Detta är vår vinterhage och den var verkligen KATASTROF i våras efter att det kom otroligt mycket regn på kort tid. Bland det sämsta den varit, lervälling i nästan hela.
Hästarna släpptes i sommarhagen redan i slutet av april, så skönt att låta dem slippa vinterhagen och låta marken återhämta sig✨
Lämna en kommentarMåndag & ny vecka. Denna vecka innebär lite nedtrappning för Ida. Hon ska vila samt joggas under den inledande delen av veckan. Sedan besök hos equiterapeut Mari.
Istället blir denna vecka all about Palle. Han hade en lite lugnare vecka förra veckan. Denna vecka så ska han förhoppningsvis tävla hoppning med mamma OCH dressyr med mig. Han har ett noga uttänkt schema fram till helgen för att vara i optimal form då.
Det är väl egentligen det som händer denna vecka. Lillan vilar denna vecka också, men jag hoppas på att vi snart kan sätta igång litegrann igen. Utöver ridning och hästarnas vardagsskötsel så är det jobb, Idun & egen träning på schemat som vanligt.
Hoppas att ni får en bra start på veckan. Hörs snart igen!
Kom på att jag nog glömde att berätta hur det gick när jag & mamma kollade Lillan förra veckan. Det såg bra ut. Det betyder att hon nu varit ohalt i lite mer än 2 veckor. Hon var halt i en vecka. Eller halt och halt. Halt ibland, oren ibland och ren ibland. Var väldigt svårt att få grepp om det den där veckan.
Eftersom att jag inte vet vad det var så har jag beslutat att låta henne vila lite till innan vi sätter igång igen. Sedan får vi verkligen hoppas att allt flyter på🙏 Synd att vi inte fick denna träningsperiod (speciellt eftersom att jag ska iväg i sommar också), är säker på att det hade hänt massor. Viktigast är dock att hon är fräsch och fortsätter att vara det. Hoppas hoppas!
Jag läste i min tidning häromdagen att Krim-Kongo blödarfebervirus har kommit till Sverige. Eller åtminstone fästingen som sprider smittan. Den sprids av en fästing med mycket karaktäristiskt utseende. Den har randiga ben. Den har inte funnits i Sverige tidigare, men nu har det kommit flera exemplar hit. Dödligheten är upp till 40% (!!!), alltså ett MYCKET farligt virus.
När jag var tonårig läste jag i en tidning om TBE (som man också kan få av fästing). Då uppmärksammade man att vi haft 2 fall av den i Sverige. Den spred sig sedan som en löpeld och nu är många (inklusive jag) vaccinerad mot TBE. Skulle vi få samma utveckling på denna sjukdom blir det verkligen inte roligt. Så vitt jag vet så har ingen människa blivit smittad ännu, men själva fästingen har som tidigare nämnt förekommit i Sverige ett par gånger nu. En smittad människa kan sedan föra smittan vidare till andra människor.
Jag tänker att vi som håller på med djur ganska ofta plockar fästingar, då kan det vara bra att veta att man ska rapportera in om man skulle stöta på ett exemplar av just denna art.
2 kommentarerSom jag nämnde igår så blev det lite hoppning på kvällen. Både Palle & Ida var mycket fina! Mamma & Palle var riktiga stjärnor. De har knappt hoppat kombination i galopp eller jobbat med relaterade avstånd. Vi har fokuserat på ett lägre och balanserat tempo vilket varit gynnsamt för både Palle & mamma. Nu är allt tillräckligt bra för att tempot ska växlas upp till något som mer liknar banhoppningstempo. Det är en omställning eftersom att allt går betydligt snabbare. Det gäller att vara lite kvickare och ha ännu bättre tajming samtidigt som man inte får bli stressad. Första försöket red mamma 6 språng på linjen där det skulle vara 5 galoppsprång. Men efter det kirrade de 5 steg varenda gång. Och kombinationen gick som smort.
Palles gamla ”banhoppningstakter” kommer fram och han blir mer explosiv och ”på” i det högre tempot. Han blir inte het eller stressad, men han blir väldigt lyhörd och beredd på direktiv & hjälper från sin ryttare samtidigt som han kan ta lite mer egna intiativ om man inte berättar hur man vill ha det. Där gäller det att fortsätta att rida framåt samtidigt som man ibland får be honom att vänta. Mamma löste det himla fint. Det gick verkligen för jäkla bra!
Ida kändes också bra! Joggade fram lite lätt och sedan tog vi ett par språng som låg på ungefär 110cm. Hon var väldigt fin på hinder och harmonisk efter att ha varit lite stressad förra veckan. Möjligen att hon stod emot lite (dock inte på hinderna). Kan bero på värmen, hon blir väldigt varm eftersom att hon är så mörk. Jag har bokat in ett besök hos equiterapeut inom kort. Hon älskar att åka dit och går in i total avslappning🤎
Idag är det tisdag. Jag gick upp 03.45 och släppte ut hästarna. Sedan lade jag mig igen. Det har varit torrt länge nu och hovarna börjar bli torra samt spricka litegrann. Är en tidsfråga innan vi måste fixa till någon söm här & var. Det finns fortfarande lite dagg i gräset på morgonen, så för att ta vara på den så fick det bli ett riktigt tidigt utsläpp. Man får passa på när man inte jobbar under förmiddagen.
