Idag fyller jag 26 år! Har blivit så bortskämd och uppmärksammad. Tack så mycket.
Jag fick bland annat en Flow Gun till hästarna. Jag har en själv en Flow Gun sedan tidigare och tycker verkligen att den är så bra. Nu har hästarna en också. Vi får se vad de tycker om det. Ida gav iallafall pistolen godkänt. Det ska bli spännande att testa den lite mer.
Idag fick jag dessutom ett roligt besked som gav oss extra mycket anledning till att fira. Jag kommer att avslöja vad det var så småningom.
Alla hästar fick sig något idag. Lillan promenerades. Palle & Ida fick åka till hemmaklubbens bana. Så härligt att kunna rida ute!
Mamma red Ida. Såg mycket fint ut. Jag red Palle. Jag har inte ridit igenom honom på ett tag. Vi fokuserade på det enkla. Hitta rakriktning och lösgjordhet. Han var väldigt duktig och kämpade på fint.
Imorgon vilar hästarna. Jag fyller år och vi ska ut på restaurang efter att jag slutat jobba!
Ridningen denna vecka har inte blivit som planerad på grund utav det mer eller mindre konstanta snöandet. I kväll for vi till ridhus och red hästarna.
Palle har tyvärr stått hela veckan och inte ridits igenom av mig på två veckor. Det var svårt för mamma och tyvärr tycker jag att hon själv föll in i gamla hjulspår med sin ridning. Och självklart tjaffsade hon emot som en tonåring när jag skulle ge henne råd🙄 Imorgon ska de förhoppningsvis debutera på Pay n Jump, det blir spännande!
Jag red Ida som var riktigt fin. Harmonisk & positiv. Inte så förvånande, hon har tränats mer. När tiden eller möjligheterna kniper så prioriterar jag henne. Testade ett byte åt varje håll. Rent åt det lätta hållet och bytte endast bak i det svåra varvet. Duktig tjej!
Ny vecka. Förra veckan gick Palle 5 ridpass och Ida 4 ridpass. Alla ridpass utom ett gjordes i skogen. Just nu njuter vi lite extra av att inte behöva åka, men så småningom får vi skärpa till oss lite och träna lite mer. Lillan fick 2 arbetspass, en gång som handhäst och ett litet ”ridpass” här hemma.
Jag själv fick till 4 träningspass förra veckan. Jag gjorde bland annat årets första löptur samt första turen på mountainbike.
Det var förra veckan det, nu återgår vi till veckan som precis börjat. Det finns planer på lite allt möjligt gällande hästarna. Jag hoppas att vi ska komma iväg både på hoppträning, Pay n Jump och löshoppning. Uppdaterar er vartefter som vanligt. Vi har iallafall börjat veckan lugnt. Ida har gått en lugn uteritt med mamma idag. Jag själv har tränat samt veckohandlat.
Hoppas ni fått en fin start på nya veckan, hörs snart igen!
Mamma skickade denna bild till mig när jag var på jobbet idag. Lillan som tappat en tand! Lämna en kommentar
Idag har det hänt grejer! Inte nog med att jag har travat på Lillan så har Palle & Ida varit på öppen bana. Mamma fick äran att hoppa Palle idag. Alla hästar har varit superduktiga. Mer om allt lite senare!
Det blev en tuff start på denna fredag. Jag hade ont i huvudet och fick ta det lugnt här hemma hela förmiddagen. Jag återuppstod framåt eftermiddag och då tog jag & mamma 40 minuter skritt (och lite trav) med hästarna ute i skogen. Lillan var med som handhäst och skötte sig exemplariskt⭐
Förra gången var Lillan lite vild, så det kändes lite spännande innan, men det var Palle som stod för spänningen. Han var galet pigg och jag hade att göra med honom. Tur att Lillan var så lugn och skötte allt själv bredvid, annars hade vi fått lämna henne hemma. Två överpigga hästar på samma gång hade aldrig gått.
Mycket nöjd Lillan efter sin tur som handhäst.
Imorgon är planen att åka på öppen bana med Palle & Ida-Holly. Glöm inte att kika in då!
