Torsdag förra veckan kom Lillan hem med ett sår precis ovanför knäet. Inte särskilt djupt, men ändå ett riktigt sår. Hon var inte svullen eller halt. Jag har nämnt det tidigare i bloggen.
Dagen efter var hon supersvullen över knäet. Jag trodde då att svullnaden kommit efter vad jag trodde var en spark.
Dagens efter det så var hon svullen från knäet och bra bit uppåt. Alltså väldigt svullen. Vi fattade misstankar om att såret blivit infekterat, kanske lymfangit? Då körde jag på med jodopax och våtvarmt omslag för att försöka få ner svullnaden som var obehagligt stor.
På 1,5 dygn fick jag ner svullnaden ordentligt, men plötsligt sa Lillan upp sig. Hon vägrade att låta mig göra nya omslag. Kort efter det så började benet att svälla igen och då var det slut på det roliga. Jag ringde veterinären.
Veterinären konstaterade att jag gjort allt enligt konstens alla regler och att det nog gick att ha lite mer is i magen, men det var jag inte så sugen på så jag bad henne att komma ut. Veterinären trodde precis som jag att det gått bra med benet, rent krasst kanske det inte alls var en spark utan ett infekterat sår som orsakat den stora svullnaden. Hon fick vaccination mot stelkramp för säkerhets skull och metacam för att hjälpa henne på traven.
Trots att benet svullnat upp lite eftersom att jag inte kunnat linda så var vi ändå inte tillbaka på ruta ett och veterinären trodde att det skulle gå bra så länge jag lyckades hålla flugor borta och ha henne i rörelse så mycket som möjligt.
Detta var igår och sedan dess har det bara gått framåt, jag tyckte rent av att benet såg fint ut idag. Nu hoppas vi att det är under kontroll och att såret ska läka klart.
