Hoppa till innehåll

Ellens Horselife Inlägg

PALLE & IDA; dagens ridpass!

Idag fick hästarna åka till ridhus med mig & mamma!

Palle: Jag red Palle. Fortsatt arbete med allt det enkla. Idag tog vi hjälp av bommar. Vi både travade och galopperade över bommarna. Rakt och böjt spår. I traven kändes det väldigt bra. På det raka spåret var det perfekt. På böjt spår åt vänster väldigt trevligt också. I höger varv föll han lite mot innerskänkeln, blir lätt så tack vare hans enögdhet. Lade på lite mer innerskänkel och han svarade bra. Vi fick inte samma flow på rälsen, men ett nyttigt arbete som kommer leda till att det att flyter på så småningom.

I galoppen var det samma sak som i traven. Jag själv red bättre på bommarna på böjt spår. Jag hittade en bärig och framåtgripande galopp. Jag kunde i den galoppen bjuda honom fram och över bommen så att han fick jobba lite större och verkligen använda sin kropp. Detta utan att tappa balansen. Allting kvar och bibehållen rytm. Super.

Jag fick inte till det riktigt lika bra på bommarna på rakt spår. Vi fick flera bra repetitioner men jag envisades med att få ett något kort sista steg. Jag vill kunna rida lite modigt mot bommarna så att hästarna får använda sin galopp. Det ska inte bli knixigt eller bromsigt. Nu kan jag inte påstå att det blev det, men det blev inte heller tillräckligt perfekt för att jag ska få ut det mesta av övningen.

Jag är väldigt nöjd med dagens ridpass på Palle. Han var från start mycket mer lösgjord och ärtigare än vad han var i måndags. Det gör mig bara ännu mer nöjd med ridpasset i måndags, det var uppenbarligen ett bra jobb!

Palle gav nya bettet godkänt!

Ida: Mamma red Ida och det gick jättebra för dem. I vänster varv går hon superfint. Hon spårar och är eftergiven som utgångspunkt. I början såg hon lite styv ut, visade sig att mamma bara behövde ge några millimeter mer på tygel så att hon fick lite mer utrymme. Hårfint det där. Innan har mamma haft tendens till för långa & slappa tyglar.

Ida är lite som att rida på ett moln ibland, det gäller att vara lätt och mjuk utan att för den delen bara släppa allt. I höger varv såg det också riktigt fint ut. Tidigare så har höger varv varit varvet där hon blir lite för mycket ”banan” och vänster varv där hon blivit för rak. Det suddas ut allt mer. I höger varv vill mamma fiska lite för mycket i innertygeln, men på slutet kunde hon ge ifrån sig den helt och rida fram till handen. Ida bara flöt fram under henne. Så jäkla fin!!!

Mamma var liksom jag väldigt nöjd med sitt ridpass idag. Det är så kul att se hur mamma utvecklas och hur både jag & hästarna gynnas allt mer av att hon hjälper till. Du är bäst!

Lämna en kommentar

NU HAR HÄSTARNA SIN EGEN

Idag fyller jag 26 år! Har blivit så bortskämd och uppmärksammad. Tack så mycket.

Jag fick bland annat en Flow Gun till hästarna. Jag har en själv en Flow Gun sedan tidigare och tycker verkligen att den är så bra. Nu har hästarna en också. Vi får se vad de tycker om det. Ida gav iallafall pistolen godkänt. Det ska bli spännande att testa den lite mer.

Idag fick jag dessutom ett roligt besked som gav oss extra mycket anledning till att fira. Jag kommer att avslöja vad det var så småningom.

2 kommentarer

ALLA HÄSTAR MOTIONERADE

Alla hästar fick sig något idag. Lillan promenerades. Palle & Ida fick åka till hemmaklubbens bana. Så härligt att kunna rida ute!

Mamma red Ida. Såg mycket fint ut. Jag red Palle. Jag har inte ridit igenom honom på ett tag. Vi fokuserade på det enkla. Hitta rakriktning och lösgjordhet. Han var väldigt duktig och kämpade på fint.

Imorgon vilar hästarna. Jag fyller år och vi ska ut på restaurang efter att jag slutat jobba!

❤️
Lämna en kommentar

HOPPSAN

Nytt bett till samlingen. Palle trivs bra på pelham, men jag tycker att det är aningens skarpt. Jag tänkte testa detta istället, likt men mjukare/mildare. Vi får se vad han säger om det. Ida får väl också testa så småningom😊

Lämna en kommentar

MIN TRÄNING

Hunnit med fyra träningspass denna vecka. Såhär har det sett ut:

Måndag: 4 kilometer promenad + 60 minuter styrka. Fokus på rygg.