Då var det dags att berätta om min första stora kärlek i livet, nämligen min första ponny Virvla. Min underbara Virvla. Virvla var en drömmen om en egen ponny som blev sann. Sedan var det hon & jag fram tills jag blev 15 år ungefär. Det var VI i nästan ett decennium. Jag älskade henne så det gjorde ont och jag minns att jag redan som liten jagade upp mig själv genom att tänka på dagen hon inte skulle finnas längre. Som jag önskade att hon alltid skulle vara med mig.
Virvla var ett Gotlandsruss efter Helios 373. Hon var 8 och jag var 6 år när det blev hon & jag. Vi köpte henne av Maria som jag nämnde flera gånger i mitt inlägg om Lucky. I början slängde hon av mig. Hela tiden. Jag var LIVRÄDD. Hon var inte rädd för något och smart som bara den. Så småningom fick jag vara kvar på ryggen och jag fick i väldigt ung ålder rida ut och ta hand om henne själv i stallet. Just att få ta ansvar och vara själv med ett djur i så ung ålder lärde mig väldigt mycket. Det är såklart en risk att lämna ett barn tillsammans med en ponny, men jag är väldigt glad över att jag fick vara just ensam med henne så mycket.
Jag minns att varje uteritt var en lek för oss. Jag lekte att vi jagades av fiender. Det var Vilda Västern. Det var Kentucky Derby. Ja några gränser fanns inte. Det var hon, jag & fantasin.
Även om vi mest lekte så var jag noggrann och tränade flitigt redan då. En gång i veckan red jag för Maria. På Virvla fick jag lära mig grunderna i dressyr & hoppning. Skänkelvikning, skolor och så vidare. Vi utbildade varandra samtidigt. I början kunde hon nästan inte galoppera. Så jag fick med mig många verktyg för att stärka en dålig galopp.
Så småningom testade vi på att tävla också. Vi red klubbtävlingar till en början och tävlade sedan lokalt i ungefär två år. Vi tävlade mest i hoppning först. Det gick helt okej, men Virvla tyckte att det sög att hoppa med ryttare rent ut sagt. Hon älskade löshoppning dock. Hoppade riktigt fint, och högt!!
Löshoppning här hemma 2008. Efter vår första klubbtävling i dressyr, 36% red vi ihop. Virvla vägrade att galoppera, haha!
Ovan ser ni en utav våra första ”tävlingar”. 50cm på klubbtävling 2006 vid juletider. Jag var 10 år här. Inte illa att hoppa med världens gubbmage va?!
Vi tävlade så småningom lite lokalt i hoppning, men det var när vi testade på dressyr som rosetterna började att trilla in. Trots att vi bara tävlade aktivt i ungefär 2 år på lokal nivå i dressyr så vann vi nästan allt vår sista säsong tillsammans.
Inte nog med att hon lärde mig grunderna i hoppning & dressyr och gav mig min första erfarenhet på tävlingsbanan, hon visade mig hur gränslöst man kunde älska en häst. Jag var hästgalen redan innan Virvla, men efter henne fanns ingen återvändo till det ”normala livet”, haha.
Framridning till en utav våra sista starter tillsammans, vi vann klassen.
Så småningom växte jag ur Virvla. Min lillasyster tog över ridningen ett tag, men hon hade egentligen inget riktigt intresse. Det rann ut i sanden. Istället flyttade Virvla till en liten mini-ridskola på landet där hon fick några fina sista år i livet. Väldigt älskad av de få elever som red där. Det var så fint att se.
Min lillasyster & Virvla.
Efter Virvla undrade jag om jag någonsin skulle ha samma band med en häst igen. Och nej, samma band går ju inte. Hon var en kärlek, en bland de största jag någonsin haft & kommer att ha. Det kommer flera kärlekar, men aldrig samma kärlek två gånger. Det tog tid innan jag kände lika starkt inför en häst igen, men sedan kom Palle. Och historien efter det vet ni ju.
Virvla var verkligen ingen häst man ”körde med”. Och den typen utav hästar har varit mina favoriter sedan dess. Palle, Ida-Holly & Lillan stämmer väl in på denna beskrivning också. Intelligenta och starka i sig själva. Det är nog ingen slump att det står tre sådana hästar i stallet nu, och Virvla är nog en del utav anledningen.
