Hållidej var toppen på dagens dressyrträning. Mycket var kämpigt och vi hade lite att ta tag i, men äntligen kunde vi också ta tag i det istället för att vispa runt. Ida-Holly var vid gott mod och kämpade på så fint. Hoppsadeln blev alltså lösningen på våra dressyrproblem som jag berättat om i tidigare inlägg.
När Ida-Holly blivit trippig och inte möter tyglarna så har jag lagt på mer ben. Nu fick jag tänka om och istället göra en halvhalt trots att det kändes som att vi stod stilla. Halvhalten betyder ju egentligen inte långsammare i sig, utan ”bär och arbeta mer”, med halvhalterna hittade jag bakbenen och kunde därifrån rida framåt och få henne att möta min hand igen. Gjorde susen.
Trots att vi ”bara” jobbade med övergångar, böjt & rakt spår så hittade vi musklerna som slappat till sig ett tag och hon blev tröttare än väntat. Nu är vi mycket nöjda på väg hem.
Kors i taket, jag har faktiskt tränat hoppning för en tränare i kväll. Det har ju blivit otroligt fattigt på den fronten sedan Jens W flyttade. Finns flera anledningar. Dels så vill jag bara träna för tränare som jag tycker är BRA, och så vill jag helst träna privat. Och så ska detta finnas lättillgängligt när det passar mig. Självklart blir det begränsningar med heltidsjobb och allt annat på schemat. Det Jens var för mig kan inte någon annan vara, men självklart är det roligt (och behövligt) att träna för någon ibland även om jag tycker att jag klarat & klarar mig ganska bra.
I kväll tränade jag för en tjej som heter Jenny (Jk’s häst). Gruppträning. Jag står ju såklart ut med en & annan gruppträning, speciellt när de så väl ordnade som dessa. Jag har såklart inget emot andra ekipage, det är bara det att jag själv tycker att det ger mer för pengarna att träna privat. Fördelen med gruppträning är att få se lite andra ekipage & ryttare. Roligt för mig som alltid knegar på ensam annars.
Jag har tränat för Jenny två gånger innan. En gång med Pärlan (en häst som jag hjälpte till med ett tag) samt en gång i somras med Ida-Holly. Tanken har varit att sno åt sig en reservplats då & då, men det har aldrig riktigt passat. Kul att det blev av nu.
Ida-Holly är lite svårare denna tiden på året. Och så inomhus på det. Hade en ganska dålig känsla. Fick inte till det. Samtidigt så är det absolut inte dåligt. Hon kämpar för mig och är underbar. Trots det så blir det ”bara” ganska bra. Distanserna sitter, tror ingen får ont i magen när vi hoppar. Det jag hade önskat hade varit lite mer kvalité. En lite mer framme, rundare och kraftfullare galopp mellan skänkel & hand.
Orkar faktiskt inte analysera träningen så mycket vidare, jag är helt enkelt inte bättre än såhär vissa dagar. Inget jag tänker på. Jag är glad över min fina häst och glad över min insats. Roligt att träna. Det kan såklart inte vara WOW varenda gång, men likväl roligt ändå. Och givande såklart. Taggad på att hoppa en annan dag igen. Ny dag, ny möjligheter som man säger😉
I kväll rullade transporten iväg med mig, Z & Hållidej för att åka på dressyrträning för Ulla Wadeborn. Exakt 4 veckor sedan förra träningen. Jag har som ambition att träna för Ulla varannan vecka (och oftast blir det så), men ibland kommer andra saker emellan.
Ida-Holly har varit i ett otroligt bra flow under den senaste månaden. Dock hade vi ett riktigt tråkigt ridpass i tisdags. De sämre ridpassen tenderar att komma när det är dressyr i dressyrsadel som gäller. Hon förstår inte alltid vad som förväntas av henne och varvar upp. Därför kändes kvällens dressyrträning extra läglig. Ulla fixar allt. Det är verkligen en trygghet att ha en sådan tränare.
Ida-Holly var svår idag också. Explosiv och ville inte släppa i kroppen. Eftersom att hon ville fram så mycket så hamnade jag i läget där jag fastnade i bromsen och hade svårt att påverka henne med benen. Efter att Ulla hade sett läget så var det upp i galopp som gällde. Jag fick galoppera loss henne. Jag blev avvaktande med mina ben eftersom att hon var så känslig & explosiv, men det är viktigt att jag använder dem och INTE bromsen. Jag måste påminna mig om att börja i rätt ände, engagera henne i bakbenen helt enkelt.
När hon blir som idag så ställer det extra stora krav på sitsen, men det blir också extra svårt eftersom att hon blir ”tom” och stark om vartannat samt rör huvudet innan allt sätter sig och hon kommer till ro. Det gäller att jag är stadig men ändå följsam för att hon ska känna att jag är med henne men absolut inte hindrar eller håller fast. Gick sådär.
Det är verkligen tråkigt att komma till en träning för att inse att vi är på vår absoluta lägsta nivå. Skönt nog gick Ida-Holly från ett ”explosivt lutande torn i Pisa” till att hitta balansen på bakbenen med en viss genomsläpplighet. På så vis en väldigt lyckad träning.
Jag känner verkligen att Ulla fick upp oss på banan igen. Jag ser fram emot att rida vidare i helgen med denna träning i ryggen. Förhoppningsvis har vi en bättre dagsform då också😝
Detta var tydligen en perfekt uppladdning inför kvällens dressyrträning.
Jag & Ida-Holly har inte dressyrtränat på ca 6 veckor. Visste inte riktigt hur det skulle gå om jag ska vara ärlig, men Ulla tyckte att jag hade gjort ett mycket bra jobb. Så roligt. Och det roligaste av allt var att Ida-Holly var jättefin. Jag är bara så ASNÖJD. Saknar ord och energi att analysera dagens träning. Nu ska jag bara njuta hela färden hem och resten av kvällen!!!
