I fredags var ridbanan äntligen så pass bra att jag kunde släppa Lillan där. Vi gjorde inget särskilt, hon fick busa av sig och hoppa över ett litet kryss. Hon tyckte det var jätteroligt.
✨
På fredagskvällen blev det en kväll på stan tillsammans med kollegorna. Så trevligt och välbehövligt!
På lördag förmiddag åkte vi till ridhus med Palle & Ida. Jag hoppade Palle. Han är ju inte riktigt ”där” i markarbetet, och det är inte säkert att han någonsin kommer tillbaka till den form han varit i. Däremot så var han ”där” i hoppningen. Han väntade på hinderna och hoppade otroligt väl. Han är alltid noggrann med sina framben, det var han denna gången också. Utöver det kunde jag känna hur han verkligen ”hoppade upp till mig” med en härlig kraft. Han hoppade med ovanligt bra ryggverkan och visade en fin bakbensteknik. Superhärligt.
Mamma red Ida och de såg jättefina ut. Mamma hittade ett fint samspel mellan sina hjälper och inverkade bara bättre & bättre under passets gång. Bland det bästa jag sett dem göra tillsammans. Jag fick mamma att testa några små skutt över ett litet räcke också. De har ridit över en liten upphöjd bom en gång tidigare, det var nog 1-2 år sedan. Mamma har hoppat minimalt i sitt liv (och började rida först som vuxen), trots det så gör hon det så himla bra tycker jag. Mycket bra gjort!
Lördag eftermiddag ägnade jag mig åt styrketräning. 60 effektiva minuter där hela kroppen fick sig en genomkörare!
Lördag kväll blev det middag hemma hos mamma & pappa. Supermysigt!
Idag (söndag) så började jag med att skritta Palle i 50 minuter. Pigg & glad!
Efter det så fick Lillan komma ut på ridbanan. Hon har vilat från ”ridningen” i ca 6 veckor. Det var bara att sitta upp, så duktig!!! Jag nöjde mig med att skritta idag. Vi ökar takten så småningom.
Nu ska jag snart äta lite lunch och sedan ska jag faktiskt ladda upp för tävling. Jag & Merry ska starta en LA:3 i Lammhult i kväll!
Jag har valt att återpublicera denna lilla serien om några utav de hästar jag haft i mitt liv. Denblev väldigt populär på min gamla blogg. Nu kör vi!
Först ut i denna serie är en ponny jag hade mellan 2007-2012. Lucky. Han var otroligt betydelsefull för min utveckling. Innan jag går in på en liten del utav allt han lärde mig så ska jag berätta vår historia. Jag kan ju förvarna er med att jag egentligen inte vet så mycket om honom, men jag ska berätta det jag vet. Jag tror att nästan alla som någon gång såg denhär ponnyn i verkligheten kommer ihåg honom, så speciell var han.
Lucky Rover som var hans fulla namn var enligt uppgift född 1991 (tror jag). Och importerades till Sverige någon gång under 90-talet. Han var en irländsk import, och precis som så många andra ponnys från Irland så var hans härstamning okänd. Jag har ingen aning om hans bakgrund på Irland, jag vet inte ens mycket om hans år i Sverige, mycket kan jag bara spekulera i.
Ett stall i Sverige importerade honom och tillsammans med ryttaren som köpte honom så red de flera Ponny SM i hoppning, kategori C. Jag har varit i kontakt med den här tjejen. Hon mindes honom som het, knepig men underbar. Lucky såldes sedan på toppen av sin karriär till nästa tävlingsryttare. Av någon anledning slutade han att prestera, han triangelmärktes och skulle så småningom skickas till slakt.
Bara dagar innan han skulle avlivas får Johanna (som nu äger Welsh Cob-hingsten Merry som jag tävlar) nys om detta av en otrolig slump och bestämmer sig för att rädda honom. Jag vet vem Johanna är då, men jag känner henne inte. Hon har själv inte möjlighet att ha honom, men min faster (som har Dolly) tar emot honom. Och det är också hos min faster som jag träffar Lucky för första gången.