Jag har otroligt mycket bilder på Virvla. Det finns säkert bättre… Men här kommer ett par stycken, förhoppningsvis några som ni inte sett innan:
Några bilder från alla uteritter.Löshoppning. Virvla i sitt esse. På den första bilden ser ni hennes berömda huvudskakning. En kraftig ”släng och knorr” med huvudet som hon gjorde varje gång hon kände sig väldigt nöjd. Hon gjorde den bland annat varje morgon påväg ut till hagen, haha. När hästarna var mindre så var min ridbana inte så liten längre. Vi red många pass här hemma.Mat var viktigt!Jag & Virvla på ryttarspelen. En årlig tradition i vår stad. Vi var med två gånger. Denna bild får avluta detta inlägget. Tycker verkligen att man ser hur underbart snäll denna ponny var genom denna bild. Hon var en liten rackare i början, men i slutändan var det en ponny man verkligen kunde lita på. Hon var så klok och snäll. Min älskade vän. 1 kommentar
Hej & hå. Måndag och ny vecka igen. Snacka om att det var segt att gå upp i morse. Dels för den sena tävlingen igår, men också på grund utav att vi ställt om klockan. Efter jobbet idag så red jag ut på Ida. Hade först tänkt att jag skulle rida ordentligt, men jag hade ont i magen så det blev bara bus istället. Superhärligt! Jag har inget särskilt planerat för resten av denna dag, mer än att veckohandla. Vi ska strax åka in till stan och göra det!
Jag har annars lite allt möjligt planerat denna vecka. Dels lite extra jobb, men återhämtning i form utav massage finns också planerat. Jag brukar försöka att gå på massage 1-2 gånger i halvåret ungefär. Vädret fortsätter vara fint, tänker inte åka till ridhus i onödan efter att vi åkt så mycket i vinter. Så jag satsar på att rida ut hästarna hela veckan förutom i helgen. Då ska hästarna på öppen bana.
I fredags var ridbanan äntligen så pass bra att jag kunde släppa Lillan där. Vi gjorde inget särskilt, hon fick busa av sig och hoppa över ett litet kryss. Hon tyckte det var jätteroligt.
✨
På fredagskvällen blev det en kväll på stan tillsammans med kollegorna. Så trevligt och välbehövligt!
På lördag förmiddag åkte vi till ridhus med Palle & Ida. Jag hoppade Palle. Han är ju inte riktigt ”där” i markarbetet, och det är inte säkert att han någonsin kommer tillbaka till den form han varit i. Däremot så var han ”där” i hoppningen. Han väntade på hinderna och hoppade otroligt väl. Han är alltid noggrann med sina framben, det var han denna gången också. Utöver det kunde jag känna hur han verkligen ”hoppade upp till mig” med en härlig kraft. Han hoppade med ovanligt bra ryggverkan och visade en fin bakbensteknik. Superhärligt.
Mamma red Ida och de såg jättefina ut. Mamma hittade ett fint samspel mellan sina hjälper och inverkade bara bättre & bättre under passets gång. Bland det bästa jag sett dem göra tillsammans. Jag fick mamma att testa några små skutt över ett litet räcke också. De har ridit över en liten upphöjd bom en gång tidigare, det var nog 1-2 år sedan. Mamma har hoppat minimalt i sitt liv (och började rida först som vuxen), trots det så gör hon det så himla bra tycker jag. Mycket bra gjort!
Lördag eftermiddag ägnade jag mig åt styrketräning. 60 effektiva minuter där hela kroppen fick sig en genomkörare!
Lördag kväll blev det middag hemma hos mamma & pappa. Supermysigt!
Idag (söndag) så började jag med att skritta Palle i 50 minuter. Pigg & glad!
Efter det så fick Lillan komma ut på ridbanan. Hon har vilat från ”ridningen” i ca 6 veckor. Det var bara att sitta upp, så duktig!!! Jag nöjde mig med att skritta idag. Vi ökar takten så småningom.
Nu ska jag snart äta lite lunch och sedan ska jag faktiskt ladda upp för tävling. Jag & Merry ska starta en LA:3 i Lammhult i kväll!
Idag skrittade mamma Ida 50 minuter ute i skogen. En bra aktivitet efter gårdagens hoppträning! Jag red Palle, vi tog oss en uteritt på ca 7 kilometer i samtliga gångarter. Vi var också iväg i 50 minuter. Underbart!
