefin idag. Så peppad och motiverad. Så framme. Vi värmde upp och tog banan på en låg höjd. Sedan valde jag 5 hinder som vi höjde, och sedan höjde vi dem ytterligare en gång. Hinder nummer 1 var ganska lågt, resterande 4 hinder låg på 135cm, 130cm, 125cm och 145cm (!!!). Jag kan bara säga wow, vilken häst. Bäst, bäst, bäst!!!

Några klipp för er som vill se. Det sista hindret i filmen är det på 145cm. Efter det tog vi en liten paus innan hon fick galoppera över ett litet hinder för att sedan övergå till att först galoppera av något varv och sedan trava av. Jag gillar att avsluta med ett lågt hinder så att de får en lättsam & enkel avslutning. Ida-Holly hade tagit i, så hon hade väldigt mycket ”go” kvar när vi skulle trava av. Så fort hon slappnat av några meter så hoppade jag istället av och ledde henne i ett par minuter så att hon verkligen kunde känna sig klar och släppa arbetet.