Ytterligare en kall kväll i ridhus avklarad. Detta är inte min årstid…
Jag red Palle & mamma red Ida-Holly. Ida-Holly var pigg som en mört så mamma hade det svårt idag. Palle fick hoppa lite små hinder igen. Han har gnisslat lite tänder under en längre tid nu (trots att han känns fin & positiv), han gjorde det redan när jag provred honom. En gammal ”vana” som dyker upp då & då, framförallt när han är lite stressad. Kan bero på precis vad som helst, att något skaver, att det är jobbigt, att han är överladdad, eller att han har ont någonstans. Jag blir såklart rädd att han har ont, särskilt orolig är jag ju för att han inte ska hålla mer på grund utav hans röntgenfynd. Idag testade jag att rida honom på hackamore och han gnisslade inget. Kanske är det munnen som spökar? Jag haft en liten fundering på att det kan vara munnen, därav valet att rida med hackamore, jag är ändå förvånad över resultatet.
Jag hoppas att vi kan få en titt på munnen snart. Det var länge sedan han blev tittad i munnen så det är verkligen dags. Jag har försökt att få till det under hösten men inte lyckats, jag vill gärna ta Ida-Holly i samma veva också.
Tävlingarna drog inte igång förens i juni månad. Under våren passade jag & Ida-Holly på att träna våra sista hoppträningar för Jens samt träna terräng inomhus två gånger. Hon tog stora kliv framåt och vi hoppade enstaka hinder på 130-140cm. Vi var mer än redo för att tävlingarna skulle dra igång!
Att få testa på språng på 140cm var häftigt och det gav ny motivation och inspiration till fortsatt utveckling. Jag har alltid trott på Ida-Holly, men jag måste erkänna att 2021 har fått mig att drömma lite extra om vad som skulle kunna bli möjligt i framtiden.
Dressyrpass på egen hand under april. Jenna som tagit det fina fotot. Maj och tävlingarna närmar sig. Här tränar vi lite på egen hand. Jenna är fotograf igen.
Vi gjorde årets första tävling i Aneby, då var det början av juni. Vi red 90cm på fredagen för att stämma av tävlingsnerverna. Det var ju länge sedan vi var ute sist. Ida-Holly kände sig som hemma, på söndagen åkte vi tillbaka för att starta 110cm. Kändes lite som att debutera på nytt. Vi hade bara ridit en 110-klass innan denna, och det var förra året. Eftersom att det varit tävlingsuppehåll så var det ca 8 månader sedan. Ida-Holly kändes verkligen hur fin somhelst och hoppade felfritt precis som hon även gjort i 90cm.
110cm.
Sen var det dags för 100 + 110cm i Bankeryd. Felfritt i 100cm & ett nedslag (4 fel) i 110cm. Inte den bästa känslan men ändå bra rundor!
Framridning i Bankeryd.
I juli tog vi en sväng till Holaveden och startade en LB:1. Ida-Hollys andra start i dressyr. Gick mycket bra för att vara oss. Vi red ihop 64,8%!
Jag & Hållidej på framridningen till vår start i Holaveden.
Mellan alla tävlingar så tränade vi dressyr också. Ovan sen ni årets bästa träning. Det gick SÅ bra!!! Jag är så glad att jag får lära av Ulla, det har känts extra viktigt iår när jag förlorat min hopptränare. Ulla är så mycket mer än en dressyrtränare, vi har en dialog om alla tävlingar och om hästarna i ren allmänhet. Mycket viktig person i teamet.
Sedan var det dags för 100 + 110cm igen. Felfria i 100cm och ett nedslag i 110cm. Jag var supernöjd med henne!
Tävlingen efter det startade vi 110cm och debuterade i 115cm. Hon hoppade felfritt i båda klasserna och jag var så himla glad! 120cm började kännas inom räckhåll.
Glada efter felfria ritter i 110 + 115cm.
Nästa tävling blev en LB:1 på hemmaplan. Det gick ganska dåligt. 60% red vi ihop denna gång.