Lucky verkade frisk som en nötkärna, men var stressad & mycket svårriden när han kom till min faster. Tunn & frusen. Min faster hade planen att han kunde vara promenadhäst hos dem, men han var alldeles för svår för det och istället hamnade denna ”problemponny” hemma hos 11-12 åriga jag, haha. Jag fick honom.
Bland de första ridpassen hemma hos mig, våren 2007.
Han var extremt het. Stressad. Gick (typ) inte att rida ut på. Arg vid sadling. I hans mun kunde man se att han i många år haft ett stadigt drag från bettet. Ju mer man höll, ju mer sprang han så det var inte ”konstigt” att det blivit så. Sadlingsproblemet försvann efter bara 1 vecka, han la aldrig ett öra på sned efter det. Jag vet inte vad det var som gjorde att han ändrade sig så fort om det.
Sedan fick jag börja om. Tillsammans med min dåvarande tränare Maria (flera av ponnysarna jag ridit/rider är hennes) så tog vi tag i detta. På lång tygel i skritt var han ganska tillfreds redan i början. Vi skrittade BARA, i flera veckor. Långa tyglar och jag skrittade & gjorde halt med hjälp av sits & halsring. Sedan började vi med trav. I början travade vi några få steg och när han blev stressad & gick upp i varv tog jag i halsringen och så ned till skritt igen. Vi lärde om hela honom, och det funkade.
Under tiden jag hade honom var han aldrig halt och så småningom tränade jag med honom som med vilken häst som helst. Han rörde sig fantastiskt och var en ännu bättre hopp-ponny även om just hoppa & uteritter var en stor trigger för honom. Han behövde en glad ryttare som berömde honom, som var lugn & balanserad. Han älskade beröm, han var så rädd för att inte vara duktig. När man klappade honom sänkte han alltid huvudet och slappnade av. Så i början fick jag klappa mycket.
Eftersom han var triangelmärkt (av okänd anledning) så tävlade vi aldrig. Vi tror aldrig att det fanns ett betydande fysiskt fel på honom, med psykiskt fanns det mycket att jobba med. Han lärde sig att stå & vänta i transporten vilket han tydligen inte kunnat göra under hela sitt liv som tävlingshäst och de sista åren kunde han stå själv i stallet vilket hade lett till fullständig panik innan.
Då var jag ganska (läs VÄLDIGT) ledsen över att inte kunna tävla. Jag ville väldigt gärna tävla, jag fick ingen annan ponny så jag fick nöja mig med träningar. Alla i min omgivning sa ”du lär dig så otroligt mycket på denna häst”. Jag såg det inte riktigt så. Jag var väldigt besviken över att inte kunna tävla eller kunna rida på det avslappnade sätt jag var van vid sedan min tid på B-ponny. Att busa i skogen eller att rida ut med en kompis var bara att glömma. Istället trälade jag med den där hästen, och det var många gånger som jag inte uppskattade det… Men mamma sa: ”Det blir ingen annan ponny, det är den eller ingen”. Så det blev helt enkelt jag & Lucky. Och tur var väl det ändå.
Jag får väl lov att säga att de andra hade rätt. Jag lärde mig otroligt mycket. Eller Maria & Lucky lärde mig. Inte nog med att jag fick hoppa höga hinder på 110-120cm så fick jag lära mig hur man hanterar en väldigt stressad & het häst. Och det handlade aldrig om att ”hålla i och styra”, det handlade om att hitta lugn. I början när Lucky såg ett hinder så stack han. Han var den typen utav häst som hade kunnat springa tills han stupade. Jag kan än idag se hans svett rinna och hans näsborrar fladdra. Trots att han skenade emot hindren så blev det aldrig på bekostnad på språnget. Han hoppade som en gud. Så försiktig. Rev fasen ALDRIG. Men han gillade aldrig att hoppa. Det var stress för honom. Han var förmodligen en stressad häst i grunden, men jag tror också att det är möjligt att han blivit dåligt behandlad i samband med ridning/hoppning.
