Idag var det Idas tur att tävla. Vi startade vår andra 120cm! Det brukar ta mig nästan en hel säsong att starta 120cm. Det är inte vardagsmat längre och jag behöver preppa allt, men idag tänkte jag att det var dags att rycka plåstret, jag vet ju att det är läge egentligen.
Resultatet blev en rivning (landade 3 centimeter för tidigt på en oxer och tog bakbommen). Jag gav ben för att uppmuntra henne att hoppa lika mycket framåt som uppåt över hindret, så jag hade faktiskt inte ändrat något även om vi fick en ny chans på samma hinder. Dessutom fick vi (jag) ett tidsfel, summa summarum 5 fel.
Jag är faktiskt supernöjd. Nästan salig. Hon kändes superfin och känslan var otrolig. Vi hittade en jättefin rytm och det bara flöt. Det var så enkelt. Det var så roligt. Vilken häst. Jippie!!!
Här kommer lite bilder från idag:
Jag fick en bra känsla på framridningen. Aningens styv, men jag förväntade mig inget annat. Hon tävlade ju i måndags och efter det fick hon återhämta sig. Vi har endast jobbat lite lätt ute i skogen innan denna starten. Nu behöver hon vila och sedan lite lösgörande arbete för att bli smidig i musklerna igen.
Framhoppningen har jag inte så mycket att säga om, kändes kanon. Hinderna kom lätt & smidigt. Hon var uppmärksam och fokuserad.
Och ja, ritten har jag inte heller mer att säga om. Jag är bara så nöjd med den. En bra runda för framtiden. Erfarenhet för oss båda. Det kändes som att det lika gärna kunde varit snäppet högre. Hon ger mig verkligen en otrolig känsla. Jag är så glad att jag får uppleva en häst som henne. Det är så häftigt!
