Ida fick åka iväg och hoppa lite idag. Höll det enkelt och fokuserade på några enstaka enkelhinder. Mest för att stämma av läget. Det kändes riktigt bra så vi kunde höja upp lite, vi avslutade med två räcken på 135cm!
Hon var glad och kändes väldigt jämn överlag. Jämna fina språng. Jämn i handen. Lika lätt i båda varven. Dessutom inte alls så strulig med galoppen. Hon tenderar att landa mycket i samma galopp, oftast höger. Ironiskt nog har hon lite svårt att byta till vänster, så det brukar leda till en & annan volt. Men idag var hon inte alls låst vid att landa i höger och hon växlade relativt lätt mellan galopperna. Exakt allt det som jag vill känna. Framöver får jag försöka att utmana oss lite mer med banor och gymnastikhoppning. Jag behöver involvera lite mer oxrar också, idag blev det mest räcken.
Jag blir lite bekväm med byggandet ibland. Det blir oftast enkla konstellationer av hinder. Dels så kan tiden vara knapp, men det kan också vara så att jag måste dela ridhus eller ridbana med andra. Helt klart nackdelen med att inte ha en egen ridbana. Hursomhelst, kvalité är alltid viktigast, och gör man ett enkelhinder riktigt bra så kommer man långt på det. Men jag som tävlar måste såklart vidga vyerna lite emellanåt så att vi är förberedda till tävlingarna. Har vi tur kanske vi kan vara med på en & annan hoppträning igen, det är ett bra sätt för mig att kliva ut ur min bekvämlighetszon och även få lite input. Jag känner mig annars väldigt bekväm med att vara min egen tränare i hoppning. Tidigare så har jag tränat MYCKET för tränare och jag kan fortfarande höra Jens ord uppe i skallen. När man ridit så mycket som jag gjort så vet jag redan vad t.ex. Jens hade tyckt & sagt. Det man saknar är ju den där lilla extra pushen och expertisen. Som tur är så har jag fortfarande Ulla, hopptränare kan jag leva utan, men inte en riktigt bra dressyrtränare. Det är en sak som är säker.
Om jag & Ida ska köra 130cm nästa år så krävs det lite mer av mig. Jag har varit på den nivån innan, och jag vet vilken typ utav träning som är nödvändig för att man inte ska få det för jobbigt inne på banan. Jag hoppas på att tiden ska finnas till för att ge oss den tiden. Vi behöver hoppa mer. Både högre hinder, men också lägre hinder. Vi behöver perioder där vi kan växla upp lite mer helt enkelt!
Lämna en kommentar