Det fanns tränare som bad mig styra in på volt, göra övergångar…. Något som bara triggade honom ännu mer. Det var ju säkert så man hanterat honom i hela hans liv. Utan framgång. Och istället för att göra 500 övergångar som bara triggade honom ännu mer så lärde Maria mig att ta tag i hans problem på en betydligt lägre nivå. FRÅN BÖRJAN. Ja vi tog ett steg i taget. Långa tyglar, skritt, halsring. Bryta mönster. Jag fick lära mig att tänka utanför boxen och fick med mig många verktyg hur man får kontakt med en häst som är helt ”borta” i stress. Jag fick lära mig vikten av en stadig sits och hur mycket en obalanserad ryttare kan stressa en häst. Jag fick lära mig TÅLAMOD.
Jag hade Lucky i 6 år innan han fick somna in. Han var fortfarande en mycket vacker & ganska stark ponny in i det sista, men han drabbades av cancer som så ofta skimmlar gör och innan det gick för långt så fick han somna in. Jag är glad över att han fick vara häst de sista åren i hans liv, han var väldigt tafatt i kommunikationen med andra hästar. Jag vet inte om hans tidigare värde gjorde att han gått själv i en hage hela livet… Eller om han bara var sådan, men han älskade att äta gräs & att vara ute. Jag är glad över att jag kunde ge honom det i hans sista tid i livet, långt ifrån tävlingar och det som format honom till vad han var när han kom. Han fick leva ett tufft liv, jag önskar att livet hade varit snällare mot honom💔
Några bilder som sammanfattar hur jag alltid kommer att minnas honom:
Vackra & snälla snälla Lucky som lämnade ett stort tomrum efter sig. Jag tänker ofta på honom. 1 kommentar
Idag skrittade mamma Ida 50 minuter ute i skogen. En bra aktivitet efter gårdagens hoppträning! Jag red Palle, vi tog oss en uteritt på ca 7 kilometer i samtliga gångarter. Vi var också iväg i 50 minuter. Underbart!
Idas tur att hänga med på hoppträning idag! Jag är så lycklig över denna häst. Hon är fantastisk. Dels så blir jag alldeles salig över förmågan som hon besitter, hon får mig att längta efter större utmaningar. Och så är det hennes fina sätt. Hur hon litar på mig, och jag på henne. Blir tårögd bara av att tänka på hur fin hon är, hoppashoppas att vi får många okomplicerade år tillsammans.
Jag försöker verkligen att INTE skriva hur mycket jag älskar mina hästar i varenda inlägg men jag lyckades inte denna gången heller, haha. Nu ska jag äntligen gå över till själva träningen.
Ida kändes fin från början. När vi skulle hoppa den första lilla banan så kände jag mig fumlig. Sabbade en distans och var inte riktigt där jag kan vara. Jag har inte riktigt den exaktheten som jag hade när jag hoppade som mest, men oftast kommer jag igång. Det gjorde jag denna gången också. Nu var det ett tag sedan vi tränade för Jenny, men vi har verkligen jobbat på det som vi fick till oss strax innan årsskiftet. Det som önskades då var att hon skulle avsluta sprången lite bättre. Det var lite som att hon tappade bjudningen i mitten/slutet av språnget och den första metern efter landningen. Hon tryckte inte riktigt igenom och tog en & annan bakbom då hon var lite snabb ner.
Jag har tagit till mig detta och vi har jobbat på. Dels med dressyrarbetet, men jag har också utmanat oss genom att snurra igång galoppen och hoppat lite större när jag haft möjlighet. Dessutom är hon nyklippt och sadeln är tillfixad. Det gör nog sitt med. Roligt nog så såg hon stor skillnad.
Ytterligare något som var bättre idag var vårt arbete över upphöjda bommar och de små hinderna. Jag har ibland lite svårt att motivera Ida och få henne att verkligen göra arbetet bra över mindre hinder då hon själv inte tar särskilt stort notis om dem.
Lugn start på veckan. Hästarna har vilat. Jag har passat på att köpa band och satt upp dem i paddocken. När jag & Lillan kan sätta igång igen så blir det lite mer pedagogiskt och lättare för henne att förstå att hon ska springa runt spåret. För det fattar hon inte än.