En vecka senare gjorde vi ett nytt försök, LB:1 i Jönköping. Gick mycket bättre. Vi gjorde ungefär så bra ifrån oss som vi kunde just då och red ihop 64%.
Sedan var vi framme vid en stor dag. Debut i 120cm. Och som hon gjorde det. Hon var verkligen helt suverän!!! Hon hoppade enkelt felfritt och gav mig en otroligt bra känsla. Jag åkte hem stolt som en tupp, mallig och alldeles löjligt nöjd som bara en ryttare kan vara, haha.
Fin rosett också!
Årets sista tävling gjorde vi i början av oktober. Den ägde rum i Linköping och vi passade på att debutera på hopptävling inomhus. Vi skuttade runt felfritt i 100cm och hade två nedslag i 110cm. Hon kändes lite nonchalant. Lite avslagen känsla med två nedslag, samtidigt så var jag väldigt nöjd med att gjorde sin första tävling inomhus på ett strålande bra sätt.
Jag hade gärna gjort några fler starter, men jag känner ändå att vi hunnit med det viktigaste. Precis som föregående år så har hon presterat otroligt bra. Hon har gjort över 30 starter totalt i hoppning och det är bara en ynka gång hon haft 8 fel. Alla andra starter är felfria eller med 4 fel. Otroligt bra statistik. Hon känns väldigt världsvan och bekväm med tävlingar. Vi har lite mer rutin att hämta inomhus, men annars känner jag att hon fått se sig mycket omkring dessa år som unghäst. Hon har hoppat många små klasser där hon samlat självförtroende & rutin, hon gillar verkligen att tävla och hon är verkligen en underbar häst. Nästa år blir hon 7 år(!!!) och då hoppas jag på att vi ska samla på oss fler bra rundor i 120cm och kanske debutera 125cm. Hur spännande?!
Jag & Ida-Holly har hoppat på egen hand nästan hela året. Vi har kompletterat med tre hoppträningar för Jenny (JK’s häst) och jag tänker att vi fortsätter så tills vidare.
Jag är så tacksam för att vi har en häst som Ida-Holly. Jag är också väldigt tacksam för alla i teamet som har gjort året möjligt. Alltifrån hovslagare Emelie, Ulrika & Mari som känner igenom henne, dressyrtränare Ulla, Jenna som alltid ställer upp och såklart min familj som hjälper till på olika sätt. Och nog finns det fler som har ett finger med i spelet på något sätt. Tack till alla er och slutligen stort tack till er som hejat och hejar på mig & Ida-Holly!
Igår kväll så åkte jag och mamma till ridhus med Palle & Ida-Holly. Jag red Palle & mamma red Ida-Holly. Mamma kommer i allt bättre form och det gick riktigt bra för henne att rida Ida-Holly. Nu har mamma gjort så pass bra ridpass att de faktiskt ger lite mer än bara motion för hästarna. Jättekul! Palle & Ida-Hollys pass var hyffsat lika egentligen. Lite jobb i alla gångarter och så några skutt över små kryss. Mamma har ju nästan aldrig hoppat på riktigt, men det gick jättebra. Det gick bra för mig & Palle med. Palle har knappt hoppat något under året men nu är det snart dags att höja lite. Han blir varken svettig eller flåsar, men det märks att det är jobbigt för honom att vara framme & aktiv i galoppen.
Idag har jag sovit bort halva dagen eftersom att min kropp helt plötsligt tyckte att det var en kanonidé att vara klarvaken hela natten… Hästarna fick gå ut redan vid 05:00, jag lyckades sedan somna efter det. Hade egentligen inte tänkt att åka till ridhus idag eftersom att jag egentligen skulle ha jobbat, men efter att jag sovit så åkte jag, mamma, Palle & Lillan till ridhus. Just nu går hästarna ganska sparsamt så det kändes skönt att kunna rida Palle idag också. Han har gått två gånger denna vecka och Ida-Holly tre gånger. Imorgon väntar julbord och fest hela dagen lång, så då vilar dem. På söndag får jag se hur pigg jag är, men tanken är att Lillan kommer att prioriteras i första hand.
