Kategori: Källhults Spotless

Det var i söndags (förra veckan). Red på Lillan för första gången på flera veckor. Gick skitbra. Skrittade och travade i sommarhagen. Skulle snart avsluta. Plötsligt blir hon en rodeohäst och hon slutar inte förens jag ligger på marken. Jag slog mig inte. Jag hoppade upp igen. Lika trygg som vanligt. Travade några steg igen. Gick bra. Hoppade av och avslutade. Stor lättnad över att hon inte blev rädd. Vi har verkligen befäst upp och avsittning, även ofrivilliga uppenbarligen, haha.

Hon har varit påväg att skjuta rygg och ge sig iväg någon gång innan, men då hann jag stoppa henne innan hon knappt hunnit börja. Jag har suttit upp och av många gånger. Skrittat mycket, men hon är inte mycket riden och förstår inte hjälperna särskilt bra ännu, det gör det svårare att inverka när något händer. Hon lär säkerligen försöka igen, men det tar vi då.

Först kände jag F*N. Ett misslyckande. Sedan mindes jag alla gånger jag varit uppe på henne och att jag faktiskt lärt henne uppsittning, avsittning och gjort den första skritt & traven på en helt ny plats. Vi åkte ju med henne till ridhus i vintras för att kunna få något gjort. Det har gått så himla bra! Och det märktes nu, trots att det gick åt skogen kunde vi direkt ta vid igen. Grunden finns där.

Lillan behöver lära sig att bjuda framåt. Gas & broms också. Jag har faktiskt ridit henne ytterligare två gånger i veckan, och då gjorde vi något helt nytt. Jag gick hem med henne och sedan red jag henne tillbaka upp till sommarhagen för att få henne att tänka mer framåt. Mamma fick gå bredvid för säkerhets skull, men det gick verkligen toppenbra. Så småningom ska vi försöka att rida ut med sällskap.

Vi fortsätter i sakta mak framåt, förhoppningsvis blir det en ridhäst av henne med sen.

Lite fler bilder som jag knäppte igår. Kan inte låta bli att fnissa åt dessa bilder. Hon är så söt på ett roligt sätt, haha. Det syns så tydligt att hon är ett barn/en ungdom.

Lillan, min & mammas lilla ankunge, men hon kanske blir en svan? Oavsett vad så är hon så otroligt söt tycker vi. Här kommer några dagsfärska bilder:

Igår passade jag på att rida Lillan. Innan helgen som var så har jag inte varit uppe på 5 veckor. Jag är väldigt glad över att det bara var att sitta upp och att jag kunde skritta & trava i båda varven, vi fick lite hjälp av mamma i början. Framåtdrivande hjälper och styrning funkar inte riktigt.

Igår testade jag att rida med ett litet spö. När hon stannade och inte förstod mina ben så duttade jag lite lätt med spöet på rumpan och då förstod hon direkt. På det viset så kunde jag på slutet trava henne helt självständigt utan hjälp från mamma. Så duktig tjej!

Så småningom är tanken att vi ska komma ut i skog & mark. Där blir det lättare att hitta bjudning, balans och koordination. Nu blir det fortsatt bete och sedan hoppas jag på att vi ska våga oss ut i skogen så småningom.

Lillan är 3 år nu. Överallt ser jag andra 3-åringar som mer eller mindre ser ut som färdiga ridhästar. Det gjorde Ida-Holly i den åldern också. Lillan ser ut som en liten bebis, haha. En väldigt söt liten bebis dock🥰

Det är snart dags för hästarna att börja gå i större hage och äta gräs. Det kommer göra susen för Lillan. Det kommer göra henne starkare och ge henne mer bränsle till att bygga upp sin kropp.

Så småningom så ska vi försöka att få till lite ridning också. Jag har ingen brådska. Anledningen till att vi inte gjort mer eller anmält till 3-årstest är för att hon inte är där i kroppen ännu. Hon behöver mer tid.

Jag behöver också mer tid, haha. Det är svårt att hinna med ibland, men jag hoppas på att den antågande sommaren ska ge lite mer tillfällen att hinna rida ett par gånger. Det är ju alltid lite extra bökigt i början när man behöver vara två. Det ska iallafall bli spännande att se hur hon utvecklas under den kommande tiden!

Jag visste inte vem jag skulle vara stoltast över igår. Ida, Palle & mamma var ⭐:or på den öppna banan. Som om inte det vore nog så var Lillan superduktig också. Vi red lite här hemma.

Nu när våren äntligen är här så ska vi försöka att lära oss att springa och svänga samtidigt. Igår tog vi de första trevande travstegen på egen hand utan mamma som förspringare😝 Så fort jag är tillräckligt trygg så ska vi ut i skog & mark. Det kommer göra susen!

Hon förstår så väl att hon ska börja trava men sedan säger hon: ”Och nu då?”. Att bjuda framåt, rulla på och svänga samtidigt finns inte på långa vägar än. Vi har inte bråttom, så vi tar lite i taget.

Det ser inte mycket ut för världen, men jag är så glad!!