Än är paddocken inte tillräckligt bra för att använda, men förhoppningsvis blir den det under veckan. Då kommer jag låta Lillan få springa runt och vänja sig vid banden, eventuellt med något litet hinder. När tiden sedan finns så blir det att försöka att ta tag i ridningen igen.
Jag & andra sidan har inte vilat utan avverkat 55 minuter Les Mills Bodycombat. Fick med mig lillasyster denna gång. Kändes bra!
Imorgon är planen att Palle ska ridas ut av mamma och att Ida får följa med på hoppträning för Jenny. Palle behöver med hoppa, redan två veckor sedan sist. Jag hoppas på att vi kan få till det i helgen. I helgen är jag även anmäld till tävling med Merry!
Mån: Rask promenad på 30 minuter samt 55 minuter Bodycombat. (Jag brukar promenera på min rast på jobbet så länge vädret är hyffsat.) Det var ny release på Bodycombat (alltså en ny version) och jädrar vilken träningsvärk jag fick!
Tis: Rask promenad på 30 minuter. Vi åkte till ridhus! Mamma red Palle och jag red Ida. Hästarna skoddes även om.
Ons: Ida skrittades i skogen. Underlaget var ganska dåligt, så tyvärr endast en sväng på 30 minuter. Bättre än inget!
Tors: Rask promenad på 30 minuter. Dressyrträning för Ulla med Ida. Scrolla ner lite för att läsa ett längre inlägg om träningen!
Fre: Mamma skrittade Palle i skogen. 50 min. Jag själv körde 55 minuter spinning. Det kändes bra, nu är jag i form igen.
Lör: Jag körde dubbla gruppträningpass tillsammans med mamma. 70 minuter totalt. Först 30 minuter kondition, sedan 45 minuter styrka. En bra genomkörare för hela kroppen. Ida gick sedan en uteritt på ca 7 kilometer med mycket trav & galopp. Första gången vi kunde öka tempot. Superhärligt! Det märktes att vi inte konditionstränat ute på vägarna på ett tag, hon flåsade mer än vad hon brukar. Palle fick göra samma, men i kortversion. Han fick en snabb runda på 5 kilometer.
Sön: Dressyrträning med Merry för Ulla. Inlägg + film från träningen finns om ni scrollar. Efter det åkte jag & mamma till ridhus med Palle & Ida. Jag red Ida över bommar och något enstaka litet hinder. Hon var MAGISK. Galet fin. Skitfin!!! Bland det finaste hon någonsin varit. Mamma red Palle, det gick bra för dem också. Vi är supernöjda!
Sammanfattningsvis 3 träningspass för mig, om vi inte räknar med promenaderna. Ganska tuffa träningspass där jag tagit ut mig ordentligt.
Ida har gjort 5 ridpass denna vecka och Palle 4 ridpass. Jag har gjort ytterligare ett ridpass på Merry. Äntligen kan hästarna ridas ut mer. De behöver verkligen det! Då kan de äntligen få den variation de behöver. I veckan som kommer har jag planerat in en hoppträning på tisdagen, men annars tänker jag inte åka till ridhus/ridbana förens till helgen. Nu ska vi njuta av att inte behöva åka flera kvällar på en vecka.
Idag har jag & Merry tränat för Ulla igen. Vi fokuserar på grunderna. Rakriktning & lösgjordhet. Ulla hjälper mig att guida hans kroppsdelar rätt så att han verkligen får varje ben under sig och kan jobba igenom kroppen. Just nu finns tendensen att han lägger rumpan lite till vänster, det uppfattar jag knappt om jag ska vara ärlig. Men när vi får hjälp att hitta precis rätt så märker jag verkligen skillnad. Idag fick jag tänka ”en tendens till förvänd sluta” i vänster varv för att få honom rak. Så välbehövligt att få hjälp med detta, för det är just detta som är så viktigt.