Tisdag: 3 kilometer promenad + 85 minuter styrka. Ben i huvudsak. Inte kört benpasset i sin helhet på ganska länge. Tog samma vikter, men träningsvärken blev galen😝

Onsdag:

Torsdag:

Fredag:

Lördag: 65 minuter kondition & styrka. Först 45 minuter kondition. Målet var att befinna sig i högsta & näst högsta pulszonen i större delen av passet. Ett högintensivt pass med andra ord. Den typen av träning som jag föredrar allra bäst! Avslutade med 20 minuter styrka.

Söndag: 60 minuter genomkörare för hela kroppen. Styrka & lite flås på samma gång. Intensivt och effektivt pass.

Lämna en kommentar

LÖSHOPPNING✅

Lillan har fått löshoppa idag! Hon visade på mycket utveckling sedan sist. Synd att löshoppningarna är slut nu, vi ligger efter och hade behövt flera tillfällen. Hon var iallafall superduktig och det känns skönt att vi fick till detta tillfälle åtminstone😊

Lämna en kommentar

MAMMAS DEBUT ÄR GJORD!

Idag har mamma debuterat på Pay n Jump med Palle!!! De hoppade hiskeliga 50cm. En lagom höjd om man bara hoppat två gånger tidigare iår och nästan inget tidigare i livet.

Det såg fint ut på framridningen. Palle flög fram. Vilken fin häst han är. Framhoppningen var super. Fina distanser. Framåt och okomplicerat.

Det var fint att se dem trava in på banan, fick en liten tår i ögat. Palles första ”framträdande” på över ett år. Jag såg direkt att mamma kände det som jag alltid känt när jag rider in på banan med Palle. Han ger en otrolig känsla. Han är den bästa tävlingshästen man kan tänka sig, en riktig fighter. En sådan får man bara en gång i livet.

Han är laddad på tävling och idag slog han igång på alla cylindrar. Inne på banan blev distanserna lite hej & hå och det gick lite för fort runt banan. Han lyssnade på mamma men gjorde lite som han ville också, haha. Detta trots att han ändå var lite uppbetslad idag, inte av anledningen till att få hejd på honom, utan för att han inte gnisslar lika mycket tänder och är stilla i munnen med pelham.

De startade två rundor. Den första var felfri och den andra resulterade i 4 fel pga en volt. Bravo!!!

Lämna en kommentar

RIDHUS✅

Ridningen denna vecka har inte blivit som planerad på grund utav det mer eller mindre konstanta snöandet. I kväll for vi till ridhus och red hästarna.

Palle har tyvärr stått hela veckan och inte ridits igenom av mig på två veckor. Det var svårt för mamma och tyvärr tycker jag att hon själv föll in i gamla hjulspår med sin ridning. Och självklart tjaffsade hon emot som en tonåring när jag skulle ge henne råd🙄 Imorgon ska de förhoppningsvis debutera på Pay n Jump, det blir spännande!

Jag red Ida som var riktigt fin. Harmonisk & positiv. Inte så förvånande, hon har tränats mer. När tiden eller möjligheterna kniper så prioriterar jag henne. Testade ett byte åt varje håll. Rent åt det lätta hållet och bytte endast bak i det svåra varvet. Duktig tjej!

Lämna en kommentar

HÄSTARNA I MITT LIV: Björkens Lexie

Precis när jag fått testa på att tävla med min B-ponny Virvla och visste att det var det som jag ville ägna mig åt så försvann den chansen. Jag växte ur och var dessutom för gammal för att tävla Virvla. Lucky kom in i mitt liv på ett bananskal, men honom kunde jag ju inte tävla på. Det låter kanske banalt, men att tävla var min DRÖM. Jag var den lilla ungen som stod som funktionär non stop på hemmatävlingarna på klubben bara för att se andra tävla. Så besvikelsen var total, men så kom hon, Björkens Lexie. 

Lexie ägdes av samma Maria som jag nämnt i mina tidigare inlägg om Virvla & Lucky. Vi kan ju konstatera att hon har varit väldigt betydelsefull i mitt hästliv. Hursomhelst. Det började med att jag red Lexie då & då hemma hos Maria. Lexie var en 4-årig New Forest, precis inriden. Min uppgift var att hjälpa till med hennes vidareutbildning. 

Ett utav mina första ridpass på Lexie. Detta är 2009. Lexie är 4 år och jag är 13 år.

2009 blev till 2010. Under våren testade vi på att tävla och när jag lite senare under 2010 fick erbjudandet om att ha Lexie hemma hos mig som min egen så var lyckan total. Målet var såklart att fortsätta hennes utbildning och klättra i klasserna. 

 Lexie hemma hos oss.
Det fanns ett härligt språng i Lexie. Och hon var både modig & klok. Trots det hamnade vi alltför ofta i knipa….
 …detta var inte en helt ovanlig syn. Självförtroendet sjönk. Alltför ofta kändes det som att jag red i blindo mot hindren. När jag väl trodde att jag såg avståndet så såg jag det inte ändå utan red på helt fel beslut. Jag var så frustrerad. Här hade jag en ungponny som hoppade bättre än genomsnittet och ändå blev det inte bra?! Lexies huvud var suveränt när det gällde hinder. Trots flera ”missöden” så hoppade hon alltid vidare som om inget hade hänt. 