Hursomhelst. Idag var första gången Lillan & Palle åkte transport ihop. Vi åkte till ett för Lillan nytt ridhus och hon leddes och longerades av mamma medans jag red dressyr på Palle. Lillan var pigg som en mört men skötte sig jättebra. Hon rörde sig precis som hon skulle med, skönt efter dramatiken tidigare i veckan. Nyttigt för henne att få träna i ett ridhus med speglar där jag dessutom rider en annan häst samtidigt. Palle var också jätteduktig och fick återigen jobba med raka & böjda spår, övergångar mellan skritt & trav samt förvänd galopp. Däremellan lägger jag in några bakdelsvändningar i skritt och någon enstaka skänkelvikning i vardera gångart & varv. Kändes bra!
Nu när det är vinter så blir det svårare att hålla igång och hästarna kanske bara går 2-3 gånger i veckan i perioder, men hästarna har varit fina och alla ridpass har varit nyttiga och då känns det bra ändå.
Dressyr för Palle och longering för Lillan. ”Var är min godis?”Hemma igen och återförenade alla tre. När vi lämnar en häst hemma så får den stå i stallet. Alla tre hästar är trygga med att lämnas själva i stallet. Väldigt skönt. 😍Lämna en kommentar
Imorse när jag kom ut till stallet så hade Lillan rullat fast, första gången det händer mig överhuvudtaget.
Hon låg med benen in mot väggen (hörnet). Framdelen låg på sidan medans bakdelen låg mer vänd uppåt. Vriden i kroppen. Hon kunde i stort sett inte röra sej. Bakbenen var pressade mot magen och hon verkade ha svårt att få luft.
Jag har ingen aning om hur länge hon legat där eller hur mycket hon kämpat. Hon låg helt stilla och hade ”gett upp” när jag kom. Jag försökte att snabbt rubba henne själv men det gick inte, och hon hjälpte inte till heller. Jag ringde Z som skyndade sig ut och tillsammans kunde vi rulla runt henne. Då var hon snabb upp och verkade pigg & kry.
Jag ledde henne lite på ridbanan och hon verkade ok. Några timmar senare var hon dock väldigt stapplig, dock glad & gosig. Hon såg ok ut i kropp + ben, kanske att det går att se något när jag snart undersöker henne igen. Jag hoppas att det släpper efter lite vila, hon är säkerligen helt slut i kroppen också.
Stackars lilla häst. Hoppas hon återhämtar sig snabbt och att ingen allvarligare skada skett❤️ Detta vill jag inte vara med om igen…
Ida-Holly köpte vi som 2-åring, precis som Lillan. Helt plötsligt gör vi allt det som vi gjorde med Ida-Holly, fast med Lillan denna gång. Känns som om vi har rest tillbaka i tiden. Då precis som nu så åker vi till ridhuset 5 minuter bort för att träna på att åka på iväg. Tränar i regel aldrig annars i det ridhuset pga underlaget, det är nämligen anpassat för Western-ridning. Men det passar perfekt när man ska göra de första resorna med unghäst.
Första resan till ridhus ihop.
Ovan ser ni det allra första ridpasset för mig på Ida-Holly. Vi hade varit i ridhuset ca 2-3 gånger innan och longerat så att hon var bekväm innan jag satt upp. Hon hade haft ryttare på ryggen max 10 gånger tidigare.
Och igår åkte vi till Holsteryds gård för att löshoppa Lillan, precis som vi gjorde med Ida-Holly också. Känns både som att det var länge sedan jag & Ida-Holly var i detta stadiet, samtidigt som allt känns bekant.
Det är roligare än vad jag tänkte att göra om denna resa. Jag ville ju egentligen köpa en 3-åring (vilket jag egentligen ville när jag köpte Ida-Holly med), men av någon anledning slutar jag alltid med yngre hästar, haha.