I galoppen vill han bli lite som en gunghäst. Där jobbar vi på att få en intensivare, kvickare och kraftfullare galopp där han trycker på igenom ryggen också. När han gungar runt så har han nämligen tappat lite av sin ryggverkan och kraft ifrån bakbenen. Bitvis så fick vi till det och då blev det en stor skillnad på känslan. Kändes verkligen som en galopp som skulle ge bra förutsättningar till att rida in i en rörelse eller hoppa ett hinder. En BRA galopp helt enkelt.
Så nyttig träning idag. Och Merry var superduktig. Jag fick en påminnelse om att vara tydlig med mina hjälper. När jag var tydlig med mina hjälper och verkligen frågade Merry om han kunde ge mig mer så sa han: ”Absolut, det ska jag försöka göra”. Ibland är jag för otydlig och kanske inte riktigt tror själv att det finns mer att hämta. Men fråga kan man alltid.
God eftermiddag! Jag började min dag med att köra dubbla gruppträningspass på Forma Framtid tillsammans med mamma. Både kondition & styrka. Det kändes riktigt bra!
När jag kom hem så tog jag in Ida, jag passade faktiskt på att klippa henne idag. Det gick snabbt. Dels så är jag inte supernoggrann, och så klippte jag inte riktigt hela henne. Jag sparade lite päls över rygg, länd & rumpa. Ben & huvud klippte jag inte heller, men det gör jag aldrig. Bara tanken på att gå med klippta ben i en blöt hage på vinterhalvåret känns hemsk tycker jag. Nu är det visserligen vår, men ändå. Hon var jättesnäll att klippa, som vanligt.
Resultatet!
Efter klippningen sadlade jag på och sedan gjorde vi grusvägarna. Äntligen kunde vi göra en RIKTIG uteritt med trav & galopp längre sträckor. Och vilken premiär det blev. Ida-Holly kändes jättefin. Jag testade att rida henne på ett Pee-Wee bett idag och hon godkände det direkt. Kanske ett nytt favoritbett till och med?
Koll bara!!! Som vi väntat på detta. Än är det en hel del snö & is kvar, men det mesta av grusvägarna funkar nu.
Efter att jag & Ida kommit hem så var det Palles tur. Han fick gå en kortare runda i skritt, trav & galopp. Han fick också testa Pee-Wee bettet. Jag har testat det en gång för länge sedan på honom och det var inte hans grej, det var samma visa nu. Det får bli Idas bett helt enkelt.
Imorgon är planen att åka till ridhus med dem båda. Jag tror att dagens uteritter blev en bra uppladdning för dem båda!
God morgon! Äntligen fredag. När jag jobbat klart i eftermiddag så ska jag umgås med Zacke. Vi ska träna och sedan blir det en lugn kväll hemma.
Ida-Holly vilar idag, Palle ska skrittas av mamma. Nu har det gått ett par dagar sedan skoningen. Denna gång verkar allt ha gått bra. Så skönt!
Jag har lite utav varje planerat i helgen. Dressyrträning för Ulla med Merry. Träning för min egen del samt ridning utav mina hästar. Lillan får ta det lugnt, jag tänker att vi lägger in en stöt lite längre fram i vår när ridbanan blir brukbar. Nu var det länge sedan jag var uppe på henne, men förhoppningsvis går det fint att fortsätta sedan.
Ulla gillade vad hon såg när jag värmde upp Ida idag. Så sedan blev det jobba av kan jag säga😅
Jag & Ida fick utmana våra svagheter och ta oss an nya trösklar. Vi jobbade bland annat med övergångar mellan galopp & skritt samt galoppombyten.
När man utmanar sig så blir det inte perfekt, och ett tag kändes det som att jag inte visste vad jag höll på med längre. När vi tragglat på med galoppen så avslutade vi med lite trav och VILKEN TRAV det blev. Wow. Hon flöt verkligen fram. Jag trodde inte att hon kunde trava så stort & kraftfullt.
Jag hade aldrig bett Ida om såhär mycket eller vågat fullfölja om jag inte hade haft hjälp av Ulla. Idag var vi nosat på nästa nivå, och det var riktigt kul! Bästaste Ida❤️
