Ett steg framåt, två steg bakåt. Så kan vi beskriva dagens löshoppning. Lillan blev stressad, förhastade sig och gick på studs. Blev plockepinn. Verkade som att allt gick bra, hoppas. Men vilket tigerhjärta hon har. Fortsatte som inget hänt. Nu får vi tänka om lite, antingen släppa löshoppningen eftersom att hon nu hittat sitt språng och enbart jobba vidare med uppsutten hoppning. Det är ju trots allt det hon ska göra sen. Alternativt löshoppa någon/några fler gånger och bara fokusera på att hjälpa henne till avslappning. En stressad häst lär sig ingenting, och det är inget jag vill utsätta henne för. Men en sak kan vi konstatera, det finns ett jäkla tryck i henne. Fina Lillan, hon anstränger sig verkligen maximalt. Bara att det blir lite fel ibland❤️
Igår red jag & Ida en clinic. Jag red i sista gruppen av tre. Först var det en ridskolegrupp, sedan en ponnygrupp, och sist min grupp, en tävlingsgrupp. Jag åkte in tidigt och hann se den första gruppen innan jag red i den sista gruppen.
När jag kom ut till transporten så var Ida rädd och orolig. Hjärtat bankade och hela transporten hoppade med i varje hjärtslag. Jag stod med henne där i en kvart och långsamt lugnande hon sig. Hon har aldrig varit orolig i transporten innan, måste hänt något under tiden jag var iväg.
Så småningom lastade jag ur och red fram henne lite lätt innan vi kom in i ridhuset. Eftersom att hon varit så uppstressad innan så hade hon fortfarande lite stress och adrenalin i kroppen, det ledde till att vi hade ganska svårt att genomföra de inledande övningarna på clinicen. Det var ingen katastrof men vi fick komma ett par extra gånger på den upphöjda bommarna för att det skulle bli bra.
Efter att vi hoppat lite upphöjda bommar så blev det bana, och vi avslutade med en bana på ca 120cm. Det kändes riktigt bra. Jag är ju lite ringrostig nu under vintern, har inte möjligheten att hoppa & träna på samma sätt som dem som har egen ridbana eller ridhus. Men Ida är en okomplicerad häst som passar mig bra, och det gör allting så mycket tryggare, roligare och lättare.
Det var roligt att vara tillbaka på hemmaklubben, inte ofta jag är där längre. Jag har själv gått på ridskola där en gång i tiden. Gårdagens intäkter går till en ny ridskolehäst, kändes bra att bidra till det. Det kom väldigt mycket folk, precis så att alla fick plats. Mycket roligt!
Duktig tjej!
Eftersom att Ida var lite annorlunda så var vi inte riktigt som vi brukar, iallafall inledningsvis. Jag tycker att vi fick bra guidning och det var bra att hon fick träna på att hoppa inomhus med lite publik. Hon har bara gått två (?) tävlingar inomhus och behöver träna på den atmosfären. Summa summarum ett bra träningstillfälle för oss båda, nyttigt för mig att vara lite i hetluften också.
Palle kämpade på så fint på kvällens träning. Älskade lilla häst.
Vi fick utmana oss lite idag och rida ut galoppen till tävlingstempo. Han orkar inte riktigt där just nu, men det var inte så tokigt heller. Kändes lite hej & hå, men på filmerna kan man se att vi är på god väg.
Jag har ridit honom i ett lite lägre tempo nu när jag byggt upp honom efter den vila/lugnare period som han haft i vinter. Det tycker jag är helt rätt, man ska rida i det tempo som hästen är mogen för. Det som passar hästen just då, men så småningom måste man utmana lite om man vill vidare. Det var precis det som vi gjorde idag. Mycket bra & välbehövlig träning för oss.
Jag har honom gärna i så pass bra form att han kan tävla upp till 110cm på ett bra sätt. Nu närmar vi oss!
Idag har vi löshoppat Lillan igen. Hon har inte löshoppat sedan i somras. Både jag & mamma såg verkligen fram emot att löshoppa idag eftersom att det hänt så mycket med Lillan sedan sist. Lillan har tidigare löshoppat ganska ”dåligt”. Hon har tagit sig an hinderna jättefint, men hon har inte bjudit på några fina språng. Hon har hoppat hellre än bra så att säga. Nu har Lillan växt i sin kropp mer och blivit starkare. Nya & bättre förutsättningar.
I väntan på vår tur att löshoppa.
Och idag kom det. Det där språnget som bevisar att det faktiskt finns ett riktigt språng och lite kapacitet i henne! Jag har tvivlat på hennes kapacitet & förmåga, men det har inte bekymrat mig eftersom att det ändå räcker till för mig som hobbyryttare. Dessutom så har hon viljan och glädjen till att hoppa, och den är allt. Men efter idag så tvivlar jag inte längre på kapaciteten, det finns ju ett språng i henne. Det är liksom första gången vi får se det. Så kul!