Ida-Holly var en otroligt rolig unghäst. Vi kom hem stolta som tuppar varenda gång. Och nu är vi där med Lillan. Hon har precis som Ida-Holly varit otroligt lättlärd hittills och visat på jättebra temperament och inställning. Känns så himla roligt med unghäst när de där som Ida-Holly och Lillan. Bästaste tjejerna!
Hållidej var toppen på dagens dressyrträning. Mycket var kämpigt och vi hade lite att ta tag i, men äntligen kunde vi också ta tag i det istället för att vispa runt. Ida-Holly var vid gott mod och kämpade på så fint. Hoppsadeln blev alltså lösningen på våra dressyrproblem som jag berättat om i tidigare inlägg.
När Ida-Holly blivit trippig och inte möter tyglarna så har jag lagt på mer ben. Nu fick jag tänka om och istället göra en halvhalt trots att det kändes som att vi stod stilla. Halvhalten betyder ju egentligen inte långsammare i sig, utan ”bär och arbeta mer”, med halvhalterna hittade jag bakbenen och kunde därifrån rida framåt och få henne att möta min hand igen. Gjorde susen.
Trots att vi ”bara” jobbade med övergångar, böjt & rakt spår så hittade vi musklerna som slappat till sig ett tag och hon blev tröttare än väntat. Nu är vi mycket nöjda på väg hem.
Jag blev förkyld förra veckan. Kämpade på ändå. I lördags var jag halvdöd. Länge sedan jag var så sjuk. Tagit det lugnt i helgen, endast ridit en häst per dag, fått hjälp med sysslorna och tittat på TV resten av tiden. Behövde en dag till att vila upp mig på, så jag har varit hemma från jobbet idag.
Tog en skrittur på Ida-Holly på morgonen. Det var 6 minusgrader här på morgonen så grusvägarna var stenhårda. Så det blev 40 minuter skritt på hårt underlag. Bara att sitta och guppa med, skönt.
Jag & Palle tog en sväng till ridhus. Ett kort ridpass på strax över 30 minuter. Han var SUPER. Såg till och med bra ut i spegeln, haha. Han bjöd upp till så mycket arbete och tack vare ett bra utgångsläge redan från början så kunde jag utmana hans svagheter utan att behöva rida särskilt länge. Den senaste veckan har han varit superfin. Så glad.
Jag har känt att jag kört fast lite med Ida-Holly det senaste. Hon har varit stressad och svår att rida. En annan ryttare hade tyckt att hon är lite het och gillat det, men det gör inte jag. Jag vill ha avslappnade, lugna & harmoniska hästar. Hon har lätt för att bli lite stissig, och vi har haft sådana perioder tidigare. Hon är en känslig häst och det är inte mycket som behöver störa.
Bara för att man hamnar i en sämre period eller får ett dålig ridpass så tycker inte jag att man i panik ska börja ändra på upplägget. Det är ju upplägget vi har nu som lett oss fram till så mycket bra. Det gäller att lita på processen, det kommer. Is i magen. Träning ger färdighet och inget går spikrakt uppåt hela tiden. Det är bakslag och platåer. Det är så vägen ser ut. Med det sagt så menar jag inte att man aldrig ska ändra på saker, bara att man ska sitta i båten och ta det lugnt. Inte börja ändra på saker hej vilt.
Jag valde att ändra på lite saker till dagens ridpass. Jag känner att jag varit tålmodig nog och försökt att rida bra, nu är det dags att börja experimentera lite. Självklart har jag haft och har några teorier om varför det blivit som det blivit. Hon har varit suverän när vi hoppat och sett kanon ut på lina. Det är när vi ska rida dressyr som det knyter sig. Idag testade jag att rida dressyr i hoppsadeln istället, och vad ska man säga? Hon var suverän!!!
Hon var lugn, balanserad och otroligt lätt & trevlig att inverka på. Hela hon andades positiv energi. Min häst var tillbaka. Från bedrövelse till lycka. Jag red ett ganska kort ridpass och nöjt från start till mål. Äntligen kände jag hur hon bar på bakbenen och hur rörelsen gick igenom hela kroppen fram till en jämn och perfekt känsla i handen. Nu blir det att nöta på hoppsadeln och hoppas på att detta håller i sig. Dressyrsadeln får vi checka någon gång framöver.
