Igår tog vi hem hästarna för att Palle skulle åka till Mari idag och för att jag skulle kunna träna Lillan & Ida lite mer seriöst. Istället blev det sjukstuga. Lillan har troligtvis fått en spark snett ovanför knäet. Det har inte gått djupt, men som vanligt gäller det att hoppas att det som ligger under klarat sig. Idag är hon rejält svullen, men vid gott mod. Hon var så vuxen och duktig när jag tvättade såret, kylde området och kletade på lite salva för att skydda mot flugorna som lyckligtvis inte är särskilt många längre.
Ida hade klet i ögonen och i ena ögat kunde jag dessutom ana en liten rispa/litet sår. Hon knep inte och visade ingen smärta, de flesta hade nog inte ens märkt det. Men när det gäller ögon så är jag extremt uppmärksam. Jag gissar på att hon haft en ögoninflammation och råkat riva sig lite i ögat. Jag har sett ett par sår i ögonen vid detta laget och när jag upptäckte det igår så såg det såg ut som att en läkningsprocess redan var i full gång. Jag kontrollerar hästarnas ögon nästan tvångsmässigt efter det jag varit med om. Tack & lov så är det nästan inte ens synligt idag, och fortsätter det såhär så är hon nog helt okej imorgon.
Palle var som sagt hos Mari idag. Vi tävlade ju i Vaggeryd den 4/9. Han var magiskt fin på tävlingen och veckan innan det likaså. Efter tävlingen vilade han i några dagar och nästa gång vi red (mamma red) så var han extremt ovillig till att jobba i form. Efter det så har jag låtit han vila lite till, ridit lättare ridpass och masserat honom över länden som jag upplevde öm. Jag upplevde också att jag fick bort mycket utav det ömma, och han kändes bättre. Men ändå inte som Palle. Mari kontrollerade honom idag och alla leder & ben fick godkänt. Däremot var han superspänd i manken på båda sidorna. En fyra på en femgradig skala. Illa alltså. Han har varit spänd i manken en gång tidigare, men det var många år sedan. Så det är inget återkommande mönster, och det förklarar varför jag själv tyckte att det var så svårt att identifiera. När man känner en häst väl och dess svagheter så brukar man ha ett hum om vad det är som är fel, men det var svårare den här gången. Jag upptäckte det inte heller när jag masserade. Jag brukar fokusera på hals, ländrygg & rumpa när jag masserar dem eftersom att jag känner mig ganska bekväm där själv. Hursomhelst, Mari lossade på spänningen och vi får se om det räcker eller om vi behöver komplettera. Han har ju trots allt suttit fast i närmare en månad. Vi sätter långsamt igång om ett par dagar. Så skönt att han fått hjälp.
Så ja, där är vi nu. Bara att hålla tummarna. Går allt som det ska hoppas jag på att kunna sätta igång Palle om några dagar, rida Ida imorgon och att Lillan ska kunna åka iväg på vidareutbildning om ca 1,5 vecka. Hoppashoppas!
Bli först att kommentera