Hållidej var toppen på dagens dressyrträning. Mycket var kämpigt och vi hade lite att ta tag i, men äntligen kunde vi också ta tag i det istället för att vispa runt. Ida-Holly var vid gott mod och kämpade på så fint. Hoppsadeln blev alltså lösningen på våra dressyrproblem som jag berättat om i tidigare inlägg.
När Ida-Holly blivit trippig och inte möter tyglarna så har jag lagt på mer ben. Nu fick jag tänka om och istället göra en halvhalt trots att det kändes som att vi stod stilla. Halvhalten betyder ju egentligen inte långsammare i sig, utan ”bär och arbeta mer”, med halvhalterna hittade jag bakbenen och kunde därifrån rida framåt och få henne att möta min hand igen. Gjorde susen.
Trots att vi ”bara” jobbade med övergångar, böjt & rakt spår så hittade vi musklerna som slappat till sig ett tag och hon blev tröttare än väntat. Nu är vi mycket nöjda på väg hem.
Bli först att kommentera