För att få ordning på hoppningen så testade jag flera olika tränare. Utan framgång. Men så en dag förändrades allt. Jag testade nämligen att träna för KG (Karl-Gösta) Svensson. KG var då en A-tränare, men blev så småningom utsedd till Master. Han såg möjligheter där jag inte gjorde det, och jag lärde mig otroligt mycket. När han kom ner så tränade jag både lördag & söndag. Hoppning ena dagen, dressyr den andra. För mig var KG allsmäktig. Bäst helt enkelt.

Ovan kan ni se några klipp från när jag & Lexie hoppar för KG.

Sen gick det av bara farten. Resultaten kom. Jag & Lexie tävlade totalt 2010, 2011 & 2012. 2010 var hennes allra första säsong på tävlingsbanan. 2012 var hon 7 år. När jag red Lexie så hade jag alldeles för höga krav på oss. Det var några gånger som jag var SÅ besviken. Jag tyckte aldrig att det gick bra för oss. Och jag tyckte att jag misslyckades hela tiden. Detta var ett problem som hängde med även ett tag efter Lexie. Jag har utvecklats och är en annan person nu. Men när jag ser tillbaka på det hela så inser jag att vi lyckades bättre än vad jag någonsin kunde önskat. Att utbilda en ungponny (som dessutom låg ett år efter) till LA hoppning & dressyr på de 3 år som vi hade ihop och med den lilla erfarenheten som jag hade var allt annat än dåligt. Vi tog placeringar i både hoppning och dressyr. Vi kom 4:a i New Forest-SM efter en omhoppning på MSV B-höjd. Det var nog höjdpunkten i vår karriär. 

2012 valde jag själv att sätta punkt för min & Lexies tid tillsammans. Jag kände mig alldeles för stor. Hon såldes i slutet av 2012 och har efter det tagit med flera ryttare ut på tävlingsbanan som den trygga läromästare hon är. För Lexie, jag hon var något alldeles extra. Hon var så SNÄLL och så TRYGG. I första anblick hade man kanske kunnat tro att hon inte var så trygg dock. Prisrosetter var farliga och hindren brukade hon skygga för innan start, men när du väl var i anridningen så fanns det inte en uns av spänning. Hon tittade inte på något. Det gjorde henne även suverän på terrängbanan. Hon är den perfekta första ponnyn, samtidigt en kababel tävlingsponny. Så otroligt cool oavsett om det gällde att simma i sjön eller att åka på tävling. Hon var inte rädd för något och stressade aldrig upp sig, förutom för en sak… Hon var så oerhört känslig för humör och att inte göra rätt. Om jag hade en ynka negativ tanke i skallen så visade det sig på henne. Jag blir ledsen av att tänka på de gånger Lexie måste känt min besvikelse. Just eftersom att det bekom henne så mycket. Nu kanske det låter som att jag alltid var sur, så var det förstås inte.  

Bästa Lexie, så många fina minnen hon gav mig. Och det bästa är att hon fortsatt att göra det gång på gång till flera ryttare efter mig. Hon är så älskad av alla. En underbar ponny!

Lämna en kommentar

HÅLLIDEJ; kvällens hoppträning!

I kväll har jag & Ida varit på hoppträning! Vi hoppade bana med fokus på långa anridningar. Något som jag lärt mig att gilla i takt med att min förmåga som hoppryttare utvecklats.

Just när det gäller långa anridningar så upplever jag själv att det blir enkelt när du är trygg med hinderna du rider an. En annan förutsättning är att man enkelt kan rida sin häst i balans på rakt spår. Är hästen ojämn i sin bjudning samtidigt som den faller in eller ut med någon kroppsdel så blir det genast svårt. Kombination av just de sakerna är det som gjort att jag själv känner att jag nu oftast lyckas med de långa anridningarna.

Jag kände mig i bra form idag och kunde i regel skapa en jämn rytm med fina distanser fram till hinderna. Jag ser det inte som att jag får en distans, snarare att jag till viss del skapar dem och framförallt ger möjligheter till bra hoppning. Alla lägen blir inte perfekta, och det är ju just det. I slutändan handlar det om hur jag väljer att rida och inverka i de lägen där läget inte är optimalt.

Ida var suverän idag och vi avslutade med en bana på ca 120-130cm. Vi har inte hoppat mycket kompletta eller längre banor på den höjden. Det märktes. Kvalitén blir inte riktigt densamma, något extra klonk här & var. Vissa språng blir inte riktigt genom kroppen. Någon extra volt. För att komma vidare måste man utmana sig ibland och det gjorde vi idag. Jag är så tacksam över att ha en häst som Ida. Trots att det är jobbigt så matar hon på och kämpar. Hon är så jäkla bra!!!⭐⭐⭐

Lämna en kommentar