Ridhus för alla tre hästar idag! Lillan åkte för andra gången till ridhus och hon var helt perfekt i alla moment. Förra gången var hon lite orolig i början, denna gången gnäggade hon bara en gång när vi kommit in i ridhuset. Vi longerade lite igen och passade dessutom på att sadla. Longerade lite med sadeln på också och eftersom att det var lika självklart som hemma så passade vi på att skritta lite när jag stod i stigbygeln också. Det hade säkert gått fint att sätta sig, men det kändes onödigt när hon redan varit så exemplarisk med allt.
”Ta en snygg bild nu när hon varit så duktig”, haha!!!
Sedan var det Palle & Ida-Hollys tur. Mamma red Palle och det såg riktigt bra ut! Väldigt duktiga båda två. Så kul att se. Heja heja! Ida-Holly & jag har det lite kämpigt just nu. Hon var harmonisk idag vilket jag är väldigt nöjd över, däremot så får jag inte riktigt igång arbetet igenom kroppen som jag vill. Jag kunde dock inte rida mitt bästa idag eftersom att jag dragit på mig en jätteförkylning, ett ganska bra ridpass med tanke på förutsättningarna får jag nog ändå lov att påstå. Hon kämpade på fint för mig, det är bara det att jag önskar att det var bättre. Ska passa på att åka till ridhus med henne imorgon också så får jag se om jag kan få igång henne lite till. Ska testa lite olika upplägg med henne nu så får vi se om vi kan komma på banan igen!
Tre jätteduktiga hästar idag alltså. Bäst är dem. Så skönt att alla fått göra något idag, nu är det utsläppta i hagen med mycket hö.
Kors i taket, jag har faktiskt tränat hoppning för en tränare i kväll. Det har ju blivit otroligt fattigt på den fronten sedan Jens W flyttade. Finns flera anledningar. Dels så vill jag bara träna för tränare som jag tycker är BRA, och så vill jag helst träna privat. Och så ska detta finnas lättillgängligt när det passar mig. Självklart blir det begränsningar med heltidsjobb och allt annat på schemat. Det Jens var för mig kan inte någon annan vara, men självklart är det roligt (och behövligt) att träna för någon ibland även om jag tycker att jag klarat & klarar mig ganska bra.
I kväll tränade jag för en tjej som heter Jenny (Jk’s häst). Gruppträning. Jag står ju såklart ut med en & annan gruppträning, speciellt när de så väl ordnade som dessa. Jag har såklart inget emot andra ekipage, det är bara det att jag själv tycker att det ger mer för pengarna att träna privat. Fördelen med gruppträning är att få se lite andra ekipage & ryttare. Roligt för mig som alltid knegar på ensam annars.
Jag har tränat för Jenny två gånger innan. En gång med Pärlan (en häst som jag hjälpte till med ett tag) samt en gång i somras med Ida-Holly. Tanken har varit att sno åt sig en reservplats då & då, men det har aldrig riktigt passat. Kul att det blev av nu.
Ida-Holly är lite svårare denna tiden på året. Och så inomhus på det. Hade en ganska dålig känsla. Fick inte till det. Samtidigt så är det absolut inte dåligt. Hon kämpar för mig och är underbar. Trots det så blir det ”bara” ganska bra. Distanserna sitter, tror ingen får ont i magen när vi hoppar. Det jag hade önskat hade varit lite mer kvalité. En lite mer framme, rundare och kraftfullare galopp mellan skänkel & hand.
Orkar faktiskt inte analysera träningen så mycket vidare, jag är helt enkelt inte bättre än såhär vissa dagar. Inget jag tänker på. Jag är glad över min fina häst och glad över min insats. Roligt att träna. Det kan såklart inte vara WOW varenda gång, men likväl roligt ändå. Och givande såklart. Taggad på att hoppa en annan dag igen. Ny dag, ny möjligheter som man säger😉