Idag har Palle & Ida skrittas i skogen. 65 minuter blev det. Mysig tur!
Årets övergång mellan vinterhagen och sommarhagen har gått smidigare än någonsin. Det brukar alltid vara lite rörigt och oroligt i början men i år har det verkligen varit så lugnt. De kom in i det direkt. Allt har gått smidigt. Hästarna har gått i sommarhagen i flera år, men det är tredje året med uteboxar och den rutinen som vi har nu. Så himla skönt!
Lämna en kommentar
Jag har tidigare nämnt att planen är att köra på så mycket det bara går med hästarna fram tills dess att jag åker till USA. Vi åker om 5 veckor. Om allt går som det ska så är förmodligen 4 av dessa 5 helger ockuperade av tävlingar. Hoppashoppas att allt flyter på och att vi kan hålla planen med Palle & Ida. Det är ju så lite som kan ställa till det tyvärr.
Förhoppningen var att träna på med Lillan nu. Jag har tid. Mamma har tid. Perfekt väder. Men nä. Som ni vet var hon lite halt. Bollat och frågat om råd vilket ledde till att avvakta lite till. I veckan ska vi göra en lite noggrannare check av henne och sedan får vi se vad vi känner efter det. Hon visar ingenting i hagen, så noggrannare check består av longering på ridbana och/eller lätt ridning där för att se om hon känns 100% eller om det är något som fortfarande stör ögat.
Hovis var här för lite drygt en vecka sedan men det gav tyvärr ingenting. Jag tänkte att jag skulle få svar svart på vitt genom att dra av skorna och longera för att se om ojämnheten berodde på skorna. Det är första gången hon har skor i livet. Dagen som hovis kom var hon dock ohalt. Vi drog av skorna och undersökte allt noggrant men kunde inte hitta orsaken i hoven (vad vi tror i allafall). Så skorna fick faktiskt åka på igen efter att vi kontrollerat hovarna.
Eftersom att Lillan ändå är så pass bra och har blivit bättre så har vi valt att ha lite is i magen. Visar det sig att något kvarstår får vi åka och kolla upp henne för att se om det är något som hon måste ha medicinsk hjälp med.
Lämna en kommentarFÖRE:
EFTER:
Jag passade på att bygga om på ridbanan i förmiddags. Planen är att jag & mamma ska hoppa lite i kväll efter jobbet🎉
Som ni ser blev det en enkel lite bana. Men det är nog så svårt att utföra den riktigt bra😃
Lämna en kommentarGod förmiddag! Här har det varit tyst sedan i fredags, det har varit fullt upp! I fredags dressyrtränade jag för Ulla med Ida. Utöver det var det en hel del annat att stå i samt förberedelser inför helgen. Zacke och Julia skulle nämligen springa Göteborgsvarvet, och jag hängde med. Vi stannade sedan i Borås natten mellan lördag & söndag för att sedan åka hemåt under söndagen. När vi kom hem så packade vi upp och fixade i ordning, sedan iväg på lite födelsedagsmiddag eftersom att pappa fyllde år.
Det var min helg i stora & snabb drag. Det har varit trevligt. Nu tillbaka till jobb, hästar och det vanliga. Hörs snart igen!
Lämna en kommentar
Vår fina ridbana. Så tacksam för mina föräldrar som är anledningen till att den blivit till. En dröm som blir sann. Vilken skillnad den gör. Det är så skönt att slippa många av de resor som vi fått göra i många år. Det är dyrt att bygga en ridbana, men det också väldigt dyrt att ligga på vägarna flera dagar i veckan samt betala avgifter för att få nyttja ridbanor & ridhus. I många fall måste man dessutom anpassa sig efter övriga ekipage där. Det gör att man inte alltid kan träna på det man själv vill. Dessutom väldigt tidskrävande. Förstår egentligen inte riktigt hur jag/vi fått ihop allting.
Jag är så nöjd med vad jag & mamma ändå åstadkommit under åren utan ridbana. Två hästar upp till 130-hoppning. Det är ändå ganska sällan som jag hör om andra ryttare med liknande förutsättningar som ändå hoppar på 120-nivå och uppåt. Det vill säga ingen ridbana, inget ridhus och dessutom har min familj ingen bakgrund av att tävla. Ändå har vi lyckats klättra upp till MSV nivå i hoppning samt MSV C dressyr. Jag & mamma har lärt oss tillsammans och jag/vi har investerat mycket pengar i att träna för människor för att samla ihop den kunskap som behövs.
Lämna en kommentar