Däremot så var hennes sätt att ta sig an hinderna sämre idag. Hon var PIGG och körde lite sitt egna race. Snabb som bara den. Vi alla kunde lugnt stå och titta på, det behövdes ingen stöttning eller drivning. Hon löste allt själv, men förhoppningsvis gör hon det lite långsammare nästa gång, haha. Duktig tjej!
Hinder på ca 120-130cm. Duktig! Hennes största språng hittills i livet. Lämna en kommentar
Ojoj, idag blev det lite svettigt. Dagens hoppträningen var ganska svår måste jag säga. Vi hoppade bana idag, men vi red också över upphöjda bommar genom hörnet (se översta bilden). Tanken var att rida på tre galoppsprång mellan dessa vilket gick helt okej. Vi kunde hålla tre jämna steg, men vi välte liksom lite genom svängen. Jag fick lägga in ett extra galoppsrång för att få bättre kvalité på svängen. Jag behöver helt enkelt få henne lite mer runt innerskänkeln för att det ska bli riktigt bra. Grundridning, grundridning & grundridning!!
Jag hade ingen WOW-känsla, men ingen dålig heller. Var inte i min bästa form, men presenterade alla hinder fint utom ett. Så ja, det är väl rätt så bra egentligen, haha. Ibland så har man ju bara DET, och det hade jag inte riktigt idag. Men jag är nöjd med min insats och ännu nöjdare med Idas insats. Har sagt det innan men säger det igen, vilken häst!!
Jag & Ida hopptränade för Jenny i kväll. Det stod serier, studs och trekombination på schemat. Det var så kul och jättenyttigt för oss båda. Det blir tyvärr sällan uppgifter som dessa när jag åker och hoppar själv. Det tar för lång tid att släpa fram.
Ida och jag har tränat väldigt lite för tränare, så hon har faktiskt inte alls hoppat särskilt mycket serier & dylikt. Men hon gör det väldigt lätt för sig, hon tog sig an allting på ett väldigt självklart sätt. Det känns riktigt bra att hon fått en omgång med övningar som dessa, dessutom verkade hon tycka att det var riktigt kul!
Hon blev aningens flack ibland, men hoppade bättre när hinderna blev större. Överlag hoppade hon väldigt fint, och jag kände mig ändå i hyfsad form trots att det inte blivit särskilt mycket hoppning denna vinter. Än är inte vintern slut, men nu börjar jag ÄNTLIGEN se slutet i tunneln. Nu ska vi försöka att slipa på formen så att vi inte är alldeles för slappa i april när tävlingarna drar igång på riktigt. Dagens träning kändes dock riktigt lovande, blir det inga större störningsmoment så är vi strax i ”120-form”. Satsar på att göra första tävlingsstarterna i mars!
Jag måste också säga att jag verkligen gillar Jennys träningar, man kan alltid känna sig trygg på hennes träningar. Dessutom är hon riktigt bra på att hålla i gruppträningar. Det är en konst att hålla i gruppträningar, jag brukar fly dem som pesten, men hon bemästrar verkligen den konsten. Det är ingen enkel uppgift och det kräver mycket av tränaren.
Idag var det dags för årets första dressyrträning! Det gick väldigt bra idag, jag fick ut mycket av dagens träning. Riktigt roligt!
Ida är relativt otränad nu jämfört med i höstas. När jag joggar fram så är hon genomsläpplig och ganska rund. När vi sedan ska komma till mer arbete så är det mycket som fattas, både lösgjordhet och rakriktning. Så det jobbade vi på idag.
Jag får uppfattningen om att detta med rakriktning missuppfattas, folk är så inne på ordet ”rak” att de rider rakt fram och gör sina hästar till plankor. Min åsikt är att hästen måste vara lösgjord i båda sidorna för att kunna bli rakriktad. Alltså är lösgjordhet och att få hästen att kunna göra samma sak på båda sidor utav kroppen vägen till rakriktning. En häst som går lika fint att forma åt båda håll kommer också att vara rak på ett rakt spår. Så för att få henne mer rakriktad så jobbade vi omväxlande med de båda varven, rakt & böjt spår. Vi red framdelsvändningar och ”töjde” på volten, alltså flyttar undan henne lite på volten för att få henne att komma runt innerskänkeln och komma loss mer i sidorna. Arbetet gav resultat och hon gjorde så fina framsteg under ridpassets gång. Supernöjd!
Här ser ni några korta klipp som sammanfattar vad jag & Ida jobbar på just nu. Vi jobbar mycket med omväxlande böjda & raka spår. Ibland fortsätter jag det böjda spåret när jag rider rakt fram och fortsätter då i en öppna.
Övergångar är våran akilleshäl. Speciellt övergångar nedåt. Det är verkligen bland det jobbigaste hon vet. Övergångarna uppåt utvecklas snabbare och är lättare. Vi fick rida några övergångar idag, och jag fick väldigt bra tips!
Jag fick rida ett byte åt varje håll också, rent åt båda hållen. Bytena sitter ganska bra, nu handlar det mer om att hon inte ska förekomma mig och behålla arbetet vid varvbyten oavsett om jag väljer att byta eller inte. Det ska jag lägga lite extra energi på framöver!
Ida kämpade verkligen på så bra idag! Hon blir lätt lite stressad, särskilt i skritten. Dels så tycker hon att det är jobbigt att kliva ihop i skritten, men också för att hon varvar upp lite inför den övergång som så småningom ska komma. När man väl växlat upp till trav eller galopp så sjunker alltid stressnivån igen.
Jag är verkligen supernöjd med henne. Hon är alltid lite svårare att rida på vintern, men idag var helt klart en utav de bättre gångerna. Jag hoppas att hon förstår hur duktig hon är, för det känns inte riktigt som att hon tar in det på samma sätt som när jag hoppar. Då VET hon att hon är duktig, i dressyrarbetet känns det som att hon får lite prestationsångest trots att jag inte försöker att lägga någon press på henne. Jag gissar på att det finns en viss osäkerhet i vad som önskas av henne samtidigt som det är fysiskt jobbigt. Detta är väldigt mycket jobbigare för henne jämfört med att hoppa, men ack så viktigt.
Jippie! Äntligen dags för dressyrträning för mig & Ida. SÅ VÄLBEHÖVLIGT. Det har gått ett par veckor sedan sist, och då behövs alltid Ullas hjälp för att få oss på rätt spår igen. Inte för att vi är fel ute, men visst tappar vi efter en längre tid utan Ullas expertis.
Ida har stelnat till lite i sidorna, så fokus låg på att hitta mer eftergift i sidorna och ett bättre arbete genom kroppen. Det blev ett sådant ridpass där man känner att det var maximal nytta och minimalt slitage. Vi jobbade metodiskt, i harmoni och med regelbunda pauser. Ingen stress, bara tålmodigt arbete som långsamt fick henne att komma igenom allt mer.
Eftersom det var ett tag sedan jag fick träna sist så var det verkligen extra roligt idag. Så nöjd!
Mamma hade en strålande träning med Palle för Ulla idag. Jag kunde tyvärr inte vara med och träna själv, men mammas lyckade träning blev bra plåster på såren. Jag hade faktiskt inte kunnat göra det så mycket bättre själv, dagens träning var verkligen den bästa som de gjort.
Det blev inte bara nyttigt för mamma, Palle fick verkligen en nyttig träning också. Annars blir det såklart så att varje ridpass som jag inte gör blir på bekostnad av hästarnas träning, men idag var en sådan träning som tillförde något riktigt bra till Palle också. Mammas ridning blir ett allt bättre komplement, och det kommer successivt höja nivån på hästarna.
Det som jag skulle säga var avgörande för att träningen blev så bra var att mamma hade väldigt bra kroppskontroll idag och verkligen kunde ta till sig det Ulla sa utan att spänna sig eller tappa kroppskontrollen när hon inverkade. Hon var systematisk och red väldigt lugnt & tydligt. Det är inte alltid lätt att behålla ”allt” samtidigt som man får instruktioner. Det är ju annorlunda för mig som tränat mycket för tränare.
Som vanligt riktade de fokus mot grundridningen. Fokus på lösgjordhet och rakriktning för att hitta ett så bra arbete som möjligt. De tog hjälp av det böjda spåret och övergångar för att hitta mer genomsläpplighet i sidorna. I höger varv så är Palle ”starkare” i innertygeln (dvs högertygeln), det gör att mamma vill ta åt sig den handen. Men det löser inga problem, då blir han istället lite förböjd i halsen och ytterbogen försvinner ut. Det känns bättre i stunden, men löser inga problem. I det läget gäller det att våga göra halvhalter på yttertygeln så att han bär på bakbenen och så småningom kan ge efter i sin innersida. Om en häst är ojämn i tyglarna ska man aldrig dra i den tygeln som sitter fast, istället ”fyller man i” den tomma tygeln. När jag väl kom underfund med det i min ridningen så gjorde det en otroligt stor skillnad. Och det var just det som mamma bland annat fick jobba